Allt började med dom gamla klassiska Pokémon Red och Pokémon Blue. Man såg spelaren uppifrån (svartvit grafik), gick omkring och samlade Pokémon. Tror ni att Pokémon XD till GameCube är mycket bättre, bara för att det har snyggare grafik, och är till en bättre konsol? Svaret är nej!
Pokémon XD har lider av något jag kallar för "handlingstvång". Man måste hela tiden gå efter handlingen! I Pokémonspelen till GameBoy är handlar det mesta om att samla mer Pokémon, och utforska världen. Dom spelen har också en handling, såklart, men man måste inte gå efter den hela tiden. Däremot, i Pokémon XD, måste man det. Man skickas ut för att hämta information om organisationen Ciphers projekt "XD", när man har klarat det ena steget skickas man till det andra. Så fort man går ut ur ett område, kommer man till en karta där man får välja vilken plats man vill åka till. När man väl klarat allt på en plats, finns det inget mer att göra! Jag måste säga att detta går rätt fort också, eftersom att varje plats ofta är PYTTELITEN! Man kan inte göra något roligt, bara göra det man "måste" hela tiden. Grafiken samt ljudet är absolut "outstanding", men jag brukar inte döma ett spel efter ljudet och grafiken, utan efter spelkänslan och hållbarheten. Hållbarheten är också kort, det går för fort.
Avslutningsvis kan jag säga att om ni planerar att köpa ett Pokémonspel till GameCube, köp Colosseum istället.
Efter att alldeles för många timmar hade spenderats med nacken i 45° insåg jag vilken evighetsmaskin jag gett mig i kast med och beslöt mig för att återgå till verkligheten, till bredbandet. Pokémon-fenomenet blev en världsomfattande dundersuccé som lämnade två barn till grundare i skuggan av en begynnande fabrik som kom att rulla på dygnet runt i flera år framöver. Personligen har jag inte involverat mig i något djupare projekt efter ’Blue Version’, så med Gale of Darkness är det lite av en comeback för min del. Men nog har jag hållit mig uppdaterad genom åren i alla fall.
Mycket har hänt på den grafiska sidan sedan Pokémon såg sin begynnelse, steget från svart-vit tvådimensionell grafik till ett fullskaligt färgdrama i tre dimensioner är bara det ett stort steg. Om än inte särskilt oväntat kanske. Annars tycks spelupplägget se likadant ut sedan dag ett; som Pokémon-tränare ser man sin ambition till att bli bäst i världen och jobbar därför ihärdigt med att tvinga sina små varelser att kämpa mot andra och på så vis bli starkare och, förhoppningsvis, evolvera till något större och mycket elakare. Konceptet är genialt, det krävs verkligen barn för att lura något som detta.
