Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörrn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
- Knäpp nu oktaven;
stäm dina strängar, sjung om livets vår!
Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
nedkramat bröst och platta skulderblad.
Lät se din hand! Vår ådra blå och trinder
ligger så svälld och fuktig som i bad;
handen är svettig och ådrorna stela. - Knäpp nu och spela,
töm ur din flaska, sjung och drick, var glad!