Tror f*n Jag E Kär...

[Simple]

Nja, att hon håller sig mest till dig låter ju faktiskt bra :> Kanske är det bäst att vänta ett tag med att berätta ändå. Men mitt råd är att du iaf berättar nån gång.

 

Och nej, inget konstigt med extra mycket A7X (du borde se min veckans toppartisterlista på lastfm xD), de rockar ju sönder (Y) :>

[Dezen]

Inte för att jag tillför ämnet något nu, men jag ville bara säga att din historia är väldigt intressant så fortsätt skriva av dig. :)

[NejGear]

Usch, f*n det känns tungt nu... Vet inte riktigt vad det är, men allt känns bara pest... Känns som om det går lite tungt med polarna också, var ett tag sen vi gjorde någonting... Får en känsla av att de flesta undviker mej, kan bero på att jag kanske har varit lite tillbakadragen den senaste tiden. Men f*n vad tungt det känns att inte kunna snacka med nån, inte på riktigt liksom... Jag menar, när det tillfälle som man öppnar sig mest är när man skriver till ett gäng nördar på en hemsida för fusk till spel, jag vet inte, men det känns inte som om det är så det borde vara...

 

Kan vara så att det lossnar så fort skolan lossar greppet och man får gå på sommarlov... Måste ju kämpa för o hålla betygen i trim så att säga, det är mer påfrestande än jag nånsin kunde tro...

 

Kort svar till Dezen: Har du inget bättre för dej än att sitta och tjuvläsa andras problem utan att ens försöka hjälpa till på någon punkt? Jag tror att jag hade klarat mig ganska bra utan den där lilla kommentaren...

 

Till andra er andra: Än en gång, ni är hur underbara som helst som bryr er... Det är väl ett under att jag inte har färgat håret svart och börjat sminka mej...

 

Tillbaka till tjejen, o vad hon är underbar, vi umgås jättemycket på dagarna nu... Det e helt underbart... Jag känner mig som om jag vore typ 12 eller nåt, då jag liksom har fått det bekräftat att jag är sen att upptäcka kärleken... Men jag har alltid varit en ganska stängd människa och inte blottat mig i onödan, dvs aldrig...

 

Förlåt mig om det är förvirrande när jag byter ämne hipp som happ, men jag skriver som jag tänker nu... typ i alla fall... Jag undrar om Värden kanske känner nåt för henne, eftersom under senare tiden då hon har börjat umgås mer och mer med mig så har han stundtals blivit ganska kylig mot mig, men jag vet inte, jag har inte vågat snacka med honom... Jag vågar allvarligt talat ingenting, det stör mig och gör mig om något ännu deppigare... Kanske det bara slår till på natten... Hoppas jag e lite gladare imorn, än har jag inte rott iland någonting egentligen..

 

Shit vad rörigt det blev...

[purjo]

Hm, dedär med kompisarna verkar ju inte så bra, det har inte jag någon större erfarnhet av så där får någon annan nog hjälpa dig :/

 

 

Men med tjejen, det verkar ju skitbra att ni umgås på dagarna! Jag vet ju inte vad ni göra å så men hon kanske gillar dig :) Jag själv skulle ju aldrig umgås med en tjej jag inte "gillade".

Jag är som dig, jag har också jävligt svårt att öppna mig, när det gäller känslor så är jag en väldigt stäng person IRL, jag tycker att det är lättare att prata känslor med folk från internet. Jag snackar väldigt sällan känslor med mina polare.

 

Angående det med värden, det enda du egentligen kan göra är väl att kanske avvakta lite å se hur det går, sen prata med honom.

 

Och det med deppigheten på natten finns i allra högsta grad hos mig med! Även om man kan vara lite smådeppig på dagarna så blir man skitdeppig på kvällen, så det är inte så ovanligt.

 

Lycka till! det är bara att "kämpa på" (Y)

[Dezen]

Kort svar till Dezen: Har du inget bättre för dej än att sitta och tjuvläsa andras problem utan att ens försöka hjälpa till på någon punkt? Jag tror att jag hade klarat mig ganska bra utan den där lilla kommentaren...

Jag har då ganska mycket bättre saker för mig, men eftersom du skriver så mycket och har sånna stora problem så blev jag intresserad och sitter och läser för att se om det slutar lyckligt. (Vilket jag självklart hoppas)

 

Anledningen till att jag inte kom med någon hjälp på problemet va att jag inte direkt hade något vettigt att säga, vilket jag fortfarande inte har, men om du vill ha en liten hjälpsam kommentar så får du det. :)

 

Att ni umgås mycket på dagarna verkar vara som ett bra tecken, som MightyMe sa så brukar man inte umgås med någon man inte gillar. Även om hon inte gillar dig på "det" sättet så kan det växa fram medans ni umgås. (fast nu vet jag ju förstås inte om hon gillar dig på "det" sättet eller inte).

 

Tack och hej, allt för mej :)

[Musten]

Jag fattar precis!!! Det är som om jag kunde skrivit det här. *snyft*

 

Jag är seriös. Detta kommer att sluta i ett långt och lyckligt förhållande. Antingen gör du som jag gjorde, det tog dock 2 år innan det verkligen hände. Jag väntade ut. Först i sexan hamnade vi i samma NO grupp och hon tyckte tydligen jag var rolig. Så jag började skämta med henne lite mer, och sedan så kunde vi sitta ensamma på en bänk i korridoren hela matrasterna och bara ha det sköjj. Det gick tillomed så långt att jag blev kär i henne och alla började undra om vi hade nåt pågång. Allt var bra och jag gjorde upp planer på att lägga in en stor stöt och bli ihop med henne. DÅ, precis då, frågade hon chans på min bästa kompis och det bara drog ihop sig i hela magen, jag stod ju precis jämte. Då gick hela mitt humör och livskänsla ner. Men han svarade som tur var nej. Och jag tänkte att, "Ja, men hon gillar ju inte mej iaf, och hon e alldeles för snygg och bra för mej." Men efter sommarlovet så snackade vi väldigt mkt på MSN och tillslut så sa jag: "Vem är du kär i?" Hon svarade "Jaaa, det du!" Och efter en lång och känslig konversation så fick vi fram att vi var kära i varann och vi blev ihop och gick på bio några gånger och så. Vi är tyvärr inte ihop längre, men vi är fortfarande jättebra vänner.

 

Sen har vi min kusin. Han har haft EN tjej i hela sitt liv. Han går ju i kyrkan, och där är alla vänliga och väldigt snälla och roliga. Det kom en ny tjej för nåra veckor sedan, och Gabbe (min kusin) Hälsade på henne och han blev typ hennes guide, så hon var mckt med honom då. Och efter några fredagar på detta mötet eller vad man ska säga så sa han, Jag gillar dej. Hon svarade med en långtradare. Nu är han 15 och har precis tappat oskulden med henne.

 

Såatt, det går nog bra, vad du än gör, om du bara kommer lite närmare. Det kan gå väldigt fort, eller så tar det lång tid. Men i ditt läge hade jag valt att vänta ut det.

Jag heter oxå Gabbe! :o

 

Ontopic: Som sagt, så tror jag att hon gillar dig, så försök att vara snäll mot henne och inte vara för nervös eller nåt sånt. :)

Redigerat 23 Maj 2008 av InFlame

[NejGear]

Jag känner mig inte så nere för tillfället, men det känns bra att kunna skriva av sig i alla fall XD... En uppdatering av läget: Ingenting händer egentligen, Vet att det blir fest hos henne på skolavslutningen, det kommer nog bli skoj men känns inte som nåt att satsa på...

 

Vi snackade på msn idag, det gör vi iofs varje dag men idag tänkte jag att jag provar lite, ser hur hon reagerar... Så mitt i konversationen, under ett ganska långt avbrott, så skrev jag: Vet du vad? Jag gillar dig... Hon var tyst en liten stund innan hon svarade: "Jag gillar dig med, kul att man upptäcker folk efter ett år." Detta övergick till att hon började prata om varför hon hade så svårt att ta kontakt med människor osv, och jag hängde på. Jag menar det var ju bara för o kolla hur hon reagerade...

 

Nu förstår jag att det är i princip omöjligt att analysera någons beteende genom att titta på vad denne skriver över msn men snälla försök... Jag har hur många ideer som helst om hur hon reagerade, men jag tänker faktiskt se om ni därute vill hjälpa mig...

 

Byter ämne igen: En av de saker som gör det svårt för mig att knappt ens överväga att ta mod till mig är att hon fortsätter snacka om sitt ex hela tiden... Eller åtminstone så säger hon att hon hatar att hon inte kan glömma honom och att hon saknar honom... Jag vet inte hur jag ska tolka detta, som sagt, jag avvaktar. Ser hur det går. Så har jag alltid gjort med det mesta. Jag väljer att citera det Moses knackade ner på fyllan: "Det löser sig"...

 

Jag har snackat med Värden om det här, eller lite grann i alla fall... Har ju inte berättat allt det här jobbiga med att jag gick och funderade över om det liksom var nåt mellan dom... Jag klarar inte av det, är för feg, är rädd för konsekvenser som aldrig kommer att uppenbara sig... Men om...

 

Kommer inte på nåt mer o skriva nu... Fastnade i att läsa gammla msnkonversationer fastän jag borde sov hårt och tungt...

[Killingspree]

tycker du ska avvakta lite och leta efter fler tecken på att hon gillar dig på det sättet

[Dezen]

Ett sätt att testa henne (kanske inte så bra) är att när hon säger att hon saknar sitt ex så kan du säga något i stil med "Du har ju mig" på ett litet skämtsamt sätt :)

[PussyCat]

Ett sätt att testa henne (kanske inte så bra) är att när hon säger att hon saknar sitt ex så kan du säga något i stil med "Du har ju mig" på ett litet skämtsamt sätt :)

Då går det åt h*lvete, folk brukar misstolka det där ofta. Det har hänt mig.

 

Hitta på saker, få henne att glömma sitt ex men dock itne med osjyssta metoder.

[NejGear]

Jag vill inte vara med längre... Önskar ibland att allting var mer som ett spel, att man kunde trycka start eller escape för att pausa, återgå till huvudmenyn och trycka exit och sen är allt slut, precis när man vill det... Jag tror f*n jag har sabbat det rejält för mej själv... Jag hatar mig själv för det, det hände igår natt, jag hade precis kommit hem från henne, funderat hela dagen på om jag kanske inte borde säga något, men det uppstod aldrig den där rätta stämningen, som jag tyckte det då alltså, antagligen nåt inbillat skit... Men i alla fall, vi hade skoj hela dagen och sen stack jag hem på kvällen, redan när jag gick därifrån kände jag hur ångesten vällde upp från någonstans inom mig där jag hade gömt undan den... Jag började nästan gråta där jag gick helt ensam på vägen... Men det lugnade sig, jag gick och tänkte, tänkte mycket på henne på vad jag borde ha gjort funderade över varför jag inte hade gjort nåt... Lyckade komma fram till att jag är ett totalt misslyckande, att jag inte är menad att få uppleva något i den här stilen, alls... Sänkte mig till botten helt enkelt, dolde det när jag kom hem och gick o la mig ganska omedelbart...

 

När jag låg där i sängen kom jag att börja fundera igen, för andra gången den kvällen hade jag inte långt till tårarna, jag kände mig ensam, kände mig jätteliten och omgiven av en suddig verklighet som jag aldrig kommer att förstå mig på. Det vet jag, så jag kommer aldrig försöka... Men i vilket fall som helst så var det nu jag begick detta horibla misstag...

 

Jag sträckte mig efter mobilen och öppnade ett sms, jag började skriva...

 

"Jag är arg på mig själv... Så arg att jag gråter... Det gör mig ännu argare, och anledningen är att jag inte sagt nåt på hela dagen idag... Det här känns till och med jobbigt att skriva i ett sms... Men jag vill få det gjort nu... Slippa dras med det längre... Jag är kär i dej och har varit det länge... Jag skulle helst velat säga det direkt till dej men det är mer än vad jag klarar... Nu har jag i alla fall fått det ur mig så nu ska jag försöka sova... Natt Natt, Kram"

 

Det är vad jag skrev... det kändes faktiskt mycket bättre då och jag somnade i princip direkt... Morgonen efter vaknade jag och kände paniken komma rusande... Jag kastade mig över mobilen för att kolla om jag fått nåt svar, ingenting... Det kändes som om något tungt föll över mej, som en stor tung svart klump av ångest... Ännu en gång var allting lite vagt i konturerna då jag såg mig omkring... Allt kändes lite overkligt, jag har gått och hoppats sen dess att allt det här bara är en mardröm...

 

En promenad med hunden... märkte knappt vad som hände, bara gick, höll koll på jycken men allt bortom det var suddat... Jag vände mig inåt, sökte efter svar, varför det kändes så förjävligt... Varför hon inte svarat... förstod att hon kanske inte visste vad hon skulle svara på nåt sånt... Slogs av en hemsk tanke... Hon kanske läste det där smset med en bedrövad suck och tyst insåg att hon antagligen förlorat en vän... Det är det absolut sista jag vill...

 

Har försökt låta bli att tänka på det hela dagen, har gått sådär, varit på mobilen hela tiden för att se om det dykt upp nåt slags svar... Ingenting...

 

Fick ännu ett panikryck strax innan jag började skriva. Skickade ett sms till med texten: "Du, gör mig en tjänst och det där tidigare... Snälla? Natt Natt P.S. Svara gärna något... jag är vaken ett tag till..."

 

Vet inte vad som är det dummaste av det jag gjort... Men allt känns bara så fel, jag känner mig bortglömd... Jag har det där känslan av att nu har jag svarat fel någonstans, det här känns absolut inte rätt, då man bara vill tabba ner och kolla upp den delen av spelet på nån sajt, typ här... Bara för att se om man verkligen ska vara här... Jag försöker visst göra något liknande fast med verkligheten...

 

Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka intala mig själv att det här bara är en massa skit som min hjärna har hittat på för att den är understimulerad... Eller nåt, att allt det här som jag upplever bara är en illusion, en förvrägning av verkligheten... Kan hjärnan vara så grym? Eller är att detta verkligen äkta? Kan verkligheten verkligen vara så grym? Jag har sjuttio miljoner frågor till mig själv som jag önskar innerligt att jag hade svar på, åtminstonde på nån... Det känns inte så just nu, känner mig faktiskt väldigt ensam...

 

Vad jag önskar mest av allt är att jag kunde få ha vart med om något liknande tidigare, det är så svårt att börja uppäcka något helt nytt när man är så gammal... 16 kanske inte verkar gammalt, men jag tycker att det är gammalt för att bli kär för första gången... Kärlek har så många deffinitioner och de flesta är mycket vaga... Det jag har upptäckt är att detta är nog det jag känner igen som kärlek, sen kan man kalla det vad man vill egentligen, men kärlek finns för att vi ska veta vad vi talar om... Alla har sin egen deffinition men alla snuddar vid varann på nån punkt nånstans...

 

Om någon orkat läsa ända ner hit ska du f*n ha applåder som har tagit dig tid och ork att kämpa dig igenom mitt osammanhängande midnattssvammel...*Applause*

 

Vad jag önskar näst mest är att jag hade nån jag kunde snacka med... Jag tänker inte snacka kärleksbekymmer med nån i familjen och jag har ingen polare som jag litar tillräkligt mycket på för att kunna snacka med... Det skulle innebära att jag skulle lämna en öppning i min ogenomträngliga mur som jag alltid bär runt mig... Den enda som någonsin har skymtat en öppning är hon... Igår natt...

 

Jag vill verkligen inte förlora henne som vän, det skulle vara förfärligt... Mn eftersom jag är så oerfaren så vet jag inte hur känslig en sån här fråga är... För mig är det väldigt jobbigt att erkänna att jag gillar någon utan att först veta att denne tycker samma sak om mig... Det innebär som sagt en spricka i mitt försvar... Men det är aldrig någon som har sagt något sådant till mig... Kanske för att andra känner samma sak...

 

JA VET INTE!!

 

Natt Natt - NejGear

[Simple]

*tar emot applåder*

 

Iaf, att hon inte har svarat ännu kan ju helt enkelt bero på att hon inte vet vad hon ska svara. Vilket iofs är en ganska kass ursäkt, men jag tror inte att hon vill ge upp er vänskap bara för att du är kär i henne. Det kan nog bli lite stelt till en början, men jag tror att det repar sig till slut och att vänskapen håller. Om det nu inte är så att hon känner likadant för dig.