Fick hund när jag var 11-12, och det var inget större problem. Mina föräldrar arbetade då båda heltid och jag och mina syskon gick i skola. Först och främst skaffade vi ju hunden i tid med Sommarlovet, så hon kunde bli rumsren och vänja sig vid allting. Att hon sedan var hemma under dagarna var inget större problem (Bortsett från att hon hade en lite udda vana av att tugga på sladdar som valp xD), vi såg till att gå ut med henne innan[/i] vi gick hemifrån, och förste man hem gick sedan direkt ut med henne. Oftast blev det ju att jag kom hem från skolan, slängde väskan på golvet och tog med hunden ut.
Ett "Stort ansvar" som alla "icke-hundägare" snackar om är det inte - Men en hund är ett ansvar, och är man mogen nog att ta ett sådant ansvar så är en hund ett jättefint husdjur, som ger tillbaka mycket mer än den kräver :)
I skrivandet stund sitter ironiskt nog hunden min bredvid mig och gäspar för fullt, vilket är hennes sätt att säga att hon vill gå ut (Fråga inte varför hon gäspar och inte gnyr eller skäller som alla andra hundar xD) - Så får ta en promenad med henne =) Hoppas det hjälpte nåt iaf