Lycka Eller Sanning

[Selene]

Satt och funderade på det här efter att läst en liknande tråd på ett utländskt forum.

 

I Många filmer ställs "hjälten" inför ett val, att få reda på saningen om världen omkring honom eller att fortsätta leva lyckligt omedvetande.

Ett bra ex på detta är den första Matrix filmen då Neo ställs inför valet då han måste välja mellan två piller, ett blått och ett rött.

Det ena låter honom få reda på sanningen, det andra låter honom leva kvar i sin vanliga lugna lyckliga verklighet.

 

Så de jag vill diskutera är inte Matrix utan vad är bäst lycka eller saning?

Kan man verkligen vara lycklig om man lever omedveten om ngt som kanske kan vara väldigt viktigt eller är det bättre att kasta bort lyckan och leva enbart på sanningen hur hemsk den än må vara?

 

(Vet inte om jag satte den här i rätt tråd men jag vill ha en diskution. Ska man svara så ska man också kunna motivera sig.

[Hakazu]

Jag tycker att saningen är klart bäst att veta. Varför? Jo, om du vet saningen så vet du hur världen är, och allt kan vara skit i början. Men allt brukar bli, hoppas jag, bra (har själv märkt av det flera gånger). Jag menar, även om du lerver kvar i den "lyckliga" världen, så kommer han ändå få reda på det för eller senare. Och då blir allt klart värre, därför är det bästa att veta "saningen".

[123spill]

Ja det var ju faktiskt en välldigt intressant fråga. Det här måste jag fundera över. Kanske för nån bra glimt om vad jag tycker om jag hör vad andra säger. Jag återkommer.

 

//123spill

[tHOORd]

lycka lycka lycka.. Selene du o jag har ju haft en snarlik diskussion om man tittar tillbaka på "otrohet", så det kommer nog inte som en överaskning att jag väljer lycka.;>

[Putside]

Lyckan tycker jag är ganska självklart. Jag lever hellre mitt liv i lycka än något som jag egentligen inte behöver veta. Man har ett liv på jorden, lev lyckligt, vare så det är att klättra i stup, sortera kapsyler eller vattna blommor bara det inte går på någon annans olycka eller är allmänt dumt. Men jag har mina värderingar, att man också kan få reda på lite sura sanningar men ändå leva lyckligt.

 

Sanningen är överskattad..

[Gäst Yantra]

lycka känner jag för nu iaf :/

[lundquist]

jag har många exempel på att jag hade valt sanning, tex om nån säger : ja du vet nog inte hur hon är egentligen , vad hon säger när du inte är där. o då vill jag alltid veta, fast jag vet att jag kommer bli besviken om det är en nära kompis, men jag vill inte gå runt o leva i en drömm värld.

[Putside]

Det är ju trevligare att småtro att hon gillar en än att man vet att hon kanske inte gör det alls.

[Hakazu]

men är det inte bättre då att veta saningen om vad hon tycker? annars kanske man går runt och blir mer och mer olyckligr kär. vilket inte är så kul. :(

[Girafariglove]

Det beror på situationen enligt mig. Om man säger en vit lögn så gör man en person lycklig men säger man som det e blir presonen lessen. Det gäller vänner som familj. Te.x bästa kompisen har köpt en ny tröja som e hur ful som helst (i er mening). Säger ni då som det e eller säger ni en vit lögn för att göra personen glad? Jag vet att jag skulle säga att den va snygg men inte min stil.

[Hakazu]

klart man inte säger att den är ful om en kompis köper någon tröja eller dylikt. istället kan man säga att det kanske inte är riktigt dennes stil för att inte såra denne, och man slipper dra en vit lögn...

[Selene]

Själv tycker jag det är bättre med sanningen när det gäller saker man har/gjort för frågar man om en åsikt om ngt så gör man ju det för man vill veta vad den andra tycker och inte vad som sårar minst.