I feel you, bro.. :/
Jag sade som det var(igen), och det man fick var väl i stil med "gillar som kompis" och jag trodde så jävla väl att jag gjort klart för henne vad jag tyckte förut(alltså att jag sade det förut), men så verkar inte vara fallet. Jag blev heller inte avvisad efter det, vilket fick mig att fortsätta jobba.
Det enda jag egentligen kan beskylla henne för är att inte säga någonting, och denna ångest kom nu de senaste veckorna, så det hade kunnat göras på ett mycket... "bättre" sätt.
Att kunna komma över henne känns väldigt svårt just nu.
Gör så jävla ont.