Dave37

Hur menar du? drömmar faller man alltid in i när man sover utan problem?

Angående Grekland: Jag tycker det är hemskt när jag ser så många som säger "fy fan för Grekland" och "De får fan skylla sig själva". Jag lägger inte nödvändigtvis skulden på för Greklands ekonomiska situation på Greklands regeringen men om man nu gör det (att beskylle folket för statsfinanserna är givetvis inte försvarsbart) så är det för mig oförståeligt hur man med utalanden som "de får skylla sig själva" kan dömma ut över 10 miljoner människor. Läget i Grekland är jävligt illa, inte bara uppror där studenter kastar molotov mot polisstyrkor utan även ökande självmords siffror. Så att sitta och säga att en enkel vanlig privatperson som förlorat alla sin inkomst och knappt har råd med mat ska få "skylla sig själv" gör mig fan upprörd. När det kommer till lösningar för grekland ser det tyvärr mörkt ut, de har en odemokratisk vald premiärminister, Lucas Papademos, som drev in euron i landet från första början 2002 och har jobbat för Goldman Sachs. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har själv sagt att Grekland kan inte lämna euron för då kommer fler länder att vilja lämna, t.ex. Portugal och Spanien och då riskerar valtuasamarbetet att fallera. Så det verkar som om våra politiker Tänker köra Grekland i den absoluta botten, vilket känns hemskt med tanke på hur det grekiska folket har kämpat för stabilitet i nästan 10 år. Vad jag har hört andra säga om hur Grekland skulle kunna ta sig ur krisen så säger de flesta att de ska gå tillbaka till Drachmen, devaluera sin valuta och på så sätt kunna öka sin export och konkurrenskraft. Som jag har förstått det så innebär det dock att landet blir mer "U-landsaktigt", och jag gissar att det skulle vara illa för civilbefolkningen eftersom de flesta i så fall måste backa i levnadsstandard, vilket de kanske inte accepterar. Peter Schiff (en överlag mycket duktig marknadsekonom) har sagt att grekland borde ta bort minilönen för att öka greklands konkurrenskraft och låta marknaden snabbare reglera sig själv. Även om jag också här ser den eknomiska fördelen så är jag mer tveksam till hur det socialt slår. Vad jag tycker är väldigt intressant med Grekland är att det monetära systemets falskhet skiner igenom där nu. Låt oss säga att en återgång till Drachme KAN vara en lösning på Greklands finansproblem. Det betyder att om man tar den metall som annars skulle tryckas upp till små mynt med eurons symboler på, och i stället trycker upp små mynt med andra symboler på, då finns det mer arbetsmöjligheter, fler som behöver och vill konsumera, mer att exportera, etc etc. Jag menar, det där har ju inget med symbolerna på ens mynt att göra, om det nu går att göra det, och det är bra för folket, gör det bara. Jag hade gärna sett att Grekland försökte dra sig ur det monetära systemet men att dömma av alla upplopp så är de inte socialt mogna. Ett annat lika intressant exempel på finanskrisen är givetvis Spanien, som inte är långt efter Grekland och jag ser dem hämna i samma läge om bara några år. Där har vi en arbetslöshet på ca 50% hos ungdommar och en total arbetslöshet på jag tror det var 20%-25%. I Spanien har vissa mindre butiker börjat gå tillbaka till pesetan eftersom den aldrig officiellt togs bort som valuta och fortfarande kan användas.

8/10

Layton jag gillar hur du könsdiskriminerar kvinnor genom att säga att kvinnor blir kösndiskriminerande. Om du nu tycker att könet inte spelar någon roll i de avseenden du tar upp så kanske du ska akta dig för att göra den gränsdragningen mellan könen. Är det inte mer konsekvent av dig att säga att olika individer blir mer eller mindre könsdiskriminerade? Oavsett vilket kön de har.

Från Hot Fuzz; "SWAAAAN!"

Är precis i samma situation som du. :D Sitter också i ett skinande Torslanda med läxor och hemuppgifter. :lol: och btw, jävlar va det blåser, molnen drar förbi i typ 100 km/h. XD

Att ha två lektioner kvar denna veckan som är på torsdag. (i.e. ledig idag)

"Jag <3 fighter. Jag <3 kärlek. I denna tråd vill jag njuta av nummer två. " - Sandkaka 04/09-2008 00:31:27 Oztopia http://www.fuska.se/forum/index.php?s=&amp...t&p=1403390

http://www.technicpack.net EDIT: Såg bara att Demopans länk var till yogbox, märkte inte att technicpack fanns länkat där också.

Att ingen köper lotter i mitt lotteri i FM-forumet, det är ju fan bästa lotteriet någonsin.

http://www.fuska.se/forum/index.php?s=&amp...t&p=1936687 Där, nu har du ingen ursäkt för att trolla mer. Kommer anmäla alla dina inlägg i tråden som är fortsatt spam.

Haha är det under 20 st som det brukar vara? Ja sannerligen är forumet stendött. Fast den ljuger ju inte, de 10 i topp postarna är ju med på listan.

Månadens sanning för fan! Det håller jag helt med om.

Inte nödvändigtvis att hon "leker med dig". Skulle snarare tro att hon själv "exprimenterar" lite. Med risk för att överanalysera så tänker jag att du kanske inte var tillräckligt tydlig på matten. "Vad gör du?" kändes som en invit till att berätta mer. hade du skrivit tillbaka "tänker på dig" istället för att svara "jobbar matte hurr durr" så kanske dagen efter hade varit annorlunda. Men oavsett, stressa inte, gör du bort dig blir det skitjobbigt långt efter.

Fast när det gäller youtube så är det ju allmänt känt att man behöver inte äga upphovsrätten för att kunna tvinga youtube att muta eller plocka ner en låt så länge man är ett tillräckligt stort företag.

Du bryter inte mot några svenska lagar i alla fall så vitt jag vet. Youtube kanske tar bort din video eller så men du kan inte straffas för något lagbrott eftersom du är svenskmedborgare i sverige.

Att jag gick till skolan idag.

Nä men det är ytterst få som blir långvariga i alla fall, det är färre medlemmar registrerade än mitt medlemsnummer liksom, och jag har ändå varit med ett tag. Bannar man skiten ur vartenda en som kommer till forumet så skuter man ju sig själv i benet, och det benet är rätt skottskadat sen innan om man ska fortsätta metamorforen. Visst om det spammas så ska det ju städas bort men man måste kanske offra lite kvalité för lite aktivitet som senare kan katalysera kvalité. Hade inte lekforumet funnits eller några gruppforum där det kunde spammas lågkvalitetsinlägg så hade ju sidan varit död för länge sen.

Fast åh andra sidan är fuska så inaktivt att det finns inte direkt utrymme för att varna folk som gör "smygreklam" istället för att fråga om hjälp om ett visst spel. Jag menar, alla har ju någon anledning till att de börjar skriva på ett forum, och väldigt sällan tror jag det är för att man "bara vill vara med" utan det börjar med att man vill ha något, hjälp till ett spel eller feedback på en video. Håller faktiskt inte med dig alls om att de är något problem med folk som gör "reklam".

nästan alla trådar kan vilkas till att bryta mot §3.5 eller §3.6 om man absolut vill. Däremot kan det vara på sin plats att ge minecraftforumet ett subforum för alla servrar för det är en jävla massa "ny server"-trådar där hela tiden. Och dessutom borde inte en och samma användare göra nya trådar hela tiden om omstartande servrar utan istället ändra första inlägget då IPn till servern är den samma eller ja, hosten är den samma, det är bara ett namnbyte liksom.

1. Efter första terminen i ettan (grundskolan). Jag kom från en annan skola och hade inte gått med de andra i förskolan så jag var "ny". Jag blev kompis med den mest mobbade tjejen i klassen och blev därmed själv mobbad. Antar att det hade sett annorlunda ut under andra omständigheter men det är för många variabler för att det ska gå att gissa på vad den skillnanden hade varit. Det påverkade mig som så att jag var osäker på mig själv, en känsla av utanförskap och mindervärde. Sen var det givetvis också ett störelsemoment. 2. Det var ingen väldigt tydlig grupp som mobbade mig likt ett gäng utan snarare 2-4 av de "tuffaste" i klassen som var lite extra på mig och drev mobbingen. Ja jag tror att många valde sida för att inte råka hamna på "fel" (alltså min) sida. Ja det spreds rykten. Ser man tillbaka på dem så var de väl inte så där jättefarliga men det kunde vara eltande av gamla grejjer eller allmänt att man var klen och ful. 3. Lite av varje men jag blev aldrig blåslagen. Ibland försökte de hävda sig genom att knuffa till en eller försöka få en att börja slåss, typ ta ens saker och vägra ge tillbaka dem. Oftast var det ordet som var vapnet. Jag vill inte säga att jag blev aktivt utfrusen det var bara så att jag hade knappt några vänner och de få (1-3) som jag hade var i princip de enda jag umgicks med. 4. Nej, ingen fysisk påverkan alls. 5. Nej egentligen inte. Men det är klart om man på daglig basis får höra att man är ful och äcklig så antar man ju till slut att är det eller i alla fall att folk generellt tycker det så det är klart man blev lite mer passiv och underlägsen. Nej jag kan inte säga att jag hade några beteenden som skillde sig nämnvärt från andra i allmänhet. Alla har ju olika intressen men inget "ovanligt". 6. Jag blev mobbad från ettan till sexan så det ser lite annorlunda ut beroende från vilken tid man tar. Dessutom kommer jag inte ihåg detaljer så noga längre, tror jag har förträngt mycket från den tiden ändå. I grundskolan kan ju ens relationer med olika personer vara rätt fluktuerande så ena stunden går det helt ok att snacka men någon för att lite senare på dagen vara i slagsmål med densamma. Men som sagt, det kunde vara på raster när man skulle leka något att man inte fick vara med, eller att någon tog ens keps så man måste jaga dem i en kvart. Jag och min närmaste kompis brukade dra oss undan på rasterna, hitta ett najs ställe att sitta på, typ i ett träd eller nått, och bara snacka utom synhåll för alla andra. I konversationer med andra klasskamrater kunde man ju oftast dras upp som ett skräckexempel, typ hur en snygg kille inte ska se ut, och få kritik för att man hade glasögon eller tunnt hår eller spinkig eller tandställning eller något sånt. Även om allt var sant så kanske det var draget en aning till sin spets. 7. I princip nej. Några gånger frösökte vi prata med lärare och så men jag lärde mig snabbt att det inte funkade för fem öre. Jag var aldrig rädd för att gå in i ett slagsmål, även om jag aldrig var fysiskt stark nog att vinna så tänkte jag inte låta folk köra med mig utan något slag skulle de allt ha. Vet inte om det hjälpte så mycket. Jag försökte att strunta i dem, om de tog min keps så eller så så ryckte jag på axlarna efter ett tag och gick iväg. Den dök alltid upp förr eller senare, och om inte så var det ju inte mitt fel. Det funkade rätt bra för det var inte så kul att hålla på med någon som inte visade intresse. 8. Ja mina föräldrar stöttade mig men jag kände inte att det gav så mycket, jag fattade ju att de sa att jag var jättebra på alla sätt och vis bara för att försöka stötta mig men det gjorde ju inte hatet från mobbarna mindre verkligt. Lärarna visste om det men vad fan skulle de göra? 9. Ja det slutade mer eller mindre när jag började 7:an. Jag bytte skola och klass, inte pågrund av mobbningen utan för att vår skola bara gick upp till 6:an och därefter fick vi byta till en högstadieskola. Anledningen var väl dels att folk var mognare och jag träffade nytt folk som jag delade en del intressen med. Givetvis fanns det några rötägg kvar lite här och var på skolan som fortfarande såg ner på mig men de gick i andra klasser och hade väl inte ork att fortsätta. De kastade kanske lite gliringar då och då men vid den tiden hade jag slutat bry mig om förolämpningar för länge sen så det rörde mig inte. 10. Ja absolut. De erfarenheter jag har tagit med mig från de åren är jag faktiskt tacksam över. Jag vet att jag inte blev så hårt mobbad som vissa andra har blivit, jag blev aldrig nedslagen ordenligt, nedstoppad i toaletter eller liknande. Det positiva är att jag har en extremt stark självsäkerhet. Jag är inte rädd alls för att säga vad jag tycker och jag är i det närmaste omöjlig att förolämpa. Jag vet vad jag vill, vem jag är och det är inget jag behöver klä in eller gömma för det finns alltid folk som ska sätta sig på tvären och tycka illa om det oavsett. Nackdelar om jag ska ta något är väl att jag har fortfarande, om en väldigt vagt, den här känslan av att andra inte tycker jag är "snygg", att de tycker att jag är lite "fulare" än en normal kille och på något sätt förstår om folk undviker att sätta sig bredvid mig på bussen eller "skäms" lite över att känna mig. Men det gäller folk som jag inte alls känner eller bara väldigt vagt känner. Jag har många goda vänner nu jag kan lita på och känner mig helt trygg med. Jag vet också att den här vaga "mindervärdeskänslan" antagligen bara är något jag inbillar mig och jag jobbar med att försöka motbevisa den och arbeta bort den men jag kan tänka mig att den kommer hänga med ett tag till och kanske aldrig försvinner helt.