Kul grej hände idag.
Jag är diabetiker, och på väg hem i bilen tillsammans med min familj får jag så lågt blodsocker att jag hamnar i ett slags halvt komatöst tillstånd. Mina ögon är öppna och jag tar in intryck från omvärlden, men de är mycket suddiga och jag är övertygad om att jag sover och drömmer allting jag ser.
Min mor försöker få kontakt med mig och undrar vad jag håller på med när jag exempelvis öppnar bildörren mitt i vägen när hon fortfarande kör, men eftersom jag tror att jag drömmer undrar jag vad fan hon vill mig i min dröm, så de gånger hon försöker få kontakt med mig under mitt tillstånd har jag antingen svarat "jag vet inte", "håll käften" eller gett henne en tom, frånvarande blick. Väl hemma tror jag fortfarande att jag sover men min familj reagerar inte eftersom att jag faktiskt knallar runt i lägenheten med ögonen öppna.
Jag börjar uppföra mig underligt, som att sno min brorsas godis och aggressivt slita i påsen så det hamnar överallt när han försöker ta tillbaka det, och först banka på och sedan slita upp dörren till min andra lillebrors rum och bara stå och stirra på honom. Han som är ganska liten blir förstås skitskraj. Min mor börjar ana misstankar och mäter mitt blodsocker, och ringer sedan efter ambulans. När jag väl sedan vaknar så är det med två vårdare över mig som kommit för att ta mig till sjukhuset. Jag mår bra och ler åt min mor och lillebror som ser rätt oroade ut, när jag frågar efter någonting att dricka. Mitt minne av vad som har hänt är fragmentariskt, jag minns vissa grejer men annat jag får berättat för mig minns jag inte alls. I alla fall så följer jag med i ambulansen till akuten.
Nu har jag kommit hem och allt är lugnt. Skum grej, har aldrig upplevt det förut.