ok... jag tänker inte vara tröstande och medlidande eller något sånt. jag kommer vara konkret och faktiskt. välkommen till livet. ingen har någonstans sagt att livet ska vara något bra, att man inte ska lida. men... du får bara en chans till det. jag säger inte att du ska ta vara på det men så är det. dö kommer du göra förr eller senare i alla fall. så det är onödigt att göra ett fjortissjälvmord vid 13 års ålder. om bra några år börjar du på gymnasiet och får helt nya chanser. och du kommer antagligen leva i 70 år till, så varför anta att bara för att de första fjuttiga 13 åren var kassa så kommer resten också att bli det?
fakta: tjejer tar åt sig lättare än killar. ja vet inte hur länge du har blivit mobbad men själv blev jag mobbad hela låg och mellanstadiet, så när du också har blivit mobbad i 6 år kan du börja gnälla. dessutom är det du själv som bestämmer dit eget värde. sen vet jag inte vad du ska göra för att inte bli mobbad, jag har ingen anning om hur det ser ut på din skola, om du berättade det hade det varit lättare att hjälpa. men mobbing funkar engentligen väldigt enkelt. man blir mobbad för att man bryr sig. det finns ingen som mobbar en stenvägg, för de reagerar inte på något. så måste du också vara. det är en nästan omöjlig sak men så ÄR det. du får inte vara tydligt bortvänd från andra, du får inte gråta eller käfta emot. jag tror personligen inte på att snacka med vuxna, det har aldrig hjälp för mig. vuxna är idioter, detta är ditt slagfält, ingen annan kan uthärda det åt dig. jag löste min mobbning genom att dels strunta i de värsta och sen vara trevlig mot de andra. för att vara trevlig mot folk förhäxar dem lika mycket som att vara taskig mot dem.om du ständigt är artig så kommer det rinna ut i sanden, tro mig.
och en sista sak, om du känner att du snart skulle få en smäll, säg så här: "där förståndet slutar tar knytnävarna vid".
slår de dig då så dumförklarar det sig själva, och det kan vara nått att le åt efteråt.