Instämmer med föregående talare att Sorority Boys är en tråkig film. Den försöker visa ett budskap på allvar om att det inte är lätt att vara tjej men går alltid under bältet.
Iaf. så har ni en recension till här som jag skrev tidigare.
Originaltitel: Reservoir Dogs (svensk titel: De Hänsynslösa)
Produktionsår: 1992
Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Harvey Keitel, Tim Roth, Steve Buscemi, Michael Madsen, Eddie Bunker, Quentin Tarantino, Chris Penn, Lawrence Tierney, Kirk Baltz m.fl.
Innan Reservoir Dogs (svensk titel; De Hänsynslösa) visades upp på vita duken var Quentin Tarantino en vanlig person som arbetade i en videobutik som spenderade mycket tid åt sitt filmintresse. Han blev intresserad av att göra egna filmer och en kund kallade filmen Vi ses igen, barn för "the Reservoir Dogs movie". Tarantino gillade uttrycket och när han bara var 28 år gammal valde han att döpa hans första stora film efter det.
Handlingen är den att en grupp utav professionella gangsters som inte känner varandra har planerat en diamantkupp i minsta detalj, men något går fruktansvärt fel som i sin tur gör att polisen kommer efter de och alla lyckas inte ta sig därifrån med livet. En av dem har blivit skjuten i magen och är därefter allvarligt skadad. De som klarade sig från diamantkuppen samlas i en gammal lagerlokal för att försöka reda ut exakt vad som gick fel. Inga av huvudkaraktärerna känner till varandras riktiga namn, istället kallar de varandra för olika färger (Mr. Brown, Mr. Pink, Mr. Orange etc.) eftersom identiteten måste vara hemlig och att det ska vara omöjligt för någon av medlemmarna att läcka ut riktiga namn under förhör om någon av de skulle åka fast.
Reservoir Dogs är en film som visar att Tarantino tänkt som en riktig gangster. Karaktärerna har "realistiska" åsikter och lösningar om den mycket väl planerade diamantkuppen som sedan blir ett snabbtänkande dilemma. Alla visar deras unika beteende på ett bra sätt eftersom filmen har ett extremt bra upplägg när det gäller karaktärpresentationen. Varje person i filmen argumenterar mot varandra på ett lysande sätt under gräl och liknande. Det är snitsigt gjort, nästan lite för snitsigt, men det eventuella problemet kan förlåtas ifall man ser filmen ur ett större perspektiv. Flera scener i filmen är inspirerade från andra filmer, mest nämnvärt är vinjetten då Little Green Bag spelas som är starkt kopierat från A Clockwork Orange.
Humorn är svart, nästintill kolsvart. Anledningen är för att händelserna i filmen är rent av för tragiska för att tittaren ska kunna gapskratta åt varje skämt som ges i filmen. Men ser humorn framför handlingen märker man att skämten är hyfsat bra, inte för att vartannat ord som används i filmen är grovt utan för att flera av karaktärerna i filmen ser på saker och ting från en annan vinkel som ger de en fyndig åsikt. Det som är mest värt att notera är scenen i början där Mr. Pink diskuterar med de andra medlemmarna varför han inte ger dricks till folk som gör deras jobb på t.ex. restauranger och caféer. Musiken är också värd att nämna då den är bra. De bästa låtarna i filmen är Stuck in the middle with you (Stealers Wheel) samt Little Green Bag (George Baker).
Filmen har ett flertal hopp i tiden som gör att det kan vara svårt för tittaren att förstå handlingen första gången. Men det behövs hopp i tiden i en film som denna eftersom bortsett från tillbakablickar som är en tid innan diamantkuppen är filmen i sig väldigt enformig eftersom allting kretsar runt exakt samma rån hela tiden. Tillbakablickarna kan förvirra tittaren första gången, men ger man filmen en andra chans förstår man sig på varför det finns med i filmen.
Denna våldsamma och allvarliga film passar inte alla, främst den som är rädd för blod. Men det krävs för att filmen ska kunna tas på ett seriöst allvar. Filmen må vara enformig för det mesta, men det räddas stort tack vare perfekta dialoger och lysande karaktärpresentationer.
