Helt Ärligt

Jag skulle väl säga hejdå till alla jag känner.

Mina pengar skulle jag gett till mina kompisar förmodligen.

Gråta väldigt mycket.

Slått nästan ihjäl de som jag avskyr i skolan.

Det är nog det som jag skulle gjort.

Jag skulle ge bort alla mina pengar och ägodelar till behövande och olika organisationer som världsnaturfonden. Jag skulle spöa upp alla som jag hatar och göra jättemycket bus. Jag hade nog gjort mycket galna saker som man aldrig skulle våga annars.

Jag hade spenderat alla mina pengar på roliga saker antar jag. Jag skulle bränna sönder alla mina skolsaker, genomföra några högst underhållande bus på intet ont anande folk, slå några bråkstakar på käften, och sen skulle jag leta upp nåt fridfullt ställe och sätta mig ner och ägna mina sista minuter åt att tänka igenom mitt liv.

Jag skulle åka ner till irak eller något liknande ställe och sedan skulle jag se hur många människor jag kan klara av att döda på 24h.

Alternativ 2 skulle vara att göra så många karikatyrer av muhamed som möjligt.

Skulle skänka allt jag ägde till behövande. Sagt farväll till nära och kära och sedan hade jag kastat mig ut för ett stup. Har alltid undrat hur det känns att kasta sig ner för ett stup, innan man slå i marken dvs.

↗ till inlägget

Skulle skänka allt jag ägde till behövande. Sagt farväll till nära och kära och sedan hade jag kastat mig ut för ett stup. Har alltid undrat hur det känns att kasta sig ner för ett stup, innan man slå i marken dvs.

 

bungy jump, fallskärm,hopptorn.

Skule bränna ner skolan och var snäll till alla kompisar så dom slipper skolan. Sen så skulle jag göra jätte mycket bus.

Sprungit runt och varit hur vild som helst.

Tacka för det liv jag tillgivits och alla jag känner.

Sjänka allt jag äger till behövande.

Skaffa dreadlocks ( så *pip* grymmt )

Lyssna på musik och bara njuta.

När jag tänker efter så skulle det inte vara så farligt att dö.

Är ju bara skit och elände här nere på jorden ändå.

Mer nice å va i himelen.

↗ till inlägget

Skulle skänka allt jag ägde till behövande. Sagt farväll till nära och kära och sedan hade jag kastat mig ut för ett stup. Har alltid undrat hur det känns att kasta sig ner för ett stup, innan man slå i marken dvs.

 

Nära-döden-upplevelse innan man dör? ;)

Själv skulle jag också som sagt ge bort de grejer jag inte har använding av. T.ex. Huset? Hellre att jag säljer det och åker med familjen på en sista semester. (Självklart ska det vara Husvagn bara för nostalgins skull)

Men jag skulle nog inte göra något knasigt eller så. Kanske bara ha en fin stund med alla de personer jag håller kärt om. Kanske hinna skriva någon novell innan de 24 timmarna har gått?

skulle se första säsongen av 24

↗ till inlägget

Ja överskriften säger en del, men om du skulle haft 24 timmar kvar att leva. Vad hade du gjort ? Jag hade donerar alla mina pengar till fattiga. Berättat för alla jag hatar varför jag hatar dem o dem jag älskar varför jag älskar dem.

 

Jag med.

↗ till inlägget

skulle se första säsongen av 24

 

skulle ge bort alla saker till släkten sen busa sen slå alla jag hatar på käften

Ungefär samma som de flesta här, sina ägodelar har man ingen nytta av.

Är det så, när man har ett dygn på sig att leva, så är man immun mot döden tills man dör som det är angivat?

Om, om det var så, så skulle man ju verkligen testa en hel del saker som skulle kunna innebära döden för att se hur det skulle kännas.

Man kan ju skjuta sig, supa sig tills döds trots man inte dör, stoppa i sig en del saker, utsätter sin kropp för livsfara som genom gift, elstötar, gå in i elden, försöka drunkna i vatten eller något annat snuskigt ämne, få se hur mycket lidelse man tål.

Jag säger det nu: Jag tror inte att det är menat så, att man är immun mot döden, annars blir det överdrivet. Hur långt kan man gå med sin kropp innan man slutligen kan kallas död?

↗ till inlägget

Skulle skänka allt jag ägde till behövande. Sagt farväll till nära och kära och sedan hade jag kastat mig ut för ett stup. Har alltid undrat hur det känns att kasta sig ner för ett stup, innan man slå i marken dvs.

 

Tänkte först skriva att jag skulle slängt mig ner för ESB eller nån japansk skräckhöjd. Ändrade mig sen när jag insåg hur kladdigt det skulle bli på marken. Man kanske landar mitt framför ögonen på en 7-årig liten flicka och förstör hennes liv för alltid. Så, ett stup låter nog bättre...

Proklamera för min svenska-lärare att ödet finns och att jag skådat mitt eget! (har i några veckor försökt övertyga honom om att ödet existerar, tror dock inte själv på det utan gör det mest för att jag gillar att debattera.)

Jag hade begått så många brott som möjligt. Jag hade dödat alla jag hatar och stulit allt jag vill ha.