Hoppa till innehåll

Glädjetråden


D48
 Dela

Rekommendera inlägg

  • 2 veckor senare...

Vaknar upp halv 1 idag, sätter mig upp i sängen, sträcker på armarna samtidigt som man drar en lång och ljudlig gäsp, sedan säger man: "Jag har ingen skola idag",

men plötsligt vrålar någon "no, BUT IT'S CARNEVAL!!!!!!!" samtidigt som sovrumsdörren sparkas in och omkring 50 uppklädda och uppsminkade brasilianska karnevaldeltagare dansar in i tågformation. Deras färggranna och spretiga utklädnader lyser upp Proccitos rum i regnbågens alla färger, och Proccito kan inte låta bli att titta lite extra på de särskilt lättkladda utstyrslarna. Trummorna och visslorna är öronbedövande och Proccito vet inte om han drömmer eller är vaken. Nyvaken som han är så har han svårt att fokusera tankarna, för att inte att höra tankarna över trummornas och visslornas öronbedövande ljudmatta. Proccito sätter sig upp i sängen för att få lite perspektiv på situationen, men en påfågelutklädd brasiliansk man med en mustig mustasch griper direkt tag i honom, viskar "TODAY, YOU!" i hans öra och ler på finurligt sätt samtidigt som han lyfter upp Proccito som direkt skickas vidare till deltagarna bakåt i karnevaltåget. Liksom i en ormformad stage dive når Proccito snart karnevaltågets bakre ände och fastnar med huvudet i den sista karnevaldeltagarens tuba. Ljudet från karnevaltåget blir genast dovt med huvudet i tuban, men det dröjer inte länge förrän allting börjar vibrera och bråkdelen av en sekund senare skjuts Proccito ut liksom en kanonkula ur tuban till ett mörkt dån. Snabbt förflyttas Proccito över karnevaldeltagarnas huvuden, tillbaka in i hans rum som nu lyser nästan löjligt starkt i regnbågens alla färger. När han än en gång når påfågelmannen förstår han varför. Hela ytterväggen saknas och där golvet vanligtvis slutar mot väggen fortsätter det nu som en gigantisk, korkskruvformad regnbåge som sträcker sig så långt ögat kan nå, över hela grannskapet, över skogen och till slutet av horisonten. Den här gången säger inte den påfågelutklädda mannen något, utan han kastar Proccito med sina båda armar likt en släggkastare rakt ut mot regnbågen. Ett tiotal meter senare landar Proccito på regnbågen som mjukt tar emot honom och formar sig efter honom, nästan som om regnbågen var gjord av den finaste siden. I ohygglig fart glider Proccito på regnbågen, över välkända kvarter och grannskap. Han fäster blicken på den gråaktiga skolbyggnaden när han passerar däröver, men innan ögonen riktigt hunnit fokusera slungas han iväg mot horisonten i en sådan fart att det enda han riktigt kan se är den vackra regnbågen han glider på. På väg mot horisonten och nya breddgrader är han. Var, det vet han inte. Men till den fantastiska karnevalmusiken som aldrig tystnar och den sidenlika regnbågen som smeker hans kropp kunde han inte bry sig mindre. Resan kan lika gärna vara målet. Det är ingen skola idag.
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

men plötsligt vrålar någon "no, BUT IT'S CARNEVAL!!!!!!!" samtidigt som sovrumsdörren sparkas in och omkring 50 uppklädda och uppsminkade brasilianska karnevaldeltagare dansar in i tågformation. Deras färggranna och spretiga utklädnader lyser upp Proccitos rum i regnbågens alla färger, och Proccito kan inte låta bli att titta lite extra på de särskilt lättkladda utstyrslarna. Trummorna och visslorna är öronbedövande och Proccito vet inte om han drömmer eller är vaken. Nyvaken som han är så har han svårt att fokusera tankarna, för att inte att höra tankarna över trummornas och visslornas öronbedövande ljudmatta. Proccito sätter sig upp i sängen för att få lite perspektiv på situationen, men en påfågelutklädd brasiliansk man med en mustig mustasch griper direkt tag i honom, viskar "TODAY, YOU!" i hans öra och ler på finurligt sätt samtidigt som han lyfter upp Proccito som direkt skickas vidare till deltagarna bakåt i karnevaltåget. Liksom i en ormformad stage dive når Proccito snart karnevaltågets bakre ände och fastnar med huvudet i den sista karnevaldeltagarens tuba. Ljudet från karnevaltåget blir genast dovt med huvudet i tuban, men det dröjer inte länge förrän allting börjar vibrera och bråkdelen av en sekund senare skjuts Proccito ut liksom en kanonkula ur tuban till ett mörkt dån. Snabbt förflyttas Proccito över karnevaldeltagarnas huvuden, tillbaka in i hans rum som nu lyser nästan löjligt starkt i regnbågens alla färger. När han än en gång når påfågelmannen förstår han varför. Hela ytterväggen saknas och där golvet vanligtvis slutar mot väggen fortsätter det nu som en gigantisk, korkskruvformad regnbåge som sträcker sig så långt ögat kan nå, över hela grannskapet, över skogen och till slutet av horisonten. Den här gången säger inte den påfågelutklädda mannen något, utan han kastar Proccito med sina båda armar likt en släggkastare rakt ut mot regnbågen. Ett tiotal meter senare landar Proccito på regnbågen som mjukt tar emot honom och formar sig efter honom, nästan som om regnbågen var gjord av den finaste siden. I ohygglig fart glider Proccito på regnbågen, över välkända kvarter och grannskap. Han fäster blicken på den gråaktiga skolbyggnaden när han passerar däröver, men innan ögonen riktigt hunnit fokusera slungas han iväg mot horisonten i en sådan fart att det enda han riktigt kan se är den vackra regnbågen han glider på. På väg mot horisonten och nya breddgrader är han. Var, det vet han inte. Men till den fantastiska karnevalmusiken som aldrig tystnar och den sidenlika regnbågen som smeker hans kropp kunde han inte bry sig mindre. Resan kan lika gärna vara målet. Det är ingen skola idag.

Det är lite kusligt att du vet exakt vad som hände :blink:
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

 Dela

×
  • Skapa ny...