wildwolf

Jag gillar verkligen din stil O: Du är snygg:]

Jag hade så gärna velat vara där >.< Fasen att man missa det. Ville se båda Arche Enemy och Trivium. D:

Den där var cool ^^ Här är "jag" (som man inte ser nåt av) Haha, det var snyggt, trots att man inte ser just "dig" xD Men jag tror jag blev kär i din tröja x) Har sett en liknande på Saturn return i Gamla stan. Det var precis där jag köpte den ;D <3 Jag jobbar på ett café typ 20 meter ifrån den affären så den är ganska så nära :D Har liksom köpt rätt mycket där :D Och tänk att jag fick den sista medium ;D Den var rea :D Men den är verkligen snygg tycker jag också ^^ Billig för att vara 500:- Här är en till på mig fast det var nog mest för att visa lite mer av tröjan :$ Kan ladda upp en ny med ansiktet om ni vill ^^ Aha, jag praoade på SF-bokhandeln när jag hittade den butiken (: Fast det var så dyrt där. Du får gärna ladda upp en bild på ditt ansikte, utan munskyddet x)

Jag gillar metalcore så jag klickade på 'annan'

Daine nickade bara igen och sedan började hon att vandra nr under däck för att se till djuren. Hon hade tagit sin sista tugga av äpplet så hon kastade skrutten över bord innan hon gick vidare. En sanbb blick bakåt mot Adrian och funderade på att skynda på honom, men ångrade sig och försvann under däck. Tumultet igår hade fått henne att vilja vara ensam en stund, tack och lova att ingen annan än hon och den andre mannen jobbade vid djuren vad hon visste.

Den där var cool ^^ Här är "jag" (som man inte ser nåt av) Haha, det var snyggt, trots att man inte ser just "dig" xD Men jag tror jag blev kär i din tröja x) Har sett en liknande på Saturn return i Gamla stan.

OOC: Nu blev jag lite förvirrad, skulle vi till England?

När hon hörde vad Zack sade så skrattade hon nästan inombords, fast inget av det visade hon på utsidan. En nickning visade bara att hon fullständigt höll med, vare sig om kaptenen såg den eller om han inte gjorde det. Hon kände sig nästan tursam att hon fick arbeta under däck idag, det skaule antagligen bli en hemsk värme. Med sin vänstra hand fingrade hon på fästet av sabeln. Vanan hade kommit från det att hon var ung och av den nervösa typen, att hon alltid var beredd på att dra den.

Daine rörde sig inte, eller sade inget. Hon hade haft rätt i vad saken gällde. Hon tänkte bara se hur det hela urartade sig, diskret tog hon en tugg till av sitt äpple och tuggade det tyst medan hon betraktade Stevenson. Nu på mogonen lätt rom ganska lockande när han nämnde det. Hon skakade på huvudet, det var ju bara morgon än. Hon kisade upp mot himmlen samtidigt som hon svalde äppelbiten hon tuggat på, det såg ut som det skulle bli en varm dag igen. Usch.

Daine som inte sovit så mycket under natten, men ändå inte så mycket mindre än vanligt, skyndade ut på däck med ett halv ätet äpple i munnen. Frukost var inte hennes grej även om hon visste att hon behövde den. Men ett äpple fick duga den här dagen. Hon ställde sig upp på däcket bredvid någon annan från besättningen med rak rygg och tittade mot kaptenen, han verkade inte riktigt på det bästa humöret idag. Hon antog att det nog hade att göra med gårdagens händelser som antagligen inte hade urartat sig så som kaptenen själv hade viljat.

Hon var nästan tvungen att flina åt honom, men lyckades låta bli. Där var han, mådde bra och allt, ändå hade han inte krafter nog att stå på sina egna ben. Hennes blå ögon fortsatte att iaktta Zack, hon öppnade ett par knappar av sin skjorta längst upp. Hon ogillade att ha på sig blöt kläder. Hon såg in i hans ögon och viftade sedan med ena hand. - En tjänst för en tjänst, sade hon med uttryckslös röst. Som om hon vetat vad det var han satt och funderade på.

Daine ryckte nästan till när han började röra på sig, hon backade ett steg innan hon hukade sig ner framför honom. - Jag ser det , svarade hon honom med en lite irriterad röst och satte armarna i kors. Du har ett skotthål i bröstet, du höll på att drunkna, men du mår ändå bra. En fnysning lämnade henne och hon granskade honom med blicken. Hon såg att han hade det svårt att ta sig upp men hon gjorde inga försök till att hjälpa honom. Hon hade visat tillräckligt med sympati idag.

Daine lade örat nära hans mun och lyssnade efter andetag, han verkade åtminstonde andas. Hon visste att Adrian hade rätt, men vad hon visste så fanns det ingen med medecinska kunskaper i närheten nu. Oförmögen att veta vad man skulle göra nu eller om Zack skulle överleva ställde hon sigt upp, hon var inte yr nu men hon tittade nästan argt på Adrian, utan att veta varför.

Daine tittade chockat upp på Adrian, skulle hon? Hon skakade på huvudet och lyfte istället upp hans över kropp, på det viset höll hon honom så för att sedan kunna ta av honom de kläder han hade på överkroppen. Hon höll honom uppe med ena handen och praktiskt taget slet bort hans tröja. - Du får förbinda hans sår, sade hon allvarligt till Adrian när hon åter tittade upp mot honom.

Daine satte örat mot Zacks bröstkorg, hon hörde hur hjärtat fortfarande slog, det var inte speciellt starkt men det fanns där. Hon tittade ner i skotthålet och rörde lite vid såret, kulan verkade inte vara kvar men hon visste inte säkert. Vad skulle hon göra nu då? Det var första gången på väldigt länge hon känt sig så här förvirrad, hon gillade det inte alls. Varför var hon nödvändigt vis tvungen att rädda honom, det kanske var skatten som lockade, Zack hade trots allt kartan. Hon hade sett män pressa på bröstkorgen för att få någon att hosta upp vattnet, men den medvetslösa mannen hade ju ett sår där, kunde man skada honom ännu mer? Försiktigt lade hon sin ena hand på hans bröstkorg, den andra handen på sin egen hand, hon pressade en gång, två gånger. Hennes vita skjorta var blöt, precis som hela hon, men vattnet hade fått den lite genomskinlig. Fast hon var beredd på sådana saker, hon hade lindat för den över delen av hennes kropp.

Fastnade direkt för den! Du börjar ju bli bra ^^ Btw.. D. Gray Man <3 Jo kanske man gillar den mer om man gillar D.gray-man ;]

Daine kom upp på däck med hjälp av Adrians hjälp och stod på knäna med händerna på däcket och spydde upp saltvattnet hon av misstag råkad svälja. När hon var klar vände hon sig till Adrian och Kreftón för att kolla så att de tittade till Zack. Hon såg blodet som rann ner frånb hans skada och ställde sig raglande upp med stöd mot relingen för att inte ramla ner på däck igen. Rangligt gick hon fram till Zacks kropp, hon hade ju aldrig räddat någon, vad skulle hon göra? Skulle man pressa på bröstet? Men han var ju skadad där. Hon kände att hon var helt hjälplös i detta ämne.

Daine såg repet som låg en bit ifrån henne, men om hon skynda sig skulle hon kanske kunna lämna det hon själv höll i och ta tag i det andra, hon kunde kanske klara det. Hon släppte sitt eget rep och en våg träffade hennes ansikte och hon fick sig en kallsup. Varför gjorde hon allt detta för en främling? Fast nu kanske hon kunde betala honom tillbaka efter att han hjälpt henne komma med i besättningen. Hon paddlade med sin fria hand och sparkade vattnet för att nå repet, hon kände sig otroligt lättad över att få tag i repet och hon höll ett fast grepp om både Zack och rep änden. Nu var frågan om hon skulle klara att hålla fast vid repet med både sin egen vikt och dessutom hans vikt. Hon tänkte iallafall testa det. Ännu en våg slår mot hennes ansikte och dränker henne i vatten, men hon släpper inte repet.

I 2:an så skulle jag vilja vara Riku, men sora är inte långt efter :3

Daine som redan plaskade hörde inte vad Kreftón ropade och dök ner under ytan, vågorna gjorde det lite svårt men hon klarade sig, hon hade lärt sig simma tidigt och lyckades komma ikapp den sjunkande Zack, när hon var så pass när att hon skulle kunna nå honom sträckte hon sig efter honom, men där tog repet slut och hon var tvungen att släppa det för att kunna nå Zack. När hon fick tag på hans ärm kunde hon dra honom till sig och sedan trampade vatten tills hon börjar närma sig ytan och fick tag på repet igen, nu hoppades hon bara att någon skulle dra upp dem.

Daine tappade nästan balansen av tryckvågen som följde efter den stora smällen, hon såg hur en del av det andra skeppet sprängdes i bitar och saker flög upp i luften och landade med ett plask i vattnet. Vad hände egentligen? Hon såg chockat på det ställe som finns skeppet nyss varit på. Hur kom det sig att det plötsligt bara sprängdes i bitar? Hon såg sig storögt omkring, och såg någon röra sig nere i vattnet men kunde inte riktigt urskilja vem det var. En fiende? Hon fortsatte att stirra på personen tills hon till sin stora överraskning såg att det var Zack. Vad i hela skeppsråttor gjorde han där? Hon skulle precis hämta ett rep när hon såg hur han försvann under ytan och ner mot djupet. Vad skulle hon göra nu då?! Utan att tänka tog hon sin dolk, skar av ett rep, hoppade ner i vattnet efter Zack med repet i ena handen. Det här var vansinne, varför skulle hon rädde en annan pirats liv. Det stred mot hennes principer.

Daine hör plasket men just som hon var på väg att kika vad det var hörde hon kaptenens dova röst och avfyrade kanonen mot fregatten, kulan träffade dess sida med en stor smäll och träflisor flög. Snabbt laddade de om kanonen och var redo att avfyra igen, vilket de gjorde, denna träffade också i fregattens sida och träflisorna sprutade ännu en gång.

Daine fortsatte att hjälpa till uppe på däck, när de flesta kanonerna var laddade satte hon sig på huk bredvid en av dem med en glödande pinne i hande och väntade på att kaptenen skulle ge ut sin order om avfyrning. Hon väntade spänt, snabb på att avfyra så fort som kaptenen sade till, men den här väntan gick på hennens nerver. Hon började otåligt knappa med sina fingrar mot kanonen. Hon hatade denna vntan på avfyrning.

Daine flög upp när hon hörde kaptenens dånande röst och var inte sen med att reagera, snabbt var hon på väg upp på däck och där var det full rulle. Besättningen var i full gång med att ladda kanonerna och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra så hon sprang fram till en annan man ur besättningen och hjälpte honom ladda kanonen.

Tycker det är snygg men du hade tyvär väldigt svåra motståndare Jo jag vet att motståndet var hårt, därför kan man inte låta bli att testa x)