Windnoob Skrivet 10 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 10 Juli 2008 Hade samma situation som dig en gång, jag bara tog reda på vad de gjorde i fritiden, kolla bolibompa gjorde en av min fiende, jag sa de till alla och visade bevis, och nu e han riktigt mobbad xd Leta efter svagheterna på dem, Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Azzeus Skrivet 10 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 10 Juli 2008 (redigerat) Hade samma situation som dig en gång, jag bara tog reda på vad de gjorde i fritiden, kolla bolibompa gjorde en av min fiende, jag sa de till alla och visade bevis, och nu e han riktigt mobbad xd Leta efter svagheterna på dem, Haha, bolibompa. xDJag har ungefär samma taktik ifall jag själv blir mobbad. Eftersom alla mina klasskamrater vet att jag har jävligt bra minne så vågar dom inte bråka med mig för då tar jag fram de hemska minnen som dom har gått igenom och som dom kanske har förträngt^^ Fast gör inte så längre för det har varit rätt bra i skolan de senaste åren, men om det behövs... :evil: Redigerat 10 Juli 2008 av Azzeus Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
360Xbox Skrivet 10 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 10 Juli 2008 Just nu suger livet verkligen. Alla snackar skit om mig i skolan. Det går nåt j*vla rykte om att jag har mordhotat en tjej (vilket naturligtvis inte är sant). Folk snackar. Jag hade en kompis. Hon svek mig. För en kille. Så fort hon blir intresserad av nån kille så skiter hon i mig. Jag är inte värd något. Hon fanns där när jag behövde stöd när jag blev mobbad i skolan. Nu är jag ensam. Ensam mot mobbarna. Morsan förstår ingenting. Tvingar mig bara till BUP där en gammal tant försöker tala förstånd med mig. Att jag visst är värd att leva. Men jag kan inte tro henne. Varför går allt bara gå fel i så fall? Allt jag gör, allt jag säger, det blir fel. Funderar på självmord. Jag vet inte vad jag förväntar mig att ni ska svara, men det var skönt att få skriva av sig lite, och kanske kommer nån med något vettigt svar på vad jag ska göra. Ignorera alla som mobbar dej, slå in käften på den som starta ryktet, tala med en lärare om att du blir mobbad! Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Garone Skrivet 11 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 11 Juli 2008 Just nu suger livet verkligen. Alla snackar skit om mig i skolan. Det går nåt j*vla rykte om att jag har mordhotat en tjej (vilket naturligtvis inte är sant). Folk snackar. Jag hade en kompis. Hon svek mig. För en kille. Så fort hon blir intresserad av nån kille så skiter hon i mig. Jag är inte värd något. Hon fanns där när jag behövde stöd när jag blev mobbad i skolan. Nu är jag ensam. Ensam mot mobbarna. Morsan förstår ingenting. Tvingar mig bara till BUP där en gammal tant försöker tala förstånd med mig. Att jag visst är värd att leva. Men jag kan inte tro henne. Varför går allt bara gå fel i så fall? Allt jag gör, allt jag säger, det blir fel. Funderar på självmord. Jag vet inte vad jag förväntar mig att ni ska svara, men det var skönt att få skriva av sig lite, och kanske kommer nån med något vettigt svar på vad jag ska göra. Ignorera alla som mobbar dej, slå in käften på den som starta ryktet, tala med en lärare om att du blir mobbad! Om hon slår in käften på den som startade ryktet kommer hon få 110% av skulden. :rolleyes: Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
MentalogisT Skrivet 11 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 11 Juli 2008 Slå in skallen på en såndär mobbare. Så får dom vad dom förtjänar! Jag vet , man kan inte lösa saker och ting med våld. Men bara lite ;) Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Dave37 Skrivet 14 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 14 Juli 2008 Just nu suger livet verkligen. Alla snackar skit om mig i skolan. Det går nåt j*vla rykte om att jag har mordhotat en tjej (vilket naturligtvis inte är sant). Folk snackar. Jag hade en kompis. Hon svek mig. För en kille. Så fort hon blir intresserad av nån kille så skiter hon i mig. Jag är inte värd något. Hon fanns där när jag behövde stöd när jag blev mobbad i skolan. Nu är jag ensam. Ensam mot mobbarna. Morsan förstår ingenting. Tvingar mig bara till BUP där en gammal tant försöker tala förstånd med mig. Att jag visst är värd att leva. Men jag kan inte tro henne. Varför går allt bara gå fel i så fall? Allt jag gör, allt jag säger, det blir fel. Funderar på självmord. Jag vet inte vad jag förväntar mig att ni ska svara, men det var skönt att få skriva av sig lite, och kanske kommer nån med något vettigt svar på vad jag ska göra. ok... jag tänker inte vara tröstande och medlidande eller något sånt. jag kommer vara konkret och faktiskt. välkommen till livet. ingen har någonstans sagt att livet ska vara något bra, att man inte ska lida. men... du får bara en chans till det. jag säger inte att du ska ta vara på det men så är det. dö kommer du göra förr eller senare i alla fall. så det är onödigt att göra ett fjortissjälvmord vid 13 års ålder. om bra några år börjar du på gymnasiet och får helt nya chanser. och du kommer antagligen leva i 70 år till, så varför anta att bara för att de första fjuttiga 13 åren var kassa så kommer resten också att bli det? fakta: tjejer tar åt sig lättare än killar. ja vet inte hur länge du har blivit mobbad men själv blev jag mobbad hela låg och mellanstadiet, så när du också har blivit mobbad i 6 år kan du börja gnälla. dessutom är det du själv som bestämmer dit eget värde. sen vet jag inte vad du ska göra för att inte bli mobbad, jag har ingen anning om hur det ser ut på din skola, om du berättade det hade det varit lättare att hjälpa. men mobbing funkar engentligen väldigt enkelt. man blir mobbad för att man bryr sig. det finns ingen som mobbar en stenvägg, för de reagerar inte på något. så måste du också vara. det är en nästan omöjlig sak men så ÄR det. du får inte vara tydligt bortvänd från andra, du får inte gråta eller käfta emot. jag tror personligen inte på att snacka med vuxna, det har aldrig hjälp för mig. vuxna är idioter, detta är ditt slagfält, ingen annan kan uthärda det åt dig. jag löste min mobbning genom att dels strunta i de värsta och sen vara trevlig mot de andra. för att vara trevlig mot folk förhäxar dem lika mycket som att vara taskig mot dem.om du ständigt är artig så kommer det rinna ut i sanden, tro mig. och en sista sak, om du känner att du snart skulle få en smäll, säg så här: "där förståndet slutar tar knytnävarna vid". slår de dig då så dumförklarar det sig själva, och det kan vara nått att le åt efteråt. Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Chainsawkitten Skrivet 15 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 15 Juli 2008 Det är lite svårt att vara en stenvägg när man samtidigt har en knytnäve i magen. För det var iaf så som den mobbing jag utsattes för var. Men det fungerar antagligen bättre om mobbingen bara är verbal (vilket förstås kan vara ännu jobbigare, men lite lättare att hålla masken). Sen är jag tveksam till hela konceptet. Det som händer är ju att mobbarna inte tror att det gör något och därmed blir mobbing något helt okej. För mig hjälpte det att säga till en lärare när jag väl kommit upp till 8:an. Mellanstadielärarna tog aldrig mobbing särskilt allvarligt, kändes det som. Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Gäst wAcko Skrivet 17 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 17 Juli 2008 (redigerat) Lyft lite skrot och bli som arnold schwarzenegger(var tvungen att kopiera efternamnet rofl) och slå sönder mobbarna. Lite mer seriöst; Börja på gym. Redigerat 17 Juli 2008 av wAcko Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Thumbzup Skrivet 17 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 17 Juli 2008 FÖR HE#VETE BEGÅ INTE SJÄLVMORD dina föräldrar kommer gråta 2 veckor utan att sluta, dem där i din skola kommer få skuldkänslor och börja fundera på självmord dem också och när dina föräldrar gråtit klart kommer dem bli helt knäppa i huvudet och sluta på nåt sjukhem!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :_ :wacko: Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
knipan64 Skrivet 17 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 17 Juli 2008 Jag tror inte direkt att du e den våldsamma typen av människa som går med på att göra som de flästa killarna som svarar på det här ämnet och går fram och slår dom du hatar i magen strax innan du bryter deras käkar och hugger tarmarna ur dom och sedan tvingar de överlevande att dricka deras kropps vätskor =/ Du kan anntingen försöka bli överens med dom, du kan gå hem och försöka fixa lite vänner via PA, BDB eller WOW (du kan ju ge wow en chans med det där 10- dagar gratis köret[Länk]) eller så kan du ta reda på lite saker om dom du inte gillar och sen få dom att veta att du e en sårts bomb som kan skada deras ryckte överdrivet (fast då blir du en ensamvarg ganska garanterat). Fast det e inte särskilt smart att ta ditt liv (bl.a så vet du inte vad som väntar och det e inte garanterat att du gillar det) och vad det gäller annledningar att fortsätta leva så föredrar jag hällst att prata öga mot öga eller otminstånde chata för jag måste hälst veta vilcken sorts person du e för att jag ska kunna göra dig lycklig. Om du nu låter mig få en chans så e min msn [email protected] (fast jag kommer bli runt släpad under typ hela sommaren så jag kommer inte kunna vara online så mycket Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Selene Skrivet 19 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 19 Juli 2008 Just nu suger livet verkligen. Alla snackar skit om mig i skolan. Det går nåt j*vla rykte om att jag har mordhotat en tjej (vilket naturligtvis inte är sant). Folk snackar. Jag hade en kompis. Hon svek mig. För en kille. Så fort hon blir intresserad av nån kille så skiter hon i mig. Jag är inte värd något. Hon fanns där när jag behövde stöd när jag blev mobbad i skolan. Nu är jag ensam. Ensam mot mobbarna. Morsan förstår ingenting. Tvingar mig bara till BUP där en gammal tant försöker tala förstånd med mig. Att jag visst är värd att leva. Men jag kan inte tro henne. Varför går allt bara gå fel i så fall? Allt jag gör, allt jag säger, det blir fel. Funderar på självmord. Jag vet inte vad jag förväntar mig att ni ska svara, men det var skönt att få skriva av sig lite, och kanske kommer nån med något vettigt svar på vad jag ska göra. Vare sig vi vill det eller inte så hamnar majoriteten av alla människor någon gång i sitt liv i en svår period. Jag vet det, jag har själv varit där jag har nästan varit i din situation jag har inte varit mobbad men jag har varit fruktansvärt ensam under en längre period och känt mig ensam så ensam att jag funderat ett flertal gånger seriöst att ta mitt liv. Men det är det värsta man kan göra för kanske känns det som om man räddar sig själv från lidande, visst det kanske man gör MEN man orsakar alla sina nära och kära för mer lidande än vad man själv kände. Det kommer att komma en tid kanske inom en snar framtid eller senare men den kommer säkerligen att komma då allt blir bättre och ljusare igen det kan jag näst intill lova dig, ha tålamod! Bry dig inte om rykten som sprids om dom inte är sanna så är dom inte mer än luft, och en vän som sviker pga pojkvän och annat så är hon inte värd att ha som kompis behandlar hon dig illa så får du säga upp bekantskapen. Jag tror att dina föräldrar förstår mer än vad du tror bara att du kan inte se det dom oroar sig säkerligen mycket för dig. Livet kommer att få en ljusare sida =) Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
KazeN Skrivet 19 Juli 2008 Rapport Dela Skrivet 19 Juli 2008 Okej, så allt är skit? Det kan ju bara bli bättre! Man får försöka fokusera på sig själv, man vet att folk inte har rätt och att de är idioter själva. Du kan också trösta dig med att det oftast inte brukar bli något av dessa personer senare i livet. Citera Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Rekommendera inlägg
Gå med i konversationen
Du kan skriva nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.