Hoppa till innehåll

Rollspel


Guggo

Rekommendera inlägg

Kreftón låg och snoozade så sött när han hörde kaptenens röst skälla ut okänd person som Kreftón tyckte hade gjort något bra, och han visste självklart vem det var. Han gick ut till de andra, dunkade kaptenen i ryggen lite vänligt och sa "Men visst blev det en j*vla smäll, kapten! Lite kul var det väl?" Genast ångrade han ryggdunken när han insåg att kaptenen inte riktigt var den typen och ställde sig lite skamset med händerna i fickorna.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • Svar 129
  • Skapat
  • Senaste svar

Ledande medlemmar i detta ämne

Ledande medlemmar i detta ämne

Gamling Tor hade varit på väg under däck när en kanonkula från fiende fregatten träffat en mast som fallit över honom. Han låg hårt fastklämd med den stora master tvärs över midjan och han hade svimmat av smärta.

 

Nu vaknade han plötsligt i ett djupt och rostigt andetag. Han såg på solen och upptäckte att timmar gått, och han förvånades över att han, som för länge sedan börjat gå mot sina sista dagar fortfarande levde.

Han var för trött för att ropa på hjälp, och för trött för att röra sig. Han bara låg där och väntade, väntade på att någon skulle hitta honom, eller på att han skulle omfamnas av dödens kalla hand.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

"Vår kapacitet var vida överlägsen deras! Tror ni att jag ens skulle tagit strid mot dem ifall den inte var det? Nästa gång är du så god och ger själva f*n i att spränga något. Och du, *stirrar på Adrian* säg ALDRIG emot din kapten igen. Nästa gång betraktar jag det som myteri. ÄR JAG FÖRSTÅDD?!" William pekade mot både Zack och Adrian.
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

"Du..." börjar Adrian, men ändrar sig snabbt. Det bästa var nog ändå att inte argumentera emot den arga kaptenen. "Ja, det är förstått..." sa Adrian så trevligt han kunde, men inombords så var han argare än han någonsin varit. Adrian visste att han hade rätt, men det var ändå William som hade befälet just nu.

Redigerat av KuzunE
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Daine nickade bara igen och sedan började hon att vandra nr under däck för att se till djuren. Hon hade tagit sin sista tugga av äpplet så hon kastade skrutten över bord innan hon gick vidare. En sanbb blick bakåt mot Adrian och funderade på att skynda på honom, men ångrade sig och försvann under däck.

Tumultet igår hade fått henne att vilja vara ensam en stund, tack och lova att ingen annan än hon och den andre mannen jobbade vid djuren vad hon visste.

 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

OOC: Vad jag sa var "en engelsk hamn" inte England. England hade massor av kolonier över hela världen på den här tiden. Vi seglar omkring i västindien ;P

OOC: Aja, då missförstod jag det lite. ^_^

 

 

"Jag antar att vi är klara här då" sa Adrian till kaptenen, men utan att vänta på ett svar gick han iväg ner under däck. Ännu en dags hårt och smutsigt arbete väntade.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Namn: Jacob

 

ålder: 29

 

Utsende: Kort och kraftigt byggd, slitet brunt hår ner till axlarna. Jacob hade endast tre fingrar på sin vänstra hand. ärrig i ansiktet och halva hans ansikte var brändskadat. han hade på sig en trasig lång tröja och ett par bruna byxor som var avslitna en bit under knät. Han var mycket pratsam och glad, väldigt flörtig, men kunde ibland hettta till och bli riktigt förbannad. annars var han mycket omtyckt bland sina vänner.

 

historia: jobbade på skeppet "The Ghost" som var ett fruktat skepp i sina hemtrakter som styrman. han var en hyfsat bra styrman men var mycket skicklig med svärd. "spöket" hade blivit överfallit och brunnit upp. Jacob hade hunnit fly och flöt nu runt på en träbit i havet.

 

Färdigheter: stark och mycket skiclig med svärdet. tyvärr väldigt svag för smicker.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jacob flöt på en träbit i havet någon stans i västindien, där han hade flutit i en dag nu. Han såg ett skepp avtecnka sig borta i horisonten. Han hoppades på att detta var hans räddning. Jacob började vifta på händerna och ropade "HALLÅ!"

Redigerat av zythex
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gå med i konversationen

Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Svara på det här ämnet...

×   Klistrade in som rich text.   Klistra in som vanlig text istället

  Endast 75 emojis är tillåtet.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigeraren

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller infoga bilder från URL.

×
  • Skapa ny...