Filmtips-Tråden!

[Ninomi]

Titel : Den gröna milen

Orginal titel : The green mile

Genre : Drama

Författare : Stephen King

Skådespelare :

Tom Hanks

David Morse

Bonnie Hunt

Michael Clarke Duncan

James Cromwell

Michael Jeter

Graham Greene

Doug Hutchison

Sam Rockwell

Barry Pepper

Jeffrey DeMunn

Patricia Clarkson

Gary Sinise

Premiär : 1999

Speltid : 188 min

 

Handling : Filmen utspelar sig i USA på 1930 - talet. Paul Edgecomb (Tom Hanks) är chef på en fängelse avdelning för dödsdömda. En dag för det in en väldig stor man som är dömd för att ha dödat två små tjejer, men det är något lustigt med mannen.

 

"I'd tried to take it back, but it was to late"

 

Vad jag tyckte om filmen : En av mina absoluta favoriter, alla borde se den! 5/5

Redigerat 31 Mars 2007 av Pasta

[Reger]

Titel: Pianisten

Orginal titel: The Pianist

 

Genre: Svårt att säga, men biografi / Drama / Musik / Andra världskriget

 

Regissör: Roman Polanski

 

Författare: (baserad på en verklig händelse) Wladyslaw Szpilman

 

(Viktigaste) Skådespelare:

Adrien Brody - Wladyslaw Szpilman

Thomas Kretschmann - Wilm Hosenfeld

 

Premiär: 2002

 

Handling:

 

Handlar om den tallangfulle pianisten Wlayslaw Szpilman som lever i Warsawa under tiden nazisterna tar över Europa. Jude som han är tvingas han på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom och hans familj.

När gettot rensas och hans familj skickas till arbetsläger, lyckas han, mirakulöst, rymma med hjälp av sin kusin som jobbar inom den Judiska polisen in till huvudstadens ruiner. Här får man följa hur och var han gömde sig från tyskarna. Vilka personer som hjälpte honom, gav honom mat och hus.

 

Vad jag tycker om filmen.

 

Pianisten är ett måste för de som är intreserade av förintelsen. Ett mästerverk som belönades med b.la 3 oscars och 2 Bafta. Fick 5/5 av TV 4 morgon, 4/5 av SVT.

Otroligt bra skådespel, defenetivt värd den oscar de vann, och mkt bra musik, visserligen inte de själva som gjort, Chopin m.fl är delaktiga, gör filmen komplett.

Den är aldrig tråkig. Man sörjer med honom men i slutet glädjs man med honom när han är tillbaka till sin passion. Musiken.

Och man får en hel lektion hur man överlever och en hel historie lektion vad de utsattes för innan koncentrationslägren.

 

"Musik var hans passion. Överlevnad hans mästerverk"

 

 

Betyg. 10/10, som sagt, Skådespelet var sjukt bra och musiken var inte dum heller.

 

 

 

 

Btw. ingen har nämnt Lord of the Rings eller Star Wars filmerna ännu :lol: B)

[Gäst nissling]

Titel: Catch me if you can

Prod år: 2002

Åldersgräns: 7år

 

OBS!! Denna text är från filmkrönikan, trots att jag tycker likadant som Orvar gör.

 

Handling:

Frank Abagnale Jr är USA:s yngste storsvindlare. Abagnale hade redan innan han slutade gymnasiet hunnit med att jobba som advokat, andrepilot och läkare. Något senare var han skyldig staten ett antal miljoner. Denna sanna historia har lockat Hollywood att samla sina stjärnor.

 

Vad Jag ( Orvars kommentar, men jag tycker likandant ) tyckte om filmen:

 

Om jag berättade att jag förutom mitt jobb som filmrecensent dessutom var läkare, pilot och advokat, skulle nog de flesta av er med all rätta skaka på huvudet. Men en amerikan vi namn Frank Abagnale, lyckades ljuga sig fram inom alla dessa prestigefyllda yrken på 60-talet.

 

När han greps 1971, bara 21 år gammal, hade han redan hunnit lura till sig miljontals dollar med förfalskade checkar. Nu har Steven Spielberg filmatiserat Abagnales självbiografi och i rollen som den rekordunge svindlaren ser vi Leonardo Di Caprio.

 

Franks pappa spelas av en lysande Christopher Walken som för ovanlighetens skull får spela en ordentlig roll, i stället för att dra en cool monolog och sen försvinna. Fadersgestalten är den grundläggande stabilitetsfaktorn i Franks liv. Och filmen låter gradvis förhållandet mellan far och son flyttas över till relationen mellan Frank och en FBI-agent som jagar honom.

 

Agenten spelas av Tom Hanks och ett enkelt men effektiv trick Spielberg använt sig av är att medan Di Caprio ständigt byter kläder, så har Hanks samma trenchcoat och hatt genom nästan hela filmen. En kraftig kontrast mellan Abegnales brist på självkänsla och den vuxne mannens stabilitet.

 

Den charmige lurendrejaren är en tacksam filmfigur. Filmer som Blåsningen visar oss saker som vi fantiserar om, men aldrig skulle våga göra. Ett annat viktigt element är illusionen att ingen kommer till skada. Därför tenderar sådana här historier sluta lyckligt om det är en skurk som bli blåst, och olyckligt om det är staten eller småspararna som svindlats.

 

Till en början är förstås pengarna som lockar Frank, men sedan blir själva bluffen en mask och ett skydd mot rotlösheten. Mitt i all miljonsvindel är det ett vanligt familjeliv som lockar, något som inte kan förfalskas eller stjälas.

 

Som tidsdokument är filmens ganska intressant. 60-talet framställs som en idyllisk tid då människor inte var så misstänksamma mot varandra. Samtidigt är det just denna godtrohet som banar vägen för Franks kriminalitet. Just i den paradoxen ligger filmens kärnpunkt.

 

Catch Me If You Can är en charmig och underhållande film med den har en del brister. Spielberg stod först som producent och flera olika regissörer var aktuella. Till slut tröttnade Steven och axlade regissörsuppdraget själv.

 

Tyvärr är just regin ett av filmens stora problem. Steven känns osäker i sitt berättande. Han använder sig till exempel av en ramhistoria som känns helt malplacerad. På den positiva sidan har vi det välkomponerade ledmotivet, och de genomgående starka skådespelarinsatserna

 

Det blir 3 av 5 stolar trots att regissören inte ansträngde sig tillräckligt.

[Dolphin]

Allmän fakta om filmen Stay Alive

 

Titel Stay Alive

Genre Skräck

Produktionsland USA

Premiärår 2006

Regi William Brent Bell

Manus William Brent Bell & Matthew Peterman

Skådespelare Jon Foster, Samaire Armstrong, Frankie Muniz, Sophia Bush, Jimmi Simpson, Adam Goldberg, Milo Ventimiglia & Jim Bishop

 

Handling - Vad filmen Stay Alive handlar om

"Om du dör i spelet, dör du i verkligheten"

Stay Alive är ett film som är baserat på en sann legend i från 1800 talet: en kvinna som har dödat 650 kvinnor och badat i deras blod för att inte bli äldre. Hennes ande har på något sätt lyckats finna en fristad i spelet Stay Alive, där hon dödar alla som får game over i spelet och hon dödar dem precis som de dog i spelet. Ett par ungdomar ifrån New Orleans får i en piratkopia av spelet Stay Alive och de bestämmer sig för att spela det, de tycker att det är fruktansvärt verkligt/läskigt, men de vet inte att om man dör i spelet så dör man i verkligheten. Det är först efter att några stycken har dött efter de har spelat spelet, som gänget kommer på hur det egentligen ligger till, och nu måste de döda den onda kvinnan innan de själva är döda! Kommer de att lyckas och vilka dör?

 

Omdöme – Vad jag tycker om filmen

Jag tycker att filmen är jättedålig för att skådespeleriet är värdelöst, musiken är för överflödig, handlingen är tråkig och sist men inte minst så tar man inte filmen på allvar. Det är inget djup i handlingen och mycket av musiken i filmen är för ”läskig” därför att man förväntar sig att något ska hända hela tiden (men man blir besviken).

 

 

Jag såg tre andra filmer i helgen som jag inte heller rekommenderar för fem öre: You Me And Dupree, Hard Candy, Class of 76. <--- Det händer för lite i de filmerna och handlingarna är uttjatade för länge sedan.

Redigerat 10 April 2007 av Dolphin

[Zantera]

Titel:The Hills Have Eyes

Genre:Skräck

Produktionsland:USA

Premiärår: 2006

Regi:Alexander Aja

Manus:Wes Craven, Alexander Aja

Skådespelare: Aaron Stanford, Kathleen Quinlan, Vinessa Shaw, Emilie de Ravin, Dan Byrd, Tom Bower

 

Handling:

 

Familjen Carter är ute på husvagns semester för att fira smekmånad.

De blir tipsade om en genväg igenom öknen, och de tar den.

Mitt ute i ödemarken får de punktering, och i hettan så vet de inte vad de ska ta sig till.

Sakta med säkert så går det upp för familjen att de inte är ensamma.

Något bevakar dem från bergen.

 

Vad jag tycker:

 

Jag tycker att detta är en väldigt bra skräckfilm, en av de absolut bästa jag sett.

Handlingen kanske känns overklig för vissa, men eftersom att mestadels i handlingen har hänt i verkligheten så är det inte så konstigt.

Den är spännande igenom, och till skillnad från andra skräckfilmer så blir inte denna tråkig eller löjlig.

Den är spännande och man vet inte riktigt vad som kommer hända härnäst.

 

Betyg:9/10

[Dolphin]

Allmän fakta om filmen

Titel: Superman Returns
Genre, kategori: Action/Äventyr
Produktionsland USA
Premiärår 2006
Regi Bryan Singer
Manus Michael Dougherty och Dan Harris
Skådespelare Brandon Routh, Kevin Spacey, Kate Bosworth, James Marsden, Frank Langella, Sam Huntington, Eva Marie Saint, Parker Posey och Kal Penn.

I den här filmen spelas rollen som Superman av Brandon Routh och hans ärkefiende Lex Luthor spelas av Kevin Spacey. Kate Bosworth gestaltar Lois Lane (som Superman är kär i), Perry White gestaltas av Frank Langella, Richard White av James Marsden, Martha Kent av Eva Marie Saint. Sam Huntingdon spelar rollen som Jimmy Olsen och sist men inte minst spelar Parker Posey rollen som Kitty Kowalski.

Handling

-Kort om Superman-
Superman kommer ursprungligen ifrån planeten Krypton och fick namnet Kal-El av sina föräldrar, hans föräldrar skickade i väg honom i en liten raket till Tellus (där befolkningen liknande honom). Han landade av en ren slump utanför två farmares hem i Kansas, de adopterade honom och gav han namnet Clark Kent (som förövrigt är Supermans hemliga identitet) . De dolde hans superkrafter och uppfostrade honom väl , och när han blev stor tog han på sig rollen som Superman. Han skyddar Metropolis/världens befolkning med hjälp av sina superkrafter.
-Den här filmens handling-
När forskarna trodde att de hade hittat delar av Superman hemplanet Krypton: var Superman tvungen att resa dit och se efter själv. Det var sant som forskarna hade sagt, men stället där var som en kyrkogård. Det var därför som Superman beslöt sig för att resa tillbaka till Metropolis (på tellus) efter 5 år. När han kom tillbaka fick hans hemliga identitet (Clark Kent) tillbaka sitt jobb igen på tidningen Daily Planet och allt verkade återgå till det normala. Men hans ärkefiende har andra planer, han tänker nämligen sno Supermans teknologiska hemligheter och utnyttja de för personlig vinning. Som om inte det vore nog, så har även Lous Lane gift sig och skaffat barn.
Hur kommer allt att sluta egentligen? Kommer Superman och vinna nu när Lex har kryptonstenar som superman inte tål? Blir det ett bra och romantiskt slut? Det finns bara ett sätt och ta reda på det – se filmen.

Omdöme – Vad jag tycker om filmen

Positivt
Filmen är långt ifrån perfekt, men den är helt klart en succé och bra ”superhjältefilmer” växer inte direkt på träd nu för tiden. Men det som är av högsta kvalité i den här filmen är skådespeleriet. Kevin Spacey's karisma är jättebra och det är därför är rollen som den onda superskurken som gjord för han. Det finns många anledningar till att filmen får 5/5 utav mig, musiken, ljudet, bilden. Filmen fick en Oscarsnominering för, Specialeffekter, men den vann ingen Oscar.
Negativt
Det negativa är de små detaljerna i filmen, ett exempel är tidningsredaktören Perry White’s skådespelare Frank Langella som gör en dålig insats i filmen. Perry White är inte vilken tidningsredaktör som helst, men jag fick den uppfattningen tyvärr. Men det är bara små detaljer, i det stora hela så är detta en toppenfilm som måste ses.

[Zantera]

Titel: Spiderman 3

Genre: Action/Äventyr

Produktionsland: USA

Premiärår: 2007

Regi: Sam Raimi

Manus: Sam Raimi

Skådespelare: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, James Franco, Thomas Hayden Church, Topher Grace, m.f.

 

Handling:

Detta är den tredje delen om Spiderman, och om hans liv.

Peter Parker har äntligen fått balans på sitt liv, och han lyckas kombinera sin tid åt att spendera tid både åt att vara sig själv, men också till att vara Spiderman.

Detta blir dock ganska kortvarigt när Spidermans farbrors mördare Flint Marko rymmer från fängelset.

Han jagas av polisen, och springer in på avspärrat område, ett testområde.

Några forskare ska genomföra ett test i en sand grop, och Flint Marko råkar givetvis ramla ner där.

Det resulterar i Sandman, som är stadens nya superskurk.

Som om det inte vore nog med det här är Harry Osborn ute efter hämnd på Spiderman, som han anklagar för sin fars död.

Inte bara detta, utan en mystiskt substans som kommer från rymden, förenar sig med Spiderman och han får en helt ny svart dräkt.

Vad han inte vet är att substansen är en symbiot, en varelse som mer och mer tar kontrollen över sin värd, och att Spiderman mer och mer förändras.

 

Vad jag tyckte om filmen:

 

Jag bara älskar denna filmen!

Utan tvekan är det den bästa filmen hitills i serien, och man får ut mycket på den lilla tiden.

Jag hittar ingenting att klaga på när det gäller denna filmen, perfekt hur man skildrar Spidermans förändring när han bär symbioten, och hur han förstör Eddie Brocks karriär.

När Spiderman sen gör sig av med symbioten, så är det just Brock som har oturen att få den på sig.

Med sina superkrafter kan Brock krossa Peter Parker, så som Peter Parker krossade han.

Rekommenderar verkligen denna filmen, och man får se 3 superskurkar: Sandman, The New Goblin och Venom.

 

Betyg: 10/10

[Easton]

kort om Titanic: sjönk 1912.

 

Titanic

 

 

 

Filmen Titanic handlar om det ”oförstörbara” fartyget Titanic.

 

Filmen börjar med att Rose berättar om hennes tid på Titanic och vi får självklart följa med. Jack vinner i poker och därmed en biljett på det stora fartyget.

 

Jack håller sig på avstånd och blir kär i Rose. Rose blir kär i Jack osv.

 

VAD JAG TYCKER OM FILMEN: Riktigt bra, underhållande, vacker, spännande.

 

Alla måste se den, den e riktigt bra!!!!!

 

betyg: 10/10

Redigerat 18 Maj 2007 av Jojjen21

[Gäst Szellerie]

Titel: Natt På Museét

Genre: Komedi

Produktionsland: USA

Premiärår: 2006

Regi: Shawn Levy

Manus: Ben Garant, Thomas Lennon och Milan Trenc

Skådespelare: Ben Stiller, Carla Gugino, Dick Van Dyke, Mickey Rooney, Bill Cobbs, Jake Cherry, Robin Williams, Rami Malek M.fl.

 

Handling:

Larry Daley är en arbetslös ensamstående pappa åt sin 10-årige son Nicky. Larry får till sist ett jobb på Naturhistoriska Riksmuseét som nattvakt. Det visar sig sedan att allt på museét, från Apor till stenhuvuden från påskön blir levande...

 

Vad jag tyckte om filmen:

Jag tycker det var en väldigt bra film! Den var rolig och hade en bra handling. Det är bra skådespelare, fast inte alltid så bra specialeffekter. Jag är inget filmfan och ser inte på film så ofta, men jag gillade verkligen den här filmen. Rekommenderar den, helt klart.

 

Betyg: 8/10

[Gäst nissling]

Jag tänker Recensera alla James Bond filmer då allt är kopierat från Agent007.nu (jag tycker i princip lika dant)

 

 

Snabbfakta

Svensk titel: Agent 007 med rätt att döda

Premiärdatum, England: 5 oktober 1962. USA: 8 maj 1963. Sverige: 29 april 1963. Längd: 109 minuter.

Producenter: Harry Saltzman & Albert R Broccoli, Eon Productions.

Regi: Terence Young.

Manus: Richard Maibaum, Johanna Harwood & Berkely Mather.

Foto: Ted Moore. Scenografi: Ken Adam. Klippning: Peter Hunt.

Musik: Monty Norman. Filmbolag: United Artists.

The James Bond Theme förmodligen skrivet av John Barry.

Med Sean Connery, Ursula Andress, Joseph Wiseman, Jack Lord, Bernard Lee, Anthony Dawson, John Kitzmiller, Zena Marshall, Eunice Gayson, Lois Maxwell och Peter Burton.

 

Inspelad på Jamaica och i Pinewood Studios, England.

 

 

Intrigen i korthet:

Den brittiske agenten Strangways har försvunnit på Jamaica. M skickar ut Bond för att undersöka saken. Amerikanska raketer, som skjutits upp från Cape Canaveral, har påverkats av en yttre, okänd kraft och det var detta som Strangways skulle undersöka. Det visar sig så småningom att det är Dr. No som är hjärnan bakom hela operationen och som styr alltihop från sin bas på Crab Key utanför Jamaica. Dr. No har låtit bygga ett underjordiskt laboratorium med bl a en kärnreaktor - något som Bond givetvis spränger i luften i filmens slutskede och därmed räddar världen för första gången.

 

Om filmens tillkomst:

Om bakgrunden till den första Bondfilmen, och hur Connery fick rollen som Bond, kan du läsa på sidan James Bonds väg till vita duken.

Den första James Bond-filmen kostade ca 1 miljon dollar att spela in, vilket var relativt beskedligt t o m på den här tiden.

Inspelningarna började den 16 januari 1962. De första scenerna som togs var vid flygplatsen i Kingston, när 007 anländer till Jamaica. Filmteamet uppges ha varit mycket imponerade av Connery redan från första dagens inspelningar.

 

Inte många av de som jobbade med Dr. No trodde att de var med om något speciellt. De såg filmen som en dussin-thriller bland många andra. Skådisarna flög till Jamaica i vanlig turistklass.

Hela inspelningsperioden var bara 58 dagar lång!

 

Dr. No:s laboratorie-utrustning var mycket avancerad 1962 och filmbolaget hade lånat in den från flera brittiska företag. Scenografen Ken Adam lyckades verkligen få det att se ut som om filmen kostade mycket mera att göra än vad som faktiskt var fallet.

 

Den exklusiva klubb, Les Ambassadeurs, där vi för första gången får se Bond, hade öppnat i London 1961. Filmens låga budget medgav dock inte att man spelade in dessa scener på plats, så man fick bygga upp en studiomiljö i Pinewood istället. Utrustningen till casinot fick lånas in eller hyras av filmteamet, vilket var ett mödosamt arbete. Dessutom använde man diverse inredningsprylar som fanns kvar från tidigare filminspelningar.

Filmbolagets fest efter världspremiären av Dr No den 5 oktober 1962 arrangerades dock på den "riktiga" klubben Les Ambassadeurs.

(Både Sean Connery och Roger Moore var f ö under 60-talet medlemmar i Les Ambassadeurs. Det finns bl a ett känt foto av de två tillsammans, vilket är taget inne på klubben).

 

 

 

 

Recension:

Betyg: 7/10

James Bond-filmerna är så pass etablerade populärkulturella ikoner idag, att det nästan är svårt för en nutida betraktare att riktigt inse hur pass långt före sin tid den här och de följande Bondfilmerna var. Inom några år hade man fått massor av efterföljare, som alla försökte imitera de tidiga Bondfilmernas succérecept.

När man idag ser Dr No, bör man tänka på att det var en lågbudgetfilm, som filmbolaget hoppades skulle bli en succé. Att det visade sig bli inledningen på historiens mest framgångsrika filmserie kunde man inte ana 1962.

 

Det är ganska uppenbart att det var det lyckosamma valet av Sean Connery i huvudrollen som gjorde filmen så framgångsrik.

Connery är verkligen bra. Scenen där vi för första gången får se Bond är ren filmhistoria. Bond sitter vid spelbordet på klubben Les Ambassadeurs (på klubbens casino Le Cercle) , där han spelar Chemin de fer med Sylvia Trench. När Trench skriver ut en ny check, säger Bond: "I admire your courage, miss...?" "Trench. Sylvia Trench. I admire your luck, mr...?" I detta ögonblick får vi se Connerys ansikte när han uttryckslöst svarar: "Bond... James Bond." Allt medan originalversionen av The James Bond Theme spelas i bakgrunden.

 

 

 

Det är intressant att se hur många "obligatoriska" element i Bondfilmerna som fanns med redan i den första filmen. Uppdraget från M, småpratet med miss Moneypenny, Bonds vitsiga kommentarer (s.k. "one-liners"), exotiska platser, vackra flickor, en osedvanligt ondskefull skurk, högteknologi och elegans. T.o.m. Maurice Binders Bond-vinjett och förtexter fanns med. Dessutom måste Ken Adams futuristiska scenografi nämnas. Adam var en i kärntruppen redan från början. Särskilt lyckade är Dr No:s våning och labb, samt det rum där professor Dent hämtar giftspindeln. Adam skulle komma att designa många fler miljöer i kommande Bondfilmer.

 

Terence Youngs regi är i absoluta toppklass. Hans tuffa och realistiska stil passar filmen utmärkt. Tillsammans med den nydanande och fräcka klipptekniken introducerad av Peter Hunt hade man här skapat något helt nytt, som ingen tidigare hade sett maken till.

 

Joseph Wiseman är fenomenal som Dr No. Han är helt enkelt en av de bästa Bondskurkarna någonsin. Enbart hans iskalla röst är skräckinjagande. Observera att Dr No:s lyxiga bostad, där han artigt och belevat bjuder Bond på middag medan han beskriver sin plan, var så bra att detta koncept blev stilbildande för många senare Bondskurkar!

 

Ursula Andress fick sitt stora genombrott i den här filmen, trots begränsade skådespelar-talanger. Hmmm... undrar just vad det berodde på :o) Scenen när hon stiger upp ur vattnet iförd den berömda (och vid denna tid mycket vågade) bikini, blev snabbt klassisk. Bonds kommentar i denna scen är även den legendarisk: Honey frågar Bond "Are you too looking for shells?" och Bond svarar "No, I'm just looking".

 

Anthony Dawsons porträtt av den skurkaktige professor Dent är lysande. Dent framställs verkligen som en obehaglig typ.

 

Sekvensen då Bond dödar Dent är ganska våldsam för att förekomma i en Bondfilm, och den brukar ibland anföras som exempel på att det förekom "sadistiska" inslag i de tidiga Bondfilmerna. Även Quarrels behandling av den kvinnliga fotografen brukar nämnas i detta sammanhang.

 

 

 

Dagens tittare kan tycka att atomkraft-temat behandlas på ett skrattretande sätt i Dr No. Dr No och alla hans tekniker sitter mitt inne i reaktorn och styr hela anläggningen, och folk traskar glatt förbi den bubblande reaktorhärden. Radioaktivitet duschas enkelt av Bond och Honey på ett dusch-rullband. I slutet av filmen spränger 007 hela reaktorn i luften, vilket rimligen borde ha orsakat en härdsmälta. Det var dock inget man kände till på den här tiden. I stället sågs atomkraft som framtidens energikälla.

 

Filmen är påfallande fräsch när man ser den idag, nästan 40 år senare. Visst kan man se tekniska brister, men filmberättandet är fenomenalt. Jämför man Dr No med andra filmer från samma tid är skillnaden verkligen häpnadsväckande. Man förstår vilken succé filmen var när den kom. Det är ingen överdrift att påstå att de tidiga Bondfilmerna förändrade hela filmbranschen.

 

Dr No är väl retrospektivt sett ingen av de allra bästa Bondfilmerna, men den platsar definitivt på den övre halvan.

Den var en mycket bra början på en legendarisk filmserie. Nästa film skulle bli ännu bättre.

Redigerat 26 Maj 2007 av nissling

[Rullis]

Titel: Desu Nôto (English name: Death note)

Genre: Adventure / Crime / Horror / Mystery

Produktionsland: Japan

Premiärår: 2006

Regi: Shusuke Kaneko

Skådespelare: Tatsuya Fujiwara, Ken'ichi Matsuyama , Asaka Seto , Erika Toda m.fl.

"Tagline": The human whose name is written in this note shall die.

 

 

 

Handling:

Light Yagami finds the "Death Note," a notebook with the power to kill, and decides to create a Utopia by killing the world's criminals, and soon the world's greatest detective, "L," is hired to find the perpetrator. An all out battle between the greatest minds on earth begins, the winner controlling the world.

 

 

Vad jag tyckte om filmen:

Jag tyckte den var riktigt bra. Det finns en liknande anime som kallas "Death note". Det var därifrån jag hittade denna filmen. Samtidigt hittade jag även "Death note - The last name". En uppföljning utav denna filmen, som måste ses om man redan har sett denna.

 

 

Betyg: 8/10

 

Ledsen för engelskan. ;]

Redigerat 26 Maj 2007 av Rullis

[Gäst nissling]

Bond Nr 2

 

 

Snabbfakta

Svensk titel: Agent 007 ser rött.

Premiärdatum, England: 10 oktober 1963. USA: 27 maj 1964. Sverige: 30 april 1964. Längd: 116 minuter.

Producenter: Harry Saltzman & Albert R Broccoli, Eon Productions.

Regi: Terence Young.

Manus: Richard Maibaum & Johanna Harwood.

Foto: Ted Moore. Scenografi: Syd Cain. Klippning: Peter Hunt.

Musik: John Barry. Titelmelodi: From Russia With Love, framförd av Matt Monro (Musik & text: Lionel Bart)

Filmbolag: United Artists.

Med Sean Connery, Daniela Bianchi, Pedro Armendariz, Lotte Lenya, Robert Shaw, Bernard Lee, Eunice Gayson, Walter Gotell, Vladek Sheybal, Lois Maxwell och Desmond Llewelyn.

 

Inspelad i Istanbul, Venedig, Skottland och i Pinewood Studios, England.

 

 

Intrigen i korthet:

SPECTRE försöker lura Secret Service och Bond i en fälla: Tatiana Romanova, som arbetar på ryska konsulatet i Istanbul, meddelar britterna att hon vill hoppa av till väst och ta med sig ryssarnas chiffermaskin Lektor. SPECTRE vill tussa ihop britterna med ryssarna, tjäna pengar på att sälja tillbaka Lektorn till ryssarna och ta hämnd på Bond för att han tog död på Dr No i förra filmen. Operationen leds av SPECTREs Rosa Klebb och schackmästaren Kronsteen. Bond skickas till Istanbul, där Kerim Bey blir hans kontaktman. De jagas av SPECTREs yrkesmördare Red Grant, som till sist konfronterar Bond ombord på Orientexpressen.

 

Om filmens tillkomst:

From Russia, With Love var en Fleming-bok på modet sedan den förekommit i en lista över president Kennedys favoritböcker. Den var således den i USA mest kända Bondboken. Sedan Dr No blivit en succé, fick den nya filmen en dubbelt så stor budget - ca 2 miljoner dollar.

En del av exteriörscenerna i filmen spelades in vid Pinewood studios utanför London, t ex inledningsscenen och SPECTREs träningsläger.

 

Inspelningen i Istanbul var komplicerad. I Turkiet hade man liten erfarenhet av att producera filmer av denna storleksordning, vilket medförde att en del sekvenser, t ex de som involverade Orientexpressen, fick tas om flera gånger till hög kostnad. De stora publikskarorna som samlades vid inspelningsplatserna var ett annat problem.

 

Det var inte lätt att få tag i alla råttorna som kan ses i scenerna då Bond, Kerim och Tanya flyr med Lektorn. Brittisk lagstiftning förbjöd användandet av vilda råttor vid filminspelningar. Först försökte man använda tama vita råttor som man doppat i chokladfärg. Dessa ville inte samarbeta och tyckte mera om att slicka choklad av varandra. Till sist engagerades en spansk råttfångare som tog fast 200 brunråttor. Sedan byggde man upp en kloak-kuliss i ett garage och spelade in scenerna med en glasskiva mellan kameror och råttor. Dock flydde alla råttorna, och hela inspelningsgänget fick i all hast ställa sig på stolar för att inte bli bitna!

 

Pedro Armendariz, som spelade Kerim Bey, var svårt cancersjuk och hans scener fick spelas in i ett svep. Strax efter inspelningarna var avslutade, togs han in på sjukhus. Den 18 juni 1963 sköt han sig i sjukhussängen (han hade smugglat in en pistol) och fick alltså aldrig se den färdiga filmen.

 

Båtscenerna i slutet av filmen var svåra att spela in. Efter två misslyckade försök på plats, spelades scenerna i stället in utanför den engelska kusten. Regissören Terence Young var nära att omkomma när hans helikopter störtade under en flygtur på jakt efter lämpliga inspelningsplatser.

 

 

 

 

Recension:

Betyg: 10/10

From Russia With Love (FRWL) är en av de absolut bästa filmerna i hela Bondserien. Den är också, vid sidan av On Her Majesty's Secret Service den som närmast följer Ian Flemings originalbok och därför väldigt flemingsk.

(Uppfattningarna om denna film brukar gå våldsamt isär bland Bondfans: antingen tycker man att den är en av de bästa eller en av de sämsta filmerna.)

Filmen saknar faktiskt de futuristiska miljöer som förekommer i så många andra Bondfilmer. I stället är det en spion-thriller av mer traditionell typ. FRWL påminner lite om Hitchcock-klassikern North by Northwest (I Sista Minuten), inte minst i scenen då Bond jagas av helikoptern.

 

FRWL är den Bondfilm som har den klart bästa rollbesättningen. Ypperliga rollprestationer ner i minsta biroll! Sean Connery gör ännu en lysande insats som 007. Daniela Bianchi, som kom tvåa i Miss Universum-tävlingen 1960, är också bra. Pedro Armendariz gör här sin sista film (se ovan), och hans rollprestation som Kerim Bey är magnifik. Skurkarna är helt enkelt strålande: Lotte Lenya som Rosa Klebb, ("She's had her kicks") Vladek Sheybal som den iskalle Kronsteen, och inte minst Robert Shaw som Red Grant. Shaw är verkligen hotfull i rollen och yttrar inte ett ord i hela filmen förrän han klivit ombord på Orientexpressen.

 

Bondfilmernas oerhörda inverkan på sin samtid belyses av följande faktum: Lotte Lenyas långa karriär gick ända tillbaka till 30-talet. Tillsammans med sin make, kompositören Kurt Weill, gjorde hon storartade insatser i bl a Tolvskillingsoperan. Ändå är hon för de flesta endast ihågkommen för sin roll som Rosa Klebb! (Lenya sade många år senare att många hon mötte alltid kollade hennes skor, om utifall att...)

 

Richard Maibaums manus är nog hans bästa någonsin. God hjälp hade han av Ian Flemings bok, med fantastiska karaktärer som Rosa Klebb och Kerim Bey.

FRWL är den första Bondfilmen med filmmusik av John Barry (även om titellåten gjordes av Lionel Bart), vars musik lyfter filmen. Det välkända "007"-temat spelas för första gången.

 

En rad välkända Bond-element introduceras i denna film:

 

Inledningsscenen, som rivstartar filmen innan förtexterna. Idén att vi skulle få se "Bond" bli dödad i början av filmen var Harry Saltzmans. Det var sedan i klipprummet, när klipparen Peter Hunt formade filmen, som Hunt tillsammans med Terence Young bestämde att scenen skulle läggas innan förtexterna. Därmed inleddes hela den långa raden av inledningsscener i James Bond-filmerna.

Denna typ av scen kopierades snabbt i andra filmer och även i TV-serier. Idag tycker vi att en dylik scen är rätt så vanlig, men FRWL var alltså den första internationella storfilm som hade en sådan inledningsscen.

 

Q, spelad av Desmond Llewelyn, som förser Bond med allehanda lämpliga prylar för det aktuella uppdraget. I FRWL heter han dock inte Q utan major Boothroyd. Bond får en attachéväska med intressant innehåll. Den räddar hans liv senare i filmen.

Observera att Llewelyns karaktär ännu inte utmejslats ordentligt, det kom i den efterföljande filmen Goldfinger.

Bond har i filmen även en personsökare ("beeper"), som 1963 var en oerhörd teknisk innovation.

 

 

Ernst Stavro Blofeld, chef för SPECTRE och ärkeskurk. Han ses alltid med sin vita katt i knät. Katten var ett påhitt av filmmakarna och förekom aldrig i Flemings böcker.

Ett lyckat drag var att låta Blofeld förbli "ansiktslös" så länge som möjligt. Inte förrän i You Only Live Twice får vi se hans ansikte.

 

SPECTREs avrättning av egna medlemmar som misslyckats. I denna film drabbas Kronsteen, som dör med ett mycket förvånat ansiktsuttryck. "Some day we´ll have to invent a faster-working venom" är Blofelds torra kommentar.

Förtexterna till FRWL är designade av Robert Brownjohn och är några av de Bond-förtexter som Maurice Binder faktiskt inte gjort. (Binder gjorde alla förtexter t o m 1989 utom de till FRWL och Goldfinger) Brownjohns förtexter är dock väldigt bra: de olikfärgade namnen projiceras på en dansande magdansös kropp. Jan Gradvall skrev 1990 en berömd artikel i Slitz om förtexter i filmer. Där fastslår han att när det gäller FRWL, så "kan i princip varje bildruta ramas in och hängas upp på väggen".

 

En av filmens roligaste scener är den då M, Moneypenny och ett gäng experter sitter i London och lyssnar av det band där Tanya beskriver kodmaskinen Lektor. Tanya frågar Bond "Am I as exciting as all the Western girls?", varpå Bond svarar: "Well, once when I was with M in Tokyo, we had an interesting experience". M stänger omedelbart av bandspelaren och skickar ut Moneypenny.

 

Filmens höjdpunkt är slagsmålet mellan Bond och Grant ombord på Orientexpressen. Det är den mest intensiva fajt som skådats på film, och slår allt annat i genren. Inget annat filmslagsmål har kunnat komma upp i den klass som detta mästerligt iscensatta, riktigt vildsinta envig mellan Bond och Grant.

En suverän prestation av koreografen Peter Perkins att åstadkomma ett så fenomenalt tufft slagsmål i ett så litet utrymme! Dessutom måste klipparen Peter Hunt nämnas. Han gör ett fantastiskt bra jobb här.

Fajten varar i ungefär två minuter och slutar med att Bond stryper Grant med Grants eget speciella armbandsur. Allting filmades med två stationära kameror, samt en rörlig kamera. Det är den sistnämnda som gör scenen så oerhört bra.

Det är verkligen upprörande att den svenska filmcensuren, som vanligt utan någon som helst respekt för andras arbete, klippte sönder - ja rentav förstörde! - denna magnifika sekvens! Numera lär dock klippen vara upphävda, men det cirkulerar ännu videoversioner av filmen med klippen intakta. Min uppfattning om filmcensuren kan läsaren säkert räkna ut...

Fler Bondfilmer har tyvärr råkat ut för den svenska filmcensurens ovälkomna åverkan: Diamonds Are Forever, The Man With the Golden Gun och The Spy Who Loved Me.

 

Faktum är att Grant är en sådan hotfull motståndare till Bond, att hans död gör att luften nästan går ur filmen. Men Bond måste dessutom bekämpa en attackerande SPECTRE-helikopter, hela SPECTREs flotta samt avslutningsvis Rosa Klebb själv innan han kan andas ut!

 

FRWL var den sista Bondfilm Ian Fleming såg, och det var verkligen en värdig tolkning av hans bok som United Artists hade gjort. Det är tveklöst Sean Connerys bästa Bondfilm och definitivt en av de fyra bästa rullarna i hela serien. En riktig klassiker - i ordets allra bästa mening!