↗ till inläggetgrejen med mobbare är att man ska hitta deras svaga punkt och utnyttja den på ett skoningslöst och effektivt sätt.. eftersom att de som mobbar redan brukar må dåligt och tar ut detta på sitt offer kan exploatering av denna svaghet få dem att bryta ihop fullständigt.
Det blir svårt, finns personer som är för rädda för dessa mobbare, och vågar inte göra något.
Så lite svårt att hitta deras svaga punkt.
Det finns även mobbare som tycker det är roligt att putta ner eller säga kränkande ord till folk. även svårt att kunna hämnas på dessa mobbar då de ofta har ett stort kompis gäng bakom sig
↗ till inläggetJag tycker att mobbare är riktiga fegisar. Dom är ingenting utan sitt så kallade ''kompisgäng''Det finns även mobbare som tycker det är roligt att putta ner eller säga kränkande ord till folk. även svårt att kunna hämnas på dessa mobbar då de ofta har ett stort kompis gäng bakom sig
↗ till inläggetDet går att diskutera, om du blir mobbad i 6 år sen hamnar du en situation där du är ensam med din mobbare. Vem fegar ut?↗ till inläggetJag tycker att mobbare är riktiga fegisar. Dom är ingenting utan sitt så kallade ''kompisgäng''Det finns även mobbare som tycker det är roligt att putta ner eller säga kränkande ord till folk. även svårt att kunna hämnas på dessa mobbar då de ofta har ett stort kompis gäng bakom sig
Har man blivit nedtryckt både mentalt och fysiskt så tror jag inte man får ryck och spöar han som mobbar en när man får chansen.
Tycker att lärare borde bli mer uppmärksamma och förstå när nån är mobbad,jag har självt sett hur de ibland bara nästan ignorerar det :o
Jag kan hålla med många här att de som mobbar oftast har problem hemma eller är deprimerade eller är avundsjuka på den mobbade
Barn som blir mobbade i grundskolan måste säga till lärarna och föräldrarna men om det är riktigt allvarligt så ska man säga till rektorn eller polisen. Tyvärr så måste jag säga att företag Friends gör riktigt dåligt jobb. Mobbningen har bara ökat de senaste åren. Om mobbarna är hotade så ska man ta med sig föräldrarna till skolan.
Jag tror att vissa mobbar för att de vill imponera på kompisar, eller för att de inte vet hur man får kompisar.
↗ till inläggetDet går att diskutera, om du blir mobbad i 6 år sen hamnar du en situation där du är ensam med din mobbare. Vem fegar ut?↗ till inläggetDet finns även mobbare som tycker det är roligt att putta ner eller säga kränkande ord till folk. även svårt att kunna hämnas på dessa mobbar då de ofta har ett stort kompis gäng bakom sig
Jag tycker att mobbare är riktiga fegisar. Dom är ingenting utan sitt så kallade ''kompisgäng''
Har man blivit nedtryckt både mentalt och fysiskt så tror jag inte man får ryck och spöar han som mobbar en när man får chansen.
Men om ni möter varandra i skogen på en smal stig där närmaste hus finns inom en mils avstånd och du har en beisbolls klubba i högra handen? även fast det inte är så lätt att tänka som en unge som varit metalt och fysiskt mobbad i 6 år så skulle jag tänka mig att kunna slå skiten ur jäveln...
Tja, det varierar nog lite från person till person, men förtryckt ilska är inte så lätt att hantera och speciellt inte om man "samlat" på det i 6 år.
Hade man fått chansen hade nog mobbaren legat ganska risigt till.
Jag mobbade lite samt blev lite mobbad de yngre åren i skolan och det är svårt att förstå hur en mobbare tänker, jag minns inte hur jag tänkte.
↗ till inläggetTja, det varierar nog lite från person till person, men förtryckt ilska är inte så lätt att hantera och speciellt inte om man "samlat" på det i 6 år.
Hade man fått chansen hade nog mobbaren legat ganska risigt till.
Det var runt det jag försökte komma fram till ;)
↗ till inläggetJag mobbade lite samt blev lite mobbad de yngre åren i skolan och det är svårt att förstå hur en mobbare tänker, jag minns inte hur jag tänkte.
Jag har aldrig mobbat någon, men har däremot varit "en i mängden", alltså en som bara ser på utan att ingripa (vilket på sätt och vis också kan räknas som mobbning), kan heller inte förklara hur jag tänkte, eller varför jag inte gjorde något.
Med detta i åtanke känner jag att jag borde formulera om mitt föregående inlägg, då främst det sistnämnda.
Det går nog helt enkelt inte att avgöra hur en sådan situation slutar så länge man inte medverkar i den själv.
↗ till inlägget↗ till inläggetJag har aldrig mobbat någon, men har däremot varit "en i mängden", alltså en som bara ser på utan att ingripa (vilket på sätt och vis också kan räknas som mobbning)Jag mobbade lite samt blev lite mobbad de yngre åren i skolan och det är svårt att förstå hur en mobbare tänker, jag minns inte hur jag tänkte.
Då är ju jag en mobbare. :(
↗ till inlägget↗ till inläggetJag mobbade lite samt blev lite mobbad de yngre åren i skolan och det är svårt att förstå hur en mobbare tänker, jag minns inte hur jag tänkte.
Jag har aldrig mobbat någon, men har däremot varit "en i mängden", alltså en som bara ser på utan att ingripa (vilket på sätt och vis också kan räknas som mobbning)
Då är ju jag en mobbare. :(
Om något är du i alla fall delaktig.
Svårt att tolka det där "en i mängden". Om jag lurkar på fuska.se och ser att en regel bryts utan att jag anmäler den skulle jag ju kunna klassas som "en i mängden" eftersom jag ser på utan att göra nåt. Fast om det är 1 mobbare + 1 som blir mobbad ensamma skulle den personen kunna göra något tror jag. Men om det är tuffaste killen i klassen som mobbar + 10 som står runt och kollar på vågar offret inte lika mycket tror jag.
Det är det sistnämnda jag tolkar som "en i mängden" i det här fallet.
Att se vad som pågår och ha möjligheten att fysiskt ingripa, men att inte göra det.
Frågan är enligt mig vad skillnaden är på att vara någon annanstans eller att vara där mobbningen utspelar sig. Vad det har för effekt på mobbaren+offret om det finns en extra person i rummet eller inte. De som är "en i mängden" vågar antagligen inte göra något och då tycker jag inte de gör nåt fel.
Man kan tänka sig in i "en i mängden"-personernas situation, det kan vara svårt att göra något.
Överdrivet exempel: Jag ser en person bli attackerad av en Alien-dinosaurie men jag vågar inte göra något så jag bara kollar på i rädsla istället.
Jo, rätt så garanterat är det rädslan som sätter stopp för ingripandet, men "effekten" av mobbningen förstärks ju ytterliggare av att det står folk runt omkring utan att göra något.
Jag menar jag skulle känna mig ännu mer värdelös om någon mobbade mig och tio personer bara stod runt om och såg på.
Jo jag är med på det, problemet är att de 10 personerna verkligen inte vågar ingripa och därmed kan jag inte bestämma mig om det är fel att bara stå där.
Nej, det är förvisso sant.
Dock kan jag ha lite överseende beroende på vilken åldersgrupp det rör sig om.
Om detta sker på lågstadiet t.ex. är det inte särskilt förvånande att se en grupp som bara ser på, men om detta skulle ske på t.ex gymnasiet (ja, eller t.o.m på en arbetsplats, vem vet?) så tycker jag det är fel att vara" en i mängden". I den åldern borde man ha samlat på sig en viss mängd civil courage.
Sen är det ju alltid lätt att sitta här vid datorskärmen och kväka en massa, men det är i varje fall vad jag anser.
Vill du vara med i diskussionen?
Bli medlem Logga in