Mumutio

Alltså Raptio det där kan inte ha varit speciellt genomtänkt, eller så misstolkar du mig med flit. Om du ger två vinglas var till en stor grupp vuxna personer kommer ingen av dessa dö men alla kommer att ta liten skada av det (njurar, hjärna osv...). Om du ger en joint var till en tillräckligt stor grupp kommer en av dessa att drabbas av en psykos, några kommer få sämre koncentration, några kommer få bättre koncentration och andra påverkas inte över huvud taget. ALLTSÅ kan man inte eliminera riskerna med cannabis bara genom att bruka det ansvarsfullt. Hur ansvarsfull man än är finns det en risk (om än liten). Sen förstod jag inte om du menade att man alltså inte alls kan drabbas av psykos för att man röker cannabis? Ni får ursäkta de hårda orden, men jag förstår inte varför många som förespråkar cannabis ska vara så otroligt inskränkta och fanatiska att de över huvud taget inte kan ta in argumenten mot det. NEJ cannabis är inte något sorts mirakelmedel nedsänkt från himlen, lika lite som alkohol eller något annat är det. ALLT har nackdelar och fördelar.

Jaha. Jag var rädd att du menade att det värsta som kunde hända när man röker på är att man somnar. :rolleyes: För psykoser och snetändningar är ju mycket värre. :)

Alltså är du seriös?

Fast cannabis fungerar ju fortfarande inte på alls samma sätt som alkohol. Vissa tar i princip ingen skada alls av cannabis medan andra får psykoser efter bara några gånger, till skillnad från alkohol som orsakar ungefär samma skada på alla som brukar det. Även om man brukar cannabis väldigt ansvarsfullt kan man alltså ta skada.

Det kommer ju bara bli som med receptbelagda mediciner som ofta brukas av helt andra än de som de var avsedda för, fast gånger 100 ungefär.

Precis. Kom ihåg att visa uppskattning själv också, så att ni kan lyfta upp varandra. Det är det som är riktiga kompisar, såna som lyfter upp en och får en att känna sig bra och omtyckt. Sådana är dock väldigt sällsynta, åtminstone här i Sverige...

Öka självfortroendet= vara med människor som får en att känna sig bra och uppskattad Och inte bry sig så mycket om alla andra. Man får komma ihåg att de som klagar oftast är de som känner sig kassa själva. Men hur mycket man än vill att det inte ska vara så så påverkar människorna i ens omgivning jättemycket. Jag går i en klass som är skitdålig på att visa uppskattning och där man aldrig får några komplimanger eller uppmuntringar. Även fast jag bor hemma hos en bra familj och umgås med flickvän och kompisar som ger mig bekräftelse utanför skolan så känner jag att det påverkar mig negativt. Har mycket svårare för att ta plats och vara stolt över mig själv nu än när jag började på gymnasiet, och då är det ändå ingen som har specifikt fryst ut/sett ner på/mobbat mig. Jag antar att din situation är som min fast 10 ggr värre. :/ Och helt ärligt, det är i princip omöjligt att öka sitt självförtroende helt ensam.

Det är precis det som är grejen. Om du inte vågar nu kommer du aldrig göra det eftersom att de trycker ner dig och gör dig fegare hela tiden.

Alltså seriöst, du måste flytta. Du kommer bara ta pykisk skada av att ha det som du har det nu. :/

Svårt om du bor tillsammans med dem. :/ Du kanske kan hitta något att göra som kan ge dig respekt? Alltså bli bra på något som imponerar, så att du blir känd för något annat än att bara vara kort. Typ bli bra på programmering, skateboard, rita, spela gitarr eller sjunga, fotboll... Eller vad som nu imponerar på folk där du bor. Självklart måste du ju tycka det är kul också. :P

"Då och då" Han går ju i gymnasiet så det lär ju absolut inte vara oftare än en gång i veckan.

Jag har en kompis kompis som jag träffar bara ett fåtal gånger om året (en eller två?). Jag träffade honom för några veckor sedan och gången innan det var mer än ett år tidigare. Den här gången när jag träffade honom var han mycket mer disträ och ofokuserad än tidigare. Eftersom detta är personlighetsförändringar jag sett hos folk som börjar röka på frågade jag min kompis om hans kompis brukade göra det. JAPP det gjorde han och det hade han börjat med sedan förra gången vi sågs. Säga vad ni vill, men jag tycker det är läskigt att man så tydligt kan märka på någon att de röker cannabis. Jag träffade honom i två minuter men kunde ändå avgöra det.

De har dåligt självförtroende själva och behöver någon att klaga på och köra med (dig) för att känna sig bättre. Vanligt bland människor i allmänhet och tonåringar i synnerhet. Jävligt svår situation du hamnat i alltså, inte alls bra. Det verkar som du har fått rollen som killen man hackar på, och då kan de behandla dig sämre utan att ens reflektera över hur de beter sig. Det spelar ingen roll vad du säger eller hur du är för de kommer vara mot dig i alla fall? Mitt råd är nog helt enkelt att skita i alla som behandlar dig illa och hitta någon som visar dig uppskattning istället. Du kommer få bättre självförtroende av att känna dig omtyckt med "skolans töntar" än vad du får av att vara utanför och nedtryckt av de här killarna. Smöra inte för någon, om de inte uppskattar dig så fine, då ska du inte fortsätta hänga efter dem. Om du kan hitta någon som ger dig respekt så kommer det att smitta av sig på de andra också. Om det blir för illa bör du överväga att byta klass, det gjorde underverk med mitt självförtroende, verkligen.

Var med den som du vill vara med mest helt enkelt. Håller med D48. Du kan kanske vara kompis med ditt ex istället?

Bara jag som har en bild av att scouterna är ett ypperligt sätt att träffa tjejer/bli förälskad på? Men samtidigt har jag fördomar om de som är scouter vid 17- års ålder. Jag har fått för mig att de är lite töntiga. :/

Motionera, hitta på något kreativt som att måla eller spela instrument.

Jag har själv märkt att det är otroligt lätt att glömma bort allt annat när man spelar dator. Om jag någon gång kommer känna att jag är misslyckad och less på livet kan det mycket väl bli så att jag spelar datorspel dygnet runt i stället. Och ja jag tror datorspel kan vara farligt om man spelar för mycket så det medför att man tappar kontakten med verkligheten. Det kan man göra om man läser för mycket böcker också men det är få som orkar läsa böcker dygnet runt till skillnad från att spela datorspel.

Det kan ibland vara något negativt också. Många verkar vara så vana vid att folk kommer till dem med förkylningar, åldersnojor, ryggskott och depressioner att de inte märker när någon med en något ovanligare åkomma kommer dit. Den som bäst kan diagnostisera är nog oftast patienten själv. Men som sagt borde TS uppsöka läkare och uttryckligen säga åt dem att testa för det han tror han har.

Fast läkare "gissar" ju bara också och kan ha fel de med.

Han var 6 när det hände och han har varit mer lättirriterad och haft sämre koncentration flera år efteråt, säkert fortfarande, men det har blivit bättre. Nu är han 12. Första åren efter det hände blev han arg och ledsen för i princip allting. Svårt att säga hur han hade varit nu om han inte fått det, men säkert en helt annan person.

Haha! Så dålig att det blir bra! ;) Kul. :) @Rawr: Det ser ut som att du gjort en bakgrund och sedan bara slängt på en gubbe. Den i mitten är bäst för roboten smälter in lite där. Den understa och den översta passar inte alls in på bakgrunden. Texten är dåligt placerad också.

Grekland?

Testa läs igenom ett A4 med vanlig font och ta tiden. Det spelar ju roll hur mycket mellanrum man har också. Helt utan stycken skulle jag gissa på kanske 8 minuter. Men skriv en bit och läs sedan igenom och ta tid, så vet du ungefär hur mycket till du behöver. 15 minuter var väääääldigt länge. :o Och tänk på att inte förbereda manus helt och hållet, improvisera! Det brukar bli bättre då. :)

Kan någon förklara för mig vad meningen med det här "venus project" är om man faktiskt inte vet hur man ska genomföra allt man nu vill göra? Låter bara som en hög med idéer som är helt bortkopplade från samhället vi faktiskt lever i tycker jag. Är det inte bättre att bara ta förändringar ett steg i taget?

Biverkningarna kunde blivit vad som helst nästan. Kunde blivit vanligare och värre än de blev eller inga alls, men man gick i princip inte ut med någon information alls om det i media. Många här i Sverige vill väldigt gärna lita på staten, men de kan ju också göra fel och man ska aldrig låta NÅGON spruta in grejer i ens kropp om man inte vet exakt vad det är man får och vilka risker det finns. edit: Och spring till läkaren igen och KRÄV att du blir testad just för narkolepsi! Min flickväns pappa hade njursten och de försökte övertyga honom om att han hade ryggskott, min bror hade Borelia med hjärnhinneinflammation och de sa till oss att han var förkyld. Skulle inte förvåna mig om de försöker få dig att tro att du är deprimerad när du har narkolepsi...