Rollspela

[Scones]

Oint vred på huvudet och blev alldeles röd i hela huvudet, bara ett par meter bakom honom stod ett gigantiskt grått stentroll med en klubba stor som en 300årig ek.

- Hallå snygging!

Han kastade sig undan för att undvika den stora klubban. Han reste sig snabbt på fötter och började springa allt vad han orkade mot resten av gruppen.

- Spring!

Han sprang sist, dels för att han förmodligen var slöast av dom , men han ville ha koll på gruppen. Han var ju ändå ledaren.

Han tittade bakåt och bestämde sig.

- Jag ska ge er lite tid! Bara fortsätt springa, vi ses längre ner. Stanna vid ån vad som än händer. skrek han.

Han vände sig om och tittade upp på dom 4 meter höga trollen.

[deiwos]

när Teeth hörde oints rop, (han hade inte hunnit kolka i sej nån öl än), började han springa och försökte vissla på Kal-Torak men de gick inte så bra eftersom han skumpa upp och nerr och höll på att bita sej i fingrarna. tillslut lyckades han vissla på Teeth som sprang fram till honom efter en stund och stannna så att han skulle kunna kliva upp, när han klivit upp var han nästan gämsides med oint och tänkte frågade ''Vill du ha lite skjuts oint?'' men avstod och började istället att rida allt vad tygeln höll nerför ån mot sjön som borde ligga där.

Redigerat 8 Januari 2006 av deiwos

[Scones]

- Och jag e ledaren din dåre!

Han ryckte tag i Tulgahr och sa:

- Om du nu kände min far, visst skulle han kunna hålla ett par troll i några minuter? Jag är min fars blod,muskler och hjäna. Du leder gruppen sålänge. Och håll ett öga på dom. Jag kan bara ge er ett par minuter. max 5. Så spring!

Oint kastade undan Tulgahr och kastade en av sina yxor rakt upp i huvudet på ett av trollen. Trollet tjöt och började gå bärsärk mot allt som stod i hans väg.

[Scones]

Oint blev så förvånad att han helt glömde bort de andra trollen. Och likaså verkade resten av trollen också ha gjort för dom bara stod som förstelnade och tittade ner på det utslagna trollet.

 

Oint tog tillfället i akt. Han hade redan som barn fått reda på Trollens svaga punkt av sin krigsvane far. Ögonen

Han sprang fram till tulgahr och roffade åt sig några av hans kaststjärnor.

- Sorry kompis, men jag behöver nått vasst.

Han kastade dom med all sin precision mot trollens ögon och lyckades träffa alla utom en. Dom flydde av sin smärta och lämnade det sista trollet kvar.

- Bara du och jag då.

Oint grep tag om sin hammare och kastade skölden åt sidan. Den skulle inte göra til någon nytta mot trollet's stora klubba.

Han sprang fram och slog trollet mitt i buken en gång,men den reagerade inte ens. Han slog den på foten men inget hände. Han blev så ursinning att han glömde undvika ett av trollets sving och blev träffad av hans gigantiska klubba.

[Scones]

Oint insåg vad som hade hänt där han låg helt stilla. Han måste försöka. Om han inte klarade att resa sig skulle snart diverse djur kalasa på deras lik.

Han reste sig upp med all sin kraft och tittade ner på Tulgahr.

- Trött? Ja du förtjänar en öl kompis.

Oint slungade upp han över ryggen och förvandlade sin hammare till den lilla röda trähammaren igen. Han grepade sin yxa och satte den i bältet och skölden på Tulgahrs rygg. Sin 2hands yxa hade ha förlorat under striden. Den var nu i flera bitar och halva satt fast i ett trollhuvud.

 

Han vandrade sakta under Tulgahrs tyngd och förstod att resten av gruppen nog var långt framme redan. Då fick han en ide..Jo det kunde funka.

Ån rann ner längs en lång nerförsbacke, längre än Oint kunde se. Han la ner Tulgahr och knackade med sin yxa på botten av den knappt en decimeter djupa ån.

- Stenbotten..Vi är på ett solidt berg. Det här ska nog gå.

Han tog av sin sköld och satte den på vattnet, han satte sig på skölde med benen i skräddarpossition och la den stora Tulgahr i knäet på sig själv. Han stötte ifrån med armna och så började dom åka nerför strömmen.

[deiwos]

När Teeth var framme vid sjön sade han åt Kal-Torak att skaffa något att äta och så började han göra upp eld medans han väntade på dem andra.

Redigerat 8 Januari 2006 av deiwos

[Scones]

Oint hörde inte mer än de sista orden för ett förfärligt dån hade börjat höras en bit fram. Det enda han hörde var österut, alver, Thorin.

Han fortsatte ner och sköldflotten gick snabbare och snabbare, så snabbt att Oint hade börjat få svårt att hålla sig och Tulgahr fast.

 

Efter ett par minuters färd var dånet öronbedöande och Oint började ana vad som skulle ske. När han såg vatten fallet kastade han sig och Tulgahr av flotten och ut på gräset. Hans sköld föll ner för fallet.

Han reste sig snabbt up och lyfte upp Tulgahr.

- Öster..Jadu min vän frågan e hur långt Öster.

Oint började vandra åt vad han var rätt säker på var öster samtidigt som han blev mer och mer trött. Helt plötsligt hörde han en båge spännas på avstånd och han kastade sig ner på marken.

[Scones]

Oint var trött men tänkte inte ge upp sin väns liv.

Han sprang efter alverna och sa:

- Ni har fångat fel man, det där är Tulgahr! Tarloc's goda tvillingbror!

[Scones]

Oint var trött men tänkte inte ge upp sin väns liv.

Han sprang efter alverna och sa:

- Ni har fångat fel man, det där är Tulgahr! Tarloc's goda tvillingbror!

[Scones]

- INGEN bär en dvärg! sa Oint ilsket. Han lugnade ner sig och sa sen:

- Jag är Oint Järnhand, son av Ragnar Järnhand. Stupad i DET stora slaget. Detta är min, och innan mig min fars gode vän Tulgahr. Han var med när min far stupade och mördaren av min far var Tarloc, Tulgahrs onde tvillingbror.

- Har ni hört om svartalvsslaget i norr? Det var vi som utkämpade det. 6-7 riktiga krigare och ett 50 tal bönder mot flera hundratals Svartalver!

Oint tystnade och tittade upp på den långe alven.

[Snookis]

Stomp hade kommit tillbaka från sin lilla utflykt efter växter! men han hade inte hittat några så han följde efter dom andra söder. när dom slog lägger för att såva somnade han bums ty de hade varit mycke vandring för ingetting i jakten på anji'ku.fast han såv inte så djupt för han vaknade direkt när Tulgahr skrek. men han lydde oint order och gick med dom andra.

[Scones]

Oint for upp på fötter och slängde in Tulgahr i ett hörn. Han visste inte om Tarloc var kvar eller ej så han rörde sig med försiktighet. Efter att ha övertygat sig själv om att han var borta grep han tag om Tulgahr och la han över axlarna. Han började springa ut ur skogen när han hörde skrik ett par hus längre bort.

Oint sprang dit och såg med fasa att huset stod i brand. Han hörde rösten igen och var övertygad om att det var ett barn.

Han tvekade inte en sekund utan kastade ner Tulgahr på marken och kastade sig in genom dörren. Han sprang fram genom huset upp på övervåningen och f*n ett litet alvbarn skrika i ett hörn.

- Såja, kom till Oint.

Han grepade barnet försiktigt och hoppade rakt ut genom ett fönster samtidigt som huset rasade ihop bakom honom.

Hans lämnade över barnet till en alv som stod bredvid han och skrek:

- TARLOC! SLUTA GÖMMA DIG FÖR MIG!