Hoppa till innehåll

Självmord


Whore
 Dela

Rekommendera inlägg

Alla självmordstankar kommer ju faktiskt från huvudet först och främst.

 

Jag tror att man inte ska tänka så himla mycket på hur man mår, för om man då mår dåligt kommer man må ännu sämre av att gräva ner sig i det och ännu sämre och sämre... På så vis kan små skitproblem bli hur stora som helst.

 

Det är nog därför svenskar begår så mycket självmord också, för att vi har tid att gräva ner oss i våra skitproblem.

Man måste ju identifiera och göra någonting åt vad som får en att må dåligt, att skita i det kommer ju bara leda till att samma känsla återvänder om och om igen. Man ska inte inbilla sig att "skitproblem" som du säger är värda att grubbla för mycket över, men känner man sig deprimerad är det väl knappast bara att ignorera det?

 

Dessutom, bara för att man är född i Sverige finns det väl ingenting som säger att man har det bra? Du kan ha föräldrar som skiter fullständigt i dig, kanske t.o.m. missbrukar eller är våldsamma, du är utsatt i skolan och socialt missanpassad. Vad säger du om en som har gått igenom allt detta hela livet?

 

Begå självmord är en ynklig handling, och det är något som bara sårar människor i ens närhet. Om man lever med en dödlig sjukdom, som exempel, så kan jag förstå varför man inte vill härda ut längre. När ens tillvaro har nått djupaste avgrund så kan livet bara bli bättre.
Ynklig handling, enligt vem då? Alla människor har en bristningspunkt, fysisk och psykisk. Varför kan den ena rättfärdiga självmord men inte den andra? Kan du försöka sätta dig in i situationen hos någon som varit ensam, utstött och deprimerad tills sjävmord är vad man spenderar mest tid att tänka över?
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • Svar 25
  • Skapat
  • Senaste svar

Ledande medlemmar i detta ämne

Ledande medlemmar i detta ämne

Man måste ju identifiera och göra någonting åt vad som får en att må dåligt, att skita i det kommer ju bara leda till att samma känsla återvänder om och om igen. Man ska inte inbilla sig att "skitproblem" som du säger är värda att grubbla för mycket över, men känner man sig deprimerad är det väl knappast bara att ignorera det?

 

Dessutom, bara för att man är född i Sverige finns det väl ingenting som säger att man har det bra? Du kan ha föräldrar som skiter fullständigt i dig, kanske t.o.m. missbrukar eller är våldsamma, du är utsatt i skolan och socialt missanpassad. Vad säger du om en som har gått igenom allt detta hela livet?

Man ska inte skita i problemen. Om man har ett problem finns det ju tre alternativ egentligen.

 

1. Uthärda det

 

2. Göra något åt det

 

3. Begå självmord

 

Om man inte klarar av att uthärda det kan man ju försöka göra något åt det. Prata med någon, byta skola, polisanmäla föräldrarna eller whatever. Här i Sverige (ja i SVERIGE) har vi faktiskt väldigt många möjligheter att påverka vår omgivning och väldigt många sätt att få hjälp på. Att bara sitta och tänka på hur dåligt man mår gör ju ingen lyckligare.

 

För jag tror faktiskt att väldigt ofta (nu pratar jag om tonåringar) så är problemen som leder till självmord och självmordstankar relativt obetydliga, som att man blir trakasserad i skolan. Om man blir det kan de flesta faktiskt byta skola (jag vet att mobbarna borde byta och bla bla med nu utgår jag från verkligheten). Eller så hittar man något sätt att uthärda situationen, som att hitta och fokusera på saker som gör en gladare, istället för att sitta och vara deppig och fundera på hur olycklig man är hela tiden.

 

Och jag tycker faktiskt fyisikt lidande rättfärdigar självmord mer än pysikiskt. Varför? Ganska enkelt.

 

Det finns fysisk smärta som aldrig kan gå över. ÄVen om psykisk smärta kan vara hemsk så kan det faktiskt oftast läkas. Som en man jag såg på TV för ett tag sedan som förlorade hela sin familj (fru och barn) i tsunamin i Thailand. Ett år eller sådär mådde han ju såklart skitdåligt, men nu har han hittat en ny fru och är lycklig igen. Det tycker jag är starkt och något sådant skulle inte kunna hända om man led av en obotlig smärtsam sjukdom.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Enligt mig. Begå självmord strör bara mer salt i det redan infekterade såret.

Fast samtidigt kan det ju vara ett effektivt sätt att visa ett missförhållande. Som han som tände eld på sig själv och därmed startade revolutionen i Tunisien.
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Fast samtidigt kan det ju vara ett effektivt sätt att visa ett missförhållande. Som han som tände eld på sig själv och därmed startade revolutionen i Tunisien.

Revolutionen hade nog satts i rullningen även utan detta vansinnesdåd. Och dra paralleller mellan det och en tjej/kille som tar sitt liv på grund av mobbning, som exempel, känns irrelevant.

 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Revolutionen hade nog satts i rullningen även utan detta vansinnesdåd. Och dra paralleller mellan det och en tjej/kille som tar sitt liv på grund av mobbning, som exempel, känns irrelevant.

Tja det visar ju fortfarande ett missförhållande om en mobbad begår självmord, även om det är ett alldeles för drastiskt medel att göra det med i en sådan situation.

 

Du har ju inte skrivit någonstans vilket sorts självmord det är du menar. Om du syftar på tonårsproblem så håller jag med om att det nog ofta är en "ynklig handling".

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Att begå självmord är enligt min mening ingen ynklig eller patetisk handling, mår man så dåligt att man begår självmord så skulle jag säga att man har haft det ganska dåligt psykiskt eller fysiskt.

 

Jag tycker dock att det är skillnad på att begå självmord och att begå självmord. Antingen kan man hänga sig i sitt vardagsrum så att ens barn eller föräldrar eller någon annan anhörig få hitta en (då jag gick i tredje klass begick en man självmord som bodde i mitt område, sköt bort halva huvudet med ett hagelbössa i vardagsrummet och det var hans barn som kom hem först, som det brukade vara). Det skulle jag säga är en självisk handling.

 

Han kunde ju lika gärna ha skickat ett brev till t.ex. polisen och förklarat att han har skjutit sig själv och vart (innan han gör det) och sedan åk någonstans där människor inte rör sig så mycket. Att tänka på sådana saker kanske är mer eller mindre omöjligt men då skulle man ju iaf minska påverkan av sin handling för nära anhöriga. Så klart är det ju hemst för vem som helst att hitta en person som har begått självmord men någon måste hitta kroppen och då är det nog bättre om det inte är ens egen familj.

 

Sedan tycker jag det är väldigt själviskt när (speciellt tonåringar) skär sig i handleden eller sväljer piller och sedan ringer en ambulans, det jag syftar på är de människorna som faktiskt inte försöker begå självmord utan vill ha uppmärksamhet, som Mumutio sa så har vi många olika platser att få hjälp ifrån och att bli tvungen att skicka en ambulans till någon som faktiskt inte vill begå självmord och därmed dra resurser från t.ex. trafikolyckor tycker jag är själviskt.

 

Jag tycker iaf att det här är en väligt svår fråga och mina tidigare påståenden är bara "ungefärliga" finns så mycket som kan påverka i frågan så det är svårt att säga "så här är det" och få ett svar som alltid fungerar.

 

Soad_token

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Att begå självmord är enligt min mening ingen ynklig eller patetisk handling, mår man så dåligt att man begår självmord så skulle jag säga att man har haft det ganska dåligt psykiskt eller fysiskt.

 

Jag tycker dock att det är skillnad på att begå självmord och att begå självmord. Antingen kan man hänga sig i sitt vardagsrum så att ens barn eller föräldrar eller någon annan anhörig få hitta en (då jag gick i tredje klass begick en man självmord som bodde i mitt område, sköt bort halva huvudet med ett hagelbössa i vardagsrummet och det var hans barn som kom hem först, som det brukade vara). Det skulle jag säga är en självisk handling.

 

Han kunde ju lika gärna ha skickat ett brev till t.ex. polisen och förklarat att han har skjutit sig själv och vart (innan han gör det) och sedan åk någonstans där människor inte rör sig så mycket. Att tänka på sådana saker kanske är mer eller mindre omöjligt men då skulle man ju iaf minska påverkan av sin handling för nära anhöriga. Så klart är det ju hemst för vem som helst att hitta en person som har begått självmord men någon måste hitta kroppen och då är det nog bättre om det inte är ens egen familj.

 

Sedan tycker jag det är väldigt själviskt när (speciellt tonåringar) skär sig i handleden eller sväljer piller och sedan ringer en ambulans, det jag syftar på är de människorna som faktiskt inte försöker begå självmord utan vill ha uppmärksamhet, som Mumutio sa så har vi många olika platser att få hjälp ifrån och att bli tvungen att skicka en ambulans till någon som faktiskt inte vill begå självmord och därmed dra resurser från t.ex. trafikolyckor tycker jag är själviskt.

 

Jag tycker iaf att det här är en väligt svår fråga och mina tidigare påståenden är bara "ungefärliga" finns så mycket som kan påverka i frågan så det är svårt att säga "så här är det" och få ett svar som alltid fungerar.

 

Soad_token

Hmm.. jag är själv en pojke i tonåren och jag känner skapligt många som skär sig i handleden. Dessa människor lever antingen utan riktiga föräldrar, har en döende/redan död släkting/kompis. Att skära sig ger en uppmärksamhet, vilket kan vara själviskt men det faktum att de får en MASSA personer efter sig som frågar hur de mår o.s.v. får den att fortsätta. Uppmärksamhet är inget någon skulle tacka nej till. De annars så utstötta och mobbade personerna får helt plötsligt en hel skock med människor som bryr sig om den. Därför tycker dessa att det är värt det. Little work, HUGE payout.

Redigerat av Skinkosten
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Talar ut för alla deprimerade som tänker likadant, även för dom som inte gör det.

 

Innan man dömer en bok efter dess omslag, tycker jag att man ska ta och fråga en person som är deprimerad om varför dom känner som dom gör.

 

T.ex jag vet att sitta här och skriva om att självmord är själviskt och att det är fel och omoget, får personen som är deprimerad att bara må skit , värdelös och arg. När man ser folk skriva sådant, ökar bara självmordstankarna av att man inte duger och bara är en obetydlig nolla. Och som någon sa nyss att just du INTE vet hur personen känner sig eftersom att du inte har samma känslor. Istället ska folk trycka ner människor som är deprimerade och vara dömande.

 

Om man har en pappa som misshandlar, svär och skriker åt dig, är det klart att barnet känner sig deprimerad och då ska ett helt gäng säga ''fyfan vad självisk du är! Du är så jävla omogen''. Då kanske det är just ni som ska tänka på hur den utsatta känner sig och inte kräva att just den utsatta ska tänka på er 24/7 för att må bättre.

 

Ta mig som ett exempel, jag är deprimerad och att läsa detta får mig bara att känna mig mer värdelös vilket jag redan tycker att jag är och att det speciellt finns andra allvarliga anledningar till varför jag känner som jag gör. Folk tror att nästan alla deprimerade personer är uppmärksamhetshoror. Gå och prata med den utsatta istället för att trycka ner dom.

 

Ni tänker säkert att jag är en sådan uppmärksamhetshora efter att ha skrivit en tråd om att jag var deprimerad men gissa vad det handlade inte om uppmärksamhet utan det handlade om att få hjälp eftersom att ingen i min miljö kan hjälpa mig speciellt mycket eftersom att alla jag känner och frågat om hjälp, tror att jag bara är en uppmärksamhetshora som hittar på och det är så j'vla jobbigt för oss alla som är deprimerade.

Redigerat av WishCookie
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Om du fortfarande mår dåligt så kanske du kan skriva i din tråd igen. Jag har ställt en fråga du ännu inte besvarat och det skulle vara intressant att se vad du säger. Det finns några som försöker hjälpa dig vet du; att må dåligt är en sak, att vägra göra någonting åt det och bli alltför uppslukad av dig själv är en annan.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Om du fortfarande mår dåligt så kanske du kan skriva i din tråd igen. Jag har ställt en fråga du ännu inte besvarat och det skulle vara intressant att se vad du säger. Det finns några som försöker hjälpa dig vet du; att må dåligt är en sak, att vägra göra någonting åt det och bli alltför uppslukad av dig själv är en annan.

Jag är ledsen, men jag hade en hel del skolarbeten som jag stressade igenom. Glömde bort allt.

 

Vad skulle det behövas för ändring för att du skulle må bättre?

 

Sorry för OFT: Jag har ingen aning, alla mina ''vänners'' attityder och en sak i familjen borde ändras. Men jag vet inte om det hjälper. Jag mår dåligt ändå.

 

(Forsätt debatten)

Redigerat av WishCookie
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gå med i konversationen

Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Svara på det här ämnet...

×   Klistrade in som rich text.   Klistra in som vanlig text istället

  Endast 75 emojis är tillåtet.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigeraren

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller infoga bilder från URL.

 Dela

×
  • Skapa ny...