Vad är det för nåt?
Jag ger dig ett svar, samt alla andra här för att informera er om vad Le Parkour är. En simpel video på exempelvis Youtube säger inget om Parkour. Förhoppningsvis skall denna text säga er något. Om tråden sjunker eller sjunger har ingen betydelse. Det viktigaste är att jag får chansen att visa folk vad Le Parkour är. Den som läser detta blir litet mer påläst. Jag hoppas att människor provar på detta. Det är underbart för den som har tid till det.
Har ni frågor eller bara allmänt vill diskutera detta gör så. Kommer ihåg att det fanns en anna tråd men vill inte bumpa.
Klandra mig inte för stav och grammatikfel, det lär finnas där. Texten är lång och jag är trött, just därför orkar jag inte gå igenom hela texten. Det är dock självklart läsbart, om ni tänker så.
Le Parkour - En konstform som bygger på rörelser. För att lätt och snabbt förklara handlar det om att ta sig från ett ställe till ett annat på ett så kontrollerat, effektivt och så snabbt sätt som möjligt. Le Parkour definerar i själva verket ''Konsten att fly'' eller ''Konsten att förflytta sig''. Det man gör är att använda den fantastiska miljö som finns runt oss. Träd, parkbänkar, staket, trappor, räcken, diverse byggnader, lyckstolpar etc. Listan kan göras extremt lång. Att förflytta sig mellan olika ställen på det sätt som jag ovan skrev om Parkour (kontrollerat och effektivt) är något väldigt svårt. Det man gör är att använda den miljö som man befinner sig i till en form av hinderbana. Gillar man att använda sin kropp är Le Parkour något för den personen.
Tyvärr framställer media på ett helt fel sätt. Har sett massor av artiklar där Parkour framstår som något mer ''flashigt'' och ungdomligt, något riskabelt som medför extrema risker för skador. Youtube är ett av de ställen där folk får sin förvridna syn på Parkour. Oftast betyder Parkour för många att ''Hoppa mellan hustak, springa på väggar och göra livsfarliga saker.'' Det är helt fel och alla bör ignorera detta. Media förstör mycket, även Parkour.
Till att börja med så är Parkour ingen högrisk-grej. Skaderisken i Parkour är ungefär lika stor som att spela fotboll, och även mindre i många fall. Parkour handlar framför allt om personlig utveckling. Man utgår och jämför aldrig det man kan med andra. Man utgår alltid efter sin egen förmåga. Just därför är Parkour så stort. Alla kan träna. Har personligen sett en person som tränade trots att han bara hade en hand. Det spelar ingen roll om du på något sätt är hälften handikappad eftersom det enbart är en tävling mot dig själv. Du stärker dig själv. Det handlar om att övervinna varje hinder, fysiskt och mentalt.
Som jag sa så är Parkour ingen högrisk-grej. Svaret på frågan är enkelt. Du utgår alltid efter din egen förmåga vilket minskar skaderisken enormt. Man utvecklas med åren och blir bättre. De människor som vi ser hoppa mellan hustak är inte galna eller extrema, de har vunnit över sig själva många, många gånger. Som jag sa handlar det om kontroll. Kontroll är inte att göra saker på måfå. Kontroll är att träna varje teknik om och om igen. Bara för att man klarar av någon form av teknik betyder inte det att du är ''färdig''. Ordet ''Färdig'' finns inte i Parkour. Du kan alltid utvecklas mer. Det skall sitta i ryggmärgen. Ju mer man tränar ju mer utvecklas man.
Skador och Parkour
Skador bör inte förekomma i Parkour, men det är ett faktum att fallet är så. En del personer tränar Parkour för att de tycker det är ''coolt'', dock så stöts dessa personer ut av seriösa traucers (Parkourutövare). Att göra en teknik och klara den, för att sedan hoppa till nästa och nästa är inte Parkour. Det är inte att ha kontroll. För att få kontroll måste man inse att man måste träna träna och åter träna. Öva tekniker flera tusen gånger. En del tycker det är bra så länge man klarar av teknikerna, hur slarvigt och okontrollerat det än ser ut. Det viktigaste är att ''klara'' teknikerna för en del. Många tränar även på fel sätt. Att droppa från höga höjder som nybörjare (dvs höjder som är högre än dig själv) är direkt skadligt. Kroppen är inte van med det, dina leder är inte van med den formen av rörelser. Man måste ha tålamod. När dessa slarvputtar tränar de dom tror är Parkour skadar de sig själva. Den dagen då de sitter i rullstol eller har knäskador eller dyliky efter de höga droppen, fel typ av träning, kommer jag, år senare vara redo att göra detta dropp hur många gånger jag vill utan att riskera skador. Bara för att du kan göra något betyder inte det att du skall göra det.
Bara Parkour på marknivå kan ge skador och kraftig påfrästning på lederna. Parkour är ingen tävling och resultat uppnås inte på en timme utan det gäller år. Många tror att det man mentalt klarar av tar ingen skada på kroppen. Så är inte fallet.
Att träna Le Parkour
För att folk skall få en insikt vad Parkour är i verkligheten och inte vad det är på en fimlm på Youtue skall jag förklara vilken träning som ligger bakom.
Har länge undrat varför jag tränat Parkour. Då jag började såg jag det som ett test ifall att det passade mig, vilket det gjorde. Jag har alltid gillat att använda kroppen som hjälpmedel. Då jag började hade jag uppenbarligen långt ifrån samma syn som jag har på Le Parkour idag. Det jag gjorde var att droppa från en byggnad och från klippor. Jag trodde det var Parkour. Vid senare tid har jag förstått bättre. Jag ser inget hinder då jag tränar utan bara möjligheter, och varje möjlighet öppnar en ny. Jag brukar oftast då jag tränar ta mig tid och gå runt och tänka på hur jag kan träna. Vad jag ska göra. Hur jag ska göra det. Jag ser alltsammans som ett pussel där jag ska lägga ihop rörelser för effektivitet. Jag ser heller inte tekniker som jag gjorde förut. Förr var jag ivrig och ville lära mig så många tekniker som möjligt, nu för tiden vill jag finslippa alla dessa tekniker. Min plan är nu att lägga ner hela sommaren på teknikövningar. Jag vill träna alla tekniker tills jag tröttnar och tills jag känner mig säker. Det känns helt fel att exempelvis fel för mig att klara en Turn Vault och tänka att ''nu var det överstökat''. För mig handlar det inte så mycket om att klara, utan att träna. Jag ser inte en teknik färdig då jag klarat den. Jag vet att jag måste träna mer, det räcker inte. Jag oroade mig mycket förr över att jag inte skulle vara ''nog bra'' och jag oroade mig då jag inte klarade en teknik. Varför oroa sig, då man har livet på sig? Jag vill träna diciplin och kontroll och helst inte slarva som jag gjorde det första året. Försöker så ofta som möjligt se miljöerna ur en annan synvinkel. Använda dem till mitt syfte genom att noggrant träna igenom de tekniker som behövs.
Jag har förstått att kroppen måste vara I bra trimm om man ska klara av påfrestningar som inkluderas I mångas parkour träningar. Förut tänkte jag inte så. I vintras började jag träna på gym. Sprang cirka 23 minuter, därav sprint på slutet sedan arbetade jag igenom armar, rygg, mage och ben, cirka 4-5 gånger I veckan. Varför jag började gymma vet jag redan. Jag vet att jag måste gymma för att min kropp ska klara av det jag håller på med, och jag vill ha kondition för att fullända min träning. Mitt stora mål är att vinna över alla möjliga hinder I en takt som inte är turbulent. Att vinna över ett hinder för mig är inte att ta sig över/under det, utan att flyta igenom med minsta ansträngning. Jag tror att det är en senväg att ta genvägar I Parkour genom att göra det kroppen inte är redo för. Tillslut tar det stopp, och den enda som fortfarande tränar då är den som tagit sig sakta fram. Jag tror mycket på vad David Belle känner för Parkour; Passion för Le Parkour. Jag har börjat gå efter det som han gick efter, att man måste bli starkare. Att göra saker flera, flera gånger och säga att man måste bli bättre och starkare. Jag vet inte hur länge jag kommer att träna Parkour. Jag vet inte hur länge jag har intresset. Det possitiva är att intresset har vuxit enormt och jag tror att jag har blivit bättre både fysiskt och mentalt. Jag tror att det är tekniken man ska övervinna i första hand och inte hindret..
Jag börjar lära mig att applicera Parkour i det verkliga livet och följa dess grundprinciper även där - Varje hinder öppnar en ny möjlighet, på PK-träningen, på skolan eller på jobbet. Var som helst. Ju mer hinder ni alla övervinner ju starkare och säkrare blir ni. Tänkt på det. :)
Jag hoppas att denna text har gett dig (och alla andra) ett någorlunda bra svar. Kom ihåg att verkligheten finns där ute och inte på Youtube. Med allt detta kan vi konstatera att Parkour inte är någon sport. Ingen tävling. Enligt min personliga åsikt är Le Parkour inget annat än en livsstil. Det har förändrat mitt liv helt. Jag lever som många andra seriösa traucers efter Parkour.
