Scones

Oint hoppade ner från taket och sprang fram till Tulgahr, stälde sig med ena foten på armen och andra i marken och sa: - Det här kommer nog göra lite ont..Men du får en öl o stilla smärtan med sen. Sen ryckte han loss spjutet ur armen på han och stormade mot Tarloc som var påväg mot Esteran och skrek: - Den här e för Ragnar!

Oint satt uppe i trädet obeväpnad och med en alvkvinna på ryggen. Hon var 2 huvuden längre än han och hennes hår glänste som guld fast det var natt. Oint kastade sig mot ett närliggande tak och grepade tag i skorstenen för att inte kasa ner. Han såg att Esteran hade kommit för att hjälpa så han satte ner alven på skorstenen och skrek glatt: - Har du möjligtvis ett extra vapen en obeväpnad dvärg skulle kunna få låna va?

Oint förstod vilket ärofullt ögonblick detta var för Tulgahr. Han kunde bara inte störa så han sa lugnt medans han greppade sitt enda vapen, den lilla blodröda yxan: - Han är din, jag tar de andra. Och med ens sken ett ljus upp över hela skogen och den lilla trähammaren förvanlades till den ståtliga järn hammaren. - Den här e för Ragnar! skrek han medans han svingade sin hammare mot fejkalverna. Dom var en lätt match för inga var beväpnade..Men då hörde han det igen. Ett skrik, mycket kvinligare än det förra. Men nu var det ingen brand. Några svartalver hade omringat en alvkvinna som klättrade längre upp i ett stort träd för att undvika dom. Oint sprang allt vad han orkade med sina små ben mot svartalverna samtidigt som han drog fram sina knivar. Han kastade sig över svartalverna upp på träd samtidigt som han klättrade uppåt med sina knivar inborrade i trädet. Han nådde kvinnan och sa: - Lugn. Håll fast i min rygg och titta inte ner.

Oint blev så förvånad att han bara trillade ihop. Sen skrockade han fram: - Men varför..Varför dödade du inte mig direkt? För rädd för att tampas med mig när jag inte är försvagad av en brand också? Du är patetisk.

Oint for upp på fötter och slängde in Tulgahr i ett hörn. Han visste inte om Tarloc var kvar eller ej så han rörde sig med försiktighet. Efter att ha övertygat sig själv om att han var borta grep han tag om Tulgahr och la han över axlarna. Han började springa ut ur skogen när han hörde skrik ett par hus längre bort. Oint sprang dit och såg med fasa att huset stod i brand. Han hörde rösten igen och var övertygad om att det var ett barn. Han tvekade inte en sekund utan kastade ner Tulgahr på marken och kastade sig in genom dörren. Han sprang fram genom huset upp på övervåningen och f*n ett litet alvbarn skrika i ett hörn. - Såja, kom till Oint. Han grepade barnet försiktigt och hoppade rakt ut genom ett fönster samtidigt som huset rasade ihop bakom honom. Hans lämnade över barnet till en alv som stod bredvid han och skrek: - TARLOC! SLUTA GÖMMA DIG FÖR MIG!

- INGEN bär en dvärg! sa Oint ilsket. Han lugnade ner sig och sa sen: - Jag är Oint Järnhand, son av Ragnar Järnhand. Stupad i DET stora slaget. Detta är min, och innan mig min fars gode vän Tulgahr. Han var med när min far stupade och mördaren av min far var Tarloc, Tulgahrs onde tvillingbror. - Har ni hört om svartalvsslaget i norr? Det var vi som utkämpade det. 6-7 riktiga krigare och ett 50 tal bönder mot flera hundratals Svartalver! Oint tystnade och tittade upp på den långe alven.

Oint var trött men tänkte inte ge upp sin väns liv. Han sprang efter alverna och sa: - Ni har fångat fel man, det där är Tulgahr! Tarloc's goda tvillingbror!

Oint var trött men tänkte inte ge upp sin väns liv. Han sprang efter alverna och sa: - Ni har fångat fel man, det där är Tulgahr! Tarloc's goda tvillingbror!

Oint hörde inte mer än de sista orden för ett förfärligt dån hade börjat höras en bit fram. Det enda han hörde var österut, alver, Thorin. Han fortsatte ner och sköldflotten gick snabbare och snabbare, så snabbt att Oint hade börjat få svårt att hålla sig och Tulgahr fast. Efter ett par minuters färd var dånet öronbedöande och Oint började ana vad som skulle ske. När han såg vatten fallet kastade han sig och Tulgahr av flotten och ut på gräset. Hans sköld föll ner för fallet. Han reste sig snabbt up och lyfte upp Tulgahr. - Öster..Jadu min vän frågan e hur långt Öster. Oint började vandra åt vad han var rätt säker på var öster samtidigt som han blev mer och mer trött. Helt plötsligt hörde han en båge spännas på avstånd och han kastade sig ner på marken.

Oint insåg vad som hade hänt där han låg helt stilla. Han måste försöka. Om han inte klarade att resa sig skulle snart diverse djur kalasa på deras lik. Han reste sig upp med all sin kraft och tittade ner på Tulgahr. - Trött? Ja du förtjänar en öl kompis. Oint slungade upp han över ryggen och förvandlade sin hammare till den lilla röda trähammaren igen. Han grepade sin yxa och satte den i bältet och skölden på Tulgahrs rygg. Sin 2hands yxa hade ha förlorat under striden. Den var nu i flera bitar och halva satt fast i ett trollhuvud. Han vandrade sakta under Tulgahrs tyngd och förstod att resten av gruppen nog var långt framme redan. Då fick han en ide..Jo det kunde funka. Ån rann ner längs en lång nerförsbacke, längre än Oint kunde se. Han la ner Tulgahr och knackade med sin yxa på botten av den knappt en decimeter djupa ån. - Stenbotten..Vi är på ett solidt berg. Det här ska nog gå. Han tog av sin sköld och satte den på vattnet, han satte sig på skölde med benen i skräddarpossition och la den stora Tulgahr i knäet på sig själv. Han stötte ifrån med armna och så började dom åka nerför strömmen.

Oint blev så förvånad att han helt glömde bort de andra trollen. Och likaså verkade resten av trollen också ha gjort för dom bara stod som förstelnade och tittade ner på det utslagna trollet. Oint tog tillfället i akt. Han hade redan som barn fått reda på Trollens svaga punkt av sin krigsvane far. Ögonen Han sprang fram till tulgahr och roffade åt sig några av hans kaststjärnor. - Sorry kompis, men jag behöver nått vasst. Han kastade dom med all sin precision mot trollens ögon och lyckades träffa alla utom en. Dom flydde av sin smärta och lämnade det sista trollet kvar. - Bara du och jag då. Oint grep tag om sin hammare och kastade skölden åt sidan. Den skulle inte göra til någon nytta mot trollet's stora klubba. Han sprang fram och slog trollet mitt i buken en gång,men den reagerade inte ens. Han slog den på foten men inget hände. Han blev så ursinning att han glömde undvika ett av trollets sving och blev träffad av hans gigantiska klubba.

- Och jag e ledaren din dåre! Han ryckte tag i Tulgahr och sa: - Om du nu kände min far, visst skulle han kunna hålla ett par troll i några minuter? Jag är min fars blod,muskler och hjäna. Du leder gruppen sålänge. Och håll ett öga på dom. Jag kan bara ge er ett par minuter. max 5. Så spring! Oint kastade undan Tulgahr och kastade en av sina yxor rakt upp i huvudet på ett av trollen. Trollet tjöt och började gå bärsärk mot allt som stod i hans väg.

Oint vred på huvudet och blev alldeles röd i hela huvudet, bara ett par meter bakom honom stod ett gigantiskt grått stentroll med en klubba stor som en 300årig ek. - Hallå snygging! Han kastade sig undan för att undvika den stora klubban. Han reste sig snabbt på fötter och började springa allt vad han orkade mot resten av gruppen. - Spring! Han sprang sist, dels för att han förmodligen var slöast av dom , men han ville ha koll på gruppen. Han var ju ändå ledaren. Han tittade bakåt och bestämde sig. - Jag ska ge er lite tid! Bara fortsätt springa, vi ses längre ner. Stanna vid ån vad som än händer. skrek han. Han vände sig om och tittade upp på dom 4 meter höga trollen.

Oint ryckte till och spillde öl över sina byxor och skrek: - Ni hörde vad han sa! Upp med er! Han sprang fram o sparkade till alla som låg och sov. Sen tog han sin packning och väntade på att alla skulle börja springa nerför floden där han pekade. Han sprang snabbt fram till Tulgahr med yxa och sköld i händerna och sa: - Vad har du sett? Vad har du hört?

Oint tittade bort mot Teeth, log och sa: - Den bästa medicinen är väll en öl skulle jag tro. Eller ett hårt slag med min hammare i huvudet men jag tror du föredrar det första. Han tog upp en fickplunta ur sin ryggsäck och slängde bort den till Teeth.

Oint tittade upp och sa lugnt: - Sålänge vi inte behöver bära dig för att du sommnat på slagfältet så ska jag inte tvinga dig. Han skrattade lätt och tömde sen sin fickplunta i ett svep och sa: - Tur att man har ett par reserver. Han öppnade väskan och tog upp en av säkert 50st andra små fickpluntor.

- Osså kommer någon och dödar dig, ingen annan e vaken o alla blir dödade i sömen? Nej! 2 Vakter, det är en order! Jag tar första med dig, Teeth du tar andra. Oint tittade upp mot Tulgahr och sa sedan: - Inte för att jag inte litar på dig, det är för din egen säkerhet likaväl som min. Oint återgick till den sprakade brasan och började trumma med fingrarna på sitt ben.

Oint tog upp ett blad från busken, luktade på det och sa: - Orc.. Det luktar Orc, men jag tror han var ensam och vi kan nog sova väl inatt..Men jag sätter vakter, Tulgahr och jag tar första vakten och Teeth och Esteran den andra. Oint vandrade bort till brasan och satte sig ner stirrande in i elden.

Oint drack upp sin öl och sa sen: - Nu går jag till sängs. Vi har en lång väg framför oss. Han vacklade upp halvberusad och satte på sig sin blåa nattmössa. - Fick den av min mor som liten..Kan inte släppa den. Han vandrade iväg till trädet där Tulgahr satt och slog sig ner bredvid honom och sa muntert: - Ett guldmynt för dina tankar min vän?

Oint gick en bit framför de andra och nynnade på en glad melodi. - Jag vila? Nej men en öl skulle sitta fint! Och något att mätta magen med. Han gick ner mot en närligande å och sa: - Vi tar vila nu grabbar! Sov ut och uträtta diverse behov för vi ger oss av så fort månen är tillräckligt stark för att visa vägen. Vilket borde vara om sisådör 5-6timmar. Oint gick ner och doppade huvudet i vattnet. -Smakar blod, jag tror det har varit en strid uppförs denna ån. Dit vi ska. Oint gick tillbaks till lägerelden någon hade gjort upp och satte sig för att dricka lite öl och få sig en bit mat.

Håller fortfarande på Mariah Carey..Mmmh vilken röst (och kropp) Men har kommit på en till med guddomlig röst för det hon gör. Mary J. Bligde. (RnB)

Trolls= no boots :<

- Nej f*n! Oint vände om och sprang snabbt tillbaks mot katedralen. Han kom tillbaks 2-3 minuter senare med handen hårt knuten om en lock. - Hehe..En av ungarn gav mig en lock av sitt hår, så hon fick en bit av mitt skägg. Han skrattade och sa skrek sen: - INGEN vila förrän ikväll. Den som inte klarar detta, dra hem och odla bönor! Han vände sig om med ett leende och började raskt gå ner för den branta kullen.

Oint stod upp och sa: - Ja du långe, de e dig jag väntar på. Det blir en fin dag, solen står högt och det är vindstilla. Han log och drog en hand genom håret. Sen sträckte han sin hand till Tulgahr för att hjälpa honom upp.

Ja poppis hur e man då? Jag är väll skolans komiker om man säger så. Kan få dom största rackrana på fall med endast munnen min. Men jag brukar kunna charma brudarna också. Så ja e väll poppis hoss dom jag vill vara (brudar och polare) och resten dom skiter jag väll f*n i :)