Tror f*n Jag E Kär...

[xavio]

Wow, sjukt mycket svar här... Det var ett tag sen jag skrev senast, har haft semester o så... Men nu är det så att jag kom hem för nån dag sen och genast ringde polarna och jagade efter mig XD... Kändes ganska nice att dom hade saknat mig och så, men saken är den att jag nog har gett upp... Det känns så nu i alla fall... Igår när kvällen led mot sitt slut och alla skulle dra sej hemmåt så gick vi och snackade lite och hon kollade på klockan och sa nåt i stil med : "Jag orkar inte åka hem, jag tror jag ska fråga "Värden" om jag kan få sova i hans gästrum" "Gör det du..." svarade jag typ lite uppmuntrande, jag vet inte... Men så blev det i alla fall och sen idag, eller den hät kvällen så satt jag o grabbarna o snackade skit och så nämnde dom helt i förbifarten att Hon och Värden hade haft sex kvällen innan... Jag menar, egentligen har jag ju ingenting att invända mot det, alltså egentligen... För jag börja känna väldigt tydligt hur jag bara är en kompis för henne... Eller s¨å kan det vara så att jag e hjärnskadad och sjukt dålig på att läsa av sociala signaler... Jag har ingen aning, känns som om jag inte har en aning om nånting längre... Det enda jag egentligen vill få reda på är vad det är jag känner för henne... Det närmaste jag kan komma just nu är typ beskyddande... eller nåt...

 

Angående deras sex -.-' Jag fick känslan av att dom har haft det flera gånger, med tanke på att hon sover där ganska ofta eftersom han har det mest gästvänliga huset... Hon har sovit hos mig en gång, men då var vi båda så trötta, eller jag var det, att jag somnade med en gång... Vi hade varit ute o röjt till 5 på morgonen... Då var jag ensam hemma, det händer inte ofta... Men det hör inte till saken... Av någon dum anledning känner jag mig besviken, jag vet inte varför då jag inte har någon som helst rätt att känna så... Jag tror att dom har fått mycket bättre kontakt än tidigare men jag tror dock inte att någon av dom är intresserad av något annat än att ha sex... Känner mig i vilket fall som helst fortfarande lite modstulen... Går nog över...

 

Jag känner inget desperat behov av att ha en flickvän eftersom det bara verkar krångla till saker och ting... Dessutom är jag alldeles för socialt handikappad för att någonsin kunna lösa det på egen hand... Och själva ansvaret ligger väl på killarna, jag har aldrig varit med om att en tjej tagit kontakt med mej... Men så kanske jag skrämmer folk, Jag e huvudet högre än de flesta och jag e small som en sticka, mina kompisar skämtar friskt om det... Men faktum är att jag börjar tvivla på mig själv... Jag har hittat två lösningar hittills, den första är att ta tag i skiten och reda ut det en gång för alla... Problemet med den lösningen är att den är långt utom räckhåll för mig... Den andra lösningen är att trycka tillbaka allt in i de mörkaste hörnen av medvetandet och gömma dom, spärra in dom och sedan försöka glömma bort dom, det kommer aldrig gå att glömma, det lurar alltid där i skuggorna... När man har gjort detta är det bara hänga med och hålla masken...

 

Jag vet inte vad jag har åstadkommit med detta men det kändes skönt att skriva av sig lite, nu kan jag nog sova inatt också :) Tack

Gah, jag skulle ha så ont i hjärtat för din skull om jag inte hade så j*vla ont i nacken... Aj.

 

Mitt otroligt oexpertiskt svar: Vad f*n tror du människor har känslor för? Lyssna här, gammelman, att hålla känslorna inlåsta i ett tomrum på våning elva är då inget att ha. Ska du låta din osociala sida ta över dina känslor? Att du inte kan säga det så direkt är väl en sak som jag förstår, och att sända SMS till henne och säga hur det var, är så du ska fortsätta. Den stunden du blir ensam med henne igen, inte i Värdens hus, såklart, bara prata smått med henne om vad du känner, och hur hon känner det. Om hon inte känner likadant för dig så får du helt enkelt acceptera det. Du har sagt det, men om hon inte känner likadant som dig kan du ju inte tvinga henne, eller hur?

 

Inte för att jag har några som helst erfarenheter av det här, så kan man ju säga att du absolut inte behöver lyssna på det, men om jag vore du, så skulle jag ha gjort det. Du är så pass god vän nu, och hon har fått veta hur du känner det, så du borde bara låta det ut. Vart som helst, från munnen, från öronen, från näsan... ja, bara säg det.

 

Sergeant Xavio out.

[Killingspree]

oj dåm låter inte som vänner ifall dom skämtar friskt

ontopic:tycker du typ ska bjuda över henne eller prata med henne lite privat på skolan sen frågar du om det

[Gäst caru]

Jäklar, jag har suttit och läst alla sidor i det här ämnet i nästan en havtimme.

Kommer däremot inte ge nått svar efter som dom flesta kommer säga, "Du är bara en P13 vad f*n vet du om detta." nått sånt. EN annan anledning är att alla svar jag har har redan tagits upp här.

Redigerat 24 September 2008 av caru

[Gäst newnameguy]

.

Redigerat 21 Juli 2015 av TheExecutor

[kola_king]

Jag känner igen mig så sjukt mycket i din situation. Har flera gånger varit kär i tjejer jag inte kunnat få, men den senaste hade jag mer tur med än någon annan innan. Umgicks med henne mycket och pratade och hon gillade mig definitivt, visste inte säkert om hon var kär i mig dock. Efter cirka ett halvår tänkte jag att "nu j*vlar" och frågade om hon ville träffas nån gång. Det visade sig då att hon sedan länge förstått vad jag kände för henne och förklarade mycket tydligt att hon bara ville vara vänner. Givetvis tog detta mig grymt hårt och jag kände mig som ett nervvrak en lång tid framåt, och att umgås med henne efter det var väldigt svårt och plågsamt, det enda som fick mig att fortsätta kämpa var hoppet om att hon kanske skulle ändra sig. Nu, ungefär 1 år efter mitt lilla erkännande, är vi mycket goda vänner och den plågsamma känslan är i princip helt borta. Jag har vant mig vid tanken på att hon aldrig kommer ändra sig och är rätt nöjd med det, har fått flera tillfällen att prata ut med henne om mina känslor och det har känts bra.

 

Min poäng är iallafall att trots att det var jättejobbigt att bli nobbad så är jag i slutändan glad att jag ändå gjorde som jag gjorde, jag känner mig som en starkare människa så att säga. Men men, jag förstår att alla de tips du får inte leder till så mycket mer än att du får lufta dina tankar och få en känsla av stöd (vilket förstås inte är fy skam), så jag tänker bara önska dig lycka till!

 

(Ledsen för bristen på styckeindelning, är sent och jag är trött xD)

[Soad_token]

Nu har jag läst igenom allt och grubblat lite (det tog 30 min att tänka igenom svaret :o )...och tyvär är det enda svaret jag kan komma fram till att hon vill vara vänner och inget mer. Jag såg inget om att hon har svarat på smset du skickade (och förklarade dina känslor) och om det var så får du nog tyvär anta att det hon är ute efter hos dig är en vän.

 

Jag vet att svaret är väldigt brutalt och att det nog inte är det du vill höra men tyvär så tror jag det är det enda svaret. Däremot tycker jag att du ska prata med henne om det (på msn, sms eller irl) och "rensa luften"

 

Då menar jag något i stilen med att "jag har antagit att du inte har de känslor för mig som ajg har för dig...eller? Svarar hon ja (alltså vill vara vän) så får du vara vara extra tydlig med att hon är bland dina bästa (om inte bästa) vänner och att du för allt i världen inte vill förlora henne som vän.

 

Alternativ 2 är att hon svarar nej (hon vill mer än bara vara vänner), då gäller det nog bara att ta det som det kommer, tyvär tror jag som sagt inte att alterna tiv 2 är det svar du kommer få. I vilket fall som helst prata med henne om smset och säg som det är, hitta inte på någon nöd lögn (lät skett, vet av egen erfarenhet) då det bara gör saken värre.

 

Jag har förstått av det du skriver att du har ganska stora problem med att prata med henne om dessa frågor, till att börja med du är inte själv, har bara snackat om det en gång irl med en tjej, o då sket det sig (detta skedde för någon vecka sedan) alltså hon gillade inte mig men jag henne. Men för guds skull låt det inte bara ligga om ni håller på att "glida isär från varandra".

 

Vad det gäller hur du ska hanskas med det här så gäller det bara låta hjärna sakta men säkert glöma, tryck inte undan men försök heller inte att tänka på det mer än nödvändigt (lätt för mig att säga).

 

Jag ber nu om ursäkt för att jag har repeterat de faktum att jag inte tror att hon gillar dig, men jag vet att det är lätta att skippa de "svåra" delarna i någons råd och bara komma ihåg de lätta eller trevliga delarna. Jag hoppas jag får se mer av utvecklingen även om jag nyligen läste igenom ämnet så är jag intresserad av hur det går och framföralt hur du tar det.

 

Sist men inte minst vill jag också be om ursäkt för ev. stavfel, osamanhängande text osv, men klockan är 03:30 och jag har varit uppe sedan 05:30 i morse. Med andra ord helt j*vla slut.

 

Soad_token

Redigerat 30 Oktober 2008 av Soad_token