Scones

OOC: Jao då får du kanske skita i att vara med? Jag kommer in ikväll och rp'ar. Men är inte hemma förräns vid 18-19 ungefär.

Jobba tillbaks den fina tvättbrädan låter bra.

OOC: Striden e slut? Om ni ska rollspela får ni ju läsa alla inlägg ordentligt snälla..

OOC: Ja e tillbaks vid 8, fortsätter rollspela då. Just nu e Oint och får sina sår läkta ju ;) Menne rollspela ni på i den förstörda staden ;)

Fison

OOC: Nja ungefär så e det väll..Han har makt över dom iallfall. Oint sa: - Vi måste få bränna alla liken innan pesten sprids. Helst nu ikväll. MEn nu behöver jag läkarvård..Det här såret kommer att bli infekterat annars. Oint gick iväg mot folket för att leta upp en läkare.

Oint tittade upp på Tulgahr och sa tungt: - Ja..Först får vi ta det lugnt och vila i en dag eller två. Sen ska vi leta upp din bror. Vi kan inte dröjja här förlänge, då e här snart ännu en svartalvsarme.

OOC: Deiwos..LÄS! Dina trupper är döda..Ingen har rört Nymfo..Nu får du hålla dig till storyn eller skit i att vara med. En sak till Deiwos..Du har inte blivit slagen en enda gång..Inte fått nån skada alls..Du kan heala, du kan en massa naturmagier, du har en varg att rida på, du har en arme och nu ska du kunna heala folk också?..När får vi se ett slut på alla dina färdigheter? Jag börjar iallfall bli trött på att du kan allt och ingen kan göra nått på dig. Det är ett rollspel, det gör inget om man tar lite stryk och inte är bäst på allt.

Oint tittade upp stolt mot sina vänner. - Jag är..Hedrad. Oint tittade upp på Teeth och sa: - Du är förlåten. Vi kan alla handla fel ibland. Mitt val att slås som en galning kunde varit fel. Men det visade sig vara rätt. Vi måste alla ta chanser ibland. Oint sa: Jag tror det är bäst att healar Tulgahr..Det är ett gift det där. Försök få bort det. Efter det tar du han om Fenghis..Han har också fått ett kraftigt sår. Oint gick bort mot katedralen och skrek allt vad han orkade: - DET ÄR ÖVER! NI ÄR SÄKRA! SVARTALVERNA ÄR BORTA! Portarna till katedralen flög upp och ut störtade människor för att få se. Många av dom grät glädjetårar. Andra sorgetårar över att staden var förstörd. Oint såg detta och sa då: - Gråt inte över staden. Glädj er över att ni har era nära och kära i behåll!

Oint kvicknade till när han hörde Teeth's röst. Han reste sig upp och stötte sig mot Tulgahr. - För det första..Vi ska ingenstans förräns allas sår är läkta. För det andra. Nej Teeth. Jag antar att jag fortfarande är ledare, och jag är inte villig att offra fler liv än nödvändigt. -Därför vill jag att dom som är villiga följer med. INte nån arme som e tvingad. E du med mig Teeth, eller imot mig?

Oint kom sakta dit vandrande och sa: - Teeth..Du är en idiot. Man klubbar inte ner sina allierade..Dessväre hade jag inget val än att döda dina ryttare. Jag visste inte om du var med oss eller imot oss. Oint höll sig för axeln som nu var ett stort öppet sår där benet stack ut åt en kostig vinkel. - Om du fortsätter sådär har jag inget annat val än att skicka dig rakt ner i h*lvetet, utan några stopp på vägen. Efter att Oint sagt detta föll han ihop och sa: - Ja..Det här gör rätt ont. Han svimmade av smärta.

Oint blev rasande! Hade Teeth bytat sida och ville döda honom?! Han mosade varenda en av ryttarna som låg på marken under sina vargar med sin tunga hammare och sen skrek han: - ARGH! Teeth, skickra du dina ryttare för att döda mig! Han vände sig om igen och såg att Svartalverna hade flytt. Dom få som var kvar sprang bort från katedralen och vissa stupade just i den sekunden.. Men hela staden var ödelagd..Där var bara ett par få hus som stod kvar. Oint blev så paff att allt var över att han föll ihop.

Oint hörde inget, han hade sprungit i full fart för att få tag på sin hammare. Nu stod han och svingade den med alla sin kraft mot svartalverna som föll ner. Hans kläder var blodröda och hans händer var fulla med sår och blod. Han fortsatte bara att döda och döda. Han visste inte om Tulgahr levde, vad som hänt med Tartoc eller knappt om han själv levde. Det enda han visste var att han ville döda alla svartalverna nu. Han kände det som en liten hämnd mot vad Tarloc gjort mot Tulgahr och hans far.

Oint var helt utmattad men släppte ner Tulgahr med en duns, grep tag i sina knivar, resten av vapnen låg borta där Oint hade försökt döda Tarloc. Han stötte sig på en tunna med ena armen tills dom kom fram, då började han stickas som en galning och blev själv stucken ett par gången också. Men hans adrenalin och vilja var för stort. Han sparkade till ett av dom större ölfatet och det rullade rakt in och fällde några av svartalverna. Han gjorde allt han kunde för att vinna tid åt Nymfo.

Oint hade inte mycket krafter kvar i kroppen, men han tänkte på vad som skulle hända om han inte fick bort dom därifrån. Han reste sig sakta upp och tog tag i Tulgahrs armar. Han hängde upp Tulgahrs armar på sina axlar och började släpa iväg honom så snabbt han kunde medans han tänkte: - Snälla Nymfo kom hit, jag klarar det inte mycket längre. Han tittade bakåt och började se en hel hord av svartalver komma springande mot dom.

Oint låg ner med blod pulserande ut ur sin högra axel och lyssnade på vad Tulgahr och Tarloc sagt. Sen manade han på Tarloc igen. - Kom igen! Stryp mig då din best! Eller du vågar inte döda mig kanske? Kanske du e rädd för att smutsa ner dina vackra händer? Jag e ju Ragnar Järnhands son..Jag borde väll dödas först? Oint skrattade högt och tog sedan ner armana och la dom på sin midja. Tarloc gick fram och skrattade högt: - Jasså din sista önskan är att bli strypt till döds sa han och la händerna om Oints hals. Såklart ska jag uppfylla din önskan.. Oint jänhand, son av den svage Ragna.. Fler ord han ej komma från hans mun för Oint hade snabbt dragit fram sina två knivar han hade runt midjan och huggt båda in i Tarloc's rygg. Dom stack nu båda fram ur hans bröst och var blodröda.

Tarloc undvek Oints hammare genom att helt enkelt gå upp i rök och komma fram 2 meter bort. - Tror du verkligen att en stor tung hammare kan skada snabba mig? skrattade Tarloc lömskt. Oint sprang mot han men samma sak hände igen, och igen, och en fjärde gång också. Tarloc log och sa: - Visst är det kul med kurragömma din fete dvärg. Oint hoppade fram och använde alla sina krafter för att slå mot honom. Men samma sak hände igen. Oint föll till marken av utmattning och låg kvar, tittande upp mot Tarloc leende och sa: - Än är jag inte död. Kom igen stryp mig då! JAg har hört att det ska vara den mest plågsamma döden!

Oint tittade upp och såg att han hade lyckats! Yxan hade träffat och kapat det tjocka repet. Han hörde ett stön och tittade bakom sig. Där stod Tarloc och hånlog och tittade ner på Tulgahrs kropp. Han tittade upp mot Tarloc igen och skrek: - Först min far och nu min vän! Du din jävel. Du ska få smaka på Järnhands Järnhammare! Oint tog tag i den lilla hammaren han i ett band runt halsen, han svepte upp den mot den svarta himlen och uttalade ett par ord på ett gammalt dvärgspråk få kunde. Hammaren började lysa som själva solen och växte till en stor mäktig hammare. - Oh ja, min far gav mig denna kraften. skrek han åt den förbluffade Tarloc. Med ett hopp flög han fram med hammaren i luften mot Tarloc.

Oint stötte sig mot Tulgahr och svingade sin yxa och klöv huvud efter huvud. Han sa sedan ansträngt: - Jag känner ingen direkt smärta, men jag kan inte titta på min egen ytteraxel..Ja har för breda axlar, kan du titta och se hur stor skadan.. Han han inte säga det sista för han såg att dom nu hade börjat lägga stenar i slungan. Han hoppade över dom döda svartalvskropparna och forsatte svinga sin yxa för att kunna ta sig fram. När han väl var framme började han känna smärta i axeln. Han struntade i smärta och kastade sin yxa med all sin kraft mot det tjocka repet på Slungan.

OOC: Vet du att Orcher bara e på låtsas? :) De e fantasy, man får överdriva. IC: Oint såg vad som höll på att hända. En bit bort restes en stor stenslunga upp. Den var riktad rakt mot katedralen. Han började springa och skrek till dom andra: - Ta hand om svartalverna! Jag tar slungan! Han kastade sig fram så snabbt han kunde genom den enorma mängden svartalver samtidigt som han undvek stick,hugg och pilar. Plötsligt kände han att han blivit träffad i sin vänstra axel. Men adrenalinet pumpade så kraftigt så han kände ingen smärta. Han satte snabbt ner yxan och svärdet i bälltet och tog upp sin tvåhandsyxa. Han svingade den som en galning..Eller en dvärg som gick bärsärk iallfall.

Har nu uppnått den underbara lvl'n 20 med min nya char, en Dwarf HUnter :D. Just nu har jag en Björn som jag haft från lvl 12 typ..Visst den e okey o så.. Men jag undrar om nån har ett förslag på en bättre pet?

OOC: Låt Kanji va vad han själv vill? ;) IC: Oint som såg Fenghis komma springande ropade: - OOh! Ett par starka armar till, ju fler desstu bättre. Han blev överfallen av ett gäng svartalver som hade omringat honom. Dom stod runt om honom och väntade på att han skulle röra sig. Då fick han en ide. Han högg sin yxa ner i en öltuna som stod bredvid honom, sen slog han sin yxa mot sin sköld och skapade gnistor. Ett hav av eld spred sig runt hans fötter medanshan sprang allt vad hans korta ben orkade.

OOC: Inga problem Kanji, vi har bara sacknat dig ;)

OOC: Kriget fortsätter imorn bitti.. Själv har jag inte sovit på 40timmar snart och behöver verkligen lite skönhetssömn..Natti natti.

Oint blockade undan den första pilen med sin sköld och skrek: - Dom siktar bra..Eller så sikta dom på nån av er o träffade mig! Han tände brasan som snabbt blev 4-5 meter hög eld barriär som luktade starkt av dvärgiskt öl. Sen skrek Oint: - SKJUT NU!