Hoppa till innehåll

Rollspel


Guggo

Rekommendera inlägg

Adrian undrade värför hon frågade något som han var säker på att hon redan visste, kanske var det i brist på annat att säga, men han svarade ändå, "Ja, det gör jag. Med tanke på mitt nuvarande utseende så trodde jag att det var uppenbart".

Trots att hon var ung så såg hon inte ut att vara den som hade något emot att arbeta, hon hade flera vapen och även ett ärr på vänstra handen. Då han såg på den märkte han även att hon höll den på sin sabel. Inte troligt, men kanske för att vara beredd på att dra den. Då Adrian såg detta satte han ner armarna och började gå mot henne, medan han fortsatte; "Jag antar att det är kaptenens kvinnoskräck som tvingat ner dig hit... Mitt namn är Adrian, och ditt?".

Han log och räckte fram sin vänstra hand, och förväntade sig en handskakning.

Redigerat av KuzunE
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • Svar 129
  • Skapat
  • Senaste svar

Ledande medlemmar i detta ämne

Ledande medlemmar i detta ämne

Daine såg lugnt på honom när han kom mot henne. Kvinnoskräck? Hon slutade inte att pilla på färstet, det var mer en vana hon hade än ett sätt att vara redo att dra den.

- Jo det var det, svarade hon honom och ryckte ointresserat på axlarna, hon såg sig omkring lite, så det var här hon skulle vara den närmsta tiden, det hade hon inget emot.

Hon tittade närstan nyfiket på mannen men rörde inte en min, synd att hon skulle få sällskap. Det kändes nästan skönare att vara ensam här nere.

- Jag är Daine, sade hon till honom, vad det nu har för betydelse.

Adrian verkade inte vara särskilt väl beväpnad, han kanske helt enkelt var duktig på att använda sitt vapen, sådant hade hon stött på tidigare.

 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

OCC: Sorry orkare inte med detta sorry om det blev nå konstigt nu

 

Jag vaknar upp av att någon skriker och gormar, jag undrade vem det var men jag brydde mig inte heller. Jag kännde mig fortfarande trött och visste att jag förlorat mycket blod sen jag slog i huvudet. Jag orkade inte med detta mer, mitt liv var förjävligt, varför föddes jag? Jag hasade mig upp och slängde mig överbord, jag sjönk som en sten mot en fridful död.

 

 

OCC: bye

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gamling Tor vaknade upp av ett högljutt plask. Han drog sig fram till kanten och såg ner. En man han aldrig sett förut sjönk ner mot botten.

"Veklingar!", fräser han och spottar i vattnet.

"Klarar inte ens en dag ute på sjöss".

Skeppet har nu kommit så långt från land att man inte ser annat än vatten vart man än kollar åt.

Gamling Tor bestämmer sig för att gå runt lite på skeppet och låtsas som ingenting, som om han faktiskt fått följa med.

 

OOC: Om någon joinar rollspelet nu, så måste de väl komma i båt eller så? För vi är ju på havet.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Daine hörde hur matklockan klingade och hon torkade bort svett från ovansidan av handen. Hon hade varit hungrig ett tag nu så hon kände sig glad när hon visste att hon skulle få mat igen.

När hon kom till det ställe man åt såg hon sig om. Hon kände ingen här än. Hon gick fram och tog sin mat, kocken tittade konstigt på henne men det ignorerade hon. När hon tagit sin mat tittade hon sig omkring efter en plats att äta. De enda platserna som var lediga nu var bredvid mannen med kartan, hon hade inget emot att sitta och äta i tysthet och ryckte på axlarna. Hon anade iallafall att mannen inte var särskilt pratglad. Daine vandrade fram mot bordet och slog sig ner mittemot honom.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Daine som var van vid att slänga i sig maten så fort som möjligt var också klar och torkade sig om munnen med en belåten min. Hon tittade upp på mannen och flinade tillbaka.

- Man gör bara sitt arbete, svarade hon och ryckte nonchalant på axlarna och puttade fram sin tallrik lite.

-Haft ett arbetsamt jobb? , frågade hon med ett flin.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Kreftón började märka att fler och fler människor började försvinna från däck och han började undra vart alla tog vägen. Han hade väldigt liten aning om vad som hände där han satt på sin rephög och i princip bara existerade. Då, plötsligt, kände han lukten av mat, och så passande var det, för hans mage hade knorrat ett bra tag nu.

 

Han traskade ner till matsalen och slevade upp fiskgrytan och började leta efter en plats. Han såg en ledig bredvid kvinnan och den lustiga mannen med det sjukliga begäret att dra sin hand genom håret. Han hade inte uppfattat dessa personer som särskilt trevliga så han satte sig bredvid och tjuvlyssnade lite smått samtidigt som hade hävde i sig maten. Maten var inte särskilt god tyckte han. Han har själv varit kock och höll sina tankar upptagna med vad som kunde gjorts bättre i maten.

 

"Hmm, alltför mycket fisk. Och... Lite dragon skulle passat bra här." tänkte han. Kocken skulle nog få sig en liten fingervisning sen...

Redigerat av Baranoi
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Hon flinade ännu mera och sneglade på mannen som anslutit sig till dem. Så många gånger som hon nu sett mannen med kartan dra fingrarna genom håret kunde hon själv inte låta bli att göra det samma.

- Ja, du måste ha fått kramp i armen, svarade hon fingrade på bordskanten och kollade om man kanske kunde vicka lossen bit trä.

Hon tittade på honom innan hon svarade på hans fråga.

- Daine ....och ni?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Efter lite lyssnande märkte Kreftón att människorna som han satt bredvid inte var så galna som han tidigare trott. Mannen hälsade tillochmed på honom och han hälsade så trevligt han kunde tillbaka. Men sen... Argh! Han drog handen genom håret igen!

 

"Måste vara minst sjunde gången idag!" tänkte han. Lite galna var de iallfall.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

William satt inne i sin kajuta och åt i sin ensamhet. Han smuttade på muggen med rom och muttrade för sig själv medans han tittade ut genom fönstret. När han var klar med maten kom en matros in och bar ut tallriken. Där efter satte han sig i soffan och laddade samt rengjorde en pistol.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gamling Tor tar sin fisk och sätter sig i ett hörn.

Han iakttar de andra som sitter och konverserar, eller försöker konversera, med sitt begränsade ordförråd- Det var iallafall vad han tänkte.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Gå med i konversationen

Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Svara på det här ämnet...

×   Klistrade in som rich text.   Klistra in som vanlig text istället

  Endast 75 emojis är tillåtet.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigeraren

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller infoga bilder från URL.

×
  • Skapa ny...