Kanji

Man lägger dem i presets->Brushes

- Jag antar att vi får se efter. Vi har ju inte så bråttom, svarade Fenghis och började gå ner mot den väldiga katedralen. - En så gammal katedral borde ha ett skyddsrum längst ner. Men det kanske inte är så lätt att ta sig ner dit. Man kanske behöver gå igenom några katakomber...

-Gärna. Det ska bli härligt att få röra på sig igen, svarade Fenghis medan han reste sig från marken. Han borstade av sig den blodiga snön från sin kappa och hängde åter svärdet på ryggen. Han drack lite vatten från sin fältflaska och torkade sig runt munnen. - Hur många behöver vi, Tulgahr?

OOC: Inget personligt, Knas-Bollen, men kan du försöka stava lite bättre och skriva med kommatecken, stor bokstav, det är bara ganska jobbigt att läsa. IC: Fenghis lämnade alven och tauren att talas vid. Han väntade istället på Oints svar på Tulgahrs fråga. - Det skulle vara ett nöje att gå ut och krossa de resterande svartalverna. Tja, kanske inte alla, men ett par ska vi nog klara av. Det finns ju trots allt inget bättre än stridens hetta.

Den nya Motorsågsmassakern kl 24.00. Eller Saw på samma tid.

Reaktorn läck i Barsebäck, Kräftkalas, Glasögonorm osv.

OOC: Jag tycker personligen att du inte ska ta grejor ifrån WoW, att hitta på eget istället, men jag natar det. ty=för att IC: Fenghis hade också lagt märke till den stora karaktärer som samtalade med Oint. Han förstod genast att det var en Tauren, ty det var inte svårt att känna igen detta folk. Han klampade fram till Stomp och Oint och försökte ta sig in i samtalet. - God dag, eller natt, Tauren. Varför har du färdats hela vägen ifrån Thunderbluff. Ännnu konstigare är varför du har valt att komma hit. Fenghis riktade sin blick upp mot tauren's ansikte. Det var ovanligt att hitta en person som var så mycket längre än han själv.

OOC: Är det inte hög tid för ett "riktigt" inlägg? IC: Hundratals kroppar låg utspridda längsmed byn. En del var inte ens hela. Vid horisonten höll solen på att gå ner, och allt och alla blev färgade av solens röda ljus. Det skulle inte dröja länge förrän det var natt. Fenghis fick inget svar av Tulgahr och gick tillbaka till sina andra kompanjoner. De väntade på att Oint, deras ledare, skulle komma tillbaka. Det var nu natt. Den vita snön hade nu färgats blågrå av stjärnorna och månens glitter. Fenghis lade sig ner för att sova, ty det fanns inget annat att göra än att vänta...

I'm with you, men det gäller ju oftast också vanliga tecknade serier.

Det verkar vara trend att göra Abstrakta verk nu. Kan inte någon visa någon vacker Grunge-målning?

Fenghis sprang ikapp Tulgahr precis utanför byn. - Varför skall ni lämna oss? Du svor ju just att du skulle följa Oint in i döden. Vi behöver er nu. Vad är det för saker som är viktigare?

Fenghis reste sig upp och hälsade på Tulgahr. Han hade inte träffat honom förut och visste faktiskt inte så mycket om varför de krigade mot Svartalverna och vem som var Turloc(Stavade jag rätt?). Fenghis gick sedan till Nymfo och hjälpte till med att hitta saker att bränna kropparna med.

OOC: Jag har kollat igenom hela tråden, men jag har bara skumläst... Är Tulgahr's bror ledare över alla Svartalver? I så fall, ballt!

Calgar, Anor och Thyn hade släpat Fenghis fram till Tulgahr. - Hmm... Det verkar som att vi har gjort vårt här, sa Calgar. De släppte taget om Fenghis och lät honom ligga vid Tulgahr fötter. Han blödde inte, men hade ett fult sår i magen. - Jag är med er, sa Fenghis medan han försökte ställa sig upp.

Calgar, Anor och Thyn hjälpte Fenghis ner från väggen men Fenghis föll genast ihop. Han vrålade till: Aaah!! Hjälp mig, snälla!

Fenghis kände hur blodet for som regn ner över honom. Han hade glömt allt om teknik. Nu var det bara att hugga och hugga och hoppas på det bästa. Efter han hade dödat ett par Svartalver kom det fram en hel ny trupp av starka Svartalver som var under befälet av en ridande Svartalv. De sprang i högsta fart mot Fenghis och befälhavaren kastade ett brinnande spjut mot Fenghis. Han märkte inte spjutet eftersom han var upptagen med annat och precis i sista stund märkte han det. Det träffade honom rätt i magen och spikade fast honom på katedralsväggen som var bakom honom. Precis när han trodde att allt var över kom det tre soldater som ställde sig precis framför. Det var Calgar Stridsdolk, Anor Spjutsprång och Thyn Yxskaft.

Fenghis fortsatte att strida mot Svartalverna vid katedralen och undrade vart helsike de andra höll hus. Han undrade om invasionen någonsin skulle få ett slut...

OOC: Alltså, deiwos... Du är väl lite väl mäktig nu, tänk på att Svartalverna inte är bara "smör". IC: Fenghis drog ut svärdet ur skidan på ryggen och med ett kraftfull krigsrop svingade han svärdet mot en ridande svartalv. Svartalven fångade upp stöten med sin sköld. Svartalven var mäktigt byggd och puttade tillbaka Fenghis svärd. Fenghis undvek ett sving från Svartalvens klinga och drog smidigt svärdet längsmed marken och slet av riddjurets fot. Med ett väldigt vrål föll riddjuret på knä framför Fenghis. Svartalven slungades av riddjuret av ett kraftigt svep från Fenghis svärd. Svartalven reste sig snabbt upp från den snötäckta marken och riktade en stöt mot Fenghis. Svartalvens arm slets itu av ännu ett mäktigt svep från Fenghis och med ett annat lämnade svartalvens huvud hans axlar. Det hade varit länge sedan som Fenghis hade känt sånt nöje. Ett par ridande svartalver samlades i en grupp som kom spingandes mot honom. Fenghis visste att han inte skulle klara av dem själv och vände på klacken och sprang mot katedralen. Uppe vid horisonten kunde man se hur svartalvernas ledare tvingade fram ännu fler krigare. Det kanske var fler än någon hade kunnat föreställa sig.

OOC: Oint är väl redan general? Och jag tror inte att Fenghis är världens bästa ledare direkt. IC: Fenghis hade somnat under något träd och när en av byborna vaknade honom hade många nya gelstalter dykt upp. Han förstod snart att det skulle bli något slags slag vid byn eftersom man redan hade börjat barrikera dörrarna in till katedralen. I dem höga tornen som sträckte sig upp från katedralen satt flera bågskyttar och sköt ner pilar mot dem anfallande svartalferna(svartalver?). Han kände adrenalinet pumpa in i hans blod och han drog långsamt ut sitt svärd ur skidan...

OOC: Sorry att jag inte har varit inne... Jag har varit bortrest... Sorry att jag inte har sagt något. Namn: Fenghis Känd familj: Okänt Ras: (Jag skulle vilja bevara mystiken kring min char, så jag berättar det inte nu.) Vapen: Svärd och dolkar. Possitiva sidor: Stark, stor, bra hörsel. Negativa sidor: Dålig syn, Känner stor avsky för många raser, extremt orädd(Kan vara både negativt och positivt)

-Fenghis... Fenghis är mitt namn. Ditt namn är Oint Järnhand... Är du på något vis släkt med Järnhandskarna? Fenghis tog upp sitt öl och drack lite. Han torkade av sig med sin kappa och bad bartendern om påfyllning. Han sträckte ut armen över bardisken och lyfte upp hartassen som han hade lagt där. Den var blodig och trasig och stank av torkat blod. - Denna hartass fick jag av Sten Järnhandske innan han förråde mig-... Fenghis slutade att tala. Han fick syn på tre soldater utanför värdshuset. De såg trötta ut och gick in i värdshuset. Fenghis reste sig upp och kramade vänskapligt en av soldaterna. Han bar en stor namnbricka som det tydligt stod Calgar Stridsdolk på.

OOC: Den rödhyade mannens namn får bli "Fenghis" IC: Fenghis satt redan vid baren med en stor bit rått, blodigt harkött. Hans sylvassa tänder slet sönder köttet mer och mer för varje tugga. Han hade också märkt att solen sken och hade gått ut och jagat. Det hade börjat snöa utomhus och värdshuset var iklädd ett tjockt vitt lager. Han hade fäst en hartass i ett skinnsnöre runt halsen och hade gjort ett likadant till som låg helt orört på bardisken.

OOC: Jag tycker att vi lämnar baren ett tag nu. Vad tycker ni? IC: Månen lyste som en blå sol på den becksvarta himlen. Den rödhyade mannen försökte sova så gott som möjligt. Han började tänka på varför han egentligen hatade denna dvärg... Hans namn: Oint Järnhand påminde så mycket om det regerande dvärg-kungasläktet: Järnhandskarna. Han började undra om dvärgen var släkt med järnhandskarna och om han var lika grym som de hade varit mot honom. Han kastade en sista blick upp mot himlen och stjärnorna. Dess eviga glitter lugnade honom och snart sov han som en stock...

Hell, jag blev Master Chief...

Den rödhyade mannen slösade ingen tid utan gick rakt upp till det rum som han hade fått av dvärgen. Han kastade en sista blick mot dvärgen Oint som satt med sin öl. Han fortsatte sedan att gå uppför trappan.