Guitar Hero 3 - Legends of Rock - Omdömen
Betyg:
8.45 / 10
Baserat på 20 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 10/10
Omdöme av SuperNintendo skrivet May 2010
Guitar Hero 3 Legends of Rock är det roligaste spelet jag har köpt. Det är roligt och titta på Slash i videosamlinganra. Jag ger betyget 10/10 för att grafiken är bra. Själva handlingen är kul.
När jag spelade det för första gången på Nintendo Wii var det inte så roligt. Men när jag spelade det på Xbox 360 för första gången tyckte jag att det var roligt. Andra Guitar Hero spel som Guitar Hero 4 och 5 är så svåra. Jag gillar låtarna i spelet som till exempel Trough The Fire And Flames som är riktigt bra. Jag gillar och spela med Less Paul handkontrollen. En annan sak som är rolig är att det fins fusk till spelet. Så jag ger betyget 10/10 för det är riktigt kul. -
Betyg 10/10
Omdöme av 99z skrivet August 2009
Jag har aldrig sett eller spelat ett bättre spel än detta det är så mycket bättre än dom innan tyvärr är det lite svårt i början och klara sig men det kan man strunta i när det finns så mycket bra.GH:3 legends of rock är mitt favorit spel och nu kör jag på medium asså jag har aldrig dett nåt bättre helt ärligt det är också ganska bra grafik och det är bra att det finns bossar och så (har vunnit mot lou 7 gånger)är det bra att man kan ha olika outfits,styles,characters,guitars.Etc.
-
Betyg 5/10
Omdöme av Shaark91 skrivet June 2009
Ett underbart guitarhero spel, som alltid.
Saknar dock vissa rocklåtar, samt lite svårare grader, blir lite långtråkigt när man kan ta svåraste med gitarren bakom ryggen.
Dock ändå förtjänat en femma! -
Betyg 10/10
Omdöme av GuitarHeroGod skrivet June 2009
Det är ett jättebra spel med många bra låtar.
-
Betyg 10/10
Omdöme av Slash1 skrivet June 2009
Jag tycker att Guitar Hero 3 är ett riktigt roligt spela, man ska bl.a skapa ett eget band, sen kan man välja olika svårighetsgrader: Easy, Medium, Hard och Expert. själv spelar jag på medium. Man kan spela med gitarr-kontroll och vanlig handkontroll, gitarr är roligast. När man klarar varje låt så får man pengar så att man kan köpa nya t.ex gitarrer, outfits videos och karaktärer bl.a Slash och Tom Morello. Jag tycker inte att du ska tveka att köpa Guitar Hero 3 Legends of Rock.
-
Betyg 10/10
Omdöme av TheRocker skrivet May 2009
Riktigt bra spel men sista bossen Lou kan du behöva träna på lite innan du klarar det!
-
Betyg 10/10
Omdöme av molleman972 skrivet December 2008
Guitar Hero 3 är ett riktigt roligt spel där du kan spela både med trådlös gitarr och vanlig PS2 handkontroll men gitarr är roligast.Du är medlem i ett helt okänt band och du ska spela olika turner tills du blir ett av världens kändaste rockband.Du spelar många roliga låtar och kan välja gitarrister,gitarrer och du kan köpa låtar,gitarrister,gitarrer,basar och stilar till dina gitarrister.När du spelar med gitarr så finns det 5 olika knappar i färgerna blå,gul,röd,grön och orange och kan välja mellan 4 svårighets grader som är :
Easy:Du kör med dom tre första knapparna.
Medium:Du köra med dom fyra första knapparna.
Hard:Du kör med alla knappar.
Expert:Du kör med alla knappar i superfart.
Jag rekommenderar starkt det här spelet och hoppas ni köper det! -
Betyg 10/10
Omdöme av Lastbilen skrivet October 2008
Jag gillar spelet grymt. Har ni det inte, så KÖP det då
-
Betyg 10/10
Omdöme av Switch skrivet September 2008
Spelet är väldigt kul jag har klarat easy och är på duellen mot Lou på medium.
-
Betyg 9/10
Omdöme av gäst skrivet July 2008
Ett BRA partyspel, Även om jag tycker det är vissa väldigt svåra låtar. Men det är otroligt roligt att köra "karriären", Att köpa egna saker. Fast jag förstår inte, GRAFIKEN? det skulle varit bättre med bra grafik än sånhär kallat "häftig grafik" som inte ens är det.
-
Betyg 9/10
Omdöme av gäst skrivet July 2008
Ett BRA partyspel, Även om jag tycker det är vissa väldigt svåra låtar. Men det är otroligt roligt att köra "karriären", Att köpa egna saker. Fast jag förstår inte, GRAFIKEN? det skulle varit bättre med bra grafik än sånhär kallat "häftig grafik" som inte ens är det.
-
Betyg 9/10
Omdöme av xSaaamii skrivet July 2008
Namn: Guitar Hero 3 - Legends of Rock
Utgivare : Actvision
Handling/Story
Du startar som ett litet Garageband och börjar spela på lokala fester. Där ni får spela flera kända låtar t.ex. Slow ride. Varje spelning innehåller 5 låtar klarar du dem går du vidare till nästa spelning osv. Ju mer noter du träffar destå mer pengar får du när du har klarat låten. Använd pengarna till att köpa nya gitarrer eller låsa upp bonuslåtar m.m. Du kommer även möta tre bossar i så kallade " Guitar battles " Där du spelar för att få attaker och få din motståndares rockmätare till 0.
Karaktärer: De karaktärer man börjar med är ganska okända men efter som att det finns en äffar, Så kan du köpa kända karaktärer så som Slash Tom morello m.m.
Miljö: Du spelar på konserer överallt i Tokyo London I öknen och till och med i helvetet. Så miljön är väldigt variernade.
Multiplayer: Multilayerläget är väldigt lyckat Man kan möta andra spelare över Xbox live och utmana dem på Guitar battles och massa annat.
Betyg.
Ljud 10/10: Efter som det är ett musikspel är ljudet fantastiskt.
Spelbarhet 9/10 Man tröttnar när man har spelat i 30-40 h enligt mig.
Grafik 8/10: Helt okej grafik eftersom man koncentrerar sig på noterna.
Slutbetyg 9/10
Jag rekommenderar att ni köper detta / 009400 -
Betyg 8/10
Omdöme av Senestor skrivet May 2008
Handling / story / vad man gör i spelet
Guitar Hero 3 är ett spel som är mest för fristående spel. Alltså är det inget tvingande att klara ut det. Men det är som sagt en fördel för att kunna låsa upp nya låtar.
Den mer fristående del av spelet så kan du antingen spela Multiplayer med en kompis. Där finns det olika sorters sett att spela på. Face-Off är ett vanligt "mot-varandra" liknande sett. Där du inte kan åka ut. Men så finns Pro-Face-Off vilket gör att du åker ut om du missar visst många notes under låten. Single player har ingen speciell funktion än att du mest kan fokusera dig på att slå dina rekord på de låtarna du har låst upp. Det finns även 4 svårighets grader: Easy, Medium, Hard, Expert.
Angående den story man följer under karriär läget så börjar du som ett enkelt rockfan från skogen. Men, en dag kommer ett besök från ingen mindre än Djävulen han själv. Du säljer din själ till Djävulen och är nu tvungen att spela varenda låt han ber dig om.
Nu är du tvungen att ta dig igenom och spela på de alla möjliga ställen du kan komma åt. I fängelset, sommar fester, och filminspelningar. Tillslut tar du dig upp. Och i en slutlig låt får du möta ingen mindre än Djävulen han själv i en hård duell som går ut på att förstöra så mycket som möjligt för honom. Genom att använda Starpower funktionen, men denna gång "skickar" du över funktionen som förstör för din motspelare.
Under din tid upp mot Djävulen han själv får du möta andra olika spelare i den onda turneringen han har startat som tänker exakt likadant som du.
Vad jag tycker om spelet
Spelet är enormt roligt och du kan underhålla dig i timmar med det. En fördel är att du såklart gillar musiken genren rock, eller hård rock. Under karriären låser du upp över 50 låtar. + några bonuslåtar. Bland dessa låtar finns även Trough The Fire And The Flames med Dragonforce. Som helt klart är den svåraste låten på spelet.
Du kan underhålla dig så länge tack vare att det finns enormt måna låtval och du vill alltid slå dit rekord på låten, om och om igen.
Betyg till spelet
Spelets grafik är usel. Men eftersom skaparna inte siktat in sig på det så spelar det ingen roll. Det du ska göra är att klicka på de så kallade noterna när de kommer i rätt ögonblick, vilket inte kräver någon grym grafik för att förstå.
Spelkänslan är det första grymma på spelet då du spelar med en egen gitarr. Det motsvarar inte alls en riktig gitarr men du kan spela låtar som du kommer få öva i åratal om du ska kunna klara på riktig gitarr. Men just att spela med en gitarr höjer spelkänslan grymt mycket.
Ljuder är också grymt, vilket verkligen behövs då det är ett musik spel. Det är bra ljud och det hörs då du klara solon. Men även då du missar och misslyckats. Grymt bra ljud, vilket behövs.
Hållbarheten är grymt bra med. Eftersom det finns över 50 låtar att spela och flera svårighetsgradet att välja på tröttnat man inte alls lätt på det.
Grymt bra spel som man inte ledsnar alls på. Helt klart värt pengarna du får betala för det. Även om det är en hel del. -
Betyg 10/10
Omdöme av gäst skrivet April 2008
Då var det dags igen, här är det nya Guitar Hero spelet! Det heter Guitar Hero III: Legends of rock och innehåller en massa rocklåtar, du kan låsa upp gitarrister som Tom Morello, Slash m.fl. Det finns fyra olika svårighetsgrader, ju svårare desto fler och snabbare noter! Du hittar gamla och nyare låtar, vissa är enkla, andra väldigt,väldigt svåra. Bonus på spelet är fuskmenyn. Den är användbar om du vill klara Dragonforce - Through The Fire And Flames låten på expert! Spelet är underhållande och det krävs en stor balja tålamod. Man kan också köra två spelarkarriär, d.v.s. att ni har två gitarrer och det är två stycken note-bars på skärmen, i låtarna är kanske en del åt spelare ett i den vänstra, medans del 2&3 är i spelare tvås högra.
Hållbarhet: 10/10 - Olika nivåer och utmaningar, det tar lång tid innan man klarat varenda låt på alla nivåer!
Ljud:10/10 - Rocklåtar, behöver jag säga mer?
Kontroll: 8/10 - svårt på expert om man inte kört länge
Känsla: 10/10 - Skönt att lira det med kompisar.
Bild: 10/10 - Olika platser där konserten är, magnifikt.
Totalt: 10/10
Spelet är värt pengarna och kan beskrivas med två ord. Grymt prisvärt -
Betyg 10/10
Omdöme av Staejjkarn skrivet March 2008
Guitar Hero III är den tredje Guitar Hero i serien(fjärde om man räknar med 80's).Men denna gång är det en så ganska stor ändring.Efter att Harmonix gav upp Guitar Hero spelen för att starta Rock Band så fick Neversoft och Activision komma och ta över istället.Eftersom den senaste versionen av Guitar Hero(dvs Rocks The 80's)hade blivit et stort misstag så hade Neversoft en ganska stor press på sig.Men om man nu har testat spelet så kan man ju nästan säga att alla kraven är uppfyllda.Med deras förbättring på
Hammer-Ons(H-M)och Pull-Offs(P-O) så har hela grejen att spela Guitar Hero en helt annan upplevelse.Och det är inte bara H-M och P-O jag snackar om,låtarna är ju också en stor grej som ingen har klagat på.Det är en nyhet i spelet också som har kommit som heter battle.Ta bara fram guran och slå ut dina motsåndare genom att skicka Amp Overload så han/hon inte kan se sina noter,eller varför inte en Lefty Flip så hela bandet med noterna vänder sig åt fel håll.Man kan ju nästan lista ut bara genomn att läsa det här att spelet e en helt annan sak en dom tidigare versionerna.
Ljudet på låtarna är en stor grej som har blivit bättre för att nästan hälften av alla låtar är ju orginalinspelade från självaste banden.
Ljud 10/10.
Bild 10/10.Dom nya scenerna är ju väldigt snygga.
Kontroll 9/10.Svårt i början men man vänjer sig.
Känsla 10/10.Det är ganska beroendeframkallande.
Hållbarhet 10/10.Inte missa en enda not på alla låtar på expert är en utmaning speciellt på Dragonforce låten om ni som kör fattar vad jag menar.
Totalt 10/10.Väldigt bra spel enligt mig. -
Betyg 8/10
Omdöme av Borat skrivet February 2008
Neversoft har haft enorma skor att fylla i utvecklingen av det tredje Guitar Hero-spelet och efter åtskilliga hårda gitarrdueller känner Petter att de inte lyckats fullt ut
Efter det vansinnigt beroendeframkallande Guitar Hero II tog utgivaren Activision ifrån utvecklarna Harmonix Guitar Hero-licensen (även om de egentligen inte blev fråntagna den, men ändå) och gav istället uppdraget med att utveckla del tre till Tony Hawk-teamet (som även gjort cowboy-spelet Gun) hos Neversoft Games. En miss, såklart, såhär i efterhand, även om Guitar Hero III: Legends of Rock på intet sätt är ett dåligt spel.
Men efter tio timmar med Legends of Rock skiner svagheterna igenom. Det märks så tydligt att Harmonix var mästare på sitt eget spel, och att skorna som Neversoft försökt fylla varit lite för stora. Det märks att Harmonix utgörs av musiker som börjat med spel, och inte av spelutvecklare som börjat med musik.Rytmen i spelet stämmer till att börja med ibland ganska dåligt. Neversoft har tagit för lite hänsyn till grundtakterna i låtarna i sig, och kör ibland över hela taktpartier med vissa tonföljder på gitarren, som i slutändan resulterar i ganska förvirrande partier. Inte minst i exempelvis The Killers "When You Were Young" eller Slipknots "Before I Forget" där hela stick, eller verser, ligger i otakt med musiken i sig.
I The Killers-låten uppenbarar sig också ett annat problem med Guitar Hero III: Legends of Rock, nämligen riffbristen. Storheten med låtlistorna i Guitar Hero och Guitar Hero II var för mig aldrig den suveräna mixen, eller den kompletta tidslinjen över en viss musikgenre. Nej, storheten låg i att 99% av alla låtarna som fanns med i de spelen var väldigt rifftunga. Väldigt (väldigt) väl anpassade till den sortens spel som Guitar Hero är. I Guitar Hero II gick det så långt att man enkelt kunde lära sig grundriffen i en låt, och sedan efter lite träning spela den utantill, utan att ens kolla på TV:n. Så väl utvalda, och så väl genomförda, var låtarna och de utplacerade tonerna.
I Guitar Hero III: Legends of Rock går inte riktigt detta, även om spelprincipen såklart fortfarande är exakt densamma. Och även om det fortfarande är riktigt roligt att spela Slashs kniviga, blues-inspirerade sleaze-solon så svetten sprutar. Guitar Hero III: Legends of Rock känns stundtals mer som ett koordinationsspel än ett musikspel där man själv bygger musiken, om jag säger så. Tondöva speltokar kommer därmed knappast att bry sig, men de med ett djupare musikintresse än så, de med tidigare ambitioner att fylla Wembley Stadium, kommer definitivt att uppmärksamma detta. Vad som däremot rockar stenhårt i Legends of Rock är attityden som är råare, skitigare och mer kaotisk än tidigare, samt det faktum att ett flertal välkända rockgitarrister ställt upp och medverkat i spelet. Bland dessa finner vi bland annat Tom Morello från Audioslave, självaste djävulen och Slash från Velvet Revolver, som båda dyker upp och utmanar mig en bit in i spelet, på ett par riktigt kniviga dueller.
Dessa dueller fungerar lite som traditionella bossfighter där man måste triumfera för att kunna avancera i spelet. Upplägget i dessa bossfighter kretsar dock kring att förstöra för den utmanande gitarristen snarare än att till fullo koncentrera sig på sitt eget gitarrspel, vilket känns lite flamsigt, och mer som en gimmickartad grej som inte riktigt passar in i Guitar Hero-världen.
Med den enorma popularitet som främst Guitar Hero II medförde har Activision inte haft några som helst problem att fylla Guitar Hero III: Legends of Rock med fler riktiga master-spår än tidigare. Betydligt fler. Och även om cover-versionerna i Guitar Hero-spelen alltid varit oerhört bra, är det underbart att se texten "by Aerosmith" istället för "As made famous by Aerosmith" som det tidigare stått.
Guitar Hero III: Legends of Rock innehåller också fler låtar än något av de tidigare spelen. Faktum att det vid första genomspelningen nästan känns som om det är för många låtar, något man dock snabbt glömmer när man sedan sitter med ett par polare, river av solon och har en hel megadrös med rockklassiker att välja bland. Detta är den kompletta låtlistan:
Tier 1:
Foghat - Slow Ride
Poison - Talk Dirty to Me
Pat Benatar - Hit Me With Your Best Shot
Social Distortion - Story of My Life
Encore: Kiss - Rock and Roll All Nite
Co-op Encore: Beastie Boys - Sabotage
Tier 2:
Mountain - Mississippi Queen
Alice Cooper - School's Out
Cream - Sunshine of Your Life
Heart - Barracuda
Boss: Tom Morello - Guitar Battle
Encore: Rage Against the Machine - Bull's on Parade
Co-op Encore: The Strokes - Reptilia
Tier 3:
The Killers - When You Were Young
AFI - Miss Murder
The Who - The Seeker
Priestess - Lay Down
Encore: Rolling Stones - Paint It Black
Co-op Encore: Red Hot Chili Peppers - Suck My Kiss
Tier 4:
Black Sabbath - Paranoid
The Sex Pistols - Anarchy in the UK
Sonic Youth - Kool Thing
Weezer - My Name Is Jonas
Encore: Pearl Jam - Evenflow
Co-op Encore: Blue Oyster Cult - Cities on Flame with Rock and Roll
Tier 5:
The Dead Kennedy's - Holiday in Cambodia
Scorpions - Rock You Like a Hurricane
Aerosmith - Same Old Song and Dance
ZZ Top - La Grange
Boss: Slash - Guitar Battle
Encore: Guns N Roses - Welcome to the Jungle
Co-op Encore: Bloc Party - Hellicopter
Tier 6:
Santana - Black Magic Woman
Smashing Pumpkins - Cherub Rock
White Zombie - Black Sunshine
Tenacious D - The Metal
Encore: Stevie Ray Vaughn - Pride and Joy
Co-op Encore: Matchbook Romance - Monsters
Tier 7:
Slipknot - Before I Forget
Disturbed - Stricken
Queens of the Stone Age - 3's and 7's
Muse - Knights of Cydonia
Encore: Living Colour - Cult of Personality
Tier 8:
Slayer - Raining Blood
Eric Johnson - Cliffs of Dover
Iron Maiden - Number of the Beast
Metallica - One
Boss: Lou - Guitar Battle
Encore: The Devil Went Down to Georgia
Bonus Tracks:
An Endless Sporadic - Impulse
Backyard Babies - Minus Celsius
Bret Michaels Band - Go That Far
Die Toten Hosen - Hier Kommit Alex
Dragonforce - Through the Fire and the Flames
Fall of Troy - FCP Remix
Gallows - In the Belly of a Shark
The Hellacopters - I'm in the Band
Heroes del Silencio - Avalancha
In Flames - Take This Life
Kaiser Chiefs - Ruby
Killswitch Engage - My Curse
LA Slum Lords - Down N Dirty
Lacuna Coil - Closer
Lions - Metal Heavy Lady
NAAST - Mauvis Garcon
Prototype - The Way It Ends
Revolverhead - Generation Rock
Rise Against - Prayer of the Refugee
Scouts of St. Sebastian - In Love
Senses Fail - Can't Be Saved
The Sleeping - Don't Hold Back
The Stone Roses - She Bangs the Drums
Superbus - Radio Song
Mina favoritlåar bland dessa (utanför Guitar Hero-världen) är When You Were Young med The Killers, Even Flow med Pearl Jam och The Number of the Beast av Iron Maiden. Ingen av dessa tre gör sig särskilt bra som Guitar Hero-material dock, dessvärre, vilket såklart känns som en besvikelse. Killers-låten innehåller helt enkelt för lite gitarr, och därför har Neversoft gjort så att man genom hela verser istället spelar keyboarddelarna istället för gitarren. Säkert en nödvändig åtgärd för att göra låten spelbar, men det känns inte särskilt bra, nej.
Guitar Hero III: Legends of Rock är i slutändan ett bra och matigt musikspel som rockar rätt bra, men inte alls lika bra som sina briljanta föregångare... -
Betyg 8/10
Omdöme av klister92 skrivet January 2008
Guitar hero är tillbaka och nu också i wii format. Guitar hero 3 legends of rock är det fjärde spelet i serien och har släppts. Det finns till nästan alla tv konsoler. Guitar hero är ett musik spel som går ut på att trycka in rätt knapp i rätt tillfälle och där med spelas låten. Detta kanske låter väldigt enkelt men det finns fyra svårighetsgrader så att det ska passa alla. Spelet innehåller ett 70 – tal låtar med olika genrer. Kända artister som The Rolling Stones, Tenacious D's , Kiss och Alice Cooper deltar I spelet med deras egna låtar. Guitar hero 3 säljs i olika paket, Antingen med gitarr och spel eller bara gitarr eller spel. Spelet går att spela upp till 2 spelare både co-op och online. Spelet har en mycket utvecklad hemsida där man kan se vilka låtar man nyss har spelat och hur de gick på dem. Man kan också se alla bästa resultat på samtliga låtar.
Grafik: 6/10. Spelet har inte en jätte snygg grafik men man har inte tid att kolla på den när man måste koncentrera sig på noterna. Därför behövs inte bättre grafik.
Ljud: 9/10. Ljudet är det viktigaste med detta spelet. Det är utbyggt med surround ljud för utökad känsla.
Spelkänsla: 8/10. Spelkänslan är mycket bra. Det känns verkligen som om man spelar på en riktig gitarr. Och även om man inte kan spela vanlig gitarr så tycker man att man är en riktig gitarr hjälte.
Hållbarhet: 9/10. Man kan spela spelet ett bra ta utan att tröttna. Jag har spelat spelet på easy o medium och har inte börjat tröttna än.
Sammanlagt: 8/10. Spelet har bra låtar och en bra spelkänsla därför får den en 8:a -
Betyg 2/10
Omdöme av gäst skrivet December 2004
En helt vanlig dag i relativ nutid. Två rörmokarbröder, den ene tjock och den andre smal, är på väg till ett jobb i Brooklyn.
Det är inget speciellt med det, förutom att lägenheten tillhör ledaren för en motståndsgrupp. Sovjetunionen avslutade nämligen andra världskriget med en atombomb på Berlin (har ni inte läst era historieböcker, barn?) och har ägnat de senaste sextio åren med att måla Europa rött och plantera missiler på Kuba. Fast ingen trodde väl att de skulle våga ge sig på självaste USA?
Där hade Chris och hans bror Troy fel, och motståndsrörelsen rätt. Precis när de kommer innanför dörren stormas lägenheten av kommunister som kidnappar brorsan. Helt plötsligt är Chris indragen i en konflikt som kommer att avgöra Amerikas öde. Det är alltså samma sorts moderna kommunistskräck som i Red Alert som utgör bakgrunden för Freedom Fighters.
Spelet är egentligen en ren förstapersonsskjutare, fast kameran är flyttad en bit bakom Chris. Kontrollen fungerar precis som i Io Interactives förra spel, det taktiska smygarspelet Hitman 2. Fast här är det alltså rent röj som gäller, vilket känns väldigt befriande. Bara att dra upp maskingeväret och ge den röda armén så mycket smisk att den blir blå. Du behöver inte sikta, vänd dig bara mot fienden så sköter spelet resten. För att krydda spelet en aning kan du rekrytera upp till tolv mycket smarta medhjälpare, så länge du har varit tillräckligt hjältemodig för att inspirera dem. Aldrig på hela tiden jag spelade såg jag några uppenbara AI-dumheter som kan dyka upp i andra spel. Delad glädje är dubbel glädje - det här är alltså ungefär tretton gånger så kul som det brukar vara.
Förutom smart AI (både hos kompanjoner och fiender) bjuder Freedom Fighters på riktigt mysig grafik. Även om omgivningarna är tämligen normala och mest består av vanliga gator nersållade med rysk arméutrustning, så känns det trovärdigt. Ljussättningen är bland det bästa med grafiken, men annars är det bara explosionerna som drar ner betyget. Det märks att Io har skickliga grafiker och framför allt vet hur de ska få ut en massa kraft ur samtliga spelplattformar. Sen kan det bero på att jag inte har spelat så värst många skjutaspel på sistone, men jag blev riktigt imponerad av trasdockefysiken som tillämpas på döda kroppar. Inga armar och ben som faller in i väggarna här inte! Däremot hade designen gärna fått vara mer fantasifull och detaljerad. Nu blir det snarare lite serietidning över det hela.
Även ljudet är bra. Röstskådisarna gör ett bra jobb utan några grova missar. Chris order till sina mannar är ihopsatta av två röstsnuttar vilket låter konstigt, men annars fungerar det mesta. Jo, jag måste nog ge lite bakläxa till den ryska nyhetsuppläserskan som har den mest överdrivna accent jag har hört sedan Goldeneye. Musiken består främst av dramatisk körmusik (har du spelat Hitman 2 känner du igen stilen) som ger en bra filmkänsla åt det hela, men oftast försvinner den i den allmänna ljudmattan av skrik, explosioner och skott.
Fast allt är inte helt perfekt med Freedom Fighters. Framför allt är spelet rätt kort. I varje kapitel får du ett antal platser att välja mellan. Ofta måste du göra en uppgift på en plats, sedan åka någon annanstans innan du kan återvända och slutföra uppdraget. Eftersom du hela tiden får fler medhjälpare blir det inte särskilt svårt, förutom när du måste anfalla ensam. Men senare i spelet blir det allt mindre viktigt att planera sin attack och efter ett tag handlar det bara om att logiskt välja rätt ordning. Blir du ansatt av helikoptrar? Stick och spräng helikopterplattan eller tankstationen först. Och sen är spelet slut, mycket hastigt men mindre lustigt. Visserligen kan du spela tillsammans med kompisar eller utmana dem på tre av spelets banor, men nog hade jag gärna sett ett par kapitel till. Precis när man tror att det ska börja hetta till och bli riktigt svårt kommer man till sista banan. Nej, stora minuspoäng där.
Men det är alltså ett bra spel med massor av action, med utmärkt AI och en stämning som slår det mesta. Konceptet borde hålla för en uppföljare och om Io ägnar lite mer tid åt banbyggande och en längre story kan det bli en riktig höjdare.
-
Betyg 8/10
Omdöme av mario skrivet October 2004
Jag har spelat igenom Freedom Fighters och har nu tänkt att recensera det med ett fånigt leende på läpparna.
Det hela utspelar sig i en alternativ nutid där Sovjetunionen har växt sig stort och starkt, och sedan slutet av andra världskriget har de allt mer och mer tagit över världen. Du (rörmockare) och din bror (även han rörmockare) är ännu en gång på väg till jobbet i staden som aldrig sover. Mitt under ett jobb rusar Sovjetiska styrkor in och tar din bror till fånga, och när du tittar ut genom fönstret så ser du horder av soldater som är i full gång att tvångsansluta USA till det Sovjetiska imperiet. Här börjar ditt äventyr.
SPELBARHETEN
Det som gör detta spel unikt är att man har en karisma nivå som stiger beroende på om man gör det ena eller andra (eller båda) under uppdragens gång. Karismanivån bestämmer hur många "Freedom fighters" som vill följa med dig under uppdragen. Du kan få en grupp på upp till hela tolv män och kvinnor som är villiga att dö vid din sida. Man fick en sån där härlig känsla i magen då man beordrade sin grupp på tolv gubbar att storma upp för en kulle, och sekunden senare själv följa efter. Helt plötsligt finner man sig med kulor vinandes runt öronen och kamrater på marken skrikandes efter hjälp. Det ger en bra känsla av slagfält. Inte Delta Force eller Operation: Flashpoint känsla med realism som huvudingrediens, utan snarare en känsla med lättsam, pumpande action, vilket tilltalar mig mycket. Kontrollen är lite knepig, och det tar ett tag innan man vant sig, men då man väl gjort det är det inga som hälst problem med den.
GRAFIKEN OCH LJUDET DÅ?
Grafiken är väl inte sådär jättemycket att hurra för. Det känns som upphottad N64 grafik som flyter på bra. Jag har märkt av vissa slow-downs, men det är inget att hänga upp sig på. Allt som allt gör grafiken sitt jobb bra, men inte mer än så.
Musiken är vällidigt stämningsfull och överlag mycket bra. Den framförs av den Ungerska radiosymfoniska kören vilket bäddar för mäktiga musikstycken som för tankarna till Sovjetiska sjömanskörer.
Röstskådespeleriet är som i de flesta data/tv -spel, dåligt. Jag kan i ärlighetens namn inte förstå vart de får tag i skådisarna och än mindre hur de kan ge soporna betalt. Ja, ja det är ju inte nått vidare vissäntligt då man ändå inte bryr sig så mycket som storyn. -
Betyg 3/10
Omdöme av WASD skrivet July 2004
En helt vanlig dag i relativ nutid. Två rörmokarbröder, den ene tjock och den andre smal, är på väg till ett jobb i Brooklyn.
Det är inget speciellt med det, förutom att lägenheten tillhör ledaren för en motståndsgrupp. Sovjetunionen avslutade nämligen andra världskriget med en atombomb på Berlin (har ni inte läst era historieböcker, barn?) och har ägnat de senaste sextio åren med att måla Europa rött och plantera missiler på Kuba. Fast ingen trodde väl att de skulle våga ge sig på självaste USA?
Där hade Chris och hans bror Troy fel, och motståndsrörelsen rätt. Precis när de kommer innanför dörren stormas lägenheten av kommunister som kidnappar brorsan. Helt plötsligt är Chris indragen i en konflikt som kommer att avgöra Amerikas öde. Det är alltså samma sorts moderna kommunistskräck som i Red Alert som utgör bakgrunden för Freedom Fighters.
Spelet är egentligen en ren förstapersonsskjutare, fast kameran är flyttad en bit bakom Chris. Kontrollen fungerar precis som i Io Interactives förra spel, det taktiska smygarspelet Hitman 2. Fast här är det alltså rent röj som gäller, vilket känns väldigt befriande. Bara att dra upp maskingeväret och ge den röda armén så mycket smisk att den blir blå. Du behöver inte sikta, vänd dig bara mot fienden så sköter spelet resten. För att krydda spelet en aning kan du rekrytera upp till tolv mycket smarta medhjälpare, så länge du har varit tillräckligt hjältemodig för att inspirera dem. Aldrig på hela tiden jag spelade såg jag några uppenbara AI-dumheter som kan dyka upp i andra spel. Delad glädje är dubbel glädje - det här är alltså ungefär tretton gånger så kul som det brukar vara.
Förutom smart AI (både hos kompanjoner och fiender) bjuder Freedom Fighters på riktigt mysig grafik. Även om omgivningarna är tämligen normala och mest består av vanliga gator nersållade med rysk arméutrustning, så känns det trovärdigt. Ljussättningen är bland det bästa med grafiken, men annars är det bara explosionerna som drar ner betyget. Det märks att Io har skickliga grafiker och framför allt vet hur de ska få ut en massa kraft ur samtliga spelplattformar. Sen kan det bero på att jag inte har spelat så värst många skjutaspel på sistone, men jag blev riktigt imponerad av trasdockefysiken som tillämpas på döda kroppar. Inga armar och ben som faller in i väggarna här inte! Däremot hade designen gärna fått vara mer fantasifull och detaljerad. Nu blir det snarare lite serietidning över det hela.
Även ljudet är bra. Röstskådisarna gör ett bra jobb utan några grova missar. Chris order till sina mannar är ihopsatta av två röstsnuttar vilket låter konstigt, men annars fungerar det mesta. Jo, jag måste nog ge lite bakläxa till den ryska nyhetsuppläserskan som har den mest överdrivna accent jag har hört sedan Goldeneye. Musiken består främst av dramatisk körmusik (har du spelat Hitman 2 känner du igen stilen) som ger en bra filmkänsla åt det hela, men oftast försvinner den i den allmänna ljudmattan av skrik, explosioner och skott.
Fast allt är inte helt perfekt med Freedom Fighters. Framför allt är spelet rätt kort. I varje kapitel får du ett antal platser att välja mellan. Ofta måste du göra en uppgift på en plats, sedan åka någon annanstans innan du kan återvända och slutföra uppdraget. Eftersom du hela tiden får fler medhjälpare blir det inte särskilt svårt, förutom när du måste anfalla ensam. Men senare i spelet blir det allt mindre viktigt att planera sin attack och efter ett tag handlar det bara om att logiskt välja rätt ordning. Blir du ansatt av helikoptrar? Stick och spräng helikopterplattan eller tankstationen först. Och sen är spelet slut, mycket hastigt men mindre lustigt. Visserligen kan du spela tillsammans med kompisar eller utmana dem på tre av spelets banor, men nog hade jag gärna sett ett par kapitel till. Precis när man tror att det ska börja hetta till och bli riktigt svårt kommer man till sista banan. Nej, stora minuspoäng där.
Men det är alltså ett bra spel med massor av action, med utmärkt AI och en stämning som slår det mesta. Konceptet borde hålla för en uppföljare och om Io ägnar lite mer tid åt banbyggande och en längre story kan det bli en riktig höjdare.