↗ till inläggetAllt som har hänt sparas i universum själv eftersom dagens universum är en fortsättning på det som hänt innan.Vad fan händer med tiden som har passerat raderas den bara? den måste ju sparas i något slags hårddisk.
Tiden
↗ till inläggetDå har jag en intressant fråga:↗ till inläggetAllt som har hänt sparas i universum själv eftersom dagens universum är en fortsättning på det som hänt innan.Vad fan händer med tiden som har passerat raderas den bara? den måste ju sparas i något slags hårddisk.
Kan man av dagens universum, positionen av varenda liten partikel, tomrum, mörk materia, energi o.s.v. återskapa (kanske inte direkt återskapa, men veta) allt som har hänt ? En omformulering av frågan är: Kan man få (exakt) samma universum med hjälp av två olika tidslinjer, eller kan varenda "möjliga" universum endast skapas med en specifik serie händelser?
Nu syftar jag inte på teknologi som människan har tillgång till, utan vi får tänka oss en supersupersuperdator som kan avläsa positionen av allt som finns (och inte finns) i universum och sedan utföra oändligt många beräkningar (eller så många som behövs) för att ge en exakt framställning av allt som har hänt.
Efter att ha tänkt lite på detta så har jag upptäckt att det finns många definitionsfrågor i denna fråga.
jag skulle säga att det teoretiskt går. om du hade all information om allt i hela unviersum skulle du kunna "backa" och se hur universum såg ut förut, och antagligen också i framtiden.
Men nu uppstår det lilla problemet att den plats som det tar att lagra all information om universum tar upp lika stor plats som universum själv. så ok, det är ganska omöjligt, men låt oss säga att vi bygger en dator som är större än universum och på så sätt kan räkna ut t.ex. framtiden snabbare än universum själv gör. då uppstår nästa paradox. nämligen att om datorn ska kunna beräkna framtiden krävs det att den inte integrerar med universum för då skulle framtiden påverkas och prognosen skulle inte stämma.
för att ta ett väldigt enkelt exempel:
du har en dator som kan beräkna framtiden, den ser att du kommer dö i en trafikolycka den tiden och den dagen. med denna kunskap är du helt enkelt inte på den platsen och framtiden ändras eftersom datorn integrerar med omvärlden. men bakåt i tiden verkar fungera så länge man har ett utrymme lika stort som universum eller större till övers.
Men det leder ju som sagt till en paradox. Så det kan inte vara sant, eller?
Jag tror att det går att hitta fler motsägelser om man antar att man kan räkna ut det som har hänt.
T.ex:
Vi tar med oss två bägare med identiska vätskor till rymden eller någon annan plats där det råder vakum. Vi blandar dessa vätskor där, lämnar den "nybildade" vätskan och åker tillbaks. Är det då möjligt att se att den nybildade vätskan kom från två olika bägare?
Sen så kan man nästan bevisa att det är omöjligt om man låter det universum i fråga vara ett godtyckligt universum, och inte det universum vi känner till.
Då kan vi låtsas att vi har två olika universum som ser exakt likadana ut och är identiska i nuläget. Men nu är det så att dessa universum inte kom till på det sätt vårt kom till. Dessa universum kom till genom man gradvis byggde upp dem med små, små partiklar. Men i det ena av dessa unversum så började man "bygga" från andra hållet än i det första. På så sätt har man två identiska universum med icke-identiska händelseförlopp.
du menar att det ena universumets tid går "baklänges" i jämförelse med det andra universumet? och att de har mötts (på mitten)?
↗ till inläggetDu kan också tänka så ja.du menar att det ena universumets tid går "baklänges" i jämförelse med det andra universumet? och att de har mötts (på mitten)?
Men jag menade mer på det här sättet:
Tänk dig att du ska lägga ett pussel. Du kan börja lägga pusslet från ett av alla hörnen (Universumet kommer till existens från ett av dess hörn, alltså: istället för att något som liknar Big Bang som skapade det så skapades det universumet genom att man bit för bit (men otroligt snabbt) lägger till partiklar i ett av hörnen (och sen "bygger utåt") tills hela universumet har bildats) men även om du börjar från ett annat hörn i pusslet så kommer du få samma bild i slutet (även om du börjar bygga ett annat universum från ett annat av hörnen men ändå går mot samma "mall" som det första så kommer du ändå ha två olika tidslinjer som beskriver samma universum.
Det hela kanske kan klargöras genom att bortse från universumets tre dimensioner och låtsas att den bara har en dimension, principen är detsamma.
Tänk dig att du ritar en linje från vänster till höger och att du sedan ritar en exakt samma linje från höger till vänster. I slutändan kommer du ändå ha samma linje.
Nu för att göra det lite mer tydligt när det gäller universumet. Antag att linjen du ska rita ska innehålla ett sträck (kalla det en stjärna eller något) på 1/3 av vägen från vänster. Du ritar linjen först från vänster, efter 1/3 så ritar du linjen och fortsätter sedan. Tänk dig nu att du ritar från höger, efter 2/3 så kommer du rita linjen. Du har ändå samma linje, men du ritade din linje på olika tidpunkter.
Ännu en förklaring: ett universum började skapas från den ena sidan, och ett annat från den andra sidan. De både universumen har samma utseende men deras tidslinje ser olika ut. I det ena universumet så skapades stjärnan (sträcket) vid en annan tidpunkt.
Hoppas att du förstår.
jo jag hänger med. och det är klart att du rent teoretiskt sätt skulle kunna ha 2 likadana universum vid en viss tid som ändå inte har samma förflutna, men det skulle ändå gå att "se bakåt i tiden" eftersom du kan se åt vilket håll krafter, energi och partiklar rör sig mot och då också se vad de kommer ifrån.
förklaring till bilden: bilden föreställer två universum. tidsriktningen är från en änden till den andra så det spelar ingen roll, anledningen till att de har olika "riktningar" är för att visa att de är olika, detta illustrerar alltså de olika sätten de "lever". det faktum att det är sträckor och inga linjer/stålar kan ignoreras då det inte är det jag vill illustrera. punkten där de möts är den punkt då båda universumen är exakt lika, men om du har två punkter i tiden kan du avgöra vart de kommer ifrån och vart de går. jag tror jag förstått dig rätt och att det är så här du menar.
http://www.youtube.com/watch?v=V3aYKAJEVfQ...feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=rAVUbjhWptY...feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=cj--PHcUmuw...feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=e8c1Dy-Cx4s...feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=FpwPIFzXBo4...feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=CGetCESW-dM...feature=related
Rekommenderar denna dokumentären. Horizon: What Time Is It
↗ till inläggetDet är ju sant, med en exakt bild av ett universum så menar man ju också att man vet var allt är på väg, inte bara var de befinner sig. Det blir lite klurigt.Text o Bild
@ForlorN: Väldigt intressant
↗ till inläggetDet tyckte jag med. Speciellt delen som handlade om String Theory och hur universum skapades enligt den teorin.@ForlorN: Väldigt intressant
Jag gillade Einsteins idé om att tiden är kontinuerlig.
Det fick mig att tänka på en sak:
Om tiden är en fjärde dimension så antog de att framtiden också måste existera samtidigt. De jämförde det med att: om jag ska gå till havet så finns ju havet redan där, även om jag är på väg dit.
Jag kom på att den tanken inte håller. Om jag ska gå och ta en boll så kan ju någon annan ta den innan jag hinner komma fram dit och ta den. Om skulle jämföra det med tiden så skulle det ju betyda att framtiden kan förändras? Eller?
Jag gissar att detta fel uppkommer eftersom vi jämför tiden med något som är tre-dimensionellt. Tiden har bara en dimension enligt den teorin. Om jag istället skulle tänka att jag var en punkt som rörde mig framåt på en linje och att jag ville ta en annan punkt (bollen), så är det rimligt att anta att ingen annan kommer att ta den. (eller ? )
↗ till inläggetNågon kan väl komma från andra sidan bollen och ta bollen? Hur det skulle jämföras med tiden vet jag inte riktigt...Jag gissar att detta fel uppkommer eftersom vi jämför tiden med något som är tre-dimensionellt. Tiden har bara en dimension enligt den teorin. Om jag istället skulle tänka att jag var en punkt som rörde mig framåt på en linje och att jag ville ta en annan punkt (bollen), så är det rimligt att anta att ingen annan kommer att ta den. (eller ? )
Det skulle vara att någon från din framtids framtid ändrar din framtid.
Alltså, om "bollen" ligger "om ett år" så kan någon komma från två år senare (som går bakåt i tiden) och ta bollen.
↗ till inläggetMen om framtiden redan existerar, så är det ju framtiden att någon annan hämtar din boll. Men om framtiden är så att du hämtar bollen om ett år (om du skulle förespå det) så finns ju bollen inte kvar om två år. Visserligen om någon skulle gå tillbaka i tiden och ta bollen före du tog bollen ändras ju tidslinjen från den punkten att han tar upp bollen.Det skulle vara att någon från din framtids framtid ändrar din framtid.
Alltså, om "bollen" ligger "om ett år" så kan någon komma från två år senare (som går bakåt i tiden) och ta bollen.
Jo, det var därför jag inom parantes skrev "(som går bakåt i tiden)". Den som kommer från framtiden (två år senare) måste ju ha rest tillbaks i tiden i så fall. Vi hamnar åter igen på den stora frågan: Är det möjligt att resa tillbaks i tiden?
↗ till inläggetAntagligen, om man använder sig av mörk energi för att få den omvända tidskränkningen som gravitation ger. då borde tiden gå baklänges?Jo, det var därför jag inom parantes skrev "(som går bakåt i tiden)". Den som kommer från framtiden (två år senare) måste ju ha rest tillbaks i tiden i så fall. Vi hamnar åter igen på den stora frågan: Är det möjligt att resa tillbaks i tiden?
Intressant. Kanske. För den andra möjligheten skulle väl då vara att röra sig i negativ fart? Vilket är, omöjligt?
Jag vill faktiskt inte säga att det är omöjligt, men det känns väldigt obegripligt. eftersom fart definieras som sträcka/tid så antar jag att det krävs en förståelse av tiden för att få en komplett förståelse av vad fart eller hastighet är.
och påverkas tidsförflyttningen av om man färdas t.ex. (-m)/s eller m/(-s)? för båda resulterar i negativ fart men resulterar båda i negativ tidsförflyttning?
(Anta att både m och s är positiva)
Om man ska ha farten m/(-s) så måste man ju färdas i negativt tidsflöde, a.k.a. göra det som det är meningen att man ska göra med hjälp av att ha farten m/(-s). Det blir en någon slags paradox: Målet med att färdas i negativt tidsflöde är att kunna färdas i negativt tidsflöde, om du förstår vad jag menar.
Och angående (-m)/s så är från vad vi alla har lärt oss en sträcka endast definerad för positiva värden. En möjlighet är att någon utvidgar begreppet sträcka så att det defineras även för negativa värden.
Jag hittade även att fart defineras som: Abs((ds)/(dt)) där Abs(x) står för absolutvärdet av x. Och vi vet också alla att absolutvärden inte kan vara negativa. Vilket skulle betyda att: även om ds eller dt (som står för delta t eller differentialen av t (förstod inte vilken av de två nämnda det var menat som), du kan även kalla det för förändringen av tiden respektive sträckan) skulle bli negativa (vilket matematiskt skulle vara möjligt om man t.ex. graderar en bana och sen kör på motsatt håll. Eller om man spolar tillbaks ett race så att både tiden och sträckan blir negativa) så skulle farten ändå inte bli negativ.
En annan definition av fart kan vara att fart är lika med magnituden (även kallad beloppet) av vektorn "hastighet". Än en gång så kan magnituden av en vektor aldrig vara lika med ett negativt tal.
With all that said, det skulle kunna vara möjligt att få negativ fart om fysiker/matematiker ger en utveckling av fartens definiton och beskriver händelser som vi hittils inte har gjort med hjälp av begreppet "fart". Ett exempel är uppfinningen av imaginära och komplexa tal för att expandera vårt talområde tillräckligt så att även kvadratrötter av negativa tal blev definerade (lösningen till ekvationen x^2 = -1 är x = i eller x = -i). Eller uppfinningen av rationella tal så att t.ex. ekvationen: 2x = 3 ska bli lösbar.
Hoppas att det inte blev för kladdigt nu.
inte blev det kladdigt, men det blev komplicerat, jag har förvisso MVG i matte B men det där var nog åtminstone ett steg över min kunskap av fysik och matematik, men jag förstod på ett ungefär vad du menade. kom ihåg att skillnaden mellan hastighet och fart är att hastighet är en vektorstorhet och har en specifik riktning, nått som fart inte har.
nu svävar jag ut i filosofins obegränsade värld, bara så du är med på det:
negativ längd kan kanske existera som någon form av "avsaknad av längd" eller relativ längd. t.ex. har ljus en relativ vikt eftersom e=mc^2 och det är därför som ljus böjs av gravitation. på ett liknande sätt kan kanske en storhet av något slag ha en relativ längd som visar sig vara negativ. jag kan tänka mig t.ex. att i svarta hål finns ett "underskott" av längd.