Man får rätt så ofta självmordtankar i tonåren(jag får det även ifall jag har det rätt så bra), senast hade jag det igår. Men även ifall jag har självmordstankar så betyder det inte att jag är på väg att ta självmord. Det är sån skillnad på att tänka och göra. Nu idag tycker jag att jag har det skitbra och är aslycklig. Det är nästan som en personlighets-klyvning bara det att dom andra runt om kring mig inte lägger märke till nåt. Jag håller det mest inombords. Det är lugnt, det går över snart, alla blir deprimerade nån gång i sitt liv. Och behöver du nån att prata med så kan du ta min msn.