Nu ska jag berätta en liten saga för alla er troende. Ni icke-troende kan också lyssna om ni vill.
För länge länge sedan, i ett land långt långt borta fanns det ett slags folkslag som kallades för "Neandertalare". Dessa så kallade "neandertalare" liknade människor i många sätt genom att dem som oss kunde tänka, var självmedvetna och sist men inte minst barn, var en typ av människor.
Dessa "neandertalare" som jag ska kalla för primater i min berättelse, levde lyckliga, 12-åriga liv. Men det var mycket dem inte visste, såsom varför det fanns vattenströmmar, varför elden "dansade", varför vinden blåste, varför blommorna växte och varför det regnade. Dem klurade och klurade men kunde inte komma fram till något svar, eftersom dem inte var så smarta. Seså barn, kalla dem inte dumma, kalla dem "speciella".
Hur som helst, eftersom att dem inte kunde klura ut hur allt detta hände så tänkte dem att det måste ha varit någon slags högre kraft som gjorde detta. Därmed kom utrycket "Gud/Gudar" till. Dem sade att en Gud i vattnet skapade strömmarna, en Gud i elden dansade i den, en Gud på jorden blåste vind, en Gud under marken puttade ut blommorna och en Gud i himlen skapade regnet.
I tusentals år efter detta fortsatte man att tro att dessa "Gudar" gjorde många saker. Lite närmare vår tid så började man säga att Gudarna gjorde fler saker, t.ex. skapade livet och världen och allt annat. Men vissa stammar började att gräla om vad Gudarna hette och hur dem såg ut. Det var från detta som olika "religioner" skapades. Detta pågick också i många tusen år, tills några började att säga att det bara var en Gud som gjorde allt, som att låta vädret regna, skapa världen, växa blommor och mera. Det var många som gillade den idén och började att tro på detta. Därmed kom utrycket "Monoteism" till.
Senare i tiden, när vi har kommit på att regnet inte alls är skapat av Gudarna utan bara av vattenångor och att Gudarna inte alls skapade vattenstömmarna och annat så gick många ur dessa så kallade "religioner" i skam över att allt dem trott på var en lögn. Men det fanns fortfarande några kvar i religionerna, några som höll fast vid att t.ex. Jorden och Universum skapades av Gud/Gudar och att vi kommer till h*lvetet/himlen och att Gud existerar.
Nu för tiden har forskare slängt bevis framför näsan på troende på att detta är falskt men dem viftar helt enkelt bort det och säger "Ingen var där när universum skapades, ingen var där när jorden skapades, ingen har kommit tillbaka från himlen/h*lvetet och ingen har sett Gud levande så därför kan ni inte vara säkra så därför måste det ha varit någon Gud eftersom det är vår enda chans på att hålla dem troende vid sin religion. Om det sumpas och ni visar att det är falskt och att Gud inte ens existerar så kommer ingen att tro på oss längre och då har allt vi levt med varit en lögn."
Så barn, vad har ni lärt er idag?
*Robert viftar på handen*
Ja Robert?
Robert: "Jag har lärt mig att dem nuvarande religionerna är inget mer än utvecklade religioner från förr som lugnt var falska. Och att den enda anledningen till att folk fortfarande tror på Gud/Gudar är för att dem inte vill tro att allt dem har trott på, allt dem har levt med i tusentals år har varit en lögn. Att vissa präster som givit sitt liv åt att dyrka Gud 24/7 har igentligen dyrkat ingenting."
Bra Robert! Du får en guldstjärna av mig!
*Magister Mindtwistah sätter en guldstjärna bredvid Roberts namn på klasslistan*
Back to reality, religion är falskt. Men många vägrar sluta tro på det eftersom dem inte vill tro att dem har dyrkat nobody i hela sitt liv.