fortsatte ut i hallen. Det duggregnade ute, med tät dimma som låg utanför huset och tryckte varsamt mot träden. Han satte på sig regnrocken samt stövlar och öppnade dörren. Ljuset var borta. Bertil blev väldigt ställd, gick in i igen och satte sig vid köksbordet i väntan på att ljuset skulle komma tillbaka. Hans hund Dave37 som var av rasen Sankt Bernard kollade intressant in husse och undrade vad han gjorde uppe mitt i natten.
En aningen pressad stämning var det i köket. Bertil visste att det har varit snorungar runt i trakten de senaste veckorna och att misshandla barn var något han inte ville. Plötsligt kom ljuset upp igen, Bertil rusade ut i hallen, tog på sig kläderna snabbt igen och öppnade dörren. Utanför såg han en bil ståendes på grusvägen intill gården. Bertil smög sig fram mot bilen och kollade runt sig om det var något lurt, men allt verkade vara lugnt. Han hade trots allt Dave37 med sig som kunde vara trygghet.
(Kul att ni failar med att hålla en storyline. :D)