jag har varit punkare i snart 7 år, trivs som f*n med det, och folk värkar fatta det ganska bra, mest för min höga ålder, kan förstå när folk är unga och päronen klagar som f*n på en, men så är det alltid, man kan ha vilka kläder som helst på sig, dom kommer fortfarande klaga på något, läxor, när man kommer hem, vilka kompisar man har osv. det är bara att filtrera bort det. eller så säger du bara som en vuxen skulle säga om dom började klä sig någon stil "det är en fas jag går egenom, den kommer gå över, men låt mig vara den jag känner för nu, för jag trivs som f*n med det"
min släkt har inte kommit över att jag valt den här livsstilen, för det är vad punk är, mycket mer än kläder och musik, det är ett sätt att tänka, ett sätt att vara, ett sett att umgås på... men det är många inte förstår, inte fören man varit en del av det i några år, tog mig säkert 2-3 år innan jag fattade allt.
nu har jag tackvare punk vänner över hela sverige, jag kan åka till istortsätt vilken stad med 50 000 invånare och vara säker på att träffa på punkare som är villiga att låta en exempelvis sova hos en även om man precis har träffats.
och en annan sak, om du gillar att glida mellan stilarna är det bara göra det, det är vad det hela handlar om, att hitta sig själv.