1. Galvaniseringsprocessen går till så att metallföremålet som skall beläggas med en annan metall sänks ner i en lösning med ett salt av den metall som skall bilda beläggning. Sedan ansluts metallföremålet till en strömskälla, med lämplig pol (d v s motsatt laddning som metall jonen i det använda saltet). Då dras metall jonerna i saltlösningen på grund av sin laddning till metallföremålet och bildar en tunn jämn yta.
2. I början blir saltsyran gulare och vid kolstavarna börjar det bubbla. Det beror på att saltsyran delar upp sig och man får klorid joner (Cl-) på plus staven (Anoden) och väte joner (H+) på minus staven (Katoden).
Varför börjar det bubbla då? Jo. Vid anoden "oxideras" klorid jonerna, alltså de lämnar av sig sina elektroner och blir klor atomer. Sedan går de ihop två och två, detta bildar klorgas och den sipprar ut ur U-glaset.
På motsvarande sida finns ju väte jonerna. Vätejonerna är plus laddade och vill då ha elektroner. Katoden ger dem elektroner och då blir dem väte atomer. Väte atomerna går också ihop två och två och det bildar vätgas. Det kallar vi för att vätejonerna "reducerats". Vätgasen sipprar sedan ut ur U-glaset.
När en reaktion har både en "oxidation" och en "reduktion" kallar vi det för en "redoxreaktion".
3. Metaller utvidgar sig olika mycket. (Nån annan får skriva mer om den :S)
4. Järnbiten får snabbt ett rödbrunt överdrag. Kopparjonerna reduceras och bildar rent koppar på järnbiten. Samtidigt oxideras järnatomerna och bildar järnjoner.