Ja, det här är ju om något en klassisk diskussion. Jack Thompson har förvisso lagt av (eller snarare blivit tvingad till det), så den största "fienden" är ju ur spel, men denna idiotiska uppfattning om spel kvarstår alltså. Mycket trevligt, då det fortfarande inte finns på långa vägar tillräckligt med vetenskapligt stöd för att backa upp hela föreställningen, vilken väl i grund och botten bygger på den gamla goda rädslan för det okända. De flesta i den nu vuxna (+30/40) generationen har som bekant inte växt upp med spel som ett medium på samma sätt som senare generationer gjort, och har därmed alltför lite kunskap om (men framför allt förstahandserfarenhet av) dem. Det är i princip samma sak som hela videovåldsdebatten som en gång i tiden upprörde Hem och Skola så förfärligt; man är rädd för ny teknik. Nya medium, nya intryck. Saker man inte vet något om och inte förstår. Så man framställer saken i fråga som något dåligt, något som fördärvar och förvränger ungdomarnas lättpåverkade små hjärnor. Vilket såklart inte kan vara mer fel. I själva verket är den procentuella andelen individer som faktiskt påverkas av våldsamma spel på ett sådant sätt att de skulle kunna försöka "leva ut" våldet i verkligheten så obefintligt liten att det är rent löjligt. Men medierna vinklar saker, som de alltid gör, och så kommer de alltid göra. Spel accepteras i dagens samhälle mer och mer som om inte en konstform så åtminstone ett medium, och det ska vi vara glada för. Politiker som dessa kommer snart vara ett minne blott, då generationerna som faktiskt förstår sig på detta fantastiska medium växer upp och tar över maktpositionerna.
"Quick to judge, quick to anger, slow to understand. Ignorance and prejudice and fear walk hand in hand"