Jag gillar apor.
Den lokala djuraffären sålde ut dem för femtio öre stycket. Jag tyckte detta var
lite konstigt eftersom de brukar kosta ett par tusen var, men jag bestämde mig för
att inte fundera mer på det. Jag beställde 200.
Jag gillar apor.
Jag tog mina 200 apor hem. Jag har en stor bil. Jag lät en utav dem köra. Han hette
Sigmund. Han var inte alltför smart. Faktum var, att ingen utav dem var det. De slog
hela tiden på sina kulor. Jag skrattade. Då slog de mig på kulorna. Jag slutade skratta.
Jag vallade in dem i mitt rum. De vande sig inte så bra till sin nya omgivning. De
skrek högt då de rullade av mattan och sedan började de skrikande springa in i väggen.
Även om det var underhållande i början förlorade det sin glans då den tredje timmen
startade.
Dagen därpå förstod jag varför varit så billiga. De dog. Allihop. Av inget speciellt
skäl. De bara föll ned, lagom döda. Ungefär som när du köper en billig guldfisk som
dör fem timmar senare. f*n ta billiga apor.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade 200 apor som låg överallt i mitt rum,
apor på sängen, apor på byrån och apor som hängde från bokhyllan. Det såg ut som om
jag hade 200 skinnfällar.
Jag låtsades att jag hade en stor mängd uppstoppade djur. Det funkade bra tills det
efter några veckor började lukta lite dåligt.
Jag försökte spola ned en i toaletten. Det funkade inte. Den fastnade. Nu hade jag en
våt apa och 199 döda, torra.
Jag behövde använda badrummet, men det fanns en apa i toaletten. Jag ville inte ringa
rörmokaren. Jag skämdes.
Jag försökte sakta ned förruttnelsen genom att frysa in dem. Jag åt upp all mat som jag
hade i frysen så att den inte skulle bli dålig. Oturligt nog fanns det bara plats för
två apor åt gången i frysen, så jag var tvungen att byta dem var trettionde sekund.
Sedan försökte jag bränna dem. Föga visste jag att min säng var eldfarlig. Jag var
tvungen att släcka sängelden innan jag kunde börja bränna aporna.
Nu hade jag en våt apa i min toalett, två nedfrysta apor i min frysbox samt 197
förkolnade apor i mitt rum. Lukten förbättrades inte.
Jag började känna mig uppretad över min oförmåga att bli av med aporna, eller att använda
mitt badrum. Jag hivade ut några genom fönstret. Genast kände jag mig bättre.
Jag försökte slänga några i soptunnan, men sophämtaren meddelade att staden inte tog hand
om döda, förkolnade primater. Jag sa att jag hade en våt. Han sa att han inte kunde ta den
heller. Jag brydde mig inte om att fråga om de två nedfrysta.
Till slut kom jag fram till en lösning. Jag gav bort mina apor som julklappar. Mina vänner
visste inte riktigt vad de skulle säga. De sa alla att de tyckte om dem, men jag kunde se
att de ljög. Så jag slog dem på kulorna.
Den är så j*vla bra :lol:
