Skogs Pojken...

[mariowii]

Efter som vissa här på forumet gilalr att vissa lägger ut böcker som dom skrivit sjölva hade jag tänkt lägga ut en med.

Dock har jag kanske punkten/kommatecknet lite fel osv.

 

håller fotfarande på skrikver men här kommer den första delen:D

 

 

Skogs Pojken…

 

Tom drog aldrig hem direkt efter skolan. Han hade hittat ett eget ställe som han kallar de. En egen skog. Han cyklade igenom den varje dag efter skolan, innan han åkte hem till sitt hus mitt inne i centrala stan.

Centrala och centrala, han bodde i en småstad. Men lägenheten han bodde i låg ju ändå centralt, även fast de var en riktigt liten stad.

Han bodde den där lägenheten på ugglevägen 4A, med sin Mamma Madelene och sin syster Erika.

Självklart hade han en pappa också, men han var för de mesta ute i väg någonstans och jobbade.

Hans pappa var egen företagare över en affärs kedja i Sverige kallad Media Market.

Så han var tvungen o resa till olika ställen då och då.

Hans mamma var arbetslös, så de var pappa som fick försörja Tom och hans familj.

Erika var alltid bäst och populärast, både bland vänner och i familjen.

I familjen var hon populär genom att ha bra betyg i skolan, men ibland vännerna var det populärheten som uppstod av att hon vågade dricka sig mest packad osv.

Tom, han var allt tvärtom än sin syster.

Dåligt i skolan, eller iallafall Godkänt i vartenda ämne.

Han var inte speciellt populär i sin klass, eller skola.

Alla hans ’’ kompisar’’ skriker ’’ j*vla BÖG’’ när han går förbi eller så puffa de till honom o skriker ’’ SE DIG FÖR IDIOT! ’’

De har varit så illa att dom kastat ner Tom i en Papperskorg och en gång låst in honom i ett skolskåp i 2 timmar.

 

Tom hade ståt ut med det där snacket i över 3 år nu.

Men han hade ju sin plats. De var en sån där plats som gjorde allt bra igen.

Man gick dit o satt för sig själv vid ’ ’sin ’’ bäck eller på ’’sin ’’ bergs kant.

Och sedan bara andas in all fridfull luft.

Men de fick man ju bara göra några minuter innan de var dags att återvända till sin lägenhet i stan.

 

 

Tom stod utan för sin lägenhet på ugglevägen.

De regnade, men solen lyste. Han drogs med i en sån där kall luft vind som gör att hela kroppen bara ryser till.

Det är tyst klockan är efter 18.00 affärerna är stängda.

De är tyst, man hörde regnet slå emot asfalten, vinden som drar med sig löven.

Tom hör nått borta vid pressbyrån på stora torget.

Det är ett skrik, flera skrik.

De kommer närmare, tillslut hör han vad de är som skriks.

’’ KOM HIT TOM DIN j*vla BÖG, VI SKA GE DIG STRYK ’’

De var antingen att stå kvar och stå på sig, eller att gå upp i lägenheten till sin frustrerade mamma, som är orolig för att han skulle vart hemma vid 16.00 .

 

De var ju ett lätt val när man tänker efter, men denna gång ska inte han av feg han ska va hjälten han ska stå på sig och fråga vad dom har för problem.

 

’’ Har ni problem? ’’

Säger Tom när två killar som han inte känner sladdar med sina cyklar några centimeter ifrån honom.

 

’’ Jaa, vi har ett problem ’’

’’ Ja, då kan man fråga sig VAD ÄR DE? Om ni undrar är jag inte bög för jag har flickvän’’

Dom där orden bara flög ur Toms mun… för egentligen så har han ju ingen flickvän.

’’ Ja, vi har ju ett problem med DIG! Du e så j*vla äcklig Tom. Se på dig, se så j*vla vidrig och sorlig du är!’’

 

Där brast det för Tom, han tog de sista djupa andetag och föll ihop.

Där låg han avsvimmad. Menads dom där två idioterna bara ser på honom och skrattar och cyklar vidare.

 

 

Tom vaknar en stund senare, han ligger i sitt rum.

De är blått och silvrigt med bruna bokhyllor med alla sorters tv-spel i.

Med en blå stor matta i mitten.

Han drar av sig täcket och går sakta ut i hallen, men vänder snabbt igen och går in till sitt sovrum.

Hans mamma var i hallen, klart liksom att Tom inte vill erkänna för sin mamma att han e mobbad.

Han drar på sig ett par kläder tar sin ryggsäck och skriker’’ Jag drar nu!! ’’

Smäller i dörren och springer ner för alla trappor.

I trapphuset stinker de gamlingar, men de gör de nog i varenda lägenhet tänker Tom medans han rusar ut mitt på stan.

Han kollar på klockan ’’ 8:55’’ Han har redan missat 30 minuter på lektionen.

han springer allt vad han har, förbi pressbyrån förbi övergångsstället, förbi apoteket, förbi stads kyrkan och in på skolan. Han tar böckerna för nästa lektion som är efter den hans ’’ kompisar ’’ har nu och sätter sig på en bänk o väntar.

 

Dom andra eleverna kommer ut och säger ’’ nämen är de inte lille bögen som har kommit ’’

Tom försökte inte bryr sig men, han reste sig upp tog upp en knyt näve och knockade Oscar i sin klass ner till backen.

´´ Vad har jag gjort…´´

Tänkte Tom och rusade ut ur skolan, förbi kyrkan, och pressbyrån där en uteliggare satt med en skyllt ’’ Ge mig pengar snälla ’’

Han sprang över två ängar och två skogar. Sen var han framme sin skog.

Han satte vid bäcken, rörde med en pinne i vattnet.

En tår föll från hans kind.

Värdelös var han och nu knäpp, man kan ju liksom inte slå någon så där. Då är man ju ännu mer onormal.

Tårarna bara föll en efter en ner i bäcken.

Tills han såg något bläckande, vad var de?

De var nåt guldigt med ett namn inristat ’’ Tom ’’

Han sträckte sig efter de och fick upp de.

De var ett halsband….

 

 

 

Gyllene Halsbandet

 

Det var guldigt, De var stora bokstäver ’’ TOM ’’. berlocken på halsbandet var runt, men längs ner på det var det som en bit av en nyckel.

De var lite krusiduller på det. Och runt om berlocken var de ett sträck, så de såg ut som att de gick och öppna själva berlocken. Tom bände och drog, men han fick inte upp de.

Han lade det i fickan och reste sig. Han hörde en röst nynna.

Det blev helt tyst, löven som släpades över backen hördes inte. Bäcken som hade ett litet vattenfall hördes inte bruset från. Allt som hördes var bara en röst som nynnade som övergick till ett eko.

Tom blev nästan paralyserad av rösten och började gå långsamt upp från bäckens kant och upp mot den asfalterade stigen. När han stod där på vägen hörde han den nynnande röst säga ’’ Ta pinnen höger om dig’’.

Tom hörde, vände blicken åt höger på backen. Han såg den en blöt lång tunn pinne som såg ut som en vandrings stav. Han tog upp den, höll den i sin högra hand.

Vinden grep tag i röstens eko och den försvann. En stor vind pust kom mot honom. Hans bruna halv långa hår la sig bakåt och han blundade.

Han började snurra, vände huvudet upp mot himlen och öppnade ögonen.

Efter några varv slutade han. Sedan vände han sina blå ögons blick mot ett stort berg framför sig.

Bakom honom hade han en lång skugga som jagade honom. Han höll pinnen som ekot sa att han skulle plocka upp som stöd mot backen så han inte skulle trilla av sin yrhet. När allting slutade snurra kom ännu en vind pust, en röst sveptes förbi och sa ’’ kom till mig ’’ .

Han sprang åt sidan ner mot skogen, längre in. Passerade berg efter berg. Gran efter gran. Hoppade över fler bäckar som låg längre in i skogen.

Tillslut kom han så långt in i skogen att träden var så tjocka och gröngula att man inte såg himlen.

Han stannade för ett ögonblick. Bredvid honom var en stor rotvälta.

På andra sidan av rotvältan låg två stora björkträd som en bro över en stor och bred bäck man inte kunde hoppa över. Medans han tar sitt första steg på de mossiga träden så kommer ännu en stor vind pust ’’ Du är nära ’’ .

Vad var det där för röst egentligen? Den frågan hann han riktigt inte ens fråga sig själv utan han tog fart och sprang över träden, hoppade över stora grässtrån. Hans sko fastnade i sank mark han fortsatte med ena skon kvar och på den andra bara en svart strumpa med hål i hälen.

Han kom fram till ett jätte berg. Två berg som lutade sig emot varandra så de såg ut som en jätte grotta. Tom kände sig som en myra som stod framför Empire State Building i New York. Han ställde sig framför grottan.

En stor vind kom ännu en gång med ett sådant stort skrik att Tom faller bakåt ner på den blöta mossan. Han tar händerna och försöker hålla för öronen så gått de går. Och försöker därmed dämpa skriket med sitt eget skrik.

Efter bara några sekunder så slutar skriket och Tom reser sig upp.

Träden svajar, och man ser himlen i vissa stunder när träden lutar sig som mest till höger. Det blåser upp till storm. Utan att tänka sig för tar Tom sina första steg in emot grottan. Bakom sig blir ljus springan som kommer utifrån grottan mindre och mindre. Tillslut blir de kolsvart. Han tar upp sin mobil och går in på kamera läge och tar fram lampan till kameran. Lyset lyser bara upp en bit men man ser i alla fall en bit runt om. På väggarna är den ett forntida språk inristat. Eller var de egentligen ett forntida språk? Eller var det ett helt annat språk som ingen viset om?

På ena väggen hittade han ett ord med riktiga bokstäver så som ABC.

De stod ’’ Noldor Golug Frum, Vadoksam’’ han läste de tyst inne i grottan men de förvandlades till ett eko som försvann snabbt. Han hörde något nytt. Han vände sig sakta om och sedan såg han framför sig ett ansikte, de var så hemskt!

Men grönsvarta ögon kritvitt ansikte vitt långt hår. Sedan öppnar hon sin blodröda mun där de droppar blod från hakan. När hon har gapet som störst är de bara helt kolsvart där inne. Hennes öron blir till spetsiga avlånga öron. Hennes ögon blir med avlånga, nästan lite mer Asiatiska.

Sedan bara faller ansiktet bakåt och försvinner in i mörkret. Tom står med öppen mun. Faller sakta bakåt, tappat mobilen så batteriet åker ut. Och där ligger han vätt skrämd. Utan något ljus, och bara skakar. Han känner något krypa på hans ben. Något som tar honom i armen sedan blir han bortsläpad, utan och göra något som helst motstånd blir han bara släpad på en sten yta i grottan.

 

[ArgSnickare]

Orkade bara läsa en liten bit men jag såg några stavfel :visslar:

[Friday]

Så många fel. Skriv en berättelse om några år när du har lärt dig att skriva ordentligt.

[Gäst Mindtwistah]

Jag orkade helt enkelt inte läsa. Du har så j*vla många stavfel i berättelsen. Om man har mycket stavfel så uppfattar man inte texten lika bra, då måste hjärnan tänka till vad stavfelet igentligen är för ord och ögonen dubbelkollar. Detta tröttar ut en, så texten blir nästintill oläsbar.

 

 

Tips: Sitt mindre vid MSN, läs mer böcker ;)

[Soad_token]

Kör det igenom word en gång, och så ber du någon av dina föräldrar att konroll läsa, sen kan jag läsa "boken". För övrigt så kan du ju gå igenom stavfelen som du har innan boken började, man blir inte intresserad att läsa boken om du inte ens kan skriva rätt i ett inlägg.

 

Soad_token

[Aircondition]

Så många fel. Skriv en berättelse om några år när du har lärt dig att skriva ordentligt.

Vafan, ge konstruktiv kritik eller så kan du lika bra låta bli att skriva alls. Stavningen är dessutom sånt som blir bättre när man är äldre, många framgångsrika författare skrev inte särskilt bra i skolan.

 

Blanda inte imperfekt och presens, man väljer ett av dem. De flesta, inklusive mig, skriver sådana här texter i imperfekt. T.ex. "Han gjorde", "Han gick". Man kan tänka "igår" för att göra det lättare. Som MovieMe så bra uttryckte det i en annan liknande tråd så ska din berättelse vara en port till en annan värld, alltså bör du inte skriva som du gjorde t.ex. "Medans de där två idioterna".

 

I början beskriver du alla personerna i huvudpersonens familj direkt. Jag hade väntat med en beskrivning tills de blir introducerade i boken genom en händelse, då kan man dessutom beskriva dem lite mer noggrant.

 

 

[Gäst Ubuntu]

Är du 9 år gammal, okej vänta nåt eller några år tills du är säker på din stavning.

Är du 10 år gammal, du bör kunna göra det bättre.

Är du över 10 och inte har dyslexi, häng med noga på svensklektionerna, läs lite böcker etc.

[Mugaga]

Tyckte själva berättelsen var bra, men du borde läsa igenom den ett par gånger och rätta alla grammatiska fel du hittar.(Prova använda word)