Scones

Oint gick fram till en brasa och tände en fackla.. Han sprang fram till den stora öldränkta högen med halm och trä som han snart skulle tända och som skulle skapa nog rök för att skyttarna skulle få ner ett par stycken innan dom kom för närma. Han väntade på att dom skulle komma närmre medans han nynnade på en glad visa och vickade lite på höfterna.

Oint tittade bort mot Nymfo och sa bestämt: - Mer er på min sida? Alltid!

Oint tittade bort och såg flera hundra Svartalver ungefär ett par killomer bort. - Ditt leede..Det är förrändrat..Kom ihåg en sak Tulgahr, vilka ouppklarade affärer du än har med din bror så är folket här viktigast. Våra liv kommer efter deras. Oint skrek till Vince att dom var påväg och att han skulle förbereda skyttarna.

Oint tittade upp från sin bacon och sa: - Jag vet inte min vän..Jag vet inte..

Oint skruvade sitt skägg runt sitt finger som han brukade göra när han tänkte och sa sen: - Jo..Du hörde ju om när svartalverna dödade Guntzz..Det var inte sant.. Det var Tulgahrs onde bror..Torlac. Han framande sig själv här uppe i bergen innan och sa att han dödat Guntzz..Sen berättade Tulgahr att det även var Torlac som hade dödat min far.. - Invecklat? Javisst. Oint satte sig ner på en pall och åt lite mat som någon hade struntat att äta..Antagligen pågrund av nervositet.

Oint ställde sig upp på ett stort hölass som dom skulle tända fyr på i striden och skrek ut: - OKEJ VET ALLA SINA POSITIONER! GRUPP 1 ÄR BÅGSKYTTARNA OCH VINCE! NI BÖRJAR SKJUTA NÄR JAG TÄNT DENNA HÖBALEN! INGA SKOTT INNAN DET. GRUPP 2 ÄR SOLDATERNA I KATEDRALEN. NI STRIDER ENDAST OM SVARTALVERNA TAR SIG IN I KATEDRALE. GRUPP 3 ÄR TEETH OCH HANS SHAMANS SOM INTE LYCKATS FRAMKALLA ELD OCH VIND SÅ DÄRFÖR TÄNDER JAG ELDEN MED HJÄLP AV EN FACKLA! Sista gruppen e vi 3 sa han till Tulgahr och Nymfo..Vi strider här ute. Han hoppade ner och sa till Nymfo: - En öl för dina tankar min vän..Berätta dom så ska jag berätta mina.

När Oint var säker på att alla barn var inne i säkerhet gick han för att hämta sin utrustning. Han tog på sig en lätt silkeslen underklädnad i ett rosa tyg, nog såg han rolig ut men den var lätt att röra sig i och släppte in luft och ut svett. Ovanpå det to han på en ringbrynja gjord av härdat stål och ett par ringbrynjebyxor i samma material. Han tog på sig ett par läderhandskar med järn på knogarn och ett par Läderskor med järn på undersidan för att skydda mot vassa föremål. På huvudet valde han att sätta hans egna hjälm. En dvärghjäm som täckte näsan och huvudet och gick ner på sidorna för att skydda från sving mot halsen. Sen gick han bort till sin kista och tog fram sin dubbeleggade dubbelhandsyxa. Hans drakformade yxa och hans sköld med gulddrakar ingraverade. Och sen tog han fram 2 knivar han fäste vid sidorna på sig.. Han var rustadfrån topp till tå. Tillsist tog han fram den blodröda trähammaren han hade täljt på under de föregående dagarna, han fäste den noga runt hallsen och gick bort för att prata lite mer med böndera.

Sorry för dubbel..Något gick lite snett.

Oint tittade bort mot bågkskyttarna och VInce och sa: - Bra Vince! Jag e glad att du leder våra bågskyttar. Han hörde vad Nymfo sa och skrockade sedan: - Frågan är om vi kan hitta nån som rymmer mina muskler..Eller ett par byxor med fyra ben åt dig? Han såg att Tulgahr stod för sig själv och funderade så han gick fram till han och sa: - Jag vet att du har det tufft just nu..Men vi behöver alla armar vi kan hitta. Han la fram ett par svärd i händerna på Tulgahr och sa: - Gå in och hjälp dom oerfarna på med sina rustningar och visa dom hur man drar fram svärdet ur skenan. Oint gick vidare och lyfte upp ett gäng ungar på axlarna och började gå ner med dom i källaren.

Oint tittade bort mot bågkskyttarna och VInce och sa: - Bra Vince! Jag e glad att du leder våra bågskyttar. Han hörde vad Nymfo sa och skrockade sedan: - Frågan är om vi kan hitta nån som rymmer mina muskler..Eller ett par byxor med fyra ben åt dig? Han såg att Tulgahr stod för sig själv och funderade så han gick fram till han och sa: - Jag vet att du har det tufft just nu..Men vi behöver alla armar vi kan hitta. Han la fram ett par svärd i händerna på Tulgahr och sa: - Gå in och hjälp dom oerfarna på med sina rustningar och visa dom hur man drar fram svärdet ur skenan. Oint gick vidare och lyfte upp ett gäng ungar på axlarna och började gå ner med dom i källaren.

Oint blev galen när han hörde det sista han hade sagt. Orden "Den där björnen var en envis jäkel" ekade om och om i huvudet på han. Han sprang fram till det som var kvar av molnet och gick bärsärkargång på det..Men där fanns bara luft. Oint föll ner på marken och grät. Han var så arg nu. Det här var värre än när hade trott att Svartalverna dödat Guntzz.. Han satt där i ett par minuter sen reste han sig med hjälp av sin yxa som stöd. Han gick fram till Tulgahr oh sa: - Nej jag hatar dig inte. Jag tycker inte ett dugg sämre om dig än jag gjorde innan..Du sa det själv innan. "Klandra mig inte för vad min bror gjorde". Oint vandrade sakta iväg mot bönderna, hoppade upp på en vagn och skek: - OKEJ ALLIHOPA! PACKA IN ALL IN I KATEDRALEN, NI SOM SKA SLÅSS GÖR ER BERREDA! TA MED ER VAPEN,RUSTNINGAR, MAT OCH VATTEN OCH ALLT NI HÅLLER KÄRT IN! DET HÄR KOMMER BLI EN LÅNG STRID, MEN ÄVEN LÅNGA STRIDER HAR LYCKLIGA SLUT! PRECIS SOM DENNA! Oint gick fram och inte helt oväntat tog han med sig ett stort ölfat som han rullade framför sig in i katedralen

Oint tittade upp mot den skrikande TUlgahr: - Din bror? sa han lugnt..

OOC: DÄr e ingen o läka Simpsons ;) Och nej inge heala döda! Och Simpsons..Du har inget negatit på din lista? Och vår healer de e Sonic02 "Nymfo" du är en pilbågsskytt..Du kan inte ha allt. Oint tittade tillbaka, men ingen vrede eller ilska syntes i hans blick..Snarare ödmjukhet. - Du är min vän. Pungt slut. Jag ger dig inte skulden över min far alls..Och om det är någon som har rätt att bestämma vems fel det var så är det väll jag hans förstfödde och ende son? Och att det var din bror, det hade jag redan funderat ut..Ditt vrede mot din bror i samanhanget med min far..Jag är ingen dum dvärg.

Oint tittade upp mot Tulgahr och sa: - Nåväl min vän, vad har du på hjärtat?

OOC: Nej Desen, skärp dig. Jag sa precis inga mega magier. Vi låtssas helt enkelt inte om det. Ändra ditt inlägg eller skit i att vara med. IC: Oint tittade sorgset upp mot Nymfo och sa: - Han dog när han försvarade Tulgahr. Utan Guntzz skulle TUlgahr varit Svartalsmat nu. Sen skrek han: - OCH NEJ TULGAHR, JAG SKYLLER INTE DIG FÖR NÅGOT. MEN OM DU INTE KOMMER HIT OCH FULLFÖLJER DITT LÖFTE TILL MIN FAR, DÅ SKA DU FÅ PÅ f*n! Oint steg upp snabbt och sa: - Nåväl jag är fortfarande ledare för denna dunkla by..Och vi har mycket kvar att förbereda..Låt oss sätta fart!

Oint satte sig ner i snön av utmattnign och torkade svetten ur pannan med sina blodiga händer. Sen sa han sorgset: - Han e död..

OOC: Tatt lite lugnt..Vi ska försöka hålla oss på rimliga nivåer nu.. Inge överdriven magi hit o ja bara pawna sönder 1337..

OOC: En mage med en sköld? Come on..

Oint fortsatte springa och kom fram till en stor skog och hörde ett vrål. Han tog mod till sig och sprang in med yxan i högsta hugg samtidigt som han hörde fler vrål. Vrål på vrål och tillslut ett högt rytande. - Guntzz! skrek han. Han han bara springa i ett par sekunder innan han kom fram till en liten glänta. Där låg Tulgahr på marken, Oint visste inte om han var död eller levande. Han såg också Guntzz ligga på marken med stora sår över hela kroppen. - NEJ! FÖRSVINN INTE FRÅN MIG! skrek han när han sprang fram till den stora björnen. Han vände sig om och såg 3st svartalver ligga döda, men bakom dom stod två till. Oint var rasande. Han greppade sin dubbeleggade yxa och svingade den mot svartalverna med styrkan av flera oxar. Han högg huvudet av båda två med bara ett sving med yxan. Sen vände han sig om mot Tulgahr, jo Tulgahr levde men hadde svimmat.. Men värre var det med Guntzz. Han hade skadats i sitt försök att försvara Tulgahr och låg nu död på marken. Oint kände en stor sorg inom sig.. Hans trognaste och lojalaste vän hade nu slitits bort från honom. Han släpade ner Guntzz och kastade i han i vattnet.. - Du älskade vattnet. mummlade han sorgset. Sen gick han tillbaks till TUlgahr, svingade upp han på sina breda axlar och började springa tillbaks till byn. Det var tugnt, men han hade inte mycket till val. Efter ett par minutes språngmarsch kom han fram till staden.

Oint väde om och skrek till Nymfo: - Tack min vän, jag är dig lojal in i döden.

Oint fick tillbaka medvetandet. - Jasså han skulle ju inte lämna mig den där GNomen..Han var inte så där särskillt lojal. Oint började springa efter Tulgahr som hade ett stort försprång, men han beordrade sin björn att springa i förväg.

Oint's förlamning släppte och han sa sen: - Varför ska allt handla om mig? Låter som min far var en större man än jag trodde.. Oint satte sig ner i förvirring och drog händerna genom sitt hår medans han funderade.

Oint tittade upp och såg Nymfo. Precis som Nymfo var han också berred på att ingripa och höll sin sköld framför sig för att kunna blockera om det blev ett slag mellan Tulgahr och Heldob. Han väntade för att se vad som skulle hända härnäst.

Oint blev stumm..På endast två dagar hade han träffat två män som kände hans far.. - Jo dom säger att jag har samma näsa, och samma lust efter öl.. Hur kände du min far? Och vad gör du här? - Och ja angående Catedralen och byborna..Svartalvarna kommer att invadera oss inatt..Vi försöker träna upp byborna till att slåss..Är du en krigare min vän? Isåfall vill du hjälpa oss?

Oint stannade och tittade ner på den korte Gnomen som stod där och såg nervös ut och sa: - Ingen mening med att vara nervös käre Gnome, och ja jag är Oint Järnhand. Son av Ragnar Järnhand..Inget särskillt stort släkte så varför letar du efter just min släkt? Säg mig ditt namn också är du snäll.