Hoppa till innehåll

Thriller


Girafariglove
 Dela

Rekommendera inlägg

Moderna Jack the Riper

 

I hela mitt liv har jag avskytt kvinnor. De är så omogna att man kan spy. De uppför sig ju som tuppar, de kråmar sig framför spegeln och säger saker som "Å vad jag ser bra ut från min högra sida men den vänstra sidan är typ deformerad". Sån´t gör mig galen. Allt de kan är att klaga på sig själv och andra. Men jag kan sätta skräck i dem, jag ska få dem att darra, att skrika men de kan aldrig fly. Jag jobbar som en kirurg på en klinik i Stockholm. Mitt namn är Nicklas och jag är så trött på alla slynor och bimbos som tror att de är något. De är så fåfänga som vill ha större bröst än de klarar av eller så vill de fettsuga sig smalare. Att jag skriver detta är för att inatt är det min första natt som mördare. Mitt motiv är att sätta skräck i alla kvinnor i landet som vill förändra sig. Min teknik är enkel, bara strypa dem med en fiskelina och sen öppna dem från halsen ner till deras könsorgan och avlägsna deras livmoder och ägg stockar. Naturligtvis kommer jag att ha kirurg handskar på mig och ett plastförkläde för att skydda kläderna. Ja det kommer att bli en modern Jack the Riper historia och polisen kommer att få det tufft.

 

Klockan är, få se, sju på morgonen och vi har fått in ett mordfall. Och naturligtvis läggs det på mitt bord. Jenny var namnet, kriminalinspektör Jenny. Jag tar hand om mord- och dråpfall.

Vad blir det denna gång, är det ett gängbråk nu igen? Men det första jag får se är: En 24-årig kvinna mördad i centrala Stockholm. Oh shit, detta är inte något gäng bråk hon har ju blivit nästan kapad mitt itu. Mina händer skakar, detta har aldrig hänt förut, jag brukar ju vara lugn och inte störas av såna här saker. Kan det vara för att kvinnan är så ung eller är det för att hon blivit uppsprättad som en fisk. En kollega frågar om jag mår bra och jag tror att jag svarar ja. Men det är inte sant, detta mord är såväl utfört och med en precision som bara en yrkesmördare eller kirurg har. Ögonen är uppspärrade på kvinnan, hon var livrädd. Ett rött märke runt halsen säger mig att hon ströps till döds, med vad vet jag inte. Jag frågar om allt blod på brottsplatsen tillhör kvinnan och det gör det. Jag svär inombords men frågar om vi har något att gå på. En lapp räcks fram där det står att alla unga kvinnor är osäkra nu. Lappen är avriven så vi kan inte identifiera från vilken skrivare den kommer. Pappret är vanligt A4 som går att köpa i vilken data affär som helst, stilen är Tahoma så där kan vi inte söka information. Det är en kriminalares värsta mardröm, ett offer, ingen gärningsman, inget motiv och inga lettrådar. Detta är ett fall där man bara får vänta på gärningsmannens nästa drag.

 

Hon kämpade emot, hon ville inte dö. Den satmaran, en av alla som tillhör det förhatliga släktet. Jag log när jag såg livet slockna i hennes ögon. De liksom mattades av tills det slocknade, några snitt senare och hennes äggstockar och livmoder är ett minne blott. Den hud under hennes, det som hon skrapade från min arm plockar jag noggrant bort för att inte lämna några spår. Mitt enda spår jag lämnade var lappen. Mina kollegor frågar varför jag är så uppåt men jag säger inget, det är min hemlighet. Vad krävs för det för att bli en mördare frågar sig många, jag säger att det enda som krävs är att man kan se en för sitt inre kämpa till slutet. Man blir inte född till mördare, man växer till en. Jag ska mörda inatt igen. Men i en annan del av Stockholm, denna gång är platsen Djurgården. Det kommer att bli enkelt. Jag har visserligen kvinnliga kolleger men de är för nära mig. Nu i alla fall, det blir kanske senare. Jag funderar på om jag ska lämna ett spår men tycker att polisen måste få jobba för sin lön. Tja nu är det dags att fånga ett offer till.

 

Morgon igen. Ett mordfall ligger på mitt bord. En ung kvinna i 20-års åldern har blivit mördad på Djurgården. Jag skummar igenom det för att ge det till en kollega, det brukar jag göra med många fall. Jag läser rapporten från mordfallet och läser att hon fått både äggstockarna och livmodern avlägsnade. Jag blir kall inombords och tittar snabbt i pappren från mordet igår kväll. De är identiska. Enda skillnaden är att denna gång finns det ingen lapp. Slutsatsen blir enkel. Vi har en känslokall seriemördare i Stockholm som ger sig på unga kvinnor som är runt tjugo år. Men när jag läser igenom rapporten igen börjar jag störa mig på en liten detalj och det är att deras livmoder och äggstockar är borta. Någon säger i bakgrunden att detta liknar de fallen som på 1800-talets slut gäckade polisen. Jag tänker på vad för företeelser på 1800-talet som hade med detta att göra. Så slog det mig, London. Där hände exakt samma sak. Åh nej bara detta inte blir som deras Jack the Riper fall. Om så är fallet kan det bli svårt att lösa detta fall; om inte omöjligt.

 

Detta var ännu lättare än förra. Hon skrek inte utan trodde först att jag skojade när jag tog fram fiskelinan. Den slynan skrattade mig rakt upp i ansiktet. Jag blev förbannad men svalde det och tänkte istället på hur hon skulle se ut när jag lindade linan runt hennes hals. Ett varv sen är det bara att dra åt. Det krävs nästan ingen kraft att strypa en kvinna, det svåra ligger i att öppna dem. Ett huvudsnitt från halsen ner till könsorganen så att man öppnar huden, där efter måste man skära itu musklerna och flytta lite på tarmarna och magen för att kunna skära ut kvinnans allra heligaste organ. Det enda man behöver för att klara detta är enkla anatomiska kunskaper.

Det enda som jag måste klaga på är arbetstiden. Jösses de här flickorna har ju vänt på dygnet för att alla ska se deras stora bröst.

 

Äntligen ett framsteg i utredningen. Den som utför detta, troligen en kirurg, är vad vi vet bosatt i Stockholm och där med vet vi med stor säkerhet att han/hon också är utbildad här. det begränsar antalet misstänkta till ett par hundra stycken skulle jag tro. Den siffran kommer av att jag räknar med alla kirurger inte bara i Stockholm utan även i länet som sådant. Det blir en enkel match och visar sig ingen av dessa vara gärningsmannen vet jag inte vad jag ska göra.

Först måste vi ge mördaren en profil sen ska vi se om någon här i stan matchar denna profil. Enklare än så blir det inte. Fem sex sömnlösa nätter och profilen kanske är klar om personen mot förmodan inte slutar mörda. Om så är fallet får jag det hett om öronen.

 

Ska ut och se vem som blir mitt nya offer. Där borta går en ensam kvinna som säkert behöver sällskap så jag går fram till henne och frågar om hon gör något särskilt. Om man frågar så säger de att det har de inte. Vi följdes åt till en tunnel där ljuset alltid är trasigt och då tar jag fram fiskelinan. Döm min förvåning när hon tar fram en pistol och handfängsel och säger att hon heter Jenny och jobbar för polisen. Jag trodde inte på henne men hon sätter handfängslet på mig och ringer till polisen och säger vart vi är. Suck, att en av deras släkte kunde överlista mig.

 

Jag är på väg hem och blir följd av en trevlig man i 30-års åldern. Han pratar om sig själv, om var han bor och lite så. Först frågade han om jag gjorde något särskilt, jag ville säga att det hade jag men hans sätt att vara och föra sig på gjorde att jag inte kunde säga att jag redan hade saker att göra. Så vi följdes åt. Jag måste erkänna att jag tittade i smyg i hans fickor och fick se en fiskelina och en vass skalpell. I det ögonblicket förstod jag att detta var moderna Jack the Riper. Nu gällde det att inte göra något förhastat som till exempel säga att jag är en polis för då kanske jag inte skulle få se morgondagen. Vi kom till en tunnel där ljuset alltid är trasigt såhär skulle han nog slå till.

Mycket riktigt, han försökte strypa mig med fiskelinan och då, innan jag blev allt för rädd, sa jag vem jag var och medan han var för upptagen på att se om jag ljög eller inte satte jag handfängsel på honom.

 

Hon ljög inte så nu har jag en kvinna som jag hatar mer än någon annan, polisen Jenny hon som satte fast mig. Å vad jag ångrar att jag var snäll mot henne. Det enda jag såg för mitt inre när vi åkte till polisstationen var hon som sa vem hon var precis när jag skulle strypa henne.

På polisstationen blev det förhör och jag sa som det var. Jag menar, varför ska jag ljuga om att jag hatar kvinnor så mycket att jag önskar att de alla var döda. De blev chockade över att jag hatade kvinnor så mycket, men jag sa också att den jag hatade mest var Jenny.

 

Jösses denna kille, som tydligen heter Nicklas, måste verkligen avsky kvinnor. Och jag fruktar att om han kommer lös är det jag som blir det första offret. Chefen säger att jag ser blek ut och säger att om jag vill kan jag få ledigt några dagar. Ett trevligt erbjudande men nu när vi vet vem gärningsmannen är måste jag vara här och få reda på varför han gör detta.

 

 

Men det är en annan historia!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag e rörd över att ni gillar den ^_^ Det var en skriv uppgift i svenskan förra hösten. Vi hade tre veckor på oss att skriva en realistisk text. O jag har alltid gillat det lite makabra plus att jag slaviskt följer kriminal serierna på Kanal 5 så jag har en ganska bra grund. O nej, den e inte kopierad elr omskriven från någon annans text. Den är helt o hållet min egen.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Förutom de me "Jack the Ripper" då :P

 

 

Rätt så intressant, någon felstavningar någonstans, men bra ändå^^

 

Intressant det du tror att "Jack the Ripper" var en kirurg, gjorde ett arbete om han i engelskan, och själv tror jag att det var någon lärare som mördade de prostituerade och sedan begick självmord..

men BTT

 

helt okej historia ;)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gå med i konversationen

Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Svara på det här ämnet...

×   Klistrade in som rich text.   Klistra in som vanlig text istället

  Endast 75 emojis är tillåtet.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigeraren

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller infoga bilder från URL.

 Dela

×
  • Skapa ny...