Rollspel

Daine tittade förvirrat på Zack och undrar om det är henne han snackar med.

- Fisk går också bra, det är näringsrikt, säger hon och fortsätter peta på bordskanten, vad menar du med det där sista?

Hon tittade på den andre mannen och undrade vad han var för någon, hon kom ihåg honom från däcket men inget mer.

"Stefan Kreftón var namnet. Dig råkade jag höra var Daine förut. Stämmer bra va? Jag har varit en i besättningen ett bra tag nu. Jag sköter mest hushållssysslor, om man säger så." Han började skämmas lite.

"Alltså, när vi stannar till i en hamn brukar jag få stanna på skeppet och ha hand om det medans de andra går iland och gör diverse kul saker. Inte alltid kul att bara sitta och tråka här hela tiden..."

William satt och slöade när en matros kom inrusande.

"Kapten, brittisk fregatt siktad i lovart!"

William flög upp och gav sin förste styrman order om att få upp alla på däck. Den gigantiske förste styrmannen gastade ut order.

"Alle man på däck! Bemanna kanonerna! Sätt fart era landkrabbor!" William gick sedan upp på huvud-däcket för att övervaka männen samtidigt som han betraktade fregatten i sin kikare.

Gamling Tor flög upp ur stolen han satt i och gick raskt med resten av gänget upp på däck igen.

Som tur var hade han varit så gott som osynlig under hela hans tid på skeppet.

Daine flög upp när hon hörde kaptenens dånande röst och var inte sen med att reagera, snabbt var hon på väg upp på däck och där var det full rulle. Besättningen var i full gång med att ladda kanonerna och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra så hon sprang fram till en annan man ur besättningen och hjälpte honom ladda kanonen.

Styrmannens grova röst ekade ner i matsalen och Kreftóns sällskap flög upp som vinden och kilade iväg.

"Suck, ingen respekt för matro alls." tänkte han och gick sedan upp. På däck var det stim och stoj och Kreftón gjorde som vanligt och gick till sin privata kanon. Lite action får han minsann också även om han aldrig lämnar skeppet. Han såg på den stora svarta kolven med "Kreftón" inristat på den. Han hade blivit tilldelad den efter en riktig lyckoträff han fick in på ett skepp för ett par år sen.

På rutin började han ladda kanonen och väntade sedan på rätt tillfälle att skjuta. Fregatten som nu var målet var än så länge långt borta från Kreftóns sikte.

William tittade fortfarande på fregatten och gav order till rorsgängaren. Han ignorerade Zack och koncentrerade sig helt. Situationen talade för sig själv.

Dikt styrbord! Lite till! Bra så! Han stoppade undan kikaren och såg på fienden som var ganska nära nu, men inte tillräckligt nära för att kanonerna skulle avlossas.

Gamling Tor kommer upp på däck. Han tycker det är tid för ett av han 'visdomstips'.

"Smörj kanonerna med olja så ska du se att du kan träffa", kraxar han till William och bankar med käppen på en av oljetunnorna.

Adrian hade varit och rengjort sig efter det smutsiga arbetet och just kommit in i matsalen för att äta då han såg alla springa ut. Han förstod direkt av deras prat att ett annat skepp hade siktats.

Han sprang upp på däck, på väg dit såg han de andra i besättningen febrilt ladda alla kanoner. Väl framme vid fören så spanade han ut över havet, och mycket riktigt så såg han ett skepp framför deras eget. Det var större än deras och verkade även ha fler kanoner och större besättning. Det skulle nog inte ta länge förrän skeppen var inom varandras räckhåll.

Daine fortsatte att hjälpa till uppe på däck, när de flesta kanonerna var laddade satte hon sig på huk bredvid en av dem med en glödande pinne i hande och väntade på att kaptenen skulle ge ut sin order om avfyrning.

Hon väntade spänt, snabb på att avfyra så fort som kaptenen sade till, men den här väntan gick på hennens nerver. Hon började otåligt knappa med sina fingrar mot kanonen. Hon hatade denna vntan på avfyrning.

"Vem f*n är du?!" röt William åt Tor.

"Dig skall jag banne mig ta hand om senare! Inga fripassagerare på mitt skepp!. Sedan vände han åter blicken mot fregatten och höjde handen. Sedan sänkte han den och vrålade,

ELD!

Daine hör plasket men just som hon var på väg att kika vad det var hörde hon kaptenens dova röst och avfyrade kanonen mot fregatten, kulan träffade dess sida med en stor smäll och träflisor flög.

Snabbt laddade de om kanonen och var redo att avfyra igen, vilket de gjorde, denna träffade också i fregattens sida och träflisorna sprutade ännu en gång.

↗ till inlägget

"Vem f*n är du?!" röt William åt Tor.

"Dig skall jag banne mig ta hand om senare! Inga fripassagerare på mitt skepp!. Sedan vände han åter blicken mot fregatten och höjde handen. Sedan sänkte han den och vrålade,

ELD!

"Gah, dagens ungdom", fnös Gamling Tor och viftade med käppen i vädret medan han vände sig om och återigen gick under däck.

Dem hade fått första träffarna, men fienden var inte sen med att besvara elden. En stor kulade träffade sidan av deras skepp, som skakade hårt. Hur skulle dem kunna vinna det här? tänkte Adrian.

Vid kaptens kommando förde Kreftón den brinnande pinnen mot veken och väntade på smällen. Kanonen dånade och kulan susade iväg mot fiendefregatten och strök precis längsmed däcket. "Attans!" tänkte han när han såg att båten inte skadades. "Hoppas iallfall att någon som stod på däck träffades."

Han laddade om och skickade iväg en kula till vilken träffade precis bredvid huvudmasten. Otur igen, masten är ett lyckat mål om man lyckas. Det var bara till att skjuta igen.

Kreftón hörde kaptenen beordra bordning och blev lättad. Det var här hans deltagande var slut, eftersom han inte alls kunde hantera ett svärd. Han visste knappt var som var fram och bak på det. Hans uppdrag var som vanligt att ta hand om de som kom tillbaka, möjligen någon skadad som lyckades ta sig tillbaka under striden.

Adrian svingade över till fiendeskeppet, där alla nu slogs för sina liv. Han landade i aktern, framför dörren som ledde ner under däck. Han gick genom dörren och lämnade obemärkt slagfältet bakom sig.

Det var ingen där, alla verkade vara uppe på däck och slåss. Han gick genom det tomma skeppet, sökte efter någonting av värde. "Hur det än går så ska jag inte lämna den här striden utan någonting av värde" tänkte han. Men det han sökte efter var inte guld eller juveler, sånt hade han aldrig brytt sig om eller haft någon användning för. Han sökte efter något, för honom, mycket värdefullare.

OOC: Har läst allt, och ni lyckas riktigt bra allihopa! Har en fin inre bild som jag följer.

Daine tappade nästan balansen av tryckvågen som följde efter den stora smällen, hon såg hur en del av det andra skeppet sprängdes i bitar och saker flög upp i luften och landade med ett plask i vattnet. Vad hände egentligen? Hon såg chockat på det ställe som finns skeppet nyss varit på. Hur kom det sig att det plötsligt bara sprängdes i bitar?

Hon såg sig storögt omkring, och såg någon röra sig nere i vattnet men kunde inte riktigt urskilja vem det var. En fiende?

Hon fortsatte att stirra på personen tills hon till sin stora överraskning såg att det var Zack. Vad i hela skeppsråttor gjorde han där?

Hon skulle precis hämta ett rep när hon såg hur han försvann under ytan och ner mot djupet. Vad skulle hon göra nu då?!

Utan att tänka tog hon sin dolk, skar av ett rep, hoppade ner i vattnet efter Zack med repet i ena handen. Det här var vansinne, varför skulle hon rädde en annan pirats liv. Det stred mot hennes principer.