Ett Litet Bok Project

[mariowii]

Tja, har börjat skriva lite igen och ska sedan lägga ut den på vulkan där du får skapa din egen bok och sedan lägga ut den / sälja den.

 

En liten bit av vad jag skrivt kan ni får läsa releasen kommer nog om några månader.

Mycket komer skrivas om men som de ser ut just nu är de så här: .... men först inledling.

 

13 åriga Winston bor med sin mamma och lille bror dock deras pappa blivit mördad.

Winston är med sin mamma i affären då Mino han lille bror kommer bort. Mamma Julia blir stressad och får en hjärtinfarkt.

Nu ska Winston klara sig själv SoS är efter honom, men han vill ej bli tagen, men de blir han blir förd till en ny skola där han träffar sin nästan första rediga kompis Oliver.

Det är bara 6 dagar tills Winstons födelsedag.

På vägen hem ser han en drake, han berättar för Oliver, men vad säger Oliver till dom andra?

Vid 14 års ålder upptäcker Winston en otrolig förmåga, att styra över vatten och mer…men han är inte ensam att ha förmågor….

 

Allt det finns dock ej med i denna text.

Hoppas ni gilla ge gärna kiritk men heslt inte ( så j*vla sugit) heller arr ni säger att det är mindre bra... eller nåt sånt.

 

Här kommer en bit av boken :

 

Kapitel 1

En till död väntar.

 

I den vackra staden London bodde Winston.

Ja, själva verket var han en helt normal kille, förutom att hans pappa dog 1 vecka tillbaka.

På ett väldigt konstigt sätt, Winstons pappa ’’ Hammar ’’ så kallad gick de ett stort ryckte i området där de bodde.

 

Det var så att Hammar hade gått förbi London Eye, han var på väg hem från jobbet då han tittade upp bland molnen.

Han såg något konstigt rött uppe i skyn, de var avlångt som en mask med vingar. Hammar stannade upp desto längre ner varelsen flög desto tydligare blev de för honom, de var en drake. En riktig drake, men han själv började undra ’’ Ser jag i syne? ’’. Han brydde sig därefter inte mera och fortsatte hem.

 

När han kommer hem från jobbet sätter han sig ner tar en kopp kaffe och tar en tidning att läsa, då Winston kommer ner springande från trappan.

’’ Pappa! ’’

’’ Ja ’’ svarar Hammar lite frånvarande.

’’ Hur gick de idag på jobbet?’’

’’ Bara bra, men nu ska jag berätta något för dig unge man. Du kanske inte kommer tro mig men på vägen hem såg jag en drake!’’

’’ Nej nu skojar du bara!’’ säger Winston skrattande.

’’ Nej det är sant! ’’ säger Hammar.

 

Winston blir fundersam och springer upp till sitt rum igen.

Ja, sen kan ni gissa vad han gör dagen efter.

Jo han springer i väg till skolan berättar för alla vad hans pappa sett, sen var ryktet i gång.

1 Vecka senare på väg hem från jobbet blir Hammar omringad av 3 svarta män som slog ner han med en hammare.

 

Man vet egentligen inte anledningen men man misstänker att de var att man tyckte att Hammar var en konstig snubbe.

 

 

 

 

Men enligt polisen är anledningen okänd.

 

 

’’Winston upp och hoppa de är frukost och glöm inte väcka Mino också!’’ säger mamma Julia

’’ Okej!’’ skriker Winston tröttsamt.

Tröttsamt drar Winston av sig täcket reser sig upp och kör in fötterna i tofflorna som står på golvet bredvid sängen.

 

Men trötta steg går han ut i hallen men sitt vatten glas i handen han tog från sitt nattbord. Han stannar upp vid sin lillebrors dörr ’’ Hörru slö apa de är dag att gå upp! ’’ säger han och bankar i dörren.

’’ jaa’’ ryter Mino.

 

Med tunga steg lunkar Winston ner för trappan och ut i köket.

Ställer hårt ner glaset i bänken.

’’ Vad är det med dig idag då Winston ’’ frågade Julia.

’’ Inget speciellt trött bara ’’ Svarade han.

’’ Det är ju helg och vi ska ju handla, ska du med? Mino ska. ’’

’’ Vet inte, jag e trött.’’

’’ Du får vilket godis du vill.’’

’’ Okej, ja ska bara äta och klä på mig! ’’ Svarade Winston snabbt öppnade kylen tog fram smör och drog fram en smörgås och började bre den, sen tog han ett bet och började springa upp för trappan.

Han satte sig på sängen åt sin smörgås sen sprang han in i badrummet och låste dörren.

 

Mino kommer lunkade i hallen mot badrummet, han tar tag i handtaget märker att de är låst och börja direkt banka.

’’ Winston skynda jag är kiss nödig! ’’

’’ Kissa i kalsongerna då din tönt!’’ Ryter Winston

’’ Mamma! Winston har låst in sig på toaletten!’’

’’ Winston öppna för din bror om han måste gå på toaletten.’’

 

Winston går motvilligt mot dörren med tandborsten i munnen och öppnar dörren.

’’ Gå in då din piss råtta’’ ryter han till med tandborsten i munnen till Mino.

Mino går mot toaletten fäller upp locket och drar ner byxorna snabbt och sätter sig på toan.

’’ Titta inte!’’ skriker Mino.

’’ Det finns inget att titta på’’ svarar Winston snäsigt.

’’ Joho da!’’

’’Ska vi slå vad?’’ skrockar Winston

’’ Titta då!’’ säger Mino och reser sig upp.

’’ Sätt dig ner för sjutton jag vill inte se!’’ Skriker Winston.

’’ Svär inte för din bror Winston!’’ Skriker Julia nerifrån.

 

Winston och Mino drar på sig kläder och springer ner för trappan.

’’ Mino har inte du borstat tänderna’’ säger Julia

’’ jo då!’’ svara han övertygande.

’’ Nej, ljuger du nu igen?’’ sa Julia.

’’ Mhm…’’ sa Mino och sprang upp mot badrummet och började borsta.

Medan det hände gick Winston ut i köket tittade på almanackan bara 6 dagar tills sin 14:e födelsedag.

 

’’ Nu är det dags att åka’’ säger Julia som står på dörrkarmen in till köket.

’’ Okej ’’ Sa Winston och följde efter Julia.

Dom satte sig i bilen och körde mot affären Kalles’ livs.

När dom parkerat säger Julia ’’ Mino springer du bort och hämtar en vang’’ sa Julia och gav han en femma.

Efter 5 minuter börja hon titta mot vang huset och ingen är där. ’’ Winston ser du Mino?’’

’’ Nej?’’ svarade Winston frågande.

’’ Kom jag ser honom inte heller’’ sa Julia frustrerad

 

Dom springer mot vang huset men igen är där, dom funderar på om han kan ha gått in så dom går in mot affären och frågar kassan om någon sett en lite pojke som han likadant brunt hår som Winston och samma blåa ögon fast kortare.

 

Ingen har sett honom, Julia blir stressad, hon drar upp mobilen slår in ’’91’’ innan hon ramlar och börjar trycka händerna mot sitt bröst och skriker.

’’ Mamma! Mamma! ’’ Skriker Winston hela tiden kassörskan reser sig upp och springer mot Winston och Julia.

Winston greppar tag om mobilen slår in en 1:a och trycker ring.

’’ Hej jag heter Marita är från larmcentralen vad kan jag hjälpa dig med?’’

’’ Min mamma skriker och håller han mot sitt bröst och skriker och min lille bror är spårlöst försvunnen hjälp!!’’

’’ Okej, vart är ni nånstans?’’

Winston får som en blackout kan inte säga något.

Kassörskan greppar tag i mobilen och säger ’’ Kalles’ livs ’’

’’ Vi skickar polis och ambulans direkt

[garkan]

Men vafan , fortsätt!

Jag vill veta mer , jag satt helt spänd och läst.

Skit nice story asså :)

Fixa stavelsen och mer och en sak till..

Vafan gör en kalles livs i london?

[mariowii]

Haha! Tack så väldigt mycket !

aa, Stavingen vet jag är ett problem. men allt eftersom kommer de rättas men de mesta är rätt då ja har en ordbehandlare, om ni vill kan jag definitift släppa en del då och då nästa del i så fall kommer komma på tosdag kväll eller fredag ^^

 

Och jätte kul att du gillade den, du kommer gilladen mer när han blir 14 år ^^

[xavio]

Haha! Tack så väldigt mycket !

aa, Stavingen vet jag är ett problem. men allt eftersom kommer de rättas men de mesta är rätt då ja har en ordbehandlare, om ni vill kan jag definitift släppa en del då och då nästa del i så fall kommer komma på tosdag kväll eller fredag ^^

 

Och jätte kul att du gillade den, du kommer gilladen mer när han blir 14 år ^^

Jag vill också göra bok. Riktigt bra berättelse, men hur såg de tre svarta männen ut? Såg de ut som ninjor? :P

[mariowii]

Haha, som jag ser de so vill ni har mycket mer beskrivelse, och de kommer jag då forstätta me :) ja hur såg dom ut dom hade svarta tjocka tröjor med luva och under hadde dom en scarf så man ba såg ögonen alla 3 såg likadana ut bara att 1 hade jeans rästen hadde svarta jeans

 

Ledsen för dubbel inlägg men, kan ba säga att jag håller på med nästa del :)

[Gäst Mindtwistah]

Den såg bra ut :) Fast den hade för lite beskrivning om allt. Jo, jag vet, jag läser bara noveller och dem beskriver nästan allting :P Men ändå, lite mer beskrivning och läsaren får en djupare känsla av hur det är i boken, den kommer in i den mer ;)

 

Till exempel:

 

Original: "1 Vecka senare på väg hem från jobbet blir Hammar omringad av 3 svarta män som slog ner han med en hammare."

 

Mer beskriven: "En vecka senare, på väg hem från jobbet, hör Hammar raska steg bakom sig. Han tittar bakåt och ser tre svartklädda män, med luvor och brunmönstrade scarfs, komma emot honom. Han bestämmer sig för att försöka ignorera männen och gå hem. Han tar raska steg mot cykeltunneln framför honom, när han hör att stegen blir snabbare och snabbare för varje sekund. Hjärtat dunkar, paniken sväller över, Hammar bestämmer sig för att gå lite snabbare, småspringa lite, då han nästa sekund känner ett hårt slag i tinningen. Han faller ner på den hårda marken, med outhärdlig smärta i huvudet. Snabbt tittar han upp och ser dem tre svartklädda männen stå över honom med järnrör i handen. En av dem svartklädda männen, den enda som bar blåa jeans, började prata på ett främmande språk. Dem andra två svartklädda männen i svarta jeans, lyfte upp sina järnrör och gjorde sig redo för att slå. Han såg dem i ansiktet, det enda som inte var täckt var ögonen. Mörka, djupa ögon som hänsynslöst tittade ner på Hammar. En av dem skrek något som Hammer inte uppfattade, och slog sedan mot Hammers ansikte.

Sen blev allt svart."

 

Det var bara ett tips. Om det går för snabbt, så tappar du läsarens intresse efter ett tag. Så du måste dröja ut på allt. Precis som en skräckfilmsregissör sade en gång: "The scariest thing isn't what's behind that door, it's the door."

 

Du behöver inte såklart göra så detaljerat som jag gjorde :P

Redigerat 29 April 2008 av Mindtwistah

[TiredRacoon]

Jo, detaljer är vad som gör berättelsen läsbar, för du orkar inte läsa en bok du aldrig riktigt 'kommer in i'.

Själv tyckte jag början var sjukt dålig, men det har med själva storyn att göra, och kan enkelt fixas. Ditt sätt att skriva är dock helt okej och jag uppmuntrar dig att fortsätta.

 

Ja, sen kan ni gissa vad han gör dagen efter.

Här är ett av dina (och flera andras) vanliga fel. Din berättelse är inte DIN BERÄTTELSE, det är en PORT till en helt annan värld, ett fönster till ett äventyr som läsaren blänger genom- DU berättar inte din berättelse, om någon alls så är det huvudkaraktären som gör det.

 

Kom också ihåg att växla mellan han och 'namnet', så du inte använder något av dem för många gånger, för då ser det löjligt ut.

 

Just ja, skriv aldrig nummer i siffror, för det är bara fel. "1 vecka" ska alltså vara "En vecka". Är det "Skylten visade 13 med stora bläcksvarta penseldrag" så går det an dock.

------

 

Men hallå, det gäller att läsa mycket också, så du vet hur en riktig bok skrivs. Lite äldre böcker är alltid att rekommendera då de använder ett mer seriöst språl än dagens ungdomsböcker (Om du inte tänkt läsa en vuxenroman) ;)

Redigerat 29 April 2008 av MovieMe

[mariowii]

Nästa del :

 

Jagad

 

Winston satt i vänt rummet på sjukhuset, han väntade otåligt.

Vad ska han göra? Hans pappa är död och nu kanske hans mamma! Han är rädd.

En stor klump i magen växer fram, hans bror är borta också.

Medans han vänta väller tankarna fram, de ända han kan göra är att stirra på den vita klockan som sitter ovanför valvet ut till hallen.

 

En doktor kommer i hallen och säger ’’ Winston Parton ’’.

Winston tvekar, ska han resa sig upp? Eller ska han sitta kvar?

’’ Winston Parton?’’ säger doktorn ännu en gång.

Winston reser sig upp hastigt och säger ’’ aa! ’’

’’ Okej följ med mig här ’’

Winston börjar följa efter doktorn dom går i korridoren och sen svänger dom till häger och tar 3 rummet på vänster sida.

 

’’ Hejsan, jag heter Gregory Montaly och jag är din mammas läkare’’

’’Hej, Winston’’ sa Winston medan blicken var nere i golvet.

’’ Jag vet inte riktigt hur jag ska berättade här, men vi har gjort allt vi kan för din ma..’’

’’ Hon är död eller hur! ’’ skriker Winston och tar ögonkontakt med Gregory.

Han vet inte vart han ska ta vägen. Klumpen i magen blir allt större Winston för andnings problem. Ögonen blir blanka tårarna börjar välla fram, allt blir suddigt för Winston.

’’ Vi gjorde allt vi kunde ’’ säger Gregory tyst.

Winston vänder sig om springer allt han kan smäller upp dörren och springer längst korridoren ut ur en dörr till och ner för alla trapporna och kommer ut till parkeringen och bara lägger sig ner.

Där ligger han på gatan med i hopp kurad och gråter.

Han tittar mot Fönstren då han ser att läkarna är på väg ner.

 

Han reser sig upp och börjar springa allt vad han kan mot Kalles ’livs.

Medan an springer mitt på gata och försöker ta sig för bi allt folk kommer han till ett övergångsställe där de står en hel klump med folk och väntar på grönt, men de skiter Winston är han bara springer över så bilarna tvär stannar och springer vidare.

 

Inne på Kalles ’livs lägger han sig på fläcken där hans mamma låg och krampade. Han får sin tillbaka blick. Han ser allt framför sig men han vill inte men de kommer tårarna bara väller fram vad ska han göra, de ända han tänker på är ’’ ska jag till foster familj? Kommer jag aldrig se min mamma igen? ’’

 

Det är samma kassörska som är där nu och hon går fram till Winston och säger ’’ Tyvärr om du inte ska köpa nåt så måste jag tyvärr be dig att gå här ifrån’’

’’ men jag ska köpa något! ’’ Säger Winston övertygande och samt snyftande. Men de gör han inte utan han springer in mot bebis avdelningen och drar fram ett par blöja paket och kryper in i ett hål som hans bror Mino visat honom.

När han kommit in och dragit för blöjpaketet. Tar han upp sin mobil och sätter i gång lampan då ett ansikte lyser upp ’’ MINO!! Vad gör du här!? Vi har letat efter dig! ’’ Winston kramar om honom och frågar ’’ men vad gör du här?’’

’’ När ja skulle hämta en vang kom en gubbe med en system kasse med öl i och sa att jag skulle följa med honom men jag vill inte så jag sprang in hit’’

’’ mamma är död ’’ säger Winston rakt ut.

’’ sluta Winston det är inte roligt! ’’ säger Mino skrämt.

’’ Jag menar alvar ’’ sa Winston övertygande och tårarna kommer ännu en gång.

Mino börjar direkt gråta, vad kan egentligen en 7 åring göra?

’’ Kom vi måste gå ’’ sa Winston och tog tag i sin lille brors hand och flyttar blöjpaketet och kryper ut.

 

Hemma tar dom av sig skona i hallen och går in i köket och sätter sig.

Det hinner inte gå 5 minuter innan de knackar på dörren.

’’ Hallå är någon hemma? Vi är från socialen!’’

Winston blir rädd och fattar att dom kommer sära på Mino och han, Winston går mot Mino håller för Minos mun och går upp till övervåningen och så går dem in i garderoben och säger ’’ shhy ’’ till Mino.

 

’’ Hallå!? ’’ hör man dom skrika och banka ner ifrån.

Efter 10 minuter hör dom polis bilarna och Winston greppar tag i Mino och tar med honom till fönstret öppnar de och tar sitt lakan och glider ner med sin bror, precis när de kommit till mark hör de polisen sparka in dörren och Winston tar tag i Minos hand ännu en gång och springer mot skogen som finns bakom huset .

När dom kommit en bit säger Winston vi får sova här i natt. Winston slänger av sig sin tjocka tröja och Mino får den sedan lägger de sig bakom en sten.

 

När klockan närmar sig 8-9 blir de mörkt och ugglorna kommer fram. Man hör fåglar och ugglor i omgivningen men inget annat liv and dom då. Resten runt är bara skog.

Men dom har ändå lätt att somna.

 

Dagen där på när de ljusnar så går dom mot civilisationen igen.

När dom kommit till huset öppnar dom försiktigt dörren då de härs en röst skrika ’’ Ner på golvet vi vill inte skada er!’’

Winston blev direkt rädd och tänkte inte vad han gjord så an lade sig ner och drog ner Mino på golvet med.

Sedan kommer Socialen och tar upp dem sen åker de ut i en bil ner mot polis stationen.

 

När dom kört ner till polis stationen för Winston ensam in till ett rum med ett bord och en stol på varda sida av bordet.

Winston sätter sig och social tjejen gör de med och säger ’’ Vi måste tyvärr flytta er till olika familjer som ni kanske känna till, ni får ett nytt försök börja på ett nytt liv.’’

’’ Vi vill inte! ’’ skriker Winston till Tjejen framför honom, ’’ni måste och du kommer får börja på den nya skolan ’’ Björkman-jones skolan’’ ’’

 

’’ Mhm…. Jag bryr mig inte! ’’

Winston leds ut till en bil som han sätter sig i baksätet och tittar ut genom fönstret då han ser Mino som går mot bilen bakom.

Winston knäpper loss sig och öppnar dörren och springer mot Mino och ger han en bamse kram och pussar han på kinden.

Han fäller en tår och vänder sig frivilligt och går mot bilen.

 

Dom kommer fram till ett rosa hus och där står en mamma och en pappa utanför dörren och väntar.

Winston kliver ut ur bilen går mot dem och dem visar vilket rum han har.

Hans rum ligger precis bredvid ingången. Han går in och låser dörren sedan slänger han sig i sängen.

 

[mariowii]

Inte nån som vill/kan kommenter a? :S :P :D

[TiredRacoon]

Hemskt språk- Tog du inte in vad vi sa till dig om förra delen? Du måste lära dig att beskriva omgivningen, känslor och sånt.

[Gäst Mindtwistah]

Agreed.

 

Här är några av grejerna som gick WAY för snabbt:

 

Winston vänder sig om springer allt han kan smäller upp dörren och springer längst korridoren ut ur en dörr till och ner för alla trapporna och kommer ut till parkeringen och bara lägger sig ner.

Han ser allt framför sig men han vill inte men de kommer tårarna bara väller fram vad ska han göra, de ända han tänker på är ’’ ska jag till foster familj? Kommer jag aldrig se min mamma igen? ’’

Ok det här var helt sjukt. "Tar sitt lakan och glider ner med sin bror"? Varför tar han sitt lakan? Vad glider han ner på?

Efter 10 minuter hör dom polis bilarna och Winston greppar tag i Mino och tar med honom till fönstret öppnar de och tar sitt lakan och glider ner med sin bror

 

Och sen måste jag säga, halva texten var FYLLD av stavfel. Du kanske ska börja lyssna på din kritik och skriva mer detaljerat med mindre stavfel?

 

Ett tips: Efter att du skrivit din berättelse, titta igenom MINST 2 gånger. Varenda litet stavfel du hittar, rättar du till. Det var segt och tröttsamt att läsa berättelsen eftersom den var för snabb och hade för många stavfel, vilket gjorde så att jag ständigt tappade bort mig.

 

Jag säger inte detta för att vara elak, jag säger det så att du kan rätta till dig ;)