Red Orchestra 2 - Heroes of Stalingrad - Omdömen
Betyg:
6 / 10
Baserat på 1 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 6/10
Omdöme av Cyper skrivet April 2012
År 2006 släpptes den mer eller mindre taktiska shootern Red Orchestra: Ostfront 41-45. Det som en gång började som en mod blev snart ett helt spel. Red Orchestra blev det första spelet som såldes av Tripwire Interactive. Till skillnad från andra krigsspel som fanns på marknaden var Red Orchestra Ostfront betydligt mycket mer fokucerat på realism. Det var innovativt, det kändes som en helt ny upplevelse. Det är och var ett sådant spel som man inte riktigt kan jämföra med något annat. Det var helt annorlunda än Call of Duty och Battlefield. Det var de facto helt annorlunda än alla andra mainstream shooters på marknaden. Stor fokus var på realism och taktik dock var det inte någon simulator som exempelvis arma. Spelet blev större och större och nu har vi Red Orchestra: Heroes of Stalingrad här.
Som titeln avslöjar utspelar sig Heroes of Stalingrad vid Stalingrad under andra världskriget. Spelet har både ett singleplayer- och multiplayer läge. Singleplayer läget är dock inte mycket att hända i julgranen - uppdragen väldigt repetitiva och helt oinspirerande. Det enda intressanta med singleplayer läget är att det är möjligt att spela kampanjen på både Ryssarnas och Tyskarnas sida. Singleplayer läget drivs inte av någon story. Inga cutscenes, eller något alls. Det går i princip ut på att attackera och försvara sig mot den stundtals mycket dumma AI:n. Det är uppenbart att Tripwire inte har lagt ned på mycket energi på Singleplayer delen och den som köper spelet enbart för Singleplayer kommer med största sannolikhet att bli besviken; singleplayer fungerar utmärkt som träning för multiplayer, men inget mer än det.
Grafikmässigt är Heroes of Stalingrad inte Battlefield 3. Tripwire inte heller är EA eller Dice och har inte feta tillgångar i jämförelse. Faktum är dock att grafiken Heroes of Stalingrads har blivit uppdaterad enormt mycket sedan sist och det är för mig mer än nog för att göra ögat lyckligt. Landskapet är mycket mer detaljerat den här gången och mer fokus har lagts på små detajer. Byggnader brinner, vissa saker går att förstöra, damm blåser upp i det ruinlagda, smutsiga Stalingrad. Ljusreflektionerna är mycket snygga och miljön i övrigt ger en känsla av krig: det är skitigt, trasigt och rörigt.
GRAFIKMÄSSIGT: 7.0
Ljudeffeterna har uppdaterat rejält mycket sedan ostfront. Allt från hur specifika vapen låter, till eko, till bakgrundens ljud. Denna gång kommer även spelare i multiplayer att skrika olika saker, som exempelvis ''Enemy down'', ''Take cover'', ''Reloading'' osv. Detta gör att allt känns mer levande. Soldaterna blir mer än några tysta robotar. Det som är dåligt är dock att karaktären ibland skriker ''Reloading'' när man verkligen. inte vill det - exempelvis då man sitter hopkurad och gömmer sig för fienden. Förutom detta så kan man även välja om man vill att musik spelas undertiden som man spelar spelet. Musiken är mycket bra och passar atmosfären utmärkt. Dock är ljudeffekterna en aning ojämna. Ibland när jag kastade en granat på andra sidan av en vägg filtrerades explosionen bort på något konstigt vis, och det lät snarare som att granaten sprängdes i innuti ett rum än bakom en mur. Ibland filtreras höga smällar bort av andra ljud som exempelvis skott. Spelet använder även ett ''thud''-ljud för att indikera att du träffade fienden. På nära håll är detta mycket logiskt, men då jag ligger på magen 100 meter från fienden och hör detta ljud som om jag stod en meter ifrån fienden, så känns det inte som att detta ljud riktigt passar in i ett spel som fokucerar på realism.
LJUDEFFEKTER: 8/10
Red Orchestra: Heroes of Stalingrad har för övrigt förbättrats enormt mycket sedan det första spelet i serien. Dock har många av dessa förbättringar tyvärr också medfört sig enligt mig dåliga saker. Det finns nu ett cover system som fungerar mycket bra. Det låter dig ta betäckning bakom väggar, staket, murar, etc. Det går även att ta betäckning, titta up sikta och skjuta. Det är här problemet med cover systemet börjar. Alldeles för ofta ser jag spelare flyga upp, ner, upp ner, upp, ner från där dom tar skydd, skjutande på fienden. Animationen är helt enkelt för snabb. För ryckig. Detta fungerar utmärkt i ett spel som COD men i ett spel där fokus ligger på taktik och realism blir det helt fel.
Något annat som är nytt sedan det förra spelet är att ta betäckning i i Heroes of Stalingrad inte enbart handlar om att ta betäckning. Det inte inte längre möjligt att kasta sig framför ett gammalt trästaket för att undvika att bli träffad av en storm av kulor. Trä är inte längre som cement. Det är trä - och skott kommer att penetrera trästaktet och med största sannolikhet antingen skada eller döda mig. Därför är det nu av största vikt att man ser skillnad på material som erbjudet skydd och det som enbart erbjuder kamouflage. Om du blir träffad av ett skott i är du med största sannolikhet död. Detta är inte som i många mainstream spel: ett välriktat skott av från ett gevär hundra meter bort kan döda dig på momangen. Om du har tur att överleva kan du dock använda ett bandage för att stoppa blödningen till skillnad från i det första red orchestra. Dock har detta bandage system en svaghet. En gång när jag spelade blev jag träffad av ett skott från fienden. Kvickt tog jag betäckning bakom en husvägg, använde bandaget på en sekund, tittade ut från väggen och sköt ned fienden. Trots att det för mig var bra så ifrågasätter jag hela situationen. Det faktum att det tar kortare tid att applicera bandaget än vad det tar att automatiskt fylla på sin hälsa i call of duty känns inte rätt av den enkla anledningen att det är på tok för orealistiskt. Om du inte applicerar bandaget så dör du av blodförlust. Mycket logiskt; tyvärr sker denna blodförlust på mindre än tio sekunder.
Något helt nytt för Red Orchestra är det nu är möjligt att låsa upp nya vapen. Varje gång du tar över en CAP zone, dödar en fiende, assisterar att döda en fiende, så får du poäng. Dessa poäng kommer sedan att låsa upp nya vapen som exempelvis MkB.
Du får även ''skillpoints'' (perks) när du spelar. Dessa gör att dina färdigheter förbättras så att du exempelvis kan kasta granater längre. Du kan även bli en Hjälte villket gör att ditt utseende förändras; du ser äldre och betydligt mycket mer härdad ut. Detta nya system kan självklart göra så att nya spelare blir mer intresserad men det finns nackdel med detta system. Det första är att det nödvändigtvis inte gör spelet mer öppet för spelare som gillar mer mainstream-liknande spel därför att desto mer du spelar, desto bättre vapen får du, och desto mer perks. Detta påverkar väldigt mycket. Att hoppa in som nya spelare har varken perks eller något upplåst. Detta gör spelet mycket svårare för de nya.
Lockdowtimer är en timer som i princip ger dig begränsad tid att ta över olika CAP zones. Detta gör att allt går mycket fortare; spelare springer till varje zon, från och till, skjuter och springer, vilket gör att den taktiska delen och det betydligt mycket lägre tempot som fanns i tidigare Red Orchestra försvinner. Till råga på allt är kartorna mycket små - mycket mindre än i Red Orchestra Ostfront. Trots detta är det nu möjligt att spawna på sin gruppledare. Flertal gånger blev jag t.o.m dödad vid spawnpointen. Tillsammans gör detta att det blir en stor spring & skjut fest - som snarare passar rambo än de som vill ta lägre tempo och mer taktik.
Spelet delas in i olika lägen:
Relaxed Realism och Realism. Tyvärr så är dessa två lägen nästintill identiska. Relaxed Realism är precis som Realism-läget förutom att alla HUD detaljer inte finns med. Möjligheten att låsa upp vapen, få perks, spawna på gruppledare, bandage systemet, lockdown timer, och många andra funktioner som totalt förstör och/eller försvårar lagarbetet, men också urholkar mycket realism, finns även med i Realism Mode vilket stänger ute den som vill ha ett lägre tempo i spelet, mer realism och taktik. För mig var detta en mycket stor besvikelse som gjorde att jag snart tappade intresse i spelet.
Å andra sidan, så är Relaxed Realism inte så mycket bättre. Tanken var att det läget skulle erbjuda något mer avslappnat för nya spelare. Dessvärre är spelet lika oförlåtande, komplext, och tidskrävande som Relaxed Realism. Det finns inget hårkors för vapnen, du dör av ett enda skott, och förvirringen på slagfältet och risken att dö var enda minut är lika stor som i Realism Mode. Några nya funktioner, som exempelvis Kill Cam, och mer HUD element finns med, men trots detta så anser jag att relaxed Realism inte är vändligt eller hjälpsammt på något sätt för de spelare som är van med mainstream spel. Samtidigt är Realism Mode på tok för overkligt och simpelt för de som vill ha mer utmaning, lägre tempo och mer realism.
Kommand systemet som fanns i ostfront har nu blivit utbytt mot ett command radial som liknar det som användes i Operation Flashpoint: Red River. En stor förbättring är att det nu är möjligt att ge order åt individuella solater i teamet. Du kan exempelvis markera krypskytt och sedan ge en order exakt var du vill att krypskytten skall gå. Den som dock är dåligt med Command Radial är att det tar bort dryga 70% av alla kommandon och liknande som du hade förfogande över i Red Orchestra: Ostfront. Det fattas tyvärr på tok för många kommandon och Command Radial känns som att det är anpassat för konsoll snarare än PC. Trots fördelarna med Command Radial, anser jag att det gamla systemet borde ha funnits kvar.
GAMEPLAY 4/10
SLUTORD
Red Orchestra: Heroes of Stalingrad är ett fantastiskt spel från grunden och är en mycket stor förbättring sedan Red Orchestra Ostfront. Spelets instabila release, fylld med buggar, glitchar, och instabilt gameplay, har skapat en del problem. Dock är det största problemet att spelet verkar försöka att göra alla glada. De försöker att tilltala CoD spelare, samtidigt som det försöker tilltala de gamla Red Orchestra spelarna, och andra spelare som gillar fokus på realism och taktik. Tyvärr faller spelet kort på grund av detta. Det är alldeles för realistiskt och segt för den som vill ha ett action spel, samtidigt är det inte realistiskt och långsamt nog för den som vill ha en riktig uppföljare till Red Orchestra: Ostfront. Spelet måste söka sin identitet. Det har mycket stor potential, men Relaxed Realism måste bli mer tillgängligt och action orienterat, och Realism Mode måste bli mer komplext och fokuserat på realism. Båda dessa lägen känns halvgjoda. Tripwires idé att försöka tilltala andra spelare är god, men som det ser ut nu så fungerade det inte.
Slutligen ger jag spelet: 6/10