Hoppa till innehåll

Big Bang!


Gäst ymphinorx

Rekommendera inlägg

  • Svar 628
  • Skapat
  • Senaste svar

Ledande medlemmar i detta ämne

Ledande medlemmar i detta ämne

Postade bilder

Nån slags kemisk process. Ingen kan förklara nåt mer än det, för ingen vet ju.

 

 

Big Bang beskriver ett utvecklingsförlopp för universum. Enligt Big Bang-teorin är dagens universum ett resultat av en rumslig expansion av hela universum. Expansionsförloppet kan enligt teorin ske på olika sätt beroende på bl.a. mängden materia i universum. Ett vanligt missförstånd rörande Big Bang är att teorin beskriver en explosion i likhet med en bomb. Skillnaden mellan expansionen som Big Bang teorin beskriver och en vanlig expansion är att den vanliga expansionen sker i ett befintligt rum medan universums expansion är en expansion av själva rummet i sig självt. Resultatet av den vanliga expansionen är sålunda att produkten av expansionen expanderar i ett i övrigt tomt utrymme. Däremot expanderar universum genom att avståndet mellan varje punkt i universum ökar med tiden. Tiden själv deltar inte i expansionen,

 

Då rummet och tiden (rumtiden) skapades i och med Big Bang är frågor som "vad expanderar universum i?" eller "vad finns utanför universum?" meningslösa, då rumsliga begrepp, enligt teorin, inte är definierade på andra ställen än i universum. Också tidsbegreppet "före Big Bang", är av samma anledning meningslös.

 

Big Bang definieras som singulariteten vid universums skapelse.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Förlåt att jag bara kommer in i diskutionen.

Men kan man inte tro på något annat än Big Bang och skapelseteorin?

Forskare anser att rymden växer hela tiden, och att den är snudd inpå oändlig.

Kan inte rymden också ha funnits i evighet, utan början?

Utan Big Bang eller Gud?

 

Själv tror jag att universum skapades för några miljarders miljarders miljarder år sedan. Hur vet jag inte.

Gud tror jag faktiskt på, även om jag inte tror på det som står i Bibeln (den skrevs ju som sagt av människor).

 

Jag tänker inte heller på gud som en materiell varelse, utan mer som en kraft som finns i oss människor och i själva jorden.

 

Rent vetenskapligt sett så skulle jag hålla med om att Gud inte finns och aldrig har funnits.

Men spirituellt, så tror jag på Gud. Det är ju det som är gud. Själva tron.

Med vetenskap tror man inte. Då forskar man och upptäcker saker. Som man sedan konstaterar som fakta.

 

Tillslut kommer det inte finnas några mysterier kvar i universum. Människan kommer ha kompletterat det stora pusslet som vi började lägga bit för bit, ända sedan vi först föddes. (Btw, Darwins evolutionseteori för människan tror jag ligger ganska nära sanningen. Det kanske saknas nån art eller två mellan fisk och ekorre typ)

 

Hursomhelst, efter att vi har klurat ut alla hemligheter så finns det inget mer materiellt att uptäcka. Då blir vi tvungna att vända oss inåt. Och att komma underfund med allt man har inom sig tar ungefär hela ens liv. Eller mer. Det beror på hur klarsynt man är.

Dalai Lama t.ex, verkar ju ha hyfsat med inre frid. Men att uppnå inre frid och komma underfund med sin tro är mer än vad man kan begära av en normal person.

Själv är jag inte ett dugg intresserad av inre frid. Även fast jag tror att jag skulle kunna uppnå inre frid till fullo om jag bara tränade stenhårt i några årtionden. Men min filosofi är att man ska leva ut sitt liv till 100%, inte träna på att känna sig så som man antagligen skulle känna sig om man var i himmelen. Det är genom upplevelser som man lär sig. Genom glädje, lust och upprymdhet. Men också genom hat, avundjuka, sorg och smärta. Mänskliga intryck.

Och, när man slutligen ligger där på dödsbädden så kanske man har lärt sig något av alltihop. Sen får man leva en hel evighet med inre frid uppe i himmelen, om man nu tror på sånt som himmel och h*lvete. Och en evighet med inre frid är nog tillräckligt mycket för att få vem som helst på knä.

 

Nu blev det visst en fet predikan istället för ett inlägg, men whatever...

Slutsats:Man får tro precis som man vill. Typ.

 

(och bibeln var nog från första början menad som en saga som med hjälp av

metaforer och änglar skulle hjälpa den som läste den att bli en bättre människa)

Redigerat av Jayzmo
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Förlåt att jag bara kommer in i diskutionen.

Men kan man inte tro på något annat än Big Bang och skapelseteorin?

Forskare anser att rymden växer hela tiden, och att den är snudd inpå oändlig.

Kan inte rymden också ha funnits i evighet, utan början?

Utan Big Bang eller Gud?

 

Själv tror jag att universum skapades för några miljarders miljarders miljarder år sedan. Hur vet jag inte.

Gud tror jag faktiskt på, även om jag inte tror på det som står i Bibeln (den skrevs ju som sagt av människor).

 

Jag tänker inte heller på gud som en materiell varelse, utan mer som en kraft som finns i oss människor och i själva jorden.

 

Rent vetenskapligt sett så skulle jag hålla med om att Gud inte finns och aldrig har funnits.

Men spirituellt, så tror jag på Gud. Det är ju det som är gud. Själva tron.

Med vetenskap tror man inte. Då forskar man och upptäcker saker. Som man sedan konstaterar som fakta.

 

Tillslut kommer det inte finnas några mysterier kvar i universum. Människan kommer ha kompletterat det stora pusslet som vi började lägga bit för bit, ända sedan vi först föddes. (Btw, Darwins evolutionseteori för människan tror jag ligger ganska nära sanningen. Det kanske saknas nån art eller två mellan fisk och ekorre typ)

 

Hursomhelst, efter att vi har klurat ut alla hemligheter så finns det inget mer materiellt att uptäcka. Då blir vi tvungna att vända oss inåt. Och att komma underfund med allt man har inom sig tar ungefär hela ens liv. Eller mer. Det beror på hur klarsynt man är.

Dalai Lama t.ex, verkar ju ha hyfsat med inre frid. Men att uppnå inre frid och komma underfund med sin tro är mer än vad man kan begära av en normal person.

Själv är jag inte ett dugg intresserad av inre frid. Även fast jag tror att jag skulle kunna uppnå inre frid till fullo om jag bara tränade stenhårt i några årtionden. Men min filosofi är att man ska leva ut sitt liv till 100%, inte träna på att känna sig så som man antagligen skulle känna sig om man var i hemmelen. Livet är inte helt bekymmerslöst, och det ska man inte försöka intala sig själv heller. Det är genom smärta, misstag och problem som man lär sig, och, när man slutligen ligger där på dödsbädden så kanske man har lärt sig något av alltihop. Sen får man leva en hel evighet i med inre frid i himmelen, om man nu tror på sånt.

 

 

Nu blev det visst den fet predikan istället för ett inlägg, men whatever...

Slutsats:Man får tro precis som man vill. Typ.

 

(och bibeln var nog från första början menad som en saga som med hjälp av 

metaforer och änglar skulle hjälpa den som läste den att bli en bättre människa)

 

Hur kan man veta att man har upptäckt allt ?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gå med i konversationen

Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Svara på det här ämnet...

×   Klistrade in som rich text.   Klistra in som vanlig text istället

  Endast 75 emojis är tillåtet.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigeraren

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller infoga bilder från URL.

×
  • Skapa ny...