Dammade av ett skolarbete:
Långt in i en mystisk stad bortom Oändlighet och granne med Ingenstans låg Skurkgränden. Det var en gränd som låg i ett skurkområde. På Skurkgränden 1A låg huset Mördaren. Bakom huset låg Skurkindustrin och framför låg Fylletorget med knarkhandel och så. Huset var fallfärdigt, gammalt hus med fem personer som bodde där. Där bodde en demon som hette Razor. I lägenheten bredvid bodde mästertjuven Rasnäl Suh. Rasnäls lägenhet var precis lika stökig som alla dom andra. Värden sa ofta nej till renoveringar, men han hade sagt ja till Mats Stam. Den enda renoveringen var ett bågformat fönster. I källaren bodde Eralg Gums. Han var smugglare men han hade inga prylar i huset. Dom var antagligen på smugglarnas högkvarter på andra sidan Fylletorget. Fylletorget var gigantiskt. Det tog tre dagar att åka rakettaxi över (om man hade råd). Skurkindustrin var ungefär 10 mil 2 stor. Värden var en mördare och han hade mördat den förra ägaren. Värden var en stor kraftig karl som ingen vågade sätta sig upp mot. I huset fanns en bar. Baren var det enda som var renoverat (förutom Mats fönster).
till baren kom det en massa olika typer dygnet runt. Man turades om att stå i baren. Alla i huset var kompisar med varandra.
Razor bodde i lägenheten längst upp till vänster. Razor var ungefär tretusenfemhundra år gammal. Han hade svart skinnjacka och jeans. Han var grön och fjällig. Hans lägenhet var dammig och mörk. Razor hade inget ljus i lägenheten för han gillade inte ljus, särskilt inte solljus. Demoner som Razor tålde inte solljus (dom brann upp). Lägenheten var för övrigt stökig och blodig. Razor levde på människoblod som dom sålde i baren eller på andra ställen. Men blodsmugglare strejkade och snart fanns det inget blod kvar i stan om inte någon satte igång igen. Razor var så förbannad att han slog sönder möblerna. Razor var förstås ligist och gick ibland in till folk i den hedligare delen av stan och tog allt han ville ha. Razor var elak, slug och smidig och kunde lätt krossa sönder ett fönster eller slå in en dörr. Om personerna i huset skulle göra motstånd, slog han ner dom eller mördade dom. Razor drack aldrig blod direkt från kroppen utan köpte alltid renat blod i glas, bägare, mugg eller flaska. Razor älskade att förstöra. Varje år åkte han och några demonkompisar och terroriserade den snällare delen av stan.Dom bröt sig in hos folk, startade bränder, sköt poliser, körde över tanter och drack öl. Men inte på samma ställe.
Eralg bodde i källaren. Källaren var dammig och stor och det lyste inte in så mycket i dom små fönstren. Eralg var fyrtiofem år gammal. Eralg var bitter så han satt mest och spelade schack och fia med knuff för sig själv i källaren. Eralg var bitter för han hade konkurrens i smuggleriet. Smugglaren Svarte Surströmming var en elak och slug smugglare från Norden. Han försökte sätta dit Eralg med vilka medel som helst. Eralg hade sina smugglarprylar på smuggel AB. Dit gick han en gång i månaden och pratade med chefen som hette Sven Svensson, tog sina prylar och åkte ut och smugglade. Eralg hade smugglat diamanter från Sydafrika till Långbortistan. Han hade smugglat vapen från U.S.A. till Afghanistan. Och, han hade smugglat ett tåg från Tokyo till Los Angeles.
Rasnäl bodde i lägenheten längst upp till höger. Han var trettio år gammal och redan mästertjuv. Han hade varit tjuv ända sedan han var femton. Han och två kompisar hade rånat en godisaffär. Den ene låtsades drunkna i en sjö intill godisaffären medan den andre sprang och hämtade ”hjälp”. Under tiden hon var borta sprang Rasnäl in och tog så mycket godis han orkade bära. Rasnäl var lång, nästan 2,20 m , smal, smart och smidig. Rasnäl var lite orolig. Hans tre senaste kupper hade gått åt skogen. Han hade trampat på en rullskridsko som någon av husets barn hade glömt att plocka undan och åkt och ner för trappan och väckt hela huset. I den näst senaste kuppen hade han stött i mot en takkrona som hade störtat i golvet och väckt hela huset. Och i den senaste kuppen hade han gått rakt in i en sömngångare och väckt honom. Men ingen hade sett honom. Han gillade en lyckad kupp och sin konstsamling. Han samlade på tavlor som han hade tagit från dom rika. Tavlorna hängde på väggarna i den dammiga men ljusa lägenheten.
Rasnäl hade också en öppen spis.
Mats bodde i lägenheten under Razor. Mats hade fått ett fönster för han hade inget innan. Fönstret satt högt upp och släppte in ljus i den dammiga lägenheten. I lägenheten fanns en trasig, röd soffa. Soffan var ihopsjunken, smutsig och dammig. I lägenheten låg också en massa tomma ölflaskor. Mats var en fyrtioenårig alkoholist. Mats var en snäll man så han snubblade inte omkring och skrek utan han snubblade omkring och mumlade. Han var ständigt full. Han låg i sin lägenhet på sin soffa och drack öl och tittade på TV (han hade en liten TV). Eller så var han i barens casinohörn och drack öl och spelade. Mats gillade att vara full, det var han jämt, men han hade ett problem. Han höll på att bli pank.
Det var en mörk decemberkväll och allt var tyst och stilla. En korp satt i ett träd. Plötsligt flög den iväg vad kan ha skrämt den? Kanske ropen, skratten, skriken och ljudet från det enda hus som inte var släckt. Huset hette Mördaren och där festades det för fullt. Det var värden som kallades Mördaren som hade ordnat festen. Han hade ordnat den för att baren hade tjänat femhundra tusen kronor. På festen var det tretton personer. Det var Razor och en av hans kompis från förstörarklubben, Piraya. På festen var Mats, Mats fyllekompis Måns, Eralg och Eralgs chef Sven Svensson, värden, Rasnäl och hans kompisar Gnils och Ttorb. Sen var det tre ninjaklädda som ingen visste vad dom hette. Dom firade med massor av raketer. Klockan nio började det regna och dom var tvungna att gå in. Väl inne startade värden baren och han hade fyllt lagret med: öl, blod, jordgubbssaft, MER, kakor, godis, rått och stekt kött, chips, mackor hamburgare och minestronesoppa. När alla hade kommit in slog dom sig ner vid dom sex borden i baren. Rasnäl, Gnils och Ttorb spelade biljard medan Mördaren bröt arm med Sven Svensson, samtidigt som han tuggade på ett kycklinglår. Vid bordet närmast baren satt Eralg, Razor och Piraya och spelade poker. Piraya åt kött, både stekt och rått kött, Razor åt hamburgare och ett stort glas blod medans Eralg nöjde sig med en MER och chips, kakor och godis. Två bord bort satt Mats och Måns och pratade och beställde öl. Längst inne i hörnet satt dom tre mystiska personerna och viskade till varandra. Vid halv elva blåste det upp till storm. Det blixtrade och från övervåningen hörde man hur ett fönster blåste in.
– himla fönster, sa Razor som hade avslutat det sista poker partiet med en kåk. Razor hade vunnit tre byxknappar, tvåhundratrettiosju spänn, en ödla, fem raketer och en knivuppsättning. Värden och sven hade slutat bryta arm och värden hade gått tillbaka till bardisken medans Sven satt och pratade med Razor och dom andra. Mats och Måns låg på golvet och sjöng BÄ, BÄ, VITA LAMM för trettiosjunde gången på rad. Plötsligt kom en fruktansvärd knall. Samtidigt slogs dörren in och in kom femton beväpnade män.
- Snuten, viskar Eralg till Razor. Alla kollade med stora ögon på poliserna som står i dörren. Då gick Värden från tanke till handling, han böjde sig ner bakom disken och drog fram en pistol och PANG! Personen som blev skjuten genom pannan sjönk ner till golvet.
Den andre sänkte sitt tjänstevapen och stoppade sakta tillbaka det i hölstret. Alla stirrade på polisen som hade mördat värden. Razor sträcker sig trots alla händelser efter en raket som avledningsmanöver. Polisen som hade skjutit Mördaren var i likhet med Mördaren kraftig. Polisen märkte vad Razor tänkte göra.
PANG!
Svisch!
En kniv kom farande och slog undan pistolskottet.
Svisch!
En till kniv slog undan pistolen, men den kom inte från Razor, den kom från en av dom tre mystiska personerna.
Svisch!
En tredje kniv kom farande. Polisen tittade först på kniven och sedan på Mördaren.
- Förlåt brorsan.
SLAFS!
Polisen trillade ihop med kniven genom huvudet.
- Ingen bråkar med Hubert, Rubert och Klas-Göran, sa en av dom f.d. mystiska personerna. Då började alla poliserna skjuta. Razor välte ett bord och Piraya och Eralg hoppade ner bredvid honom. Rasnäl, Ngils och Ttorb välte också ett bord och sen välte Hubert & c: o också ett bord. Sven fick inte plats med Razor och dom andra så han välte ett eget bord.
- Är inte dom här borden lite tunna för att stå emot pistolskulor?
Frågade Sven Eralg.
- Nej då, dom här träborden är förstärkta med en skottsäker metall skiva.
- Då så, sa Piraya och räckte Razor två till synes helt vanliga pistoler.
- Du får dom, sa Piraya.
Razor siktade på en polis och tryckte på avtryckaren.
Det lät inte PANG, som på en vanlig pistol, det lät Drrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
- Wow, sa Razor.
Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!
När poliserna hade fallit till marken och dammet hade sjunkit tillbaka på golvet samlades alla runt värden.
- Var är Mats och Måns? Frågade Rasnäl.
- Polisen tog dom, sa Sven.
- Då måste vi rädda dom, sa Eralg.
- Några frivilliga? Frågade Razor.
- Självklart, sa Eralg och Rasnäl.
- Du kan alltid räkna med mig, sa Piraya och slog armen om Razor.
- Jag följer med, jag måste ändå tillbaka till jobbet, sa Sven.
- Vi kan inte följa med, sa Ngils och Ttorb. Vi måste förbereda våran nya kupp.
- Vi kan inte heller följa med, sa Rubert.
- Okej, då, sa Razor, men blev avbruten av ett tickande ljud från ett av polisernas bälte.
Razor gick fram dit och tog upp en liten kommunikationsradio.
- Hallå Hasse, hördes ur radion.
- Hej, svarade Razor lite oroligt.
- Du låter inte som Hasse.
Vad är ditt efternamn?
- Vet inte, svarade Razor.
- Larma alla enheter, skicka den största armén vi har, hördes i radion.
- Vad ska vi göra? Sa Rasnäl.
- Eralg, fort hämta din megafon! Ni andra fixar så mycket ammunition och vapen ni kan hitta, sa Razor. Efter tio minuter kom Eralg upp från Källaren med megafonen och en kikare. Rasnäl och Sven kom ner från övervåningen. Rasnäl hade hittat en gammal pilbåge med pilar och Sven hade fått tag på en massa handgranater och Piraya hade plockat fram all ammunition till kulsprutepistolerna som fanns. När är dom här? Frågade Eralg. Vi har kanske en timma på oss, sa Razor.
- Rasnäl, följ med mig upp till min lägenhet och ta kikaren med dig, sa Razor och tog själv megafonen och gick uppför trappan. Uppe i lägenheten slog Razor på megafonen och gick bort till fönstret och sa:
- Tjuvar och brottslingar! Polisen anfaller med en jättearmé! Dom dödar allt och alla! Enda sättet är att försvara sig! Anfall är bästa försvar!
När Razor hade sagt det jublade alla på Fylletorget. Då kom Rasnäl upp för trapporna.
– Gå över till din lägenhet och spana, säg till om du ser armén, sa Razor och gick ner för trapporna. På nedervåningen diskuterade Sven och dom andra vad dom skulle göra för säkerhetsåtgärder.
- Vi skulle kunna fixa dörren lite grann, sa sven och tittade på den trasiga dörren som hängde i sitt gångjärn.
- Det ligger nåt i det, sa Piraya.
- Jag har en massa sönderslagna möbler inne hos mig, jag kan hämta dem, sa
Razor när han kom ner från trappan.
- Visst, sa Eralg.
- Vi behöver väl hammare och spik också? Frågade Sven.
- Kolla hos Rasnäl så kollar jag hos mig, sa Eralg.
Sven gick upp för trapporna till Rasnäls lägenhet.
- Jaså, sitter du här och spanar? Frågade Sven när han klev in i Rasnäls lägenhet.
- Ja, men här händer ingenting, sa Rasnäl.
- Jag undrade om du hade hammare och spik? Sa Sven.
- I tredje lådan uppifrån i byrån, sa Rasnäl och pekade utan att ta blicken från torget.
Sven tog sakerna och gick ner för trapporna. Han gav sakerna till Piraya och fortsatte ner till Eralg.
- Hallå? Sa Sven när han kom ner i en tom källare.
- Här inne, sa Eralg.
Sven gick fram till den delen av rummet som var täckt med bråte.
- Hallå, kom och hjälp till med den här hördes inne från bråten.
Sven klämde sig in mellan en av raderna med skräp och fann Eralg längst in, puttande på en kanon.
- Kan du dra ut den här? Frågade Eralg.
Efter fem minuter hade Sven fått ut kanonen och Eralg kanonkulorna.
- Puh! Det var jobbigt, sa Eralg.
- Ja, men vi måste fortsätta, sa Sven.
- Vi tar kulorna först.
Efter sju minuter kom dom upp i baren lätt andfådda med kulorna.
Då kom ett rop från övervåningen.
- Armén på väg!
- Armén inom synhåll! Ropade Rasnäl.
Alla rusade upp till Rasnäls lägenhet.
Razor tog kikaren och tittade ut över Fylletorget.
- Jag ser armén, sa Razor och gav kikaren till Piraya.- Det måste vara två miljoner man, sa Piraya.
- Bra gjort, sa Razor till Rasnäl. Jag tar över nu.
- Du kan hjälpa mig där nere, sa Piraya till Rasnäl.
- Ja, det är bäst vi skyndar oss, sa Eralg.
Rasnäl och Piraya fortsatte med dörren och Eralg och Sven fortsatte med kanonen. Efter tjugo minuter stod kanonen stadigt på barvåningen. Eralg stod intill bardisken och flåsade. Sven hade dråsat omkull på översta trappsteget efter att ha knuffat den tvåhundra kilo tunga kanonen uppför tjugofyra trappsteg. Just då kom Razor ner från övervåningen.
- Jag tror vi gjorde en felbedömning, sa Razor.
- Dom är tio miljoner man, sa Razor.
- Vi kan aldrig ta så många, sa Piraya.
- Vi måste ha mera vapen, sa Rasnäl.
- Det finns en vapenfabrik i skurkindustrin, sa Eralg.
- Då åker vi dit, sa Razor.
- På sju minuter? Sa Piraya.
- Vi måste bygga något, sa Razor.
- Vi tar stödet från kanonen, fäster mina raketer på den, och kör, sa Razor.
Sagt och gjort. Dom puttade ut ”raketen” genom bakdörren, Razor, Rasnäl och Eralg hoppade upp.
- Om fem minuter är armén här, se till att komma tillbaka med vapen tills dess, sa Piraya.
Razor tände på den första raketen och dom for iväg. Razor tände på en raket varje minut. Efter två minuter stannade dom vid en stor fabrik. Klockan var snart tolv och det var kolsvart i skurkindustrin bland stora fabriker med stora skorstenar som pumpade ut svart, giftig gas. Razor sparkade in dörren och dom gick in. Efter två minuter kom dom ut kånkande på pistoler, snipers, k-pistar, ak-47:er, handgranater och mycket mer.
- Vi har bara en minut kvar, sa Razor.
Dom kastade sig i ”raketen” och i brådskan tände Razor på två raketer.
- Vi hinner aldrig, sa Eralg.
- Jodå, vi behöver bara mer fart, sa Razor och tände på den sista raketen.
- Vet du var du kör? Sa Rasnäl.
- Njaaaa, sa Razor.
- Om tjugo sekunder måste vi vara tillbaka, sa Rasnäl.
- Tänd på alla raketerna, sa Eralg.
- Kan inte, jag har redan använt alla, sa Razor.
- Det är ju tvågångsraketer, sa Eralg och pekade på dom.
Razor tände på alla raketerna och dom for iväg i fyrahundra kilometer i timmen. Två sekunder senare slängde Razor av raketerna och pohf! Sven och Piraya hade ”fångat” dom med ett lakan.
- Tack, men nu måste vi skynda oss, sa Razor.
- Alla ställer sig i respektive lägenhet med massor av vapen, sa Razor.
- Piraya, ställ dig i Mats lägenhet och Sven ställ dig i Mördaren lägenhet. Ha era dörrar öppna och vänta tills jag säger till, sa Razor och tog kulsprutepistolerna och en k-pist och gick upp till sin våning. Eralg tog en sniper och lite annat och gick ner i källaren. Rasnäl tog två k-pistar och gick upp till översta våningen. Sven tog handgranaterna och lite smått och gott och gick upp till mördarens lägenhet. Piraya tog bazookas och en låda som hette ”döda en miljon” och gick upp till den sista lägenheten. På sina platser kunde dom se hur soldaterna tågade fram och invånarna på Fylletorget försvarade sig.
- Det här blir århundrades krig, sa Rasnäl till Razor.
Armén var bara trehundra meter bort.
- Börja skjut! skrek Razor. Första raden föll, andra raden föll.
I Mats lägenhet stod piraya på lådan och laddade bazookasen.
Han riktade den mot armén och tryckte på avtryckaren och fffffwwwooooo! Raketen flög iväg och träffade flera hundra soldater. På översta våningen höll Rasnäl och Razor mot bäst dom kunde.
- Vi klarar aldrig det här, sa Rasnäl.
- Det finns ingen annan utväg, sa Razor.
Längst ner i källaren stod Eralg och sniprade armén. Plötsligt kom en handgranat in genom det öppna fönstret. Eralg tog upp granaten och kastade ut den. Granaten exploderade precis utanför så att taket rasa in.
- Vad hände? Sa Razor.
- Taket i källaren rasade in, sa Piraya.
- Försök få ut Eralg, sa Razor till Piraya och Sven.
Trots hårt kämpande mot armén bröt dom igenom försvaret. Sven, ladda kanonen, dom bryter igenom, skrek Rasnäl. Efter några minuter hade Piraya grävt ut Eralg.
- Hur mår du? Frågade Piraya.
- Bra, sa Eralg
Brak! Dörren bakom dom gick sönder och in kom tre skjutande poliser.
Sven tände på kanonen och skrek:
- Razor, Rasnäl, fort!
Kanonen smällde av och tog femton poliser. Fler poliser kom in då kom Rasnäl med en k-pist i varje hand och tog ett tjugotal poliser och kastade sig in bredvid Sven. Därefter kom Razor, gjorde en kullerbytta i trappan och in bakom ett bord.
- Vi har hittat en gång ut från källaren, sa Piraya.
- Bra, men vi behöver handgranater, sa Razor.
Piraya kastade upp två handgranater och Razor bet av dom och kasta ut dom. Bang!
Vägen blev fri Rasnäl, Sven och Razor sprang ner i källaren och hoppade ner i den hemliga gången tillsammans med Piraya och Eralg.
Dom hade gått i flera timmar i gången tills dom egentligen kom fram till en utgång. Rasnäl skulle precis lyfta på locket som befann sig två meter och fyrtio centimeter ovan för botten.
- Vänta, hur mycket är klockan? Sa Razor.
- Kvart över sju på morgonen, sa Piraya.
- Vi får sova här, jag kan ju inte vistas i solljus, sa Razor.
Klockan åtta på kvällen samma dag tog dom sig upp på gatan och fortsatte sin vandring. Efter sex veckor nåde dom mitten av Fylletorget. Klockan var bara ett men ändå så:
- Här sover vi, sa Razor och gick in i en gränd som skulle vara skuggtäckt hela dagen.
En vind svepte genom gränden och drog med sig gamla löv och grus och damm.
- Ärligt talat tycker jag det är lite läskigt här, sa Rasnäl.
- Äh, lägg av, sa Sven.
- Lägg ägg, sa Razor, försök och tuppa av va?
Plötsligt kom två maskerade men och grep tag i Sven och drog in honom i gränden. Sven försökte kämpa i mot men männen drog i honom i mörkret. Plötsligt hör man en klinga schvicha genom luften. Alla reste sig och började springa in i mörkret. Då hörde man ett fruktansvärt skrik. Längs inne i gränden låg Sven, död.
– Det måste ha varit armén, sa Razor.
- Någon måste stå vakt, sa Eralg.
- Jag kan göra det, sa Rasnäl.
- Okej, men skynda er, klockan är snart två, sa Razor.
Dom gick tillbaka till sovplatsen och somnade. Klockan sex på kvällen samma dag gick dom upp och letade frukost i soptunnor och klockan sju fortsatte dom att gå. Razor gick först med piraya strax efter och längst bak gick Rasnäl och Eralg. Efter lunchen som bestod av fem döda råttor, två bananskal och dricka fort satte dom.
- Rasnäl, ärligt talat blev jag skiträdd inatt, sa Eralg.
- Det var verkligen läskigt, sa Rasnäl.
- Jag tror inte det var någon från armén, viskade Eralg, jag tror att Razor hade två ”vänner” som dödade honom.
- Äh, lägg av, jag tror det var Hurbert och Fulbert eller vad dom hette, viskade Rasnäl.
Piraya hörde vad dom sa och hängde på samtalet.
- Jag tror det var några från hans jobb, sa Piraya.
- Ja, kanske den där Svarte Surströmming, sa Rasnäl.
Piraya fick lite dåligt samvete så han gick fram till Razor och sa:
- Du Razor, Eralg säger att du planerade mordet på Sven.
- Vaa? Utbrast Razor och vände sig om.
- Påstår du att jag ljuger? Sa Razor till Eralg.
- Nej men, sa Eralg.
- Jag såg ett gult band runt benet på dom, sa Razor.
- Vad det inte du som låg och sniprade dom i benen? Frågade Razor.
- Jo, svarade Eralg.
- Och nu är förmodligen armén efter oss igen, sa Razor och fortsatte gå.
Klockan två slog dom läger och somnade bums.
Sex veckor senare kom dom trötta, hungriga och utslitna till slutet av Fylletorget.
– vi har nu nått slutet av Fylletorget och början av dom icke brottsligas stad, sa Razor.
- Jag tänkte vi skulle åka rakettaxi sista biten, sa Razor och drog fram en stor påse ur fickan.
- Är det pengar? Undrade Piraya.
- Ja, sa Razor.
- Det måste vara barens intäkter, sa Rasnäl.
- Femhundratusen kronor, sa Eralg.
- I tusen lappar, sa Razor.
Dom tog första bästa taxi och åkte iväg.
- När är vi framme? Undrade Piraya.
- Någon gång i morgon, sa Razor.
Nästa natt blev dom väckta av taxi chauffören som sa att dom var framme. Dom betalde hundratusen kronor för resan och klev av. Polishuset var gigantiskt.
Det var högt som en skyskrapa fast kubformat och hade flera höga torn.
- Okej, kom ihåg, skjut inte om det inte är absolut nödvändigt, sa Razor.
Dom gick in genom dörrarna och där inne sträckte sig en trehundra meter lång korridor med hissar ut efter väggarna.
Rasnäl kollade på en orienteringstavla.
- Vi ska till källarvåning tvåhundra, sa Rasnäl.
Dom gick in i hissen och åkte ner. På källarvåning tvåhundra var det kallt nästan - 4oC. Dom gick genom den iskalla gången fram till en dörr som det stod MATS STAM på. Dom öppnade dörren och gick in. Mats satt och sov i en stor bur.
- Mats, Mats! Viskade Eralg.
- Va? Sa Mats och vaknade till.
- Vi ska hjälpa dig ut, sa Rasnäl, men var är Måns?
- Han dog för två veckor sen, sa Mats.
- Hej, vad står på här, sa en polis som kom in i rummet.
- Vi ska frita våran kompis, slank det ur Piraya.
- Vänta ett tag, ni är dom andra efterlysta, sa polisen.
PANG!
- trög typ, sa Razor och blåste bort röken från pistolen.
Plötsligt kom en rökbomb farande och hela rummet blev täckt av rök. Eralg, Razor och Rasnäl trängde in sig i ett hörn.
- vad är Piraya? Sa Rasnäl.
- Hallå, killar var är ni? Sa Piraya.
Drrrrrr!
Röken skingrade sig och på golvet låg Piraya livlös.
- NEEEEEEEEJJJ!!! Skrek Razor och drog fram kulsprutepistolerna och sköt poliserna en efter en. Rasnäl och Eralg hjälpte Razor. I tumultet såg Eralg en skylt.
- Razor, borgen är fyrahundratusen kronor, sa Eralg och pekade.
Just då blev han skjuten i pannan och dog. Razor kastade pengasäcken till en polis och sa att han måste släppa Mats. Då kom en slags ninjapolis och kastade knivar. Den första träffade Rasnäl i benet, den andra i axel, den tredje i magen och den sista rakt in i huvudet. Sedan kastade han en kniv mot Razor. Razor fångade den och kastade tillbaka den. Mats kom ut ur buren.
– spring hem så kommer jag, sa Razor.
Mats sprang hem men Razor kom aldrig tillbaka.
Slut
han är dum pizza bagaren
