Rollspel

William som befann sig ombord på skeppet när det flög i exploderade beodrade genast sina män att slå till reträtt innan det sjönk.

"Tillbaka till London Burning! Genast!"

Han märkte att alla pirater hade börjat retirera från fiendens skepp efter en rejäl smäll i nedre delen av det. Plötsligt såg han Daine hoppa rakt ner i vattnet och tänka va f*n hon höll på med. Han hämtade ett rep med en ögla i änden och sprang fram till kanten. I vattnet såg han henne och det såg ut som om hon dök efter något. Han kastade ner repet.

"Inte tid för bad nu, frun! Ta tag här så kan jag dra upp dig!"

Adrian var i den andra delen av skeppet när explosionen och den starka tryckvågen kom. Den del han var i förblev oskadd men han förstod att en stor del av skeppet måste ha förstörts och att det inte skulle ta länge förrän det, och även han om han inte hann iväg, skulle ligga på botten. Bredvid honom, i väggen, var ett av kanonhålen som hade uppstått i striden. Adrian slängde sig ut genom det ner i vattnet. Han tappade sin hatt när han dök ner under vattnet, men han hade inte tid att ta den, och simmade snabbt tillbaka till London Burning.

Daine som redan plaskade hörde inte vad Kreftón ropade och dök ner under ytan, vågorna gjorde det lite svårt men hon klarade sig, hon hade lärt sig simma tidigt och lyckades komma ikapp den sjunkande Zack, när hon var så pass när att hon skulle kunna nå honom sträckte hon sig efter honom, men där tog repet slut och hon var tvungen att släppa det för att kunna nå Zack. När hon fick tag på hans ärm kunde hon dra honom till sig och sedan trampade vatten tills hon börjar närma sig ytan och fick tag på repet igen, nu hoppades hon bara att någon skulle dra upp dem.

Kreftón såg nu hur Daine kom upp till ytan med en annan person. Det var Zach!

"Kom igen, ta tag i repet! Jag kan nog dra upp er båda!"

Adrian hade just klättrat upp för stegen till skeppet, då han såg mannen som han trodde kallade sig Kreftón hålla i ett rep. I andra änden av repet, nere i vattnet, var Daine som höll i en man som han inte visste namnet på. Han sprang fram till Kréfton, "Dem är två så det kan bli svårt för dig ensam att dra upp dem... du kanske vill ha en hjälpande hand?". I bakgrunden såg han toppen av masten på fiendeskeppet precis då den sjönk ner under ytan.

"Ja! Perfekt! Kom igen nu Daine, når du repet!?"

OOC: Haha, perfekt faktiskt. Hade precis tänkt ropa på hjälp. :)

Daine såg repet som låg en bit ifrån henne, men om hon skynda sig skulle hon kanske kunna lämna det hon själv höll i och ta tag i det andra, hon kunde kanske klara det. Hon släppte sitt eget rep och en våg träffade hennes ansikte och hon fick sig en kallsup. Varför gjorde hon allt detta för en främling? Fast nu kanske hon kunde betala honom tillbaka efter att han hjälpt henne komma med i besättningen. Hon paddlade med sin fria hand och sparkade vattnet för att nå repet, hon kände sig otroligt lättad över att få tag i repet och hon höll ett fast grepp om både Zack och rep änden. Nu var frågan om hon skulle klara att hålla fast vid repet med både sin egen vikt och dessutom hans vikt. Hon tänkte iallafall testa det. Ännu en våg slår mot hennes ansikte och dränker henne i vatten, men hon släpper inte repet.

Kreftón såg att Daine hade fått tag i repet och Zach, så han och Adrian börade dra.

"Håll i lite till nu!"

När de med mycket möda hade dragits ända upp till relingen knöt det fast repet i en temp på båten och Kreftón gick till kanten och sträckte ut sin hand så att Zach skulle ta den. Han verkade ehöva komma upp först.

"Han verkar svårt skadad, vi måste göra någonting åt det" sa Adrian till Kreftón medans han gick fram till relingen, tog Daines hand och började dra upp henne. Han såg på Zack, sökandes efter skadan, och upptäckte snabbt att han hade ett skotthål i bröstet, det verkade blöda starkt från det. Han kollade även runt sig för att se om alla andra hade tagit sig från skeppet, och det hade dem.

Daine kom upp på däck med hjälp av Adrians hjälp och stod på knäna med händerna på däcket och spydde upp saltvattnet hon av misstag råkad svälja. När hon var klar vände hon sig till Adrian och Kreftón för att kolla så att de tittade till Zack. Hon såg blodet som rann ner frånb hans skada och ställde sig raglande upp med stöd mot relingen för att inte ramla ner på däck igen. Rangligt gick hon fram till Zacks kropp, hon hade ju aldrig räddat någon, vad skulle hon göra? Skulle man pressa på bröstet? Men han var ju skadad där. Hon kände att hon var helt hjälplös i detta ämne.

"Försök få liv i honom" sa Adrian, "Jag hämtar något att använda som förband". Han sprang sen genom dörren ner under däck.

Daine satte örat mot Zacks bröstkorg, hon hörde hur hjärtat fortfarande slog, det var inte speciellt starkt men det fanns där. Hon tittade ner i skotthålet och rörde lite vid såret, kulan verkade inte vara kvar men hon visste inte säkert. Vad skulle hon göra nu då? Det var första gången på väldigt länge hon känt sig så här förvirrad, hon gillade det inte alls. Varför var hon nödvändigt vis tvungen att rädda honom, det kanske var skatten som lockade, Zack hade trots allt kartan.

Hon hade sett män pressa på bröstkorgen för att få någon att hosta upp vattnet, men den medvetslösa mannen hade ju ett sår där, kunde man skada honom ännu mer? Försiktigt lade hon sin ena hand på hans bröstkorg, den andra handen på sin egen hand, hon pressade en gång, två gånger. Hennes vita skjorta var blöt, precis som hela hon, men vattnet hade fått den lite genomskinlig. Fast hon var beredd på sådana saker, hon hade lindat för den över delen av hennes kropp.

Adrian hade hittat en gammal tröja under däck. Samtidigt som han sprang så rev han av en remsa av den, det skulle duga för ett tag iallafall. Väl uppe på däck igen såg han att Daine försökte få liv i Zack, och sprang fram till dem. "Här, bind den runt honom, det kan stoppa flödet" sa han, och gav tygremsan till Daine. Han kollade ner på Zack. "Han hade tur... Såret är väldigt nära hjärtat".

Daine tittade chockat upp på Adrian, skulle hon? Hon skakade på huvudet och lyfte istället upp hans över kropp, på det viset höll hon honom så för att sedan kunna ta av honom de kläder han hade på överkroppen. Hon höll honom uppe med ena handen och praktiskt taget slet bort hans tröja.

- Du får förbinda hans sår, sade hon allvarligt till Adrian när hon åter tittade upp mot honom.

"Vi har inte tid med sånt nu" sa Adrian argt, "Men håll kvar honom så där". Han hukade och började linda tygremsan runt Zack's kropp. "Nu behöver vi bara någonstans att lägga honom" sa han och gjorde en sista liten knut på tygremsan. Han ställde sig upp igen. "Men om ingen här har några mediciniska kunskaper, så kommer han behöva en doktor" sa han, "Såret kommer inte att läka sig själv, speciellt inte om kulan är kvar".

Daine lade örat nära hans mun och lyssnade efter andetag, han verkade åtminstonde andas. Hon visste att Adrian hade rätt, men vad hon visste så fanns det ingen med medecinska kunskaper i närheten nu.

Oförmögen att veta vad man skulle göra nu eller om Zack skulle överleva ställde hon sigt upp, hon var inte yr nu men hon tittade nästan argt på Adrian, utan att veta varför.

"Bara lugn, det kommer ordna sig." sa Kreftón till Zach som nu hade kämpat sig upp lite halvt.

"Ska vi bära in honom till en ordentlig säng under däck? Han behöver få vila." sa han till de andra.

Daine ryckte nästan till när han började röra på sig, hon backade ett steg innan hon hukade sig ner framför honom.

- Jag ser det , svarade hon honom med en lite irriterad röst och satte armarna i kors. Du har ett skotthål i bröstet, du höll på att drunkna, men du mår ändå bra.

En fnysning lämnade henne och hon granskade honom med blicken. Hon såg att han hade det svårt att ta sig upp men hon gjorde inga försök till att hjälpa honom. Hon hade visat tillräckligt med sympati idag.

Hon var nästan tvungen att flina åt honom, men lyckades låta bli. Där var han, mådde bra och allt, ändå hade han inte krafter nog att stå på sina egna ben. Hennes blå ögon fortsatte att iaktta Zack, hon öppnade ett par knappar av sin skjorta längst upp. Hon ogillade att ha på sig blöt kläder. Hon såg in i hans ögon och viftade sedan med ena hand.

- En tjänst för en tjänst, sade hon med uttryckslös röst. Som om hon vetat vad det var han satt och funderade på.