Rollspel

Han såg på när Zach försökte ta sig upp efter att han nekat bogsering till närmsta säng. Lite onödigt att försöka visa sig tuff nu tyckte Kreftón.

"Du simmade till fiendens skepp, sprängde skiten i luften, blev skjuten på kuppen och var nära att drunkna. Då är det okej att känna sig lite utkörd." sa Kreftón lite skämtsamt och försökte muntra upp den någo dåsiga människan på golvet.

Det var morgon. Adrian hade sovit bra efter den händelsefulla dagen, och var nu på väg ner mot matsalen för frukost. Det var inget mer än bröd och vatten, även någon frukt, men det var nog för att man skulle överleva. Han tog maten och satte sig ner vid ett av borden vid fönstrena.

Långt borta kunde han se land, dem skulle nå den engelska hamnen senare denna dag.

William hade inte sovit alls. Han var fullständigt rasande och klev ut på däck och ringde i skeppsklockan för att kalla ut alla på däck.

"Uppställning!", vrålade han.

Daine som inte sovit så mycket under natten, men ändå inte så mycket mindre än vanligt, skyndade ut på däck med ett halv ätet äpple i munnen. Frukost var inte hennes grej även om hon visste att hon behövde den. Men ett äpple fick duga den här dagen.

Hon ställde sig upp på däcket bredvid någon annan från besättningen med rak rygg och tittade mot kaptenen, han verkade inte riktigt på det bästa humöret idag. Hon antog att det nog hade att göra med gårdagens händelser som antagligen inte hade urartat sig så som kaptenen själv hade viljat.

Daine rörde sig inte, eller sade inget. Hon hade haft rätt i vad saken gällde. Hon tänkte bara se hur det hela urartade sig, diskret tog hon en tugg till av sitt äpple och tuggade det tyst medan hon betraktade Stevenson. Nu på mogonen lätt rom ganska lockande när han nämnde det.

Hon skakade på huvudet, det var ju bara morgon än. Hon kisade upp mot himmlen samtidigt som hon svalde äppelbiten hon tuggat på, det såg ut som det skulle bli en varm dag igen. Usch.

Adrian hade ätit färdigt och hörde kaptenens arga utbrott precis då han öppnade dörren till övre däck. Han gick fram till kaptenen och väntade till Zack hade pratat klart. "Han har rätt" sa Adrian, "Och genom att göra det han gjorde kanske han räddade våra liv. Fienden var betydligt fler än oss, risken var stor att vi skulle ha förlorat". I bakgrunden såg han den blodröda morgonsolen stiga över horisonten, det var väldigt tidigt på morgonen. "Jag gick själv igenom skeppet" fortsatte Adrian, "Och vad jag såg fanns det väldigt lite av värde där".

När hon hörde vad Zack sade så skrattade hon nästan inombords, fast inget av det visade hon på utsidan. En nickning visade bara att hon fullständigt höll med, vare sig om kaptenen såg den eller om han inte gjorde det.

Hon kände sig nästan tursam att hon fick arbeta under däck idag, det skaule antagligen bli en hemsk värme. Med sin vänstra hand fingrade hon på fästet av sabeln. Vanan hade kommit från det att hon var ung och av den nervösa typen, att hon alltid var beredd på att dra den.

Kreftón låg och snoozade så sött när han hörde kaptenens röst skälla ut okänd person som Kreftón tyckte hade gjort något bra, och han visste självklart vem det var. Han gick ut till de andra, dunkade kaptenen i ryggen lite vänligt och sa "Men visst blev det en j*vla smäll, kapten! Lite kul var det väl?" Genast ångrade han ryggdunken när han insåg att kaptenen inte riktigt var den typen och ställde sig lite skamset med händerna i fickorna.

Gamling Tor hade varit på väg under däck när en kanonkula från fiende fregatten träffat en mast som fallit över honom. Han låg hårt fastklämd med den stora master tvärs över midjan och han hade svimmat av smärta.

Nu vaknade han plötsligt i ett djupt och rostigt andetag. Han såg på solen och upptäckte att timmar gått, och han förvånades över att han, som för länge sedan börjat gå mot sina sista dagar fortfarande levde.

Han var för trött för att ropa på hjälp, och för trött för att röra sig. Han bara låg där och väntade, väntade på att någon skulle hitta honom, eller på att han skulle omfamnas av dödens kalla hand.

"Du..." börjar Adrian, men ändrar sig snabbt. Det bästa var nog ändå att inte argumentera emot den arga kaptenen. "Ja, det är förstått..." sa Adrian så trevligt han kunde, men inombords så var han argare än han någonsin varit. Adrian visste att han hade rätt, men det var ändå William som hade befälet just nu.

OOC: Nu blev jag lite förvirrad, skulle vi till England?

OOC: Vet inte, kaptenen sa det på sidan 2, och jag tänkte att det kunde vara bra nu. Vi måste ju ha något mål iallafall.

OOC: Vad jag sa var "en engelsk hamn" inte England. England hade massor av kolonier över hela världen på den här tiden. Vi seglar omkring i västindien ;P

Daine nickade bara igen och sedan började hon att vandra nr under däck för att se till djuren. Hon hade tagit sin sista tugga av äpplet så hon kastade skrutten över bord innan hon gick vidare. En sanbb blick bakåt mot Adrian och funderade på att skynda på honom, men ångrade sig och försvann under däck.

Tumultet igår hade fått henne att vilja vara ensam en stund, tack och lova att ingen annan än hon och den andre mannen jobbade vid djuren vad hon visste.

↗ till inlägget

OOC: Vad jag sa var "en engelsk hamn" inte England. England hade massor av kolonier över hela världen på den här tiden. Vi seglar omkring i västindien ;P

"Jag antar att vi är klara här då" sa Adrian till kaptenen, men utan att vänta på ett svar gick han iväg ner under däck. Ännu en dags hårt och smutsigt arbete väntade.

OOC: Men Zwalion, du sa ju själv att kursen ändrades. Vi går inte alls mot en engelsk hamn :(

IC:

William vände på klacken och gick upp på huvud däck. Där ställde han sig för att övervaka arbetet.

Kul grej, får se om jag orkar deltaga.

Namn: Jacob

ålder: 29

Utsende: Kort och kraftigt byggd, slitet brunt hår ner till axlarna. Jacob hade endast tre fingrar på sin vänstra hand. ärrig i ansiktet och halva hans ansikte var brändskadat. han hade på sig en trasig lång tröja och ett par bruna byxor som var avslitna en bit under knät. Han var mycket pratsam och glad, väldigt flörtig, men kunde ibland hettta till och bli riktigt förbannad. annars var han mycket omtyckt bland sina vänner.

historia: jobbade på skeppet "The Ghost" som var ett fruktat skepp i sina hemtrakter som styrman. han var en hyfsat bra styrman men var mycket skicklig med svärd. "spöket" hade blivit överfallit och brunnit upp. Jacob hade hunnit fly och flöt nu runt på en träbit i havet.

Färdigheter: stark och mycket skiclig med svärdet. tyvärr väldigt svag för smicker.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jacob flöt på en träbit i havet någon stans i västindien, där han hade flutit i en dag nu. Han såg ett skepp avtecnka sig borta i horisonten. Han hoppades på att detta var hans räddning. Jacob började vifta på händerna och ropade "HALLÅ!"