Rollspel

[wildwolf]

Daine lade örat nära hans mun och lyssnade efter andetag, han verkade åtminstonde andas. Hon visste att Adrian hade rätt, men vad hon visste så fanns det ingen med medecinska kunskaper i närheten nu.

Oförmögen att veta vad man skulle göra nu eller om Zack skulle överleva ställde hon sigt upp, hon var inte yr nu men hon tittade nästan argt på Adrian, utan att veta varför.

[Baranoi]

"Bara lugn, det kommer ordna sig." sa Kreftón till Zach som nu hade kämpat sig upp lite halvt.

 

"Ska vi bära in honom till en ordentlig säng under däck? Han behöver få vila." sa han till de andra.

Redigerat 7 December 2007 av Baranoi

[wildwolf]

Daine ryckte nästan till när han började röra på sig, hon backade ett steg innan hon hukade sig ner framför honom.

- Jag ser det , svarade hon honom med en lite irriterad röst och satte armarna i kors. Du har ett skotthål i bröstet, du höll på att drunkna, men du mår ändå bra.

En fnysning lämnade henne och hon granskade honom med blicken. Hon såg att han hade det svårt att ta sig upp men hon gjorde inga försök till att hjälpa honom. Hon hade visat tillräckligt med sympati idag.

[wildwolf]

Hon var nästan tvungen att flina åt honom, men lyckades låta bli. Där var han, mådde bra och allt, ändå hade han inte krafter nog att stå på sina egna ben. Hennes blå ögon fortsatte att iaktta Zack, hon öppnade ett par knappar av sin skjorta längst upp. Hon ogillade att ha på sig blöt kläder. Hon såg in i hans ögon och viftade sedan med ena hand.

- En tjänst för en tjänst, sade hon med uttryckslös röst. Som om hon vetat vad det var han satt och funderade på.

Redigerat 7 December 2007 av wildwolf

[Baranoi]

Han såg på när Zach försökte ta sig upp efter att han nekat bogsering till närmsta säng. Lite onödigt att försöka visa sig tuff nu tyckte Kreftón.

 

"Du simmade till fiendens skepp, sprängde skiten i luften, blev skjuten på kuppen och var nära att drunkna. Då är det okej att känna sig lite utkörd." sa Kreftón lite skämtsamt och försökte muntra upp den någo dåsiga människan på golvet.

[Kuzune]

Det var morgon. Adrian hade sovit bra efter den händelsefulla dagen, och var nu på väg ner mot matsalen för frukost. Det var inget mer än bröd och vatten, även någon frukt, men det var nog för att man skulle överleva. Han tog maten och satte sig ner vid ett av borden vid fönstrena.

 

Långt borta kunde han se land, dem skulle nå den engelska hamnen senare denna dag.

Redigerat 7 December 2007 av KuzunE

[Guggo]

William hade inte sovit alls. Han var fullständigt rasande och klev ut på däck och ringde i skeppsklockan för att kalla ut alla på däck.

"Uppställning!", vrålade han.

[wildwolf]

Daine som inte sovit så mycket under natten, men ändå inte så mycket mindre än vanligt, skyndade ut på däck med ett halv ätet äpple i munnen. Frukost var inte hennes grej även om hon visste att hon behövde den. Men ett äpple fick duga den här dagen.

Hon ställde sig upp på däcket bredvid någon annan från besättningen med rak rygg och tittade mot kaptenen, han verkade inte riktigt på det bästa humöret idag. Hon antog att det nog hade att göra med gårdagens händelser som antagligen inte hade urartat sig så som kaptenen själv hade viljat.

Redigerat 7 December 2007 av wildwolf

[Guggo]

"Vem i h*lvete sprängde fiendeskeppet?! Vem gjorde så att alla vi gick miste om prispengar, mat och rom?! William gjorde en svepande gest med handen när han sa 'vi'.

[wildwolf]

Daine rörde sig inte, eller sade inget. Hon hade haft rätt i vad saken gällde. Hon tänkte bara se hur det hela urartade sig, diskret tog hon en tugg till av sitt äpple och tuggade det tyst medan hon betraktade Stevenson. Nu på mogonen lätt rom ganska lockande när han nämnde det.

Hon skakade på huvudet, det var ju bara morgon än. Hon kisade upp mot himmlen samtidigt som hon svalde äppelbiten hon tuggat på, det såg ut som det skulle bli en varm dag igen. Usch.

[Kuzune]

Adrian hade ätit färdigt och hörde kaptenens arga utbrott precis då han öppnade dörren till övre däck. Han gick fram till kaptenen och väntade till Zack hade pratat klart. "Han har rätt" sa Adrian, "Och genom att göra det han gjorde kanske han räddade våra liv. Fienden var betydligt fler än oss, risken var stor att vi skulle ha förlorat". I bakgrunden såg han den blodröda morgonsolen stiga över horisonten, det var väldigt tidigt på morgonen. "Jag gick själv igenom skeppet" fortsatte Adrian, "Och vad jag såg fanns det väldigt lite av värde där".

Redigerat 7 December 2007 av KuzunE

[wildwolf]

När hon hörde vad Zack sade så skrattade hon nästan inombords, fast inget av det visade hon på utsidan. En nickning visade bara att hon fullständigt höll med, vare sig om kaptenen såg den eller om han inte gjorde det.

Hon kände sig nästan tursam att hon fick arbeta under däck idag, det skaule antagligen bli en hemsk värme. Med sin vänstra hand fingrade hon på fästet av sabeln. Vanan hade kommit från det att hon var ung och av den nervösa typen, att hon alltid var beredd på att dra den.

Redigerat 7 December 2007 av wildwolf