Han tror att han är en hund iställer för en katt.
Ta t ex härom kvällen då jag skule göra fixa några mackor åt mig själv så hoppar han upp på diskbänken och ska gå fram och slicka bort smöret från mina mackor så säger jag SITT åt honom och vad gör katten,jo han backar och sätter siig ner och tittar på mig.
Konstigt va?
Men d är inte bara d,då man kastar iväg en leksaks råtta så springer han efter den(d brukar ju katter göra) och när han väl har fångat den så kommer han tillbaka med den i mun och vill att jag ska kasta iväg den en gång till.
Och min mor är så himla smart en morron så hon sa åt våran katt att gå upp och väcka lillhusse och vad gör han,jo han går upp och sitter utan för min dörr och skricker tills han lhör att jag rör på mig där inne och om jag inte går upp ur sängen då så puttar han upp min dörr och går in och sätter sig mitt framför mitt ansikte och skricker lite mer.
Sen när jag väl har vacknat så så börjar han att spinna och ska bli kliad bakom öronen i ca 10 sek innan han går ner och äter lite mat och går ut.
Sen är han så himla sällskapssjuk också så om man sitter på toa och han ser att man går in där så sitter han utanför dörren och skricker och kraffsar på dörren tills man ger upp och släpper in honom.
Jag har berättat för min kompis någon hur min katt är och han tyker att han är skitgrym,och visst jag kan ju inte förnecka d jag heller.
Och han är en ganska speciell katt endå för om man ska köpa en så som kattunge så kostar han 5 000 kr och då är han blå som en smurf.
Varför han kostar så mycket är för att han är en brittisk korthår (raskatt),och han hade ett ganska konstigt namn också,hans namn är Javeliner Edwin Moses,men är nu mera känd som pysen.