Jag ÄLSKAR att skriva dikter. Det är härligt, även om de flesta dikter jag skriver är rätt negativa.
Jag såg in i hennes ögon, fylldes av smärta
I hennes ögon såg jag min egen reflektion
Triumferande knäböjd över mitt bytes hals
Såg hur jag långsamt sög livet ur min livslånga fiende
Han hade alltid försökt få mig gå till attack
Nu hade jag honom i mitt våld
Hans livgivande söta blod sjöng i mina ådror
Kände mig rusig, jag hade vunnit
Men hennes ögon sa mig allt
Hon såg inte den jag var
Hon såg den jag blivit
Hon såg ett sjukt förvridet vidunder
Hon vände sig om, gick sin väg och lämnade mig...
För evigt...
Hon hann aldrig märka
Alla tecken som fanns där
Hon hann aldrig känna
Alla känslor jag utstrålade
Hon hann aldrig se
Den tår jag fällde över min förlorade kärlek
-------
I skuggan av mörkret sitter jag
Inväntar rätt timma, räknar varje slag
Ensam var jag hela livet
Förlorade alla men tog aldrig för givet
Hoppades någon på mig väntar
Det blev bara jag som eftersläntrar
På livets väg blev det stopp
För mig fanns inget mer hopp
I skuggan av mörkret fann jag en plats för mig
Vad är meningen med livet, säg
Lämnat dom bakom mig, som fick mig känna mig sviken
Genom min bleka lem skär kniven
Snart är lidandet över
Kylan kommer smygande och söver
Det är slut, det finns ingen återvändo
Såg min älskade, hjärnan spelar spratt, men ändå...
I skuggan av mörkret finns jag
Med för alltid stillade hjärtslag
©opyright Draghon
Våga inte kopiera mina dikter...