↗ till inläggetok. Nu skall vi tänka oss att vi har en våg. Om vi i ena vågskålen lägger våldsverkarens och mördarens offer och allt lidande som personen har åsmakat vad skall vi då lägga i den andra för att det ska väga jämt och bli rättvist?
Svensk lagstiftning utgår inte från rättvisan. En konsekvens av det blir att dödsstraffet förkastas. I Sverige får t.ex. mördaren i stället fängelse, i regel omkring 6-18 år. Denna korta tid har dessutom som syfte att återanpassa förövaren. Sedan blir brottslingen fri och har (vanligtvis) fortfarande flera år kvar att leva i frihet och förverkliga drömmar.
Detta ska jämföras med gärningsmannens offer som kanske fått livslånga skador och men, eller död och grav. Och i motsats till gärningsmannen blir inte offret fri från graven efter några år. Det ska även jämföras med den dödes anhöriga och vänner som tvingas leva med hela detta trauma ett helt liv. All denna avgrundsskillnad kommer inte ens i närheten av något som kan kallas rättvisa.
Så för att det ska väga jämnt så förespråkar du dödsstraff, alltså så kommer den skyldiges nära och kära få lida, tar man hänsyn till antal nära o kära på vardera sida om det nu som du säger ska väga jämnt. Ska den skyldiges nära o kära få ett skadestånd utbetalat efter dödsstraffet?