Kuzune

Det var morgon. Adrian hade sovit bra efter den händelsefulla dagen, och var nu på väg ner mot matsalen för frukost. Det var inget mer än bröd och vatten, även någon frukt, men det var nog för att man skulle överleva. Han tog maten och satte sig ner vid ett av borden vid fönstrena. Långt borta kunde han se land, dem skulle nå den engelska hamnen senare denna dag.

"Vi har inte tid med sånt nu" sa Adrian argt, "Men håll kvar honom så där". Han hukade och började linda tygremsan runt Zack's kropp. "Nu behöver vi bara någonstans att lägga honom" sa han och gjorde en sista liten knut på tygremsan. Han ställde sig upp igen. "Men om ingen här har några mediciniska kunskaper, så kommer han behöva en doktor" sa han, "Såret kommer inte att läka sig själv, speciellt inte om kulan är kvar".

Adrian hade hittat en gammal tröja under däck. Samtidigt som han sprang så rev han av en remsa av den, det skulle duga för ett tag iallafall. Väl uppe på däck igen såg han att Daine försökte få liv i Zack, och sprang fram till dem. "Här, bind den runt honom, det kan stoppa flödet" sa han, och gav tygremsan till Daine. Han kollade ner på Zack. "Han hade tur... Såret är väldigt nära hjärtat".

"Försök få liv i honom" sa Adrian, "Jag hämtar något att använda som förband". Han sprang sen genom dörren ner under däck.

Ja den är bra, speciellt Twilight Princess versionen (i Sacred Grove), men egentligen så är all musik i Zelda för bra för att jag ska kunna välja en.

http://goldenindex.at/userpages/721900072/Haflinger1.jpg http://www.zelda-gc.com/dossiers/symboles/2.jpg Mycket troligt, fast den andra bilden är lite för mörk, Epona är egentligen ljusare.

"Han verkar svårt skadad, vi måste göra någonting åt det" sa Adrian till Kreftón medans han gick fram till relingen, tog Daines hand och började dra upp henne. Han såg på Zack, sökandes efter skadan, och upptäckte snabbt att han hade ett skotthål i bröstet, det verkade blöda starkt från det. Han kollade även runt sig för att se om alla andra hade tagit sig från skeppet, och det hade dem.

Adrian hade just klättrat upp för stegen till skeppet, då han såg mannen som han trodde kallade sig Kreftón hålla i ett rep. I andra änden av repet, nere i vattnet, var Daine som höll i en man som han inte visste namnet på. Han sprang fram till Kréfton, "Dem är två så det kan bli svårt för dig ensam att dra upp dem... du kanske vill ha en hjälpande hand?". I bakgrunden såg han toppen av masten på fiendeskeppet precis då den sjönk ner under ytan.

Adrian var i den andra delen av skeppet när explosionen och den starka tryckvågen kom. Den del han var i förblev oskadd men han förstod att en stor del av skeppet måste ha förstörts och att det inte skulle ta länge förrän det, och även han om han inte hann iväg, skulle ligga på botten. Bredvid honom, i väggen, var ett av kanonhålen som hade uppstått i striden. Adrian slängde sig ut genom det ner i vattnet. Han tappade sin hatt när han dök ner under vattnet, men han hade inte tid att ta den, och simmade snabbt tillbaka till London Burning.

Adrian svingade över till fiendeskeppet, där alla nu slogs för sina liv. Han landade i aktern, framför dörren som ledde ner under däck. Han gick genom dörren och lämnade obemärkt slagfältet bakom sig. Det var ingen där, alla verkade vara uppe på däck och slåss. Han gick genom det tomma skeppet, sökte efter någonting av värde. "Hur det än går så ska jag inte lämna den här striden utan någonting av värde" tänkte han. Men det han sökte efter var inte guld eller juveler, sånt hade han aldrig brytt sig om eller haft någon användning för. Han sökte efter något, för honom, mycket värdefullare.

Dem hade fått första träffarna, men fienden var inte sen med att besvara elden. En stor kulade träffade sidan av deras skepp, som skakade hårt. Hur skulle dem kunna vinna det här? tänkte Adrian.

Adrian hade varit och rengjort sig efter det smutsiga arbetet och just kommit in i matsalen för att äta då han såg alla springa ut. Han förstod direkt av deras prat att ett annat skepp hade siktats. Han sprang upp på däck, på väg dit såg han de andra i besättningen febrilt ladda alla kanoner. Väl framme vid fören så spanade han ut över havet, och mycket riktigt så såg han ett skepp framför deras eget. Det var större än deras och verkade även ha fler kanoner och större besättning. Det skulle nog inte ta länge förrän skeppen var inom varandras räckhåll.

Adrian undrade värför hon frågade något som han var säker på att hon redan visste, kanske var det i brist på annat att säga, men han svarade ändå, "Ja, det gör jag. Med tanke på mitt nuvarande utseende så trodde jag att det var uppenbart". Trots att hon var ung så såg hon inte ut att vara den som hade något emot att arbeta, hon hade flera vapen och även ett ärr på vänstra handen. Då han såg på den märkte han även att hon höll den på sin sabel. Inte troligt, men kanske för att vara beredd på att dra den. Då Adrian såg detta satte han ner armarna och började gå mot henne, medan han fortsatte; "Jag antar att det är kaptenens kvinnoskräck som tvingat ner dig hit... Mitt namn är Adrian, och ditt?". Han log och räckte fram sin vänstra hand, och förväntade sig en handskakning.

OOC: Tänkte vara med, har dock aldrig rollspelat förut, men det ska nog gå bra. _________________________ Namn: Adrian Ålder: ? (runt 25) Utseende: Ganska lång och smal med ett ungt ansikte omgivet av långt röd-brunt hår, bär en lång blå kappa. På huvudet har han en svart tricorne (en trekantig hatt som pirater brukar ha). Han ser väldigt udda ut, men ändå elegant, och pratar och beter sig även elegant. Han har endast en lång dolk som vapen, då han bara slåss när det är absolut nödvändigt. Personlighet: Väldigt mysterisk och arrogant, även aningen cynisk, men innerst inne är han väldigt god. Han är även bra på att vara sarkastisk. Egenskaper: Intelligent och kunnig, även bra på att slåss men, som sagt, föredrar att lösa eventuella problem med förnuft hellre än med vapen. Bakgrund: Har sedan han tappade minnet för mer än 6 år sedan farit runt haven utan några mål eller drömmar. Han vet inget om sitt liv före minnesförlusten, och inte heller hur gammal han är. Det enda han har kvar från sitt gamla liv är en ring, en ring med ett öga som motiv. _________________________ Adrian stod lutad mot väggen med armarna i kors, smutsig och täckt av djurmat upp till midjan, när han såg den unga kvinnan passera. Hon verkade inte ha märkt honom, eftersom hon gick ganska snabbt, på väg mot dörren som ledde till djuren. Då hon inte reagerade sa han: "Det ser ut som att ormen har gett mig en medarbetare... välkommen."

http://www.harptabs.com/, här, sök efter Zelda så finns det några tabs.

Du ska samla alla 8 Triforce-bitar, varje ligger gömd i en grotta i Hyrule (8 grottor alltså), sen ska du till Ganon och döda honom. Så enkelt är det.

Svårt val mellan TLoZ eller Zelda II. Alla spel-serier blir lättare och lättare, även Zelda, så är det bara.

Det är ju en remake av det bästa Kirby spelet hittills, i 3D och troligtvis med mer innehåll än originalet, så det kan ju inte bli alltför dåligt.

Ja, det finns ett 3D Kirby spel. Kirby 64 - The Crystal Shards (Nintendo 64) Sen var ett till 3D Kirby påbörjat till Gamecube, men det avbröts. Dem arbetar även på en remake av Kirby Superstar till DS, som kommer vara i 3D, men det kanske bara kommer till Japan.

Japp, >Här<. Skriv t ex "RPG Maker Sprites" i textrutan och tryck på sök.

Ja, något problem har han då. Jag har inte sett det, men jag antar att hon kliar sig (på huvudet och under armen samtidigt också), som han i Fishing Pond i OoT? Och btw, hoppas du fortsätter med dina trådar, jag gillar dem iallafall (till skillnad från vissa aningen sjuka personer).

Du är inte ensam om att skratta åt honom.

Som han skrev i en annan tråd så har han tydligen förföljt henne på internet, vilket jag hoppas inte är sant.

Vad jag har märkt så är Julihann smart, till skillnad från dig. Vad jag kommer ihåg så har jag aldrig mött någon som är lika korkad som du.